Ett av testen i FMSEtt av testen i FMS kallat in-line lunge som var det man undersökte lite mer ingående i den här studien

Jag börjar nästan känna mig lite ”taskig” som fortsätter påpeka alla bristerna med Functional Movement Screen (FMS) men då det fortfarande uppenbarligen används så känns det också relevant att fortsätta att påpeka att det inte fungerar. Och när jag skriver att det inte fungerar så är det verkligen så. FMS har inte visat sig fungera för någonting. Varken för att förbättra prestation, förutspå skador, hitta brister i rörelsemönster (mer än deras egna påhittade brister) m.m…
Kort och gott så finns det idag inga belägg för att använda FMS som någon form av generell screening för någonting. Det finns säkert tillfällen då det kan vara motiverat men då ska det verkligen finnas en motivering. Inte bara något i stil med ”vi ska hitta brister i rörelsemönster bla bla bla…”
Den här studien publicerades för några dagar sen:

Hartigan EH et al.
Relationship of the Functional Movement Screen In-Line Lunge to Power, Speed, and Balance Measures
Sports Health: A Multidisciplinary Approach May/June 2014 vol. 6 no. 3 197-202
Background: The in-line lunge of the Functional Movement Screen (FMS) evaluates lateral stability, balance, and movement asymmetries. Athletes who score poorly on the in-line lunge should avoid activities requiring power or speed until scores are improved, yet relationships between the in-line lunge scores and other measures of balance, power, and speed are unknown. Hypothesis: (1) Lunge scores will correlate with center of pressure (COP), maximum jump height (MJH), and 36.6-meter sprint time and (2) there will be no differences between limbs on lunge scores, MJH, or COP. Study Design: Descriptive laboratory study.
Level of Evidence: Level 3. Methods: Thirty-seven healthy, active participants completed the first 3 tasks of the FMS (eg, deep squat, hurdle step, in-line lunge), unilateral drop jumps, and 36.6-meter sprints. A 3-dimensional motion analysis system captured MJH. Force platforms measured COP excursion. A laser timing system measured 36.6-m sprint time. Statistical analyses were used to determine whether a relationship existed between lunge scores and COP, MJH, and 36.6-m speed (Spearman rho tests) and whether differences existed between limbs in lunge scores (Wilcoxon signed-rank test), MJH, and COP (paired t tests). Results: Lunge scores were not significantly correlated with COP, MJH, or 36.6-m sprint time. Lunge scores, COP excursion, and MJH were not statistically different between limbs. Conclusion: Performance on the FMS in-line lunge was not related to balance, power, or speed. Healthy participants were symmetrical in lunging measures and MJH. Clinical Relevance: Scores on the FMS in-line lunge should not be attributed to power, speed, or balance performance without further examination. However, assessing limb symmetry appears to be clinically relevant.

Ett av testen i FMS
Ett av testen i FMS kallat in-line lunge som var det man undersökte lite mer ingående i den här studien

Det här är en ganska enkel studie där det enda anmärkningsvärda enligt mig är forskarnas faktiska hypotes från början. Deras hypotes var nämligen att in-line lunge testet skulle korrelera med prestationsförmågan vid sprint och maximala upphopp. Förhållandet mellan FMS och andra typer av prestation har testats tidigare och där har inte funnits några tydliga samband så jag har svårt att se vad som fick det dem att tro detta.
Men detta var i alla fall deras hypotes. De testade även ytterligare en sak som jag tyckte var mer intressant och det var hur deltagarnas balans var över främre foten när de utförde testet in-line lunge. Man satte helt enkelt en kraftplatta under foten och sen tittade man i efterhand hur mycket deltagarnas tryck under foten hade varierat för att se om en sämre poäng på in-line lunge testet innebar att deltagarna hade sämre balans över foten.

Resultatet – In-line lunge korrelerade inte med någonting

Resultatet i den här studien blev att man inte fann något samband mellan deltagarnas resultat i in-line lunge och något av de andra testerna för spänst, explosivitet eller balans. Här under är de faktiska resultaten med korrelationer. Om det är en perfekt korrelation så ska värdet vara 1. Att du hittar en korrelation som är exakt 1 hittar du i princip aldrig i verkligheten. Ett värde på 0 innebär istället att det inte finns någon korrelation överhuvudtaget. Detta sker också extremt sällan i verkligheten.

In-line lunge i FMS och prestationsförmåga
Förhållandet mellan in-line lunge i FMS och andra prestations och balansmått

Som du kan se i tabellen så är korrelationen mellan testvärden i in-line lunge och de tre andra testvärdena väldigt låg. Detta visar sig i att de flesta värdena är nära just värdet 0.
Där är ett par citat i den här artikeln som jag också tycker är intressanta och värda att ta upp:

Better performance on the FMS in-line lunge was not related to better balance while lunging (smaller COP excursion), greater power generation (MJH), or faster speed (lower 36.6-m sprint time), as hypothesized. However, no significant differences were found between limbs while lunging (scores or COP measures) or jumping. The implication that those with lower scores should not perform power/speed movements until the scores on the in-line lunge improve7 was not supported by our findings. Thus, using the in-line lunge grading criteria to assess limb asymmetries may be clinically meaningful, whereas relating poor lunge performance with readiness to work on parameters of power, speed, and balance is not recommended

Det man tar upp i det här citatet är påståenden från Gray Cook och andra FMSare att du inte kan träna någon för styrka eller explosivitet om de inte klarar av deras ”grundläggande rörelser”. Detta är ett påstående vars budskap har fått ett väldigt stort genomslag inom många delar av både träning och rehabiliteringsvärlden. Men det är viktigt att veta att det bara är ett påstående. Det är inte uppbackat av någon form av fakta.
Det kan mycket väl vara så att påståendet också är sant och det är ju inte svårt att resonera sig till att det troligen stämmer eller är ”sunt förnuft”. Den här studien visar dock inte heller att påståendet i sig inte skulle vara sant. Däremot visar den att de tester som man inom FMS använder med största sannolikhet inte duger för att hitta de här eventuella bristerna som då skulle hindra en från att träna för styrka och explosivitet.
Det man gör med FMS är mer eller mindre att man bara hittar personer som är dåliga på FMS och sen får man dem att träna på att bli bra på FMS och när de sen klarar FMS så säger man att de får lov att träna annat. Istället för att personen i fråga då bara börjat träna annat från början, vilket all data som finns idag antyder skulle fungera precis lika bra.
Det finns ju en väldig massa avarter på FMS nuförtiden och när jag ändå raljerar lite här så kan jag väl påpeka att inga av dessa screeningbatteri har bättre vetenskap bakom sig. De är alla baserade på samma resonemang och detta resonemang låter sunt när man läser det i en bok men det har aldrig visat sig fungera i praktiken.
Det finns studier som publiceras nu för tiden där man använder sig av 3D videoanalys för att försöka hitta olika avvikande mönster vid hopp och liknande och även dessa studier har svårt att verkligen visa på någon betydande riskfaktor för skada (1). Så att då tro att ett långsamt, ibland nästan statiskt test, med generella rörelser framtagna för alla typer av idrottare som utvärderas av en person som ska observera ”allt” från en vinkel vid ett tillfälle känns i alla fall för mig väldigt osannolikt.
Men vem vet, i framtiden kanske det kommer något grymt test som verkligen kan peka ut vissa personer som behöver träna upp någon form av ”basal” rörelseförmåga. Det jag kan säga just nu är dock att FMS inte är det testet. FMS är något som behöver skrotas. En bra tanke med grym marknadsföring är vad det var. Just nu är det tidsslöseri eller ”bells and whistles” som man säger på engelska. Alltså något som ser coolt ut men som inte bidrar med någonting.

Avslutande ord från Mel Siff, skrivna 2003

Mel Siff är inte så känd inom träningsvärlden längre då han tyvärr gick bort för drygt 10 år sen. Innan det så var han dock en väldigt stor källa till information och han var en av de mer framträdande personerna när det gällde att översätta forskning från Östtyskland och Sovjetunionen efter kalla kriget. Till skillnad från en hel del efterföljande personer som bara sa saker i stil med ”rysk forskning har visat” för att sen hitta på i princip vad som helst för att sälja något så backade Siff upp det han kunde med referenser och det mesta han skrev för 10-20 år sen stämmer bra idag med.
Hur som helst så skrev han följande om FMS precis i början när de lanserades:

”Since the entire website refers to ”Functional Movement”, we can safely assume that its methods are meant to apply to *movement* in sport, and more specifically, the ”functional” compound movements involved in all sports. Is it not curious, then, that all of the screening tests are entirely static or slow, and involve little or no dynamic, multiarticular”functional” or sporting movement whatsoever (the overhead squat offers a start but is not adequately utilised)? Moreover, some of these tests are carried out in postures which are not ”functionally” specific or related to many sports.
These tests do not address the compensatory movement strategies which every individual uses to carry out a given physical movement, probably because most ”experts” have led the authors, therapists and the general public to believe that the traditional view that any compensatory movement or muscle action strategies are always a sign of imbalance or pathology.
If I, for one, did not teach lifters or athletes how to optimise their specific” idiosyncratic” movement strategies, I don’t think that many of them could ever survive, prosper or progress safely and consistently in their respective events. For example, if a novice lifter cannot do the squat or overhead squat with feet shoulder width apart without the butt raising a little, then I allow him/her to take a wider foot stance and to use that butt raise less and less as time goes along. Before long, without any special exercises, stretches or postural alignment toys, that lifter becomes able to move the feet closer and lift with a more erect spine and less butt raising.
Sometimes you will come across a lifter or lineman who simply cannot adopt an entirely or largely erect squatting posture, so, if one accepts this and allows them to use their back muscles more powerfully, they will still become excellent athletes who rarely become injured (except by accident, possibly). If you study lifts by the great Russian weightlifter, Vardanian (222.5 kg jerk at 82kg bodymass), you will note how at least one top lifter managed to lift excellently with a far less erect trunk during the pull. There are many similar examples (some even among post polio persons and amputees).
These tests are also offered without any scientific analysis or studies which show exactly why and how these tests correlate strongly with functional movement in a wide variety of sports. As they stand, these tests appear to have been devised on the sole basis of personal opinion and several old traditional tests. While the authors are to be complimented in attempting to devise some additional field tests to evaluate important motor qualities and abilities in sport, they fall very far short of their target by relying solely on limited static or slow tests of minimal or no proven validity.
My analysis barely scratches the surface of these tests, but I trust that it sets the stage for others to attempt a more thorough job.”

Det här var alltså 2003 och i princip allt han säger har bekräftats gång efter gång i studier. Men nästan exakt ett decennium senare så lanserar ändå SISU och RF tillsammans med Svenska forskare och fysioterapeuter från Bosön ”9+ Screening Batteri” som alltså bigger på exakt samma premisser (mer läsning 9+ Screening Batteri – tillför det något nytt?).
Ibland undrar man om utvecklingen verkligen går framåt….

11 svar på “FMS och fortsatta studier om dess stora brister”
  1. Tack för ännu ett jättebra inlägg om FMS!
    Jag är själv utbildad inom FMS, men har aldrig riktigt haft någon genuin tro på det. Jag vet ju att en del coacher tror stenhårt på det (ex. Mike Boyle), men jag har aldrig riktigt kunna släppa känslan av att jag skulle lura människor på pengar om jag valde att utföra screeningar.

  2. Bra tankar sammanfattade till ytterligare en av dessa no-brainerstudier som ändock verkar behövas.
    Just det Mel Siff skriver om att avvikande rörelsemönster (avvikande från vad, och vilken magnitud och riktning av avvikelse?) är ju slående att vi fysioterapeuter/sjukgymnaster inte kan ta till oss. Vi vet ju knappt vilka rörelsemönster som är ”bra” och vi har inga redskap för att på ett underbyggt sätt estimera kroppens tolerans och anpassningsförmåga till förändringar i dessa. Det läggs väldigt mycket tid, pengar och fokus på kliniska koncept inom detta vilket börjar bli obscent med tanke på hur lite vi vet om grunderna inom detta fält.
    Tack igen!

  3. Vad tycker du om MAQ koncepet? A och B programmet är ju nästan det som innehåller i screening 9+

  4. Kim: en del coacher tror stenhårt på det (ex. Mike Boyle)

    Boyle tyckte jag var vettig för ca 10 år sen. De sista 2-3 åren är det mest pajaserier från honom tycker jag. Inget originellt i alla fall. Det mesta verkar göras för att sälja och tjäna pengar.

  5. Nikola:
    Vad tycker du om MAQ koncepet? A och B programmet är ju nästan det som innehåller i screening 9+

    MAQ tar mycket inspiration från Cook. Det var väldigt länge sen jag läste den boken men det jag minns var att jag direkt efter tänkte något i stil med ”gud va tråkig träning” 🙂 Vem är beredd att hålla på att träna enligt A-B hela tiden utan att lägga in verklig prestationsträning?
    Där är flera bra övningar med i MAQ tycker jag. Och själva träningen är säkert bättre än vad de flesta lagtränare annars hade hittat på för sina spelare. Men kan man något om träning och progression är jag säker på att man kan sätta ihop ett bättre och framför allt roligare träningsprogram själv.

  6. Jag tycker mig se att någon typ av FMS ingår i nästan varje PT-utbildning som finns där ute vilket känns helskumt! Men det är klart att det är ett smidigt sätt att få med folk på tåget och vilja köpa fler PT-timmar för att korrigera sina ”felaktigheter” och undvika skador.

  7. Hanna:
    Jag tycker mig se att någon typ av FMS ingår i nästan varje PT-utbildning som finns där ute vilket känns helskumt! Men det är klart att det är ett smidigt sätt att få med folk på tåget och vilja köpa fler PT-timmar för att korrigera sina ”felaktigheter” och undvika skador.

    Jo, så är det. Det är väldigt populärt just nu. Och den här typen av tester måste ju inte vara fel. Är du glad amatör som bara vill börja träna för att ”komma i form” kan det ju ge en både mål och motivation då du får något att träna emot.
    Men det är mycket kring PT-utbildningar som bygger på hype. Tänk dig själv om du tänker anställa en PT och en PT säger att han kan göra en screening på dig medan den andra bara säger ”vi börjar träna direkt”. Vad skulle du tycka låter bäst? Det är nog inte många som googlar först för att ta reda på om den där screeningen verkligen har något större syfte eller om det bara kostar dem pengar…

  8. Hej Jakob
    Antar att du redan sett detta?
    http://www.youtube.com/watch?v=FNo1ytNg_qw
    Några killar som gör testerna på Klokov. Jag kan det för dåligt, får han bra resultat? Tycker inte det verkar så riktigt. Samtidigt är han ju faktiskt en rätt duktig idrottsman. Borde han inte få bra resultat? Eller fattar jag FMS fel?

  9. Hej.
    Du kanske har tagit upp detta i dina tidigare inlägg men då har jag isf missat det.
    Hur ser du på att utföra FMS i samband med olika smärttillstånd som ffa upplevs under träning för att påvisa bakomliggande orsak? exempelvis en svaghet eller stelhet?
    Tack på förhand.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *