Skillnaden i viktnedgång mellan de två dieterna.
Skillnaden i viktnedgång mellan de två dieterna när deltagarna fick välja själv. De svarta prickarna är lågkolhydratkost och de vita prickarna är lågkaloridieten


En vanlig punkt som brukar användas för att kritisera viktnedgångsstudier är att deltagarna blir randomiserade till olika dieter istället för att de får välja själv. Det här argumentet går ju emot själva principen med randomisering och det finns en väldig massa att kritisera den typen av argument med.

Samtidigt är det dock en ganska relevant poäng. För om till exempel 90 procent av befolkningen absolut inte kan tänka sig att följa en diet så spelar det ingen roll om den dieten egentligen är superbra. För en diet som inte följs är en ganska meningslös diet.

Frågan är dock om människor vet vilken diet som skulle passa dem innan de provar på dieten? För många låter det ju ganska lätt att bara äta lite mindre av det som de äter just nu men i praktiken har ju det visat sig fungera väldigt dåligt för ganska många även om det finns personer som klarar sig väldigt bra med den enkla principen.

Anders Tengblad skrev för några dagar sen ett inlägg kring en ganska nyligen publicerad studie från Kuwati där man just tittat på effekten av olika dieter på viktnedgång där deltagarna själva fick välja vilken diet de vill följa i början på studien (1).

I den här studien fick deltagarna välja mellan en lågkolhydratdiet och en lågkaloridiet. Deltagarna följdes sen under 6 månader och efter den tiden hade lågkolhydratgruppen gått ner mer i vikt.

När jag läser studien blir jag dock skeptisk till vad man verkligen har valt som lågkaloridiet. Det står i princip ingenting om ”low calorie” dieten. Den enda informationen är en endaste mening i hela artikeln som kommer med en exempelmeny, ”The participants in the LCD group were given appropriate guidelines and a sample LCD menu of 2200 calories is presented in Table 1.”
Det här är alldeles för lite information. Hur ska någon någonsin kunna upprepa det här försöket? Det går liksom att ge 2200 kcal med väldigt olika dieter och väldigt olika kvalité på livsmedel. Var det lite fett? Mycket protein? Lite socker? Det är ingen som vet mer än författarna själva.

Exempel på dagsmeny från lågkaloridieten
Exempel på dagsmeny från lågkaloridieten

De flesta som börjar äta lågkolhydratkost börjar automatiskt äta i medeltal ungefär 60-80 % av kalorierna som de åt tidigare. Det innebär alltså att om deltagarna ätit ungefär 2500 kcal tidigare kommer de att börja äta 1500-2000 kcal varje dag nu. Och detta har man alltså jämfört med en diet där deltagarna blivit tillsagda att äta 2200 kcal per dag.

Då följsamheten på dieter oftast är ganska bra de första månaderna oavsett upplägg är det inte direkt överraskande att det blev en bättre viktnedgång för gruppen som ätit en diet med färre kalorier. Tittar vi på kurvorna så är viktnedgången ganska rak för båda grupperna fast minskningen är hela tiden större för lågkolhydratgruppen. Så jag ser mest det här resultatet som en effekt av att kalorier som personerna blev tillsagda att äta i lågkalorigruppen är högre än normalt för den här typen av studier.
I princip kan man säga att det här verkar vara en studie upplagd för att ge precis det resultatet som kom fram. I diskussionsdelen till studien nämner man inte heller lågkaloridieten en enda gång. Ganska imponerande att man lyckas undvika det då man faktiskt jämfört en lågkaloridiet mot en lågkolhydratdiet.

Författarna till studien har sen tidigare publicerat en hel del studier på lågkolhydratkost och verkar vara friska förespråkare av dieten. Tittar man på Youtube finns det också många klipp där de medverkar i TV-program kring kosten. Tyvärr är ju allting på arabiska så det är svårt att avgöra något mer 🙂

Andra studier på föredragen diet och resultat

Det här är faktiskt inte den enda studien som försökt undersöka om resultatet förändras om en person får en diet som han eller hon föredrar istället för en slumpmässig diet. I en av de största studierna på viktnedgång där man jämförde lågkolhydratkost och fettsnål kalorireducerad kost över två år frågade man deltagarna innan de blivit tilldelade en diet vad de tyckte om de två dieterna och vilken de två som de trodde skulle passa dem bäst (2).

Resultatet från den här studien publicerades redan för två år sen men då fick vi endast reda på resultatet för grupperna överlag (3). Hur det gick kan du se här under och det är väldigt tydligt att det inte var någon betydande skillnad mellan grupperna.

Skillnade i viktnedgång mellan deltagarna som blev tilldelade en lågkolhydratkost och de som tilldelade en lågfettkost
Skillnade i viktnedgång mellan deltagarna som blev tilldelade en lågkolhydratkost och de som tilldelade en kalorireducerad lågfettkost

Lågfettdieten innebar 1200-1500 kcal/dag för kvinnorna och 1500-1800 kcal/dag för männen. Mängden fett var 30 E % och mängden kolhydrater 55 E %.
I Kuwaitstudien som jag tog upp först visas resultatet i procentuell viktförändring. I grafen här ovanför visas den i kilogram. Dock vägde deltagarna i snitt 103 kg så du kan tänka dig att det som står i kilogram även kunnat vara procent och hamna i princip rätt.

Det du ser då är att viktnedgången för gruppen som fick lågkolhydratkost i den här studien är i princip den samma som i studien från Kuwait, omkring 12 procents viktnedgång på 6 månader. Det som skiljer sig i detta fall från studien från Kuwait är att den andra gruppen gick ner lika mycket i vikt. Förklaringen ligger i stora delar kring att de blev tillsagda att äta mindre kalorier i den här studien.

Fick de som gillade sin diet bättre resultat?

Ett annat vanligt argument emot den vanliga typen av randomisering är att de som inte gillar sin diet och slutar följa den ”förstör” resultatet för de andra som verkligen gillar dieten och därmed följer den. Detta är ju också ett legitimt argument men samtidigt så går det rakt emot ett annat vanligt argument som är att lågkolhydratkost är mycket lättare att följa än andra dieter.

Som jag nämnde tidigare gjorde man dock en kontroll med deltagarna innan den här tvååriga studien började där man frågade dem vad de tyckte om de två dieterna. Deltagarna blev alltså slumpmässigt tilldelade antingen en lågkolhydratkost eller en lågfettkost med restriktion på kalorierna, men innan det frågade man deltagarna om de föredrog lågfettkost eller lågkolhydratkost.

När studien var slut gjorde man sen en analys där deltagarna delades in i tre olika grupper.

  1. De som föredrog den diet de fick
  2. De som inte gillade dieten de fick
  3. De som inte direkt brydde sig så värst mycket

Efter två år på dieten undersökte man om de som fått den diet som de föredrog skiljde sig något från de som fått en diet som de inte vill ha. Resultatet kan du ser i grafen här under.

Skillnaden i viktnedgång hos deltagarna beroende på hur väl de gillade tilldelningen av diet
Skillnaden i viktnedgång hos deltagarna beroende på hur väl de gillade tilldelningen av diet. De deltagare som fick en diet som de gillade gick ner mindre i vikt än de två andra grupperna som antingen fick en diet de inte gillade eller en diet som de varken tyckte bra eller illa om.

Ja, du ser rätt. Deltagarna som fick en diet som de från början uppgav att de föredrog gick ner mindre i vikt än de som fick en diet som de antingen gillade eller som de inte hade någon speciell åsikt om.

Förutom den här undersökningen där man alltså tittade på alla deltagarna tillsammans gjorde forskarna också en analys där de tittade om de olika dieterna för sig själv. Alltså om de som till exempel fått en lågkolhydratkost tilldelad och gillade det fick bättre resultat än de som fått en lågfettkost och gillade det. Resultatet här blev ingen signifikant skillnad.

Informationen när det gäller det testet är tyvärr lite bristfällig då forskarna valt att inte ange siffror eftersom resultatet var icke signifikant. De skriver bara:

A preference × treatment interaction was included to assess whether the treatment was more or less effective for different preference groups. This interaction was also not statistically significant (P = 0.85) and was removed from the analysis.

Är folk fettskrämda och rädda för lågkolhydratkost?

Den sista delen av intressant information av den här analysen är fördelningen mellan deltagare som gillade sin tilldelade diet kontra de som inte gillade den. Här har vi ytterligare ett argument emot de vanliga randomiserade studierna som jag ibland får höra när jag påpekar att det på lång sikt inte är någon skillnad mellan dieter. Det jag vanligen får höra då är att ”folk är fettskrämda och vågar därför inte följa dieten fullt ut” eller något i den stilen.

När man tittar på datan från den här studien får man dock en helt annan bild. När deltagarna gick med i studien var det 37,6 procent som föredrog lågkolhydratkost medan endast 23,2 procent föredrog lågfettkosten.
Här får vi alltså precis motsatt bild än den som många gånger målas upp. Om vi ska lägga något värde vid deltagarnas första intryck eller syn på sina tilldelade dieter så var det alltså så i den här studien att deltagarna faktiskt föredrog lågkolhydratkost. Studien är också utförd i USA som många gånger målas upp som fettskräckens förlovade land.

Den här fördelningen innebar också att det i slutändan var en större andel deltagare i lågkolhydratgruppen som gillade sin diet än det var i lågfettgruppen. Av de som gillade sin diet var det 2/3 som fick lågkolhyrat och 1/3 som fick lågfett.

Hur ska man tolka det här?

Frågan är då hur man ska tolka den här typen av studieresultat? Kanske är det så att vad du tycker om en diet från början inte säger särskilt mycket om hur bra den kommer fungera för dig? Att inte gilla dieten kan nog till och med vara en fördel så du knappast blir sugen på att äta mer av något som du inte tycker är så värst gott.

Å andra sidan borde ju den motiveringen innebära att följsamheten på längre sikt blir sämre. För gillar du inte maten ökar troligen sannolikheten att du börjar äta av annat. Men i den här studien såg man inte heller någon trend i att de som fick dieten de gillade hade bättre följsamhet efterhand. Men att inte gilla sin diet kanske kan vara en fördel på kort sikt? Det kan ju vara det som förklarar den större viktnedgången de första 6 månaderna?

Ärligt talat så kan ja inte komma på någon så värst bra idé till varför resultatet blev som det blev i den här studien. Möjligen är indelningen i ”jag föredrar lågfett eller lågkolhydrat” för enkel? Men resultatet visar väl hur komplext det är att ge råd om viktnedgång för stora grupper av överviktiga personer.

Summering

Studien från Kuwait som nu nyligen publicerats tycker jag mest känns som en slags PR-studie. Resultatet var väntat med tanke på hur studien är upplagd och det känns väldigt underligt att vi inte får veta mer om ”lågkaloridieten” än ett stycke i metoddelen och en exempelmeny från en dag.

Den andra studien jag tar upp här visar på ett intressant resultat. Det vi kan se är att det inte verkar spela så stor roll om personen i fråga föredrar dieten i förväg. Det första intrycket som en person får av en diet när den beskrivs säger alltså nödvändigtvis inte så mycket om hur personen sen upplever dieten eller hur bra dieten fungerar när personen väl har börjat den.

Det här är för mig ett överraskande resultat. Personligen hade jag trott att det skulle gå bättre med en diet som personen i fråga föredrar innan dieten börjar. I studien fick deltagarna endast placera sig själv på en skala där det i ena änden var lågkolhydratkost och i andra änden lågfett. Kanske är det det som är svaret? Kanske är detta en för endimensionell bild och det är mycket annat som måste tas i beaktande när man avgör om en diet passar en eller inte.
 

17 svar på “Bättre resultat med en diet som du föredrar?”
  1. Väldigt intressant. Jag trodde också att det skulle ge bättre resultat med en diet som man gillade och kunde hålla sig till. Men det kanske ger sämre resultat med en diet som man gillar i betydelsen att den innehåller mat som triggar belöningssystemet för den personen, man kanske tenderar att äta mer då. Ren spekulation förstås.

  2. Som kommentar till den första (Kuwait) studien så tycker jag den har vissa brister utöver vad som redan nämnts och det gäller främst analysen.
    Från metoddelen
    ”For statistical analysis of the data, a paired t test was used to determine the statistical significance between weeks 1 and 24 in the different groups and an independent t test was used to analyze the significance between the LCD and LCKD groups using SPSS 16 (SPSS, Inc., Chicago, IL, USA). The method used in this study for estimating the treatment effects was with completers only, rather than an intent-to-treat analysis.”
    Vad gäller det statistiska testet så borde de ha justerat för baselinevärdena eftersom det fanns signifikanta skillnader mellan grupperna. En ANCOVA med upprepade mätningar hade varit lämpligt. Jämför man skillander i viktminskning från baseline i procent så bör man i så fall använda skillnaden i de logaritmerade värdena, annars ger det en bias till de som gått ner mest.
    En annan viktig sak är att de gjort en ”completers only analysis” vilket innebär att de plockat bort de som hoppas av studien och inte en intention to treat. En intention to treat visar bättre på den verkliga effekten av en intervension implementerad i kliniken. De redovisar inte bortfallet i de olika grupperna så det går inte att värdera effekten av detta, men upplägget med att välja sin egen diet kan falla lite i och med det här om avhoppen skiljer sig kraftigt mellan grupperna.
    Vad de skulle gjort är att använt en mixed model regression för att analysera all tillgänglig data. Då hade de fått den bästa uppskattningen på viktminskningen.
    Trots detta har de fått artikeln publicerad i en ganska respektabel tidskrift. Önskar att man varit reviewer på denna för att styra upp det hela.

  3. A F - ursprungsliv.nu:
    Väldigt intressant. Jag trodde också att det skulle ge bättre resultat med en diet som man gillade och kunde hålla sig till. Men det kanske ger sämre resultat med en diet som man gillar i betydelsen att den innehåller mat som triggar belöningssystemet för den personen, man kanske tenderar att äta mer då. Ren spekulation förstås.

    Det var en av mina tankar med. Vad det jag syftade på när jag skrev att det kanske var en fördel att inte gilla dieten i början då det kanske leder till en ökad effekt i början när följsamheten vid valet av kost fortfarande är bra pga av motivation? Men det är svårt att gissa på den här typen av saker i den här typen av studie. Det går ju att sy ihop många teorier när mängden information är så begränsad som den ändå är.

  4. Åke:
    http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/lydiga_muslimer

    En ”ursäkt” som var legitim förr. Med den nya informationen som finns är den dock mer tveksam. I alla fall svårare att framföra som mest trolig.
    Jag tror att orsaken till att Dashtis & co får fram resultat som är imponerande är för att de själva uppenbarligen tror mer på den dieten än någon annan. Även om det inte är medvetet så märker nog många av deras studiedeltagare av det här. Sen är de nog också väldigt bra på att förmedla dieten och hjälpa deltagarna lyckas med den överlag.
    Det ligger nog lite av samma effekt bakom att Volek & co också producerar så många studier med imponerande resultat för lågkolhydratkost. De är helt enkelt väldigt vana och väldigt bra på att förmedla lågkolhydratkost till sina deltagare. Andra dieter kanske de inte är lika duktiga med?

  5. Ola Wallengren: En annan viktig sak är att de gjort en ”completers only analysis” vilket innebär att de plockat bort de som hoppas av studien och inte en intention to treat. En intention to treat visar bättre på den verkliga effekten av en intervension implementerad i kliniken. De redovisar inte bortfallet i de olika grupperna så det går inte att värdera effekten av detta, men upplägget med att välja sin egen diet kan falla lite i och med det här om avhoppen skiljer sig kraftigt mellan grupperna.

    Grym kommentar Ola. Att det endast var en intention-to-treat missade jag. Då säger ju resultatet ännu mindre med tanke på att skillnaden i kaloriintag mellan grupperna praktiskt taget varit garanterad i detta fall.
    Om inget annat så blir ju resultatet i den här ”kuwait”-studien ännu mindre praktiskt intressant i förhållande till resultatet från den längre och mer omfattande två år långa studien.

  6. ”De flesta som börjar äta lågkolhydratkost börjar automatiskt äta i medeltal ungefär 60-80 % av kalorierna som de åt tidigare”
    Det är det här jag själv tycker är mest intressant med lågkolhydratdieter. Folk börjar automatiskt äta mindre, vikten går ner och sedan planar den ut någonstans runt normalvikt. Men ingen som skriver om kost verkar reflektera över det utan tar bara kalorivärdet som uppstår på den nya dieten och ställer det mot samma intag på svältdieter och jämför viktnedgång.
    Samtidigt rapporterar de som äter lågkolhydratkost att de äter hur mycket som helst. De flesta är övertygade om att de ligger på rejäla kaloriöverskott och förkastar allt som har med energibalans att göra. I verkligheten äter de ju dock mindre än förr, men eftersom de är proppmätta jämt och ständigt och att fet mat i allmänhet uppfattas som mer kaloririk än vad den är får de nog ofta för sig att intaget är betydligt större än det i verkligheten är.
    Jag har som sagt upplevt det själv. Jag trodde att jag åt hur mycket som helst och kilona bara smälte bort. Det kändes som magi. Jag har senare räknat på det och insett att jag låg på ett redigt underskott men det kändes inte så då. Kroppen förbrände fettreserverna och aptiten blev därefter. Inte som när jag gick på svältdiet då aptiten var oförändrad och jag ignorerade den och viktnedgången blev följden.
    Orsaken till min övervikt försvann. Kroppen reglerade själv ned vikten till normalnivå. Det är en himmelsvid skillnad mellan detta och att med våld tvinga ner vikten trots att kroppen skriker efter mat. Men trots att så många rapporterar samma sak och att LCHF utan kalorirestriktioner ger bra resultat i vissa studier verkar de flesta som intresserar sig för kost bara se att det blir en lite kalorireduktion på LCHF och tänka ”jaha, ja det blir ju tydligen bara så att man äter lite mindre” och sedan anta att det är detsamma som att äta hallonbåtar och ligga på underskott. Men det är inte samma sak. Det är en sådan jävla skillnad.
    Setpointen ändras på LCHF. Drastiskt. Jag tror man måste uppleva det för att ens kunna förstå det. Jag önskar att alla som forskade eller studerade kost kunde uppleva hur det är att en dag ha en kropp som strävar efter att väga 90 kilo och sedan, efter en kostomläggning, ha en kropp som bestämt sig för att 70 kilo är den rätta setpointen. Då skulle man kanske komma någon vart i frågan om vad som orsakar övervikt istället för att hela tiden landa i slutsatsen att folk i allmänhet ”tar lite för stora portioner för att det är så gott”.

  7. Erik E: Det är det här jag själv tycker är mest intressant med lågkolhydratdieter. Folk börjar automatiskt äta mindre, vikten går ner och sedan planar den ut någonstans runt normalvikt.

    I citatet du tog så skulle Jacob lika gärna kunnat skriva att ”Vid stora omläggningar av kosten så sänker majoriteten sitt kaloriintag.” Sen så verkar den minskningen i stor del av fallen inte vara långsiktig http://media.traningslara.se/2011/07/studier.langtid.png där ser du skillnad i viktminskningen från de längre studierna tagna från kostdoktorns ”vetenskaps” del.

    Erik E: ”jaha, ja det blir ju tydligen bara så att man äter lite mindre” och sedan anta att det är detsamma som att äta hallonbåtar och ligga på underskott. Men det är inte samma sak. Det är en sådan jävla skillnad.

    Vem? Var? När? Har någon gjort det?

    Erik E: Setpointen ändras på LCHF.

    Jo vissa LCHFare påstår detta. Dock så är inte LCHFare de ända som gör det.

  8. Beholder:
    Känns inte fettdoktorns kommentar lite väl fördomsfull?

    Jo. Men det är ju väldigt sällan hon säger något som verkar sansat och genomtänkt. Ska man säga den typen av sak får man ju backa upp det med någon typ av fakta. Inte skriva ”en forummedlem berättade att…”
    Tänk om man använt den källkritiken på Flashback 😀

  9. Erik E: Det är det här jag själv tycker är mest intressant med lågkolhydratdieter. Folk börjar automatiskt äta mindre, vikten går ner och sedan planar den ut någonstans runt normalvikt.

    Som Adam redan har påpekat är det många dieter men den typen av effekt. Det är inget unikt för lågkolhydratdieter.
    Att den skulle normalisera sig kring normalvikt är någon slags önsketänkande från LCHF-hållet. Det finns inga belägg för det. För vissa har det ju fungerat så men du hittar också många kommentarer från folk som inte går ner i vikt alls. De flesta förespråkarna av LCHF i Sverige är inte ens normalviktiga.

    Erik E: Men ingen som skriver om kost verkar reflektera över det utan tar bara kalorivärdet som uppstår på den nya dieten och ställer det mot samma intag på svältdieter och jämför viktnedgång.

    För det första har jag skrivit om det många många gånger. Det är väldigt intressant att vissa dieter leder till att folk äter spontant mindre kalorier.
    Sen är ordet svältdiet hur löjligt som helst. Det är ingen som svälter. Det finns överviktiga som har kört i princip total fasta i över ett år utan att svälta.

    Erik E: Men trots att så många rapporterar samma sak och att LCHF utan kalorirestriktioner ger bra resultat i vissa studier verkar de flesta som intresserar sig för kost bara se att det blir en lite kalorireduktion på LCHF och tänka ”jaha, ja det blir ju tydligen bara så att man äter lite mindre” och sedan anta att det är detsamma som att äta hallonbåtar och ligga på underskott. Men det är inte samma sak. Det är en sådan jävla skillnad.

    Du hakar upp dig på en faktor som uppenbarligen inte är avgörande. För hade den varit avgörande, eller ens inverkande i någon betydande mängd så borde ju detta synas på längre sikt inte sant? Eller hur förklarar du att resultaten blir de samma för lågkolhydratkost som för andra dieter på längre sikt om det nu bara finns fördelar med lågkolhydratkost? Enligt dig går ju en grupp runt hela tiden och är hungrig medan kilona bara smälter bort i den andra gruppen.
    Du argumenterar utifrån att din egna upplevelser är generella för alla.

  10. Jacob Gudiol: Som Adam redan har påpekat är det många dieter men den typen av effekt. Det är inget unikt för lågkolhydratdieter.

    I sådana fall är det förstås alldeles utmärkt. Jag har dock aldrig sett någon studie där man kört med någon annan diet än lågkolhydrat utan kalorirestriktion. Min poäng är dock inte att lågkolhydrat är det enda som måste gälla, utan att påtvingad kalorirestriktion inte är en lösning på någonting. Vi som lyckas på LCHF lyckas för att orsaken till övervikten försvinner vid kostomläggningen, inte för att vi råkar äta lite mindre. Kroppen reglerar själv ned mängden kroppsfett. Och jag anser att det är oändligt mycket mer relevant att ta reda på vad det är som får kroppen att inte fatta att den är i kaloribalans förrän den väger alldeles för mycket än att för tusende gången ställa kalorireducerade dieter mot varandra och jämföra ”långsiktiga” resultat.

    Att den skulle normalisera sig kring normalvikt är någon slags önsketänkande från LCHF-hållet. Det finns inga belägg för det. För vissa har det ju fungerat så men du hittar också många kommentarer från folk som inte går ner i vikt alls. De flesta förespråkarna av LCHF i Sverige är inte ens normalviktiga.

    Ja, det var därför jag skrev att det skedde någonstans runt normalvikt, och inte precis exakt på normalvikten. Några kilon blir oftast kvar och det är ju någonting du själv nämnt i kommentarsfältet tidigare. D.v.s. att setpointen efter kraftig övervikt snarare blir en settling-point som är något högre än vad som skulle vara önskvärt.
    Och att vissa inte går ner i vikt förvånar mig inte alls. Många av råden på kolhydrater.ifokus är hårresande. Folk som inte sett resultat på två veckor uppmanas att vräka i sig så mycket fett att de hamnar på ett rent forcerat överskott och många propagerar för att man mer eller mindre skall sluta äta protein. Många tokskallar som hänger där.

    Sen är ordet svältdiet hur löjligt som helst. Det är ingen som svälter. Det finns överviktiga som har kört i princip total fasta i över ett år utan att svälta.

    Nu känns det mest som att du märker ord. Jag menar givetvis långvarig påtvingad hunger. Hade jag skrivit att jag åt som en häst när jag gick över till LCHF hade du väl knappast uppfattat det som att jag gick på grönbete eller käkade hö och havre.

    Du hakar upp dig på en faktor som uppenbarligen inte är avgörande. För hade den varit avgörande, eller ens inverkande i någon betydande mängd så borde ju detta synas på längre sikt inte sant? Eller hur förklarar du att resultaten blir de samma för lågkolhydratkost som för andra dieter på längre sikt om det nu bara finns fördelar med lågkolhydratkost?

    Jag säger inte att det bara finns fördelar med lågkolhydratkost. Dieten är tämligen enformig och man känner sig ofta socialt avvikande. Matkultur är ingenting man kastar åt sidan bara sådär. Jag känner många som testat och faktiskt valt övervikten framför olägenheten att inte kunna äta fikabröd och mackor. Men det förändrar inte det faktum att de, precis som jag, gick ner i vikt utan tillstymmelse till hunger eller restriktioner på hur mycket som lades på tallriken.
    Folk vill göra som de alltid har gjort. Vanorna finns där för att man trivs med dem. Ingen vill egentligen behöva förändra sitt liv. Inte ens folk som drabbats av KOL slutar alltid att röka. Givetvis blir det avhopp en masse, oavsett diet. Det skulle det bli även om hade någon aning om att VAD man äter kan inverka på kroppen så att aptitregleringen sätts ur spel.
    Denna insikt saknar dock så gott som alla. Vem man än frågar är de övertygade om att maten de äter är helt ok. Enda problemet är att de saknar karaktär och äter lite för mycket. Bantning handlar därmed om att bränna av överkottet och sedan äta ”normalt” igen. Bantning är en kur. En kampanj. Någonting man går igenom och sedan återgår till sina gamla vanor igen. Det handlar inte om att hitta en diet som får kroppen i balans. Det handlar om att hitta en som funkar på kort sikt och få det överstökat. Och därmed bli resultaten som de blir på lång sikt. Oavsett om personen gör det på en icke-kaloribegränsad diet eller på pulver är målet nästan alltid att återgå till vad som varit. Och då spelar det ingen roll om kampanjen varit smärtfri eller plågsam.
    Gör man som du och många andra gör, d.v.s. bara jämför resultaten efter att nästan alla gått tillbaka till sina gamla liv, då kommer man aldrig att lära sig något. De som kan äta obegränsat och komma i form på det sättet har oändligt mycket mer att lära oss än de som kan plåga sig igenom ett Itrimprogram. Den ena har blivit av med orsaken till sin övervikt. Den andra har med ren viljestyrka kunna pressa den tillbaka några rutor. Jag anser inte att de ur vetenskaplig synpunkt är lika intressanta bara för att båda lägger av samtidigt.

    Enligt dig går ju en grupp runt hela tiden och är hungrig medan kilona bara smälter bort i den andra gruppen.

    I de fall man ställer en kalorireducerad diet mot en icke-kalorireducerad och bägge grupperna går ner i vikt skulle jag vilja påstå det, ja. Den kalorireducerade bör vara hungrig och den icke-kalorireducerade borde vara mätt.

    Du argumenterar utifrån att din egna upplevelser är generella för alla.

    Nej det gör jag inte.

  11. Erik E: I sådana fall är det förstås alldeles utmärkt. Jag har dock aldrig sett någon studie där man kört med någon annan diet än lågkolhydrat utan kalorirestriktion

    Bara säg till om du vill ha fler exempel men det blir liknande de jag tar upp här ovanför. Ärligt talat så tror jag aldrig att du har letat om du inte tidigare sett någon studie av den här typen. I princip räcker det bara att säga till folk att inte äta skitmat och få dem att tänka lite på sin kost så äter de mindre kalorier än tidigare.

    Erik E: Och jag anser att det är oändligt mycket mer relevant att ta reda på vad det är som får kroppen att inte fatta att den är i kaloribalans förrän den väger alldeles för mycket än att för tusende gången ställa kalorireducerade dieter mot varandra och jämföra ”långsiktiga” resultat.

    Här håller jag med dig. Jag tycker också att alla viktnedgångsstudier, särskilt de kortsiktiga, är ganska meningslösa numera. Men vill du veta om någon diet är bättre än en annan så är det den typen av upplägg man ska ha.

    Erik E: Nu känns det mest som att du märker ord

    Det är en viktig distinktion. Svält är en väldigt negativ sak och ska inte kopplas samman med en medveten kalorirestriktion för att bli av med extra kilon.

    Erik E: I de fall man ställer en kalorireducerad diet mot en icke-kalorireducerad och bägge grupperna går ner i vikt skulle jag vilja påstå det, ja. Den kalorireducerade bör vara hungrig och den icke-kalorireducerade borde vara mätt.

    Jag hoppas du förstår hur dåligt din logik går ihop. Enligt dig är det alltså en jämförelse mellan en diet som aldrig kan funka och en diet som fungerar så länge man följer den. Då vi vet att de långsiktiga resultaten är de samma för dessa två dieter så innebär det att i princip INGEN följer dieten.
    Enligt din långa text precis är det bara vissa som inte orkar följa den. Du är ju själv ett exempel på en som kan följa dieten på längre sikt. Men enligt dig finns det inga som dig som medverkat i alla de studier utförda på lågkolhydratkost.
    För hade säg 50 procent fortsatt följa dieten och gått ner ”kring sin normalvikt” så skulle de sänka medelvärdet för den gruppen. För då hade vi haft en jämförelse mellan en grupp där ingen någonsin kan lyckas och en grupp där alla de 50 procent som följer direktiven lyckas. Att medelvärden för dessa två grupper blir det samma går inte ihop alls.
    Tittar vi på faktiska studier som till exempel israelstudien som jag skrev om nyligen så uppgav hela 67 procent att de fortfarande följde sin givna diet efter 6 år. Och trots det var medelvikten alltså den samma. Hur får du ihop det med vad du säger? Det är ju enligt dig ett helt omöjligt utfall. https://traningslara.se/lchf-fettsnalt-eller-medelhavskost-i-6-ar/

  12. Men vill du veta om någon diet är bättre än en annan så är det den typen av upplägg man ska ha.

    Jag skiter i om de ”håller”. Skall man ta reda på vad det är som orsakar övervikten kan man inte bara jämföra olika sätt att lindra symptomen och se vilken ”metod” folk håller fast vid längst. Om det är ”skitmat” som orsakar övervikten och den helt och hållet försvinner om folk börjat äta rätt mat, då bör man kunna bevisa detta och därmed komma närmare en lösning på problemet. Om folk sedan inte kan sluta äta skitmat då kan man förstås ägna sig åt skademinimering, men det är en helt annan sak.
    Att säga att faktorn som får folk att äta mindre på en viss diet inte är avgörande bara för att folk inte anammar dieten på livstid är ungefär lika vettigt som att säga att rökningens skadeverkningar är ointressanta eftersom folk inte vill sluta röka. Om hostmedicin vinner över rökstopp i alla långsiktiga studier så förändrar inte detta det faktum att det är rökningen som orsakar hostan och att den enda riktiga lösningen är att sluta. Om man bara ser till minskningen i kaloriintag kan man inte avgöra om en diet löser problemet eller behandlar symptomen temporärt.

    Enligt din långa text precis är det bara vissa som inte orkar följa den. Du är ju själv ett exempel på en som kan följa dieten på längre sikt. Men enligt dig finns det inga som dig som medverkat i alla de studier utförda på lågkolhydratkost.

    Av alla jag känner som testat (och det är många) är det bara jag som äter det för jämnan. För alla andra är det en bantningsmetod som man tar till när kilona blir för många. Att sluta äta mackor, pasta och fikabröd finns inte på kartan. De gillar att kunna äta obegränsat och ändå gå ner i vikt men de gillar för den sakens skull inte dieten. Alla är överens om att man löser problemen genom att ta bort kolhydraterna och att kilona bara smälter bort, men bantning är för dem lik förbannat en kampanj som skall ha ett slut. Sedan skall man njuta av allt gott som finns. LCHF är INTE tilltalande för allmänheten.
    För hade säg 50 procent fortsatt följa dieten och gått ner ”kring sin normalvikt” så skulle de sänka medelvärdet för den gruppen.
    Rena rama fantasisiffrorna. Jag tror inte ens att 0,5 procent håller fast vid en anvisad diet efter att studien är slut. Oavsett vilken det är. Effekterna kan man se under studiens gång. Sedan återgår praktiskt taget alla till sina gamla liv igen. Det är jag övertygad om. Det gäller för LCHF likväl som för Ornish.
    Jag tror med andra ord inte alls att 67% höll fast vid sin diet efter 6 år. De kan möjligtvis ha fortsatt äta ett flertal maträtter men att godsaker och snabbmat inte skulle ha smugit sig in och kommit upp i samma nivåer som förr, det köper jag inte.
    Min poäng är och förblir att det viktiga är att ta reda på varför viss mat gör att man inte kan kontrollera aptiten, samt att ta reda på varför en kostomläggning kan lösa problemet och ställa in kroppen på normalvikt utan att människan ifråga ens behöver veta vad en kalori är. Jag säger inte att LCHF är det enda som funkar och det bästa som finns i hela världen. Jag beskriver bara hur hur det funkar för mig och många andra och jag anser att dessa erfarenheter pekar på något väldigt viktigt. Finns det folk som har samma erfarenheter på andra dieter, ja då finns det givetvis någonting att lära av det också. Men då skall man försöka göra det också och inte bara jämföra olika kosthållningar flera år efter att alla slutat äta enligt dem.

  13. Du argumenterar på premisser som inte stämmer eller som är obevisade.

    • LCHF/lågkolhydratkost är den enda diet som får folk att äta mindre kalorier spontant:
      Jag har redan gett dig flera motexempel här redan
    • Alla som följer LCHF går ner till normalvikt:
      Du har inga belägg för det och det finns gott om motexempel på forum etc från folk som inte lyckas. Även många LCHF-förespråkare är ju exempel på de som inte lyckats
    • Om du räknar dina kalorier är du per definition hungrig hela tiden:
      Du kan givetvis räkna dina kalorier och inte vara hungrig. Fråga i princip vilken byggare som helst och de säger att det inte är några problem med hunger förrän de börjar komma ner på låga kroppsfettvärden.
    • Att folk inte kan leva långsiktigt med en fettsnål/kalorireducerad diet:
      I USA har man ett register där människor som gått ner mycket i vikt och hållit borta vikten i en massa år kan registrera sig. Sen utför man undersökningar på hur de äter, lever, motionerar etc. En överlägsen majoritet av dessa har ätit en fettsnål samt kalorireducerad diet när de gick ner i vikt och de gör det fortfarande när de i snitt gått ner 30 kg och hållit det borta i 5 år. De uppger att de äter runt 1300-1700 kcal/dag och endast 24 E % fett, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9550162?dopt=Abstract

    Om du för övrigt ”bara” vill veta orsaken till övervikt och inte vilken/om någon diet som fungerar att ge till människor på lång sikt så kan vi helt sonika sluta studera lågkolhydratkost. För att det är kolhydrater överlag som är orsaken till övervikt eller att vi människor blir feta för att de inte är lågkolhydrakost är motbevisat in i absurdum.

  14. Jacob Gudiol:
    Du argumenterar på premisser som inte stämmer eller som är obevisade.

    Nej det gör jag inte. Du har bara förutfattade meningar om mig eftersom jag är LCHF’are och läser därmed inte vad skriver. Inte en enda gång har jag skrivit något som ens antyder att jag håller med om de tre första punkterna. Jag har inte heller argumenterat utifrån antagandet att de är sanna.
    Den fjärde punkten är jag kluven till. Definierar man kalorirestriktion som att äta mindre än förut är det möjligt. Är det att äta mindre än man vill tror jag inte man fixar det i flera år.
    Jag säger inte att kolhydrater är den enda orsaken till fetma. Jag säger bara att alla överviktsproblem försvinner för mig, och alla jag talat med som testat, om man tar bort dem från dieten. Om det är för att vi slutar äta skitmat, slutar med socker, slutar inta flytande kalorier, slutar äta mat utarmad på mikronutrienter eller om det är kolhydraterna som är problemet, det vet jag inte. Jag anser dock att erfarenheterna pekar på någonting, och att det viktiga är att ta reda på hur effekten kan bli den på vissa kostomläggningar.
    Ett av de intressantaste inlägg jag läst är det du skrev om studien där man sett att barn kalorikompenserar för jellybeans men inte för läsk, och att de faktiskt äter MER när de fått läsk. Sådant är fantastiskt intressant. Där har man ett direkt exempel på någonting som kan sätta aptitregleringen ur spel. Men enligt Gudiolsk logik är det ju helt värdelöst vetande om folk ändå inte slutar dricka läsk. Det verkar rent av vara så att om folk slutade, gick ner i vikt och sedan började om att dricka läsk och därmed gick upp i vikt igen, ja då är studien plötsligt motbevisad. Åtminstone funkar logiken åt det hållet när skall förklara att LCHF inte funkar.
    Men nu känner jag att jag inte orkar diskutera det här mer. Gissningsvis ser du bara stora blinkande röda bokstäver som säger ”LCHF är det enda som funkar! Kostdoktorn for Prezident!” oavsett vad jag skriver, så jag lägger ner nu.

  15. Mina tre första punkter:

    Jacob Gudiol:
    1. LCHF/lågkolhydratkost är den enda diet som får folk att äta mindre kalorier spontant:
    2. Alla som följer LCHF går ner till normalvikt:
    3. Om du räknar dina kalorier är du per definition hungrig hela tiden:

    Din kommentar på detta:

    Erik E: Inte en enda gång har jag skrivit något som ens antyder att jag håller med om de tre första punkterna. Jag har inte heller argumenterat utifrån antagandet att de är sanna

    Tidigare saker som du skrivit i den här diskussionen. Jag kan säkert leta upp liknande påståenden som du gjort i tidigare diskussion med om du vill det?

    Erik E: Setpointen ändras på LCHF. Drastiskt. (2)

    Erik E: Jag har dock aldrig sett någon studie där man kört med någon annan diet än lågkolhydrat utan kalorirestriktion. (1)

    Erik E: Inte som när jag gick på svältdiet då aptiten var oförändrad och jag ignorerade den och viktnedgången blev följden. (3)

    Erik E: Ja, det var därför jag skrev att det skedde någonstans runt normalvikt, och inte precis exakt på normalvikten. Några kilon blir oftast kvar och det är ju någonting du själv nämnt i kommentarsfältet tidigare. (1)

    Erik E: I de fall man ställer en kalorireducerad diet mot en icke-kalorireducerad och bägge grupperna går ner i vikt skulle jag vilja påstå det, ja. Den kalorireducerade bör vara hungrig och den icke-kalorireducerade borde vara mätt. (3)

    Erik E: Alla är överens om att man löser problemen genom att ta bort kolhydraterna och att kilona bara smälter bort, men bantning är för dem lik förbannat en kampanj som skall ha ett slut. (2)

    Erik E: Men enligt Gudiolsk logik är det ju helt värdelöst vetande om folk ändå inte slutar dricka läsk. Det verkar rent av vara så att om folk slutade, gick ner i vikt och sedan började om att dricka läsk och därmed gick upp i vikt igen, ja då är studien plötsligt motbevisad. Åtminstone funkar logiken åt det hållet när skall förklara att LCHF inte funkar.

    Det är din logik som brister. Jag tycker dessa resultat är väldigt intressanta och det är givetvis därför jag skriver om det.
    Jag förstår din poäng med att försöka hitta orsaken till varför övervikt uppstår. Den är också väldigt intressant. Men det är vad man brukar kalla för ”basic science” eller grundforskning. De här studierna är av typen applicerad forskning, där man försöker hitta en lösning på ett problem som finns nu med metoder/kunskap som man har nu.
    Det man velat göra är att jämföra dieter som finns nu för att veta vad man ska rekommendera till folk så de går ner så mycket som möjligt i vikt på lång sikt. Där är det inte intressant om något fungerar ens 100 gånger av 100 om personerna inte genomför det. Då är det bättre att rekommendera något som fungerar 10 gånger av 100 eftersom slutresultatet blir 10 bra resultat.
    Du vägrar ju tro på att de som säger att de följer dieten verkligen gör det om de inte gått ner i vikt. Det baserar du på att alla dina vänner minsann gick ner i vikt med LCHF och du anser att din egna erfarenhet minsann är bättre än alla de studier som finns på området där alla ljuger samt alla kommentarer på forum/bloggar etc där folk givetvis också ljuger. Att kostdoktorn har en egen sektion med ”svårt att gå ner i vikt” och Dahlqvist rekommenderar lågkaloridieter till de som inte går ner i vikt ignorerar du med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *