Den här studien publicerades för ungefär två veckor sen. Det är en enkel undersökning där man skickat ut frågor till olika universitet som utbildar läkare i Europa med frågor kring hur mycket deras studenter får lära sig om nutrition och näringslära.

Eur J Clin Nutr. 2014 Apr 30.
Nutrition education in European medical schools: results of an international survey.
Chung M, van Buul VJ, Wilms E, Nellessen N, Brouns FJ.
Consumers and patients are unsure of whom to trust for nutritional advice. Although medical doctors are seen as experts in nutrition and their advice is regularly followed, data are lacking on the amount of nutrition education in European medical school curricula. In line with US research, we distributed a survey on required and/or optional nutrition contact hours to medical education directors of all accredited medical schools (N=217) in Western European Union countries (N=14). In total, respondents from 32 medical schools (14.7%) from 10 countries indicated that nutrition education, in some form, was required in 68.8% of schools where, on average, 23.68 h of required nutrition education was provided. The results from this small-scale survey are comparable to a 2010 US study; conversely, European educators were satisfied with the amount of nutrition education. We substantiate the increasing concern over the inadequate amounts of nutrition education provided to medical students in Europe.

Totalt skickade man ut undersökningen till 217 olika läkarprogram i Europa och totalt var det tyvärr endast 32 stycken som svarade på undersökningen. I Sverige var det 6 olika utbildningsplatser som fick frågor och hälften svarade tillbaka.
När man hade fått in svaren så summerade man ihop all form av utbildning inom nutrition. Så värdena man fick fram var alltså inte bara bestämda kurser inom nutrition utan kunde till exempel vara en liten del av en kur inom fysiologi eller kanske biokemi. Kort och gott alltså en summering av alla delar som kan kopplas till näringslära.
Här under kan du se resultatet för de olika länderna som inkluderades i studien och där minst en utbildning svarade på frågorna.

Antalet utbildningstimmar på läkarprogrammen i olika länder i Europa
Antalet utbildningstimmar som beror kost och näringslära på läkarprogrammen i olika länder i Europa

Som du kan se av diagrammet här ovanför så är det i princip inget land i Europa som har någon större mängd utbildning inom kost och näringslära.
Det här är dock antalet timmar med föreläsningar eller någon form av lärarledd utbildning. Så studenterna har ju troligen spenderat ytterligare tid på att läsa böcker eller artiklar i ämnet. Men det är fortfarande väldigt snålt med tid. I Sverige är siffran 12,5 timmar vilket blir till kanske 6-10 föreläsningar inom ämnet. Något som troligen avverkas på 1-3 veckor.
Så slutsatsen från det här är att om du hör en läkare uttala sig kring kost så har det ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger. Du ska helt enkelt inte lyssna på den bara på grund av deras titel. En person som tagit en vanlig högskolekurs på 7,5 högskolepoäng inom nutrition har studerat mer än en läkare.
Slutsatsen är att det finns verkliga högskoleutbildningar inom kost. Detta är personer som verkligen har läst näringslära och personer som kan vara värda att lyssna på om du bara vill gå på titlar eller utbildning när det gäller kost. Det bästa är givetvis att försöka sålla ut vilka människor som är duktiga inom området oavsett officiella utbildningar eller inte. I den kategorin hittar du generellt sett ganska många läkare då en person som genomgått en läkarutbildning ofta har mycket lättare att sätta sig in i området nutrition jämfört med gemene man.
Men stöter du på en slumpmässig läkare som uttalar sig kring kost så är det värt att fråga dem var de införskaffat sig sina kunskaper. Om de svarar dig ”på läkarutbildningen” så vet du att de försöker köra med auktoritetsargumentet. Om de istället svara att de själva läst in sig på området, kanske gått extra kurser eller liknande så kan personen troligen en hel del.

50 svar på “Läkare har totalt 12,5 h utbildning inom kost”
  1. När man läser 5.5 år om hela kroppen, inklusive ånga kurser i fysiologi, anatomi, molekylärbiologi så krävs det inte så mycket dedikerad tid för kost. Att säga att ”slutsatsen från det här är att om du hör en läkare uttala sig kring kost så har det ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger” är fullständigt befängt och ett hån mot läkare. Det räcker att kunna applicera kunskap om förbränning, intestinalkanal och associerade hormon, arbetsfysiologi etc. Kunskap som vi har gott om. Jag har lärt mig det mesta av det jag kan om kost på läkarprogrammet, oavsett om vi ”bara” har 12.5 h avsatta för kost. Jag vill påstå att de flesta läkare vet mer om vad som försiggår i kroppen vid matintag än någon annan yrkesgrupp.

  2. Johan Ehn:
    När man läser 5.5 år om hela kroppen, inklusive ånga kurser i fysiologi, anatomi, molekylärbiologi så krävs det inte så mycket dedikerad tid för kost. Att säga att ”slutsatsen från det här är att om du hör en läkare uttala sig kring kost så har det ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger” är fullständigt befängt och ett hån mot läkare. Det räcker att kunna applicera kunskap om förbränning, intestinalkanal och associerade hormon, arbetsfysiologi etc. Kunskap som vi har gott om. Jag har lärt mig det mesta av det jag kan om kost på läkarprogrammet, oavsett om vi ”bara” har 12.5 h avsatta för kost. Jag vill påstå att de flesta läkare vet mer om vad som försiggår i kroppen vid matintag än någon annan yrkesgrupp.

    Om läkare vet mest om vad som händer i kroppen vid matintag skulle yrkesgruppen dietister vara totalt onödig. Dietister spenderar 3 år med att läsa nästan enbart kurser kring nutrition, kostbehandling och fysiologin vi läser är främst inriktad på vad som händer i kroppen vid matintag och hur olika energisubstrat används i kroppen. Jag tycker absolut att de flesta läkare har en bättre förståelse för nutrition än de flesta kostrådgivare på grund av sina kunskaper om kroppen men att säga att ni kan det bäst är ett hån mot dietister.

  3. Jennifer: Om läkare vet mest om vad som händer i kroppen vid matintag skulle yrkesgruppen dietister vara totalt onödig. Dietister spenderar 3 år med att läsa nästan enbart kurser kring nutrition, kostbehandling och fysiologin vi läser är främst inriktad på vad som händer i kroppen vid matintag och hur olika energisubstrat används i kroppen. Jag tycker absolut att de flesta läkare har en bättre förståelse för nutrition än de flesta kostrådgivare på grund av sina kunskaper om kroppen men att säga att ni kan det bäst är ett hån mot dietister.

    Och då är ju i så fall nutritionister ännu mer inlästa på vad som händer i kroppen vid matintag eftersom nutritionister läser mer kemi och biologi än dietister och resten är enbart nutrition och statistik.

  4. Ska man vara lite krass jennifer kan man säga att dietister finns främst för att sköta ”enkla” nutritions arbetsuppgifter. Sådant som en läkare är för dyr och överkvalificerad att sköta…
    Jag förstår din poäng med artikeln jacob även om du överdriver och formulerar dig lite dumt. Sen är det svårt ”mäta” kostutbildning. Vad exakt ska det vara för att kallas ”kostutbildning”.

  5. Marcus Schober:
    Ska man vara lite krass jennifer kan man säga att dietister finns främst för att sköta ”enkla” nutritions arbetsuppgifter. Sådant som en läkare är för dyr och överkvalificerad att sköta…

    Det är lite som att säga att snickaren enbart för de enklare konstruktionsarbeten som en arkitekt är för dyr och överkvalificerad för att sköta.

  6. Läkare vet mycket om kroppen och om mediciner men kan lite om kost, vad som orsakar sjukdomar och vet oftast lite om patienterna.

  7. jon: Det är lite som att säga att snickaren enbart för de enklare konstruktionsarbeten som en arkitekt är för dyr och överkvalificerad för att sköta.

    Nja de yrkena har långt mer olika uppgifter. En läkare kan dock ganska snabbt sköta allt en dietist gör med att följa samtals pm och skriva ut näringsdrycker. Men det vore onödigt/dyrt låta en läkare göra det helt enkelt. exempelvis Ssk sköter ju redan ofta dietistliknande uppgifter så som diabetesvård etc.
    Är ju utbildad dietist så tycker jag har hyfsad koll på yrket.

  8. Johan Ehn: Det räcker att kunna applicera kunskap om förbränning, intestinalkanal och associerade hormon, arbetsfysiologi etc. Kunskap som vi har gott om.

    Jag tycker att du hånar alla som verkligen studerat nutrition långt mer än jag skulle ”håna” läkare. Det finns en orsak till att tex nutritionistutbildningen är på 5 år.
    Sen står det klart och tydligt att läkare med sina förkunskaper säkert har lätt för att sätta sig in i området. Precis som andra yrkesgrupper som tidigare läst tex fysiologi, biokemi eller liknande. Men om de inte aktivt försöker lära sig den informationen så…

  9. Marcus Schober: Sen är det svårt ”mäta” kostutbildning. Vad exakt ska det vara för att kallas ”kostutbildning”.

    Det är givetvis svårt att exakt definiera det. Men man får ju anta att forskarna som utformat frågeformuläret och samlat in datan tänkt på det så det blir någon form av rimlig mängd. Så här står det i metoddelen:

    The 18-question online survey was adapted from a previous US survey. Respondents were asked to provide the number of contact hours of required nutrition education in their medical schools, the ratio of nutrition teaching in preclinical versus clinical years, and to indicate in what type of course nutrition was taught (Table 2). Respondents were also asked to state whether they considered the nutrition teaching in their medical school curriculum to be sufficient.

    Här har du också indelningen av kostbitar i olika ”kursdelar”.
    Fördelningen av kurser med kostinslag

  10. Jag backar gärna angående nutritionister, jag tror inte att vi nödvändigtvis vet mer än dem. Men jag tycker fortfarande det är respektlös och vårdslöst av dig att jämställa den statistik du visar upp med att vi har 12,5 h’s värde av nutritionskunskap. Nutrition precis som mycket annat vi lär osd om behandlas i läkarutbildningen utan att vi har en dedikerad kurs eller redovisbar föreläsning om det. Det handlar ju om en helhetsbild, som i vårt fall tar 5,5 år att tillförskanska sig.
    Blunda inte heller för att 5 år utbildning på en utbildning inte nödvändigtvis korrelerar med 5 år på en annan, mindre intensiv utbildning. Alla utbildningar har sin studietakt och sin nivå på hur fort dess studenter kan absorbera information.

  11. Johan Ehn:
    Jag backar gärna angående nutritionister, jag tror inte att vi nödvändigtvis vet mer än dem. Men jag tycker fortfarande det är respektlös och vårdslöst av dig att jämställa den statistik du visar upp med att vi har 12,5 h’s värde av nutritionskunskap. Nutrition precis som mycket annat vi lär osd om behandlas i läkarutbildningen utan att vi har en dedikerad kurs eller redovisbar föreläsning om det. Det handlar ju om en helhetsbild, som i vårt fall tar 5,5 år att tillförskanska sig.
    Blunda inte heller för att 5 år utbildning på en utbildning inte nödvändigtvis korrelerar med 5 år på en annan, mindre intensiv utbildning. Alla utbildningar har sin studietakt och sin nivå på hur fort dess studenter kan absorbera information.

    Då kanske inte de svenska skolorna ska svara att de i genomsnitt har 12,5h timmar nutrition. Men så klart du vet bättre än skolorna själva vilken undervisning de har.

  12. Jag tror att du tror för mycket på att den kunskapen som finns inom biokemi/cellbiologi etc räcker för att sen resonera sig till vad som kommer hända med olika kostupplägg. Det gör det inte. Det är visat många gånger om att teoretiska resonemang baserat på den typen av resonemang ofta inte blir rätt när man väl testar det praktiskt.
    Min poäng med detta inlägg är att en läkartitel för sig själv inte är någon form av auktoritetsstämpel när det gäller kost. Precis som många andra korta utbildningar/kurser inte heller är det. Båda ska ses som ”noll auktoritet” tills motsatsen visas på något sätt som inte berör titeln.

  13. Om en Nutritionist har 5 års utbildning och ändå rekommenderar en diabetiker tallriksmodellen så kan man ju undra vad de läst i fem års tid!

  14. Du jämför fortfarande läkares kompetens angående kost med ”ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger”. Inser du inte hur befängt det låter? Jag hänvisar till mitt tidigare resonemang om bakgrundskunskap. Men om du vill applicera din logik angående nutrition på andra kunskapsområden för läkare så kan man ju exemplifiera. Har en läkare kompetens angående t.ex diabetes jämförbar med någon som gått diabetesutbildning under tre helger också? Vi har inte särskilt många dedikerade föreläsningar avsatta för det heller.
    Du säger att det har visat sig många gånger, har du belägg för det?
    Självklart finns det specialiteter, ingen kan tillägna sig allt på tillräckligt hög nivå. Men du tycker att en läkare som hänvisar sin kunskap till en av Sveriges hårdaste utbildningar ska dömas ut som okunnig baserat på missvisande statistik. Det tycker jag är dumt.
    Kort svar till Beholder; Du verkar inte ha läst mitt inlägg över huvud taget, kom med ett konstruktivt inlägg så ska jag svara.

  15. Johan Ehn: Du jämför fortfarande läkares kompetens angående kost med ”ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger”

    Ja, som jag skrev så har ingen av dem någon automatisk auktoritet när det gäller frågor kring kost. De kan båda för lite.

    Johan Ehn: Du säger att det har visat sig många gånger, har du belägg för det?

    Finns väl hur många som helst. De äldre kostråden generellt sett. Antagandet att antioxidanter är hälsosamt. Omega-3 hjälper mot det mesta. Lätt konditionsträning hämmar styrketräningsresultat. Leptinbrist/leptinresitens orsakar övervikt osv. Det finns extremt många exempel där teoretiska resonemang visat sig inte fungera i praktiken.
    Att kunna biokemi osv ger en bättre förutsättningar för att komma på hypoteser som mer sannolikt är korrekta. Men de måste alltid testas. Det finns mycket som man inte känner till helt enkelt.

    Johan Ehn: Men du tycker att en läkare som hänvisar sin kunskap till en av Sveriges hårdaste utbildningar ska dömas ut som okunnig baserat på missvisande statistik. Det tycker jag är dumt.

    Dina ”kategorier” är väldigt svepande. Jag skriver att en slumpmässig läkares uttalande kring kost inte ska tas som någon form av sanning bara baserat på den läkarens titel. Varken mer eller mindre än det.

  16. Jag tror de flesta läkare vet att antioxidanthysterin som råder inte har någon kliniskt visad faktisk effekt. De äldre kostråden är ju just det, äldre. Jag tror ingen kommer använda dem och de lärs inte ut. Samma gäller för omega 3 som bara är som vilken fettsyra som helst, skilt av position för vissa bindningar, dess effekter är ovissa. Att kardiovaskulär träning skulle hämma styrka är inte heller något som lärs ut under arbetsfysiologi, det är inte något som har med kostrådgivning att göra per se heller. Leptin, ghrelin etc är forskningsområden som inte är fullt förstådda, det vet alla som läser till läkare. (vilket jag gör förresten, jag är inte läkare, bara student)
    Du verkar inte vilja backa på något du skrivit så jag kommer nog inte diskutera mer.

  17. Inte för att vara sån men jag är den enda som har lagt fram någon form av fakta alls i den här diskussionen.
    Och mina exempel var just exempel på tidigare hypoteser, baserat på fysiologiska resonemang istället för faktiska studier som undersökte det, som sen visat sig vara felaktiga. Så när du påpekar att det inte har evidens bakom sig och inte lärs ut nu säger inget. Om något så bekräftar det vad jag skrev, att man förr trodde på det baserat på just biokemiska hypotetiska resonemang och sen man testat det och även lärt sig mer kring biokemi så tror man inte längre på det. Det blev alltså fel från början eftersom man använt just den typen av resonemang som du förespråkar.
    Här har du en studie från Skandinavien publicerad 2008 där den vanligaste orsaken till att läkare inte gav råd kring kost till sina patienter enligt de själva var brist på kunskap. I samma studie anger 44 procent att de inte anser sig ha tillräckligt med kunskap för att dra slutsatser kring klinisk nutrition. Över hälften anger också att de tycker att det är svårt att räkna ut en patients energibehov. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18295936
    Den här studien verkar främst ha tittat på just klinisk nutrition. Ett område där läkare rimligen borde kunna mer än mer allmän nutrition för friska personer.

  18. Jag tänker bara kommentera angående antioxidanter igen. Det har aldrig lärts ut, det är en hypotes som väckts av vissa forskare som inte är utklarad än. Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad du menar, vi lär oss vedertagna fakta om förbränning, glykolys, näringsämnen, proteinsyntes etc. Hur är det inte applicerbart?
    Angående studien så citerar jag:

    ”Out of the total respondents to the questionnaire (1753 doctors and 2759 nurses) from the three Scandinavian countries, the authors have not mentioned how many of the doctors who responded were senior or junior consultants, post graduate trainees or internees in the respective departments and similarly with the nurses. This fact would have been important as sub-analysis of these groups could further have thrown light on the individual percentage of respondents in each group, showing which sub group performed better in sending their responses. This would have given a clearer picture on reasons for the overall low percentage amongst those who have responded. Whether the poor response is related to the number of years in practice, which has played a role in decline in nutritional knowledge compared with those who have freshly completed their medical or nursing education. This I feel should have been considered and mentioned in results as the authors have quoted that previous studies too had shown similar responses possibly linked to length and difficulty of the questionnaire in similar studies.2,3 Taken together, these facts could have added additional dimensions to the poor response and compliance of the overall number of persons in health care to whom the questionnaire was sent.
    Secondly, the authors have commented in the discussion on improvement of education during medical and postgraduate medical training. But they do not mention at any point whether the questionnaire included specific questions on the exact nutritional education received during medical or nursing training by the respondents apart from the tabulated responses of education giving a sound basis for making decisions about clinical nutrition”

    Jag håller helt med dig om att vi borde lära oss mer om nutrition, för det är en mycket viktig del av folkhälsa. Men lägstanivån just nu är inte låg.

  19. Som man brukar säga. Om man inte kan hitta ett fel eller brister med studier så vet man inte hur man tolkar studier. Det finns många studier av den här typen som alla pekar mot samma sak. Nivån är låg och många läkare vet om det och drar sig för att ge kostråd. Jag valde den här ovanför för att den var från skandinavien.
    Du får också tänka på att det här är självuppskattad kunskap och människor överlag tenderar i princip alltid att överskatta sina kunskaper.
    Sen om den är låg eller inte i absoluta mått spelar ingen större roll. Den är låg nog för att titeln läkare inte ska ge någon auktoritet i frågor kring nutrition.

  20. Johan. Ditt citat hänvisar till en kommentar till den av Jacob hänvisade studien, inte studien. Om man faktiskt läser ditt citat så handlar kritik 1 om bristande rapportering om huruvida man har differentierat mellan erfarenhetsnivå hos de tillfrågade, alltså inte relaterat till utbildning. Kritik 2 handlar om bristande förtydligande (i studien) av frågor kring specifika utbildningar, vilket man borde kunna anse att artikeln dessa kommentarer handlar om faktiskt besvarar.
    Vidare blir det lite märkligt att du citerar utan att ange källa när du själv i ett tidigare inlägg skriver: ”Du verkar inte vilja backa på något du skrivit så jag kommer nog inte diskutera mer.”
    Som Jacob skriver, alla respekterade studier får kritik, det viktiga är att avgöra om kritiken är relevant.
    Sen, lite Off-topic:
    Du skriver följande längre upp i tråden (hoppas jag lyckas med citat-funktionen):

    Johan Ehn:
    Blunda inte heller för att 5 år utbildning på en utbildning inte nödvändigtvis korrelerar med 5 år på en annan, mindre intensiv utbildning. Alla utbildningar har sin studietakt och sin nivå på hur fort dess studenter kan absorbera information.

    Skall läsaren förstå det som att du anser att ”Läkarutbildningen är svårare än andra utbildningar och att läkarstudenter är smartare än andra studenter”?
    Är det inte bättre att hålla sig till hänvisbara fakta och studier i denna argumentation, som Jacob gör?

  21. Kanske lite off-topic. Vad tycker ni om trenden som jag märkt inom idrotten att sjukgymnaster får ofta fystränarrollerna. I Svenska basketbollförbundet så är det så att sjukgymnasterna har rollen som fystränare allt från seniorlag till U15. Hur mycket träningslära har man i sjukgymnastutbildningen? Framför allt hur mycket kunskap har man när det gäller åldersanpassad träning? U15, U20 och seniorträning är inte samma sak. Kanske därför man sett att Fystränarutbildningen på Bosön är full av sjukgymnaster, naprapater, osteopater och kiropraktorer. Jag jobbar även på ett idrottsgymnasium med RIG och NIU status där sjukgymnaster har mycket att säga till om träning. Plankan, fysprofilen och screeningtester i oändlighet. Jag pratar bara om min egen erfarenhet och undrar bara ifall det är någon mer än jag själv som märkt detta.

  22. Källa: http://www.sciencedirect.com.ezproxy.ub.gu.se/science/article/pii/S0261561408001155 . Jag använde ett välformulerat letter to the editor för att poängtera vad andra redan sagt om studien. Jag anser att studien inte säger så mycket, framförallt för att den inte skiljer på svar från läkare och sköterskor, där sköterskorna dessutom är i stor majoritet bland de svarande.
    Jag skulle säga att ju mer man vet desto mindre tenderar man att överskatta sina kunskaper, jämför med Duning-kruger effekten. Så där står sig ju ditt argument (om att människor som svarat att de kan för lite borde få ett kunskapsavdrag för att de uppskattat den själva) ganska slätt.
    @Doctor Who: Jag tycker knappast det är någon hemlighet att studietakten i t.ex en dietistutbildning och en läkarutbildning är densamma. Läkarstuderande tillgodogör sig information i en högre hastighet under hela programmet vilket avspeglar sig i högre intagningsbetyg både från gymnasiet och högskoleprov.
    Jag vill återigen klarifiera att det jag regerade på och tycker är fel i din artikel är att du klassar läkare som en nollauktoritet angående nutrition. Som jag sa tidigare så är större kunskaper om nutrition viktigt och jag vet att många av mina medstudenter tillförskansar sig mycket information inom detta område på egen hand av eget intresse.

  23. Johan Ehn:
    @Doctor Who: Jag tycker knappast det är någon hemlighet att studietakten i t.ex en dietistutbildning och en läkarutbildning är densamma. Läkarstuderande tillgodogör sig information i en högre hastighet under hela programmet vilket avspeglar sig i högre intagningsbetyg både från gymnasiet och högskoleprov.
    Jag vill återigen klarifiera att det jag regerade på och tycker är fel i din artikel är att du klassar läkare som en nollauktoritet angående nutrition. Som jag sa tidigare så är större kunskaper om nutrition viktigt och jag vet att många av mina medstudenter tillförskansar sig mycket information inom detta område på egen hand av eget intresse.

    Tyvärr är det inte alltid så att det bara handlar om att läsa snabbt och tillgodogöra sig informationen, utan man måste kunna lägga ihop två & två också.. Hur som helst så har säkert du och många av dina studiekompisar stenkoll på läget (du är ju på denna sidan 😉 ), men som du säger många tillförskansar sig information på egen hand och då är läkarutbildningen en ypperlig grund för en god helhetsbild. Men om inte intresset finns där så blir det inget garanterat gott resultat! (och det är det Jacob skriver, att läkare inte är en garant för kunskap).
    Det är lite som @Noname undrar ovan, sjukgymnaster som får fystränarjobb, det är inte garanterat så att en sjukgymnast är bra fystränare & definitivt inte direkt efter grundutbildningen, men det är en bra grund att stå på om man fördjupar sig i ämnet..

  24. Noname: Kanske lite off-topic. Vad tycker ni om trenden som jag märkt inom idrotten att sjukgymnaster får ofta fystränarrollerna.

    Hallå!
    Jag vet inte riktigt om jag skulle kalla det trend då jag tror det var vanligare för kanske 10 år sen men jag tycker generellt sett inte att det är bra. Människor tror generellt sett att sjukgymnaster kan träning men om de bara gått grundutbildningen så kan de i princip ingenting. Som @rnHomE påpekade här ovanför så är det dock en väldigt bra grund att stå på om man har intresset av att lära sig saker kring träning senare.
    Orsaken till att jag inte tycker att det är bra att sjukgymnaster får fystränarjobb är för att jag personligen stött på ett par som inte verkat ha någon kunskap alls kring vad fysträning verkligen är. De har mer eller mindre kört på med MAQ eller något liknade koncept och inte haft någon känsla för progression eller vad som egentligen kanske hade varit viktigare att träna.
    Så en sjukgymnast kan utan problem ha en fystränarroll (jag har ju själv haft det) men då ska den anställningen vara baserat på annat än det faktum att personen har titeln sjukgymnast/fysioterapeut.

    Noname: Jag jobbar även på ett idrottsgymnasium med RIG och NIU status där sjukgymnaster har mycket att säga till om träning. Plankan, fysprofilen och screeningtester i oändlighet. Jag pratar bara om min egen erfarenhet och undrar bara ifall det är någon mer än jag själv som märkt detta.

    Det här är precis det jag också tycker. Jag vet till exempel klubbar i fotbollsallsvenskan där fystränaren mer eller mindre fått order från klubben om vad som ska tränas som klubben baserat på vad sjukgymnasten tyckt om fysträningen.
    Men har personen i fråga också gått till exempel fystränarutbildningen på bosön eller någon annan form av mer rigorös utbildning så får man ju ändå anta att de kan en hel del. En sjukgymnast som dessutom gått den utbildningen borde ha kunnat ta till sig mer än någon som gått in i utbildningen utan några större förkunskaper i anatomi. Man kan säkert hitta enstaka stolpskott som gått igenom utbildningar av den typen med. Men stolpskott finns det överallt 🙂

  25. Johan Ehn:
    Källa: http://www.sciencedirect.com.ezproxy.ub.gu.se/science/article/pii/S0261561408001155 .
    @Doctor Who: Jag tycker knappast det är någon hemlighet att studietakten i t.ex en dietistutbildning och en läkarutbildning är densamma. Läkarstuderande tillgodogör sig information i en högre hastighet under hela programmet vilket avspeglar sig i högre intagningsbetyg både från gymnasiet och högskoleprov.

    Va? Intagningsbetyg och högskoleprov skulle avspegla studietakten?
    Civilingengör i teknisk fysik i karlstad kräver 0.75HP för antagning.
    Journalistprogrammet vid stockholms universitet kräver 1.4
    Skulle journalistutbildningen då vara dubbelt så hård och snabb?
    Antagningspoäng och betyg säger oss enbart hur populär en utbildning är, inte hur svår eller snabb den är.
    Dietistprogrammet i uppsala i vår krävde 1.4 i HP som lägst.
    Läkare i Umeå 1.65
    0.25 HP i skillnad.

  26. Oke Jon. Antagningspoäng är inget bra mått på hur intelligenta (får jag använda det ordet utan att pk-maffian slår till?) elever är på en utbildning med lite lägre antal ansökande. Det jag försökte säga var att läkare tillhör en av de mest intelligenta yrkesgrupperna. Låt oss använda HP som exempel, det är ett helt opartiskt test. Där har åtminstonde min klass ett HP-betyg på 1.9 eller över. IQ är ett kontroversiellt mått men också här toppar läkare http://www.ssc.wisc.edu/cde/cdewp/98-07.pdf. Intelligentare studenter kommer kunna lära sig mer på samma tid. Studenter som fullfört en läkarutbildning kommer ha tillgodogjort sig mer information per låsär än än många andra utbildningar i samma studietakt, inklusive dietistutbildningen.

  27. Jon: Va? Intagningsbetyg och högskoleprov skulle avspegla studietakten?
    Civilingengör i teknisk fysik i karlstad kräver 0.75HP för antagning.
    Journalistprogrammet vid stockholms universitet kräver 1.4
    Skulle journalistutbildningen då vara dubbelt så hård och snabb?
    Antagningspoäng och betyg säger oss enbart hur populär en utbildning är, inte hur svår eller snabb den är.
    Dietistprogrammet i uppsala i vår krävde 1.4 i HP som lägst.
    Läkare i Umeå 1.65
    0.25 HP i skillnad.

    Sant, betyg/hp är enbart ett mått på ansökningskonkurrensen. Dock till viss mån är ju hp/betyg ett mått på begåvning/bildning/motivation.
    Angående dietistprogrammet och läkarprogrammet är det väldigt stor skillnad på studietakten och kraven. I alla fall om man jämför Göteborgs utbildningar. Uppskattat kanske 3x högre takt på läkarprogrammet.
    Några mer objektiva saker är ju, Dietist är 50-60% för G, läkare 66%. Dietister har inte ens alltid skriftliga tentor på sina kurser. Läkarprogrammet har i princip alltid skriftlig OCH muntlig/praktisk.
    Lättast är väl jämföra den tyngsta kursen på dietistprogramet vilket var fysiologikursen. på dietist 15hp, på läkarprogrammet 40,5hp. De 15hp motsvarade inte samma insats för samma poäng på läkarprogrammet.

  28. Marcus Schober: Sant, betyg/hp är enbart ett mått på ansökningskonkurrensen. Dock till viss mån är ju hp/betyg ett mått på begåvning/bildning/motivation.
    Angående dietistprogrammet och läkarprogrammet är det väldigt stor skillnad på studietakten och kraven. I alla fall om man jämför Göteborgs utbildningar. Uppskattat kanske 3x högre takt på läkarprogrammet.
    Några mer objektiva saker är ju, Dietist är 50-60% för G, läkare 66%. Dietister har inte ens alltid skriftliga tentor på sina kurser. Läkarprogrammet har i princip alltid skriftlig OCH muntlig/praktisk.
    Lättast är väl jämföra den tyngsta kursen på dietistprogramet vilket var fysiologikursen. på dietist 15hp, på läkarprogrammet 40,5hp. De 15hp motsvarade inte samma insats för samma poäng på läkarprogrammet.

    Jag försöker inte på något sätt argumentera för att de utbildningarna är lika ”svåra” utan bara att se till högskoleprov och betygspoäng som någon sorts värdemätare för utbildningshastighet och ”svårighetsgrad” Det enda antagningspoängen skvallrar om är hur populärt det är att söka utbildningen.

  29. Sjukgymnastprogrammet när jag läste det hade typ 18,5 i betyg och 1,5 i hp för att komma in. Det programmet var långt mycket lättare att läsa än civilingenjörsprogrammet där det var 11 någonting i betyg och sen 0,8 i hp för att komma in. Och det gäller både mängden information som skulle läras in samt hur svårt det var att förstå informationen. Anatomi och fysiologi är tex en hel del läsning men hade du läst det så förstod du det i princip direkt. Mest bara lite upprepning för att det skulle sitta. Att förstå linjär algebra, assemblerkod eller optisk fysik kräver mer analytisk förmåga från början och det tar lite mer tid att förstå och applicera.
    Generellt sett skulle jag också säga att mina kursare på civilingenjörsprogrammet var smartare än de på sjukgymnastprogrammet. Det var en bra andel av studenterna på sjukgymnastprogrammet som mest bara ”bankade in” information.
    Jag har även gamla bekanta och skolkamrater som har läst till läkare. Flera av dessa har inte varit särskilt smarta men de var däremot väldigt flitiga på gymnasiet samtidigt som de alltid skötte sig i klassrummet så de fick höga betyg där. Deras förmåga att ta in information var dock inte alls särskilt imponerande. De har dock klarat läkarlinjen ändå.
    Så personerna med hp 1,9-2,0 på läkarlinjen är säkert kompetenta. Övriga som kommit in med betyg eller arbetslivserfarenhet behöver inte vara det. Och ingenting i den här diskussionen berör egentligen ämnet vilka titlar som ska anses ge lite automatisk auktoritet kring nutrition

  30. För en outbildad som jag så dyker denna fråga oundvikligen upp! Enligt ovanstående argument om vem som är bäst på att ta in information och studietakt hit o dit, hur mycket är då 12.5 timmar för en vanlig person? Skulle jag då behöva 1 vecka på mig, eller kanske mer? 🙂

  31. Inser att jag är sen på bollen…
    Jag är läkare och även forskare inom kost.
    På fullt allvar tvivlar jag på att vi ens hade 12,5h undervisning i kost. (Nu har jag inte läst alla kommentarer, min mobil beter sig märkligt så det gick inte. Ni har kanske redan avhandlat detta.)
    Däremot läste vi väldigt mycket cellbiologi inklusive metabolism, vi läste fysiologi med delar inriktade på GI-kanalen. Vi läste medicin med endokinologi och därigenom återigen om ämnesomsättningen. Dvs vi hade kontinuerlig undervisning som är väldigt svår att räkna i timmar.
    Men med det sagt så går det inte att jämföra vår utbildning med en nutritionist eller dietist. Kost avseende mikro och makronutrienter avhandlades vad jag minns inte alls under min utbildning.
    Jag är i ett forskningsteam med flera professioner just nu och ingen av oss kan ersätta någon annan. Min största vinst med att ha läst läkarutbildningen i detta sammanhang är att jag är van att tillgodo göra mig ny kunskap.
    Sen tror jag att man kan gå igenom både läkarutbildningen och de flesta andra (möjligen utom matematiska/fysik utbildningar, där man faktiskt måste förstå)utbildningar utan att tillgodogöra sig något alls.

  32. Jag är utbildad sjukgymnast och stämmer in i både vad Jacob och Noname skrivit vad gäller fysträning. Mängden med träningslära eller likvärdigt på sjukgymnastutbildningen är skrämmande låg och verkligen ingen garanti för att man kan något vad gäller träning efter utbildningen. Om jag ska summera det hela så var kontentan på min utbildning ungefär ”styrketräning är bra för både gammal som ung”.
    Jaha? Vilken form av styrketräning, fria vikter eller maskiner, hur tungt, hur ofta, kombinerat med annan träning, frågorna fullkomligt hopar sig om man vill.
    Samma gäller antagligen läkarutbildningen och kost. Visst, någon slags utbildning och grund får man säkert men att det på något sätt skulle vara tillräckligt med kunskap för att uttala sig om saker är nästintill befängt.
    Och det är väl vad Jacob försöker påvisa med artikeln också. En titel som läkare eller sjukgymnast säger egentligen inte så mycket om vad du kan om specifika saker, bara att du klarat en lägstanivå.

  33. Efter att ha läst svaren på det här viktiga inlägget kan jag inte låta bli att skriva några rader. Det råder någon slags föråldrad bild av den ”allsmäktige läkaren” och vissa läkare tycks sitta i en hybrisbubbla vilket gör mig orolig. Dels för att argumenten saknar logik och dels för att det börjar diskuteras IQ och hur mycket man kan tillgodogöra sig per tidsenhet….För det första är det vansinnigt att börja diskutera intelligens här! Det finns inget automatiskt likamedtecken mellan intagningspoäng och intelligens. Även om det skulle finnas en sådan association kan inte några extra poäng IQ ersätta kunskap. Däremot finns det ett likamedtecken mellan områdesval och intresse. Är man intresserad av nutrition så läser man nutrition, är man intresserad av medicin så läser man medicin.
    Johan Ehn nämner kurser om intestinalkanal, associerade hormon och arbetsfysiologi vilket säkert är jättebra och viktiga kurser, men självklart inget som ersätter livsmedelskunskap eller näringslära! Påståendet ” de flesta läkare vet mer vad som försiggår i kroppen vid matintag än någon annan yrkesgrupp” blir bara fånigt!
    Fortsättningen på inläggen blir ännu mer befängt, då det följs upp av en dietist, Marcus S, som inte tycker att han tillför mer än att läsa ett PM innantill och skriva ut recept på näringsdrycker. Det säger antingen något om hans egen passivitet eller något om en ovanligt tråkig tjänst, och då kan vilken yrkesgrupp som helst ta vid, även läkare! Men jag blir lite nyfiken Marcus, rådfrågar aldrig läkare dig om nutrition? Förläser du aldrig för annan vårdpersonal? Sätter du aldrig ihop föreläsningar för patienter som kräver mer kunskap än ett PM? Får du aldrig följdfrågor? Samarbetar du aldrig med läkare där du känner att du kan tillföra kunskaper som de inte besitter? Arbetar du inte i något team? I så fall förstår jag om det uppstår en uppgivenhet! Men att generalisera och säga att ”du vet vad du pratar om” är att dra slutsatser utifrån din egna tråkiga arbetssituation och definitivt inget som är allmängiltigt! Du skriver även att läkare är för ”överkvalificerade” för att sköta nutritionsuppgifter…om du inte råkade förväxla ordet ”över” med ”under” är det oroande! Jag har haft förmånen att få arbeta i team tillsammans med läkare som är öppna för att deras nutritionskunskaper inte är tillräckliga, och där det är ett gemensamt utbyte av kunskap och erfarenhet. Tröstrikt att läkaren Caroline sedan uttalar sig om att ingen yrkesgrupp kan ersätta en annan! Ödmjukhet är inte så dumt ibland! / Anna dietist

  34. […] Lästips: – Tränastyrka, Träningslära och/eller deras utmärkta bok Forma kroppen och maximera din prestation. – Why Zebras Don’t Get Ulcers av Robert M. Sapolsky. En bok om stress men är så mycket mer. – The Story of the Human Body av Daniel E. Lieberman. Om evolutionen av människokroppen och dess funktioner. – Läkare har i snitt 12,5 h utbildning inom kost. […]

  35. Tack Caroline!
    Det var lite ditåt jag tänkte kommentera. Tänk om jag som Dietist skulle reda ut en patient med tex buksmärta själv… Inget uteslutande av svår sjukdom från läkare (som såklart förstår mkt kring nutrition, men kanske inte kan översätta detta till praktiskt genomförbara råd till patienten). Inga blodprov från biomedicinsk analytiker. SVÅRT.
    Men tänk så många patienter jag träffar som är väl utredda av läkare, men som inte blivit bättre, sen kommer de till någon som kan prata om kosten, näringen, livsstilen. Och kan få hjälp!
    Ja. Tänk vad bra att vi kan hjälpa varann!
    Läkare pluggar längre än dietister. Det betyder att de förhoppningsvis kan mer då de LÄST LÄNGRE. De behöver inte alls vara smartare. En USKa kan vara smartast (om vi nu pratar vårdutbildning), även om hon/han har kortare utbildning!
    Herregud det är ingen tävling om vem som pluggat längst, läst mest, högskoleprovat flest gånger… Vi finns här med våra olika kunskaper för att hjälpa varann att skapa bra vård!

  36. Johan Ehn:
    När man läser 5.5 år om hela kroppen, inklusive ånga kurser i fysiologi, anatomi, molekylärbiologi så krävs det inte så mycket dedikerad tid för kost. Att säga att ”slutsatsen från det här är att om du hör en läkare uttala sig kring kost så har det ungefär samma auktoritetsvärde som en person som läst en kostrådgivarutbildning på tre helger” är fullständigt befängt och ett hån mot läkare. Det räcker att kunna applicera kunskap om förbränning, intestinalkanal och associerade hormon, arbetsfysiologi etc. Kunskap som vi har gott om. Jag har lärt mig det mesta av det jag kan om kost på läkarprogrammet, oavsett om vi ”bara” har 12.5 h avsatta för kost. Jag vill påstå att de flesta läkare vet mer om vad som försiggår i kroppen vid matintag än någon annan yrkesgrupp.

    Om nu läkare är så duktiga på mat och motion, hur kommer det sig då att dom i så många fall ordinerar läkemedel mot höga blodfetter och högt blodtryck?
    Hur kommer det sig att dom ofta genast skriver ut metformin till en person med blodsocker över gränsvärdet istället för att hjälpa personen att bli frisk?
    Hur kommer det sig att en person med bukfetma får läkemedel mot hypertoni och höga blodfetter utan att få någon som helst information om bukfetmans betydelse i sammanhanget?
    Jag skulle kunna göra listan ännu längre men stannar här och inväntar med spänning ditt svar. Observera att jag inte är ute efter att vara tyken. Jag såg bara chansen att äntligen få svar på något som jag undrat över länge.

  37. Jag tror verkligen inte att den genomsnittlige läkaren tror sig ha spetskompetens i ämnet. Läkare har en översiktlig koll på hurdan kost som räknas som bra, men använder sig av dietister vid behov av rådgivningar, t.ex. inför viktnedgång, vid diabetes etc. Avancerad kostrådgivning är ju inte ens läkarens uppgift, denne ska istället ta hand om kopplade sjukdomar, förstår inte vad som är så skandalöst med allt detta.
    Och angående detta:

    Maria: Om nu läkare är så duktiga på mat och motion, hur kommer det sig då att dom i så många fall ordinerar läkemedel mot höga blodfetter och högt blodtryck?
    Hur kommer det sig att dom ofta genast skriver ut metformin till en person med blodsocker över gränsvärdet istället för att hjälpa personen att bli frisk?
    Hur kommer det sig att en person med bukfetma får läkemedel mot hypertoni och höga blodfetter utan att få någon som helst information om bukfetmans betydelse i sammanhanget?
    Jag skulle kunna göra listan ännu längre men stannar här och inväntar med spänning ditt svar. Observera att jag inte är ute efter att vara tyken. Jag såg bara chansen att äntligen få svar på något som jag undrat över länge.

    Information om effekten av kost och motion ges i majoriteten av fallen (kan inte tänka mig annat), men uppgiften är att behandla en riskfaktor (högt blodtryck, högt blodsocker, höga blodfetter) för att förhindra att personen bär på detta under lång tid. Detta uppnås med läkemedel tills eventuell effekt av kost och motion verkar. Skriver ”eventuell” för att:
    1. Det är få som faktiskt gör så stora livsstilsförändringar att riskfaktorerna försvinner – med all förståelse, eftersom det är skitsvårt.
    2. Kost och motion hjälper inte i 100% av alla fall, det kan redan vara för sent.

  38. Bra artikel! Av egen erfarenhet som läkarstudent kan jag inte annat än hålla med. Mitt egna intresse har definitivt varit den stora kunskapskällan för mig. Utbildningen har jag dock upplevt som mer eller mindre en nödvändighet för att på ett hälsosamt kritiskt sätt tillskansa mig min kunskapen.
    Trots att jag som tidigare nämnt håller med om kärnfrågan i artikeln, provocerade detta stycke mig en aning:
    ”Om de svarar dig ”på läkarutbildningen” så vet du att de försöker köra med auktoritetsargumentet.”
    Det är inte alls nödvändigtvis sant, menar jag. Jag kan verkligen tänka mig situationer där jag hänvisar till utbildningen i en kostfråga utan att försöka framhäva någon auktoritet och med glasklar medvetenhet att jag inte är någon nutritionsexpert. Ditt sätt att uttrycka den meningen tycker jag är alldeles för onyanserad och definitiv, alltså.
    Tack! 🙂

  39. 12,5 timmar är ju ej så mycket att hänga i julgranen, precis…
    Ej så konstigt då att en vanligt läkare ej vet att socker är en styggelse för kroppen.

  40. Som bekant använder man ju de redskap / verktyg som man har fått lära sig att använda, om det nu är en hammare, ett. vapen, eller mediciner.
    Ja livsstilsförändringar är inte så lätta att genomföra men fullt möjligt om och när man är tillräckligt motiverad. Har man genomfört någon positiv förändring vad det gäller kost och motion blir det ofta betydligt lättare att genomföra fler och större förändringar, vilket jag vet av egen erfarenhet.
    insikten att många av den konventionella medicinerna oftast bara dämpar symptom utan att bota rotorsaken till sjukdomar är väl något som allt fler tar till sig idag. Jag läste i en artikel av Dr Mercola att det finns forskning som tyder på att personer som tar antidepressiva mediciner har en sämre långsiktig prognos än kontrollgrupper. De blir passiviserade och lär sig att tro på att boten finns utanför dem själva i form av tabletter. Tabletter som ofta inte är effektiva.
    Jag kan tänka mig att detta stämmer om många andra sjukdomstillstånd också. I en drömvärld skulle vården uppmuntra och stärka människors inneboende styrka och förmåga att bli friska. Tills dess får vi lära av varandra och söka inspiration och stöd hos fria läkare och alternativa hälsoarbetare som finns.

  41. Det största problemet är, många läkare är köpta av Läkemedelsindustrin och gör allt för att patienterna skall medicineras hels med 10 olika preparat hela livet, i många fall leder det till att, om du har lindriga åkommor blir du multisjuk i stället och då kan de slå in ännu mera mediciner.
    En del läkare bryter även mot den kunskap de borde lärt sig, men struntar i väl känd fakta, skriver ut otillåten felaktig medicinering, allt för att gynna Läkemedelsindustrin
    Har ett gott exempel där en nu tonåring klassades som ADHD mot bättre vetande där man nyligen även officiellt kunde fastställa att grabben aldrig haft ADHD, efter 2 timmars test fast ställde Linköpings sjukhus en lindrig Dyslexi, som även jag misstänkte i början.
    Det värsta var att Läkaren medgav senare att hon kände till att man inte får skriva ut ADHD medicin till ett hjärtebarn, kan vara direkt farligt. Hennes svar till pappan var att det viste hon men att hon kunde bedöma det bättre än grabbens hjärtläkare ”det inte var så farligt”
    Känner till fallet mycket väl, det handlar om mitt barnbarn som jag stred hårt för att stoppa medicineringen, en öppen, glad, alltid lugn grabb, populär bland kompisar, t.o.m. väluppfostrad med normala regler.
    Ett gott råd till oss okunniga amatörer, GOOGLA själva, Googel är fantastisk kunskapsbank där vi själva kan hitta en hel del fakta.

  42. Fredrik:
    Jag läste i en artikel av Dr Mercola att det finns forskning som tyder på att personer som tar antidepressiva mediciner har en sämre långsiktig prognos än kontrollgrupper. De blir passiviserade och lär sig att tro på att boten finns utanför dem själva i form av tabletter. Tabletter som ofta inte är effektiva.
    Jag kan tänka mig att detta stämmer om många andra sjukdomstillstånd också. I en drömvärld skulle vården uppmuntra och stärka människors inneboende styrka och förmåga att bli friska.Tills dess får vi lära av varandra och söka inspiration ochstöd hos fria läkare och alternativahälsoarbetare som finns.

    Dr Mercola är en kvacksalvare. Det där låter som ett effektivt sätt att ytterligare stigmatisera en redan oerhört stigmatiserad patientgrupp. Vilken dynga. Såna ”fria läkare och alternativa hälsoarbetare” betackar jag mig för.
    Nicklas

  43. Rita: Det största problemet är, många läkare är köpta av Läkemedelsindustrin och gör allt för att patienterna skall medicineras hels med 10 olika preparat hela livet,

    Det där är en fantasi. Kom tillbaka när du har någon koll på läget Rita 👍

  44. Rita: Ett gott råd till oss okunniga amatörer, GOOGLA själva, Googel är fantastisk kunskapsbank där vi själva kan hitta en hel del fakta.

    Å andra sidan gissar jag att en hypokondriker utan problem kan finna att hens 10 mediciner som hen tar utan att behöva det är 10 för få. Internet är en fantastisk kunskapsbank, problemet är att långt ifrån all information där är sann. För den som önskar är det oftast inte svårt att finna information som stämmer överens med ens egen världsbild. Det kan vara värt att tänka på nästa gång du hittar någon information som stämmer överens med din världsbild.

  45. Och angående detta:

    Maria: Om nu läkare är så duktiga på mat och motion, hur kommer det sig då att dom i så många fall ordinerar läkemedel mot höga blodfetter och högt blodtryck?
    Hur kommer det sig att dom ofta genast skriver ut metformin till en person med blodsocker över gränsvärdet istället för att hjälpa personen att bli frisk?
    Hur kommer det sig att en person med bukfetma får läkemedel mot hypertoni och höga blodfetter utan att få någon som helst information om bukfetmans betydelse i sammanhanget?
    Jag skulle kunna göra listan ännu längre men stannar här och inväntar med spänning ditt svar. Observera att jag inte är ute efter att vara tyken. Jag såg bara chansen att äntligen få svar på något som jag undrat över länge.

    Information om effekten av kost och motion ges i majoriteten av fallen (kan inte tänka mig annat), men uppgiften är att behandla en riskfaktor (högt blodtryck, högt blodsocker, höga blodfetter) för att förhindra att personen bär på detta under lång tid. Detta uppnås med läkemedel tills eventuell effekt av kost och motion verkar. Skriver ”eventuell” för att:
    1. Det är få som faktiskt gör så stora livsstilsförändringar att riskfaktorerna försvinner – med all förståelse, eftersom det är skitsvårt.
    2. Kost och motion hjälper inte i 100% av alla fall, det kan redan vara för sent.

    Saxat ur ett tidigare inlägg i tråden.
    Jag blev aldrig ombedd att ändra min kost eller livsstil då jag var prediabetiker och hade 40kg i övervikt. Högt blodtryck. Fick medicin mot blodtrycket. Ombedd att komma tillbaka för ännu ett blodsockerstest innan jag fick diagnosen diabetes. Tack o lov har jag en klok fru som kollad olika kostalternativ och vilka som hjälpte mot vad. Jag började äta lågkolhydratskost. Skippade kolhydrater nästan totalt. Bort med allt socker. På 4v blev blodsockret normalt och har alltid varit det. Struntade i blodtrycksmedicinen och fick efter några v ett blodtryck som stadigt nu ligger på 125/72 typ. Blev av med 40 kg på 1,5 år i övervikt. Har bara perfekta värden där tom läkarna är förvånade. Suprise. Utan mediciner. Bara med kostval. Inte ett ord om detta har någon läkare yppat under alla åren jag gått där och värdena försämrats.

  46. Joachim: Jag blev aldrig ombedd att ändra min kost eller livsstil…

    En anekdot bidrar inte med någonting här. Det står till och med ”i majoritet av fallen” i det du kommenterar. Inte ALLTID. Så att du berättar om vad som händer i just ditt fall varken bekräftar eller motbevisar det som sas.

  47. En anekdot bidrar inte med någonting här. Det står till och med ”i majoritet av fallen” i det du kommenterar. Inte ALLTID. Så att du berättar om vad som händer i just ditt fall varken bekräftar eller motbevisar det som sas
    Jag kan iof bara säga vad jag under de senaste 5 åren möts av med kontakt med en rad olika läkare möts av. Sant att det bara blir min åsikt men då vårdcentraler mm byter läkare som vi byter kalsonger så är det många läkare jag mött. Ingen har sagt något om alternativa kostval. Ingen har pratat kost. Bara olika tabletter. Jag vet flera med mig som haft samma problem. Tabletter ist för ändrad kosthållning. Om man dessutom är med i olika grupper på bla Fb som lider av olika saker såsom högt blodtryck, diabetes och övervikt så säger nästan alla samma sak. Aldrig tal om kosten hos läkaren. På sin höjd kan det komma en kommentar om att tänka på vad man äter. Nästan (märk ordet nästan) aldrig ät det här och det här istället. Inga råd om att faktiskt kost kan ändra läget.
    Det finns såklart läkare som gör detta men jag har iaf inte mött någon och jag har som sagt mött många.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *