Bli starkare och lev längre?

Jag fick häromdagen ett PM på Kolozzeums forum där jag är moderator. Det var från en kille som där kallar sig hertzman som undrade över mina tankar om en studie som han tyckte verkade intressant. Det är en studie från British Medical Journal med titeln ”Association between muscular strength and mortality in men: prospective cohort study.” och den publicerades 2008 (1).

Jag vet att hertzman tycker mycket om vår sida och är en frekvent läsare så därför vill jag gärna ta hans önskan på allvar och lägga ner tid på att ge ett riktigt bra svar. Jag svarade såklart även i ett par PM men tänkte här gå igenom studien lite mer i detalj. Du kan själv läsa den här.

Studien

Det här var som sagt en prospektiv kohortstudie, alltså en studie där man följer en stor grupp människor, med gemensamma karaktäristika, från baseline och framåt i tiden (prospektivt). Jag har skrivit mer om den här typen av studier tidigare och föreslår att du läser dessa texter (”Kostforskning 3 – Första delen om epidemiologi” och ”Kostforskning 4 – Evidensgradering av forskningsresultat och exempel på epidemiologiska studier”). Den här typen av studier har, som du kanske läst, lägre evidensvärde än experimentella studier för att påvisa orsak och verkan. Men mer om detta i min diskussion senare.

Syftet var att undersöka en association mellan muskulär styrka och kondition separat från varandra och hur de eventuellt korrelerar med död av olika orsaker hos friska vita män.

Material och metod

Inledningsvis rekryterades 10 625 män i åldrarna 20-90 år mellan 1980 och 1989. Männen fick genomgå ett antal tester av kardiovaskulär fitness och fylla i ett frågeformulär om hälsa innan studiens början. Individer med historia av cancer, hjärt- kärlsjukdom eller stroke exkluderas. Likaså alla med undervikt, alla som inte klarade av att uppnå 85% av uppskattat maxpuls samt alla de som fick abnormala effekter på sitt elektrokardiogram i vila eller vid träningen. Efter alla dessa exklusioner gjorda kvarstod 8 762 män i åldrarna 20-82.

De här inkluderade männen fick sedan genomgå ytterligare tester av kardiovaskulär fitness och maxstyrka samt hälsovärden i form av blodtryck, kolesterolvärden (totalkolesterol och HDL), triglycerider samt fasteblodsocker. Alla tester genomfördes efter 12 timmars fasta och deltagarna fick även fylla i ett formulär om livsstilsvanor som rökning, kost, alkohol och fysisk aktivitet samt egen och familjär historia av diverse sjukdomar (hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck, cancer och diabetes). Styrka mättes genom att inleda på en vikt av 70% av kroppsvikt i bänkpress och 100% av kroppsvikt i sittande benpress. Därefter stegrades vikten till man nådde 1RM, alltså maxvikt. Kondition mättes genom löpning till utmattning på ett löpband. Resultaten beräknades sedan för hela gruppen som delades in i tre grupper avseende å ena sidan kardiovaskulär fitness och å andra sidan styrka. Styrkan och konditionen separerades alltså.

Därefter följdes gruppen i cirka 19 år, fram tills 31:a December 2003.

Resultat

Vid uppföljningen hade 503 deltagare dött, varav 145 från hjärt-kärlsjukdom och 199 från cancer. För samtliga tre visade sig högre styrka innebära lägre risk. För både män över och under 60 år var risken att dö i cancer, såväl som andra orsaker lägre i den övre tredjedelen av styrka samt och högre i den nedersta. För cancer i gruppen under 60 år var skillnaden i risk dock inte lika tydlig och heller ingen tydlig skillnad mellan den mittersta och nedersta tredjedelen (se figuren till höger).

Samma trend kunde ses när de delades upp i grupper med olika BMI. För de normalviktiga individerna föreföll risken för att dö i både cancer och andra orsaker lägre ju starkare man var. Den översta tredjedelen för styrka bland de överviktiga visade också en signifikant lägre risk för cancer och samt för övriga orsaker men däremot fler dödsfall bland den näst starkaste tredjedelen.

Slutligen tittade man även på hur styrka i förhållande till kondition påverkade dödligheten och även här var det samma sak. Även om man hade dålig kondition innebar högre muskelstyrka lägre risk. Att vara fit men svag var såklart bättre än unfit och svag samtidigt som unfit och stark innebar fler dödsfall än fit och svag så var resultaten fortfarande fördelaktiga med avseende på styrka (figuren längre ner).

Diskussion om fynden

Observationsstudier har lägre evidensvärde än exeprimentella studier när det kommer till möjlighet att påvisa orsak och verkan. Dock är, som du kan läsa i de länkade texterna, just stora prospektiva kohortstudier den bästa (eller minst dåliga om du så vill;)) formen av observationsstudier. Den som frekvent läser mina texter här på sidan har nog fått en bild av min syn på värdet av observationsstudier och givetvis påverkar denna grundsyn hela min analys av den här typen av forskning.

Så vad säger studien? Ja i mina ögon ger den en hel del intressanta nya vinklar till vår kunskap om värdet att vara fysiskt aktiv. Man har valt att rikta fokus på något som ännu inte är så väl studerat, nämligen styrkan som oberoende faktor. Att god kondition associeras med friskare och längre liv är inget nytt och därför gillar jag att man här även tittat mer noggrant på associationen med styrka och dessutom noggrant skiljt styrkan och konditionen från varandra. Blandas de ihop blir det genast omöjligt att säga vad som är den primära faktorn. Man har även använt validerade testmetoder och utgått från kroppsvikt när styrkan mätts vilket gör resultaten mer trovärdiga anser jag. Det är alltså relativ styrka som undersökts och inte absolut styrka. Slutligen är det alltid en fördel i studier av det här slaget när end point är dödlighet. I många observationsstudier hinner ju inte deltagarna dö, studien är för kort, och då får man förlita sig på så kallade surrogat end points som till exempel blodtryck och kolesterol. Då kan man diskutera om en eventuell riskökning för att dö i en viss sjukdom men man vet inte. Är deltagaren väl död så är han/hon död helt enkelt.

Men med det sagt tycker jag dock inte att man kan dra längre slutsatser än att män med stark kropp förefaller leva längre och vara friskare än män med svag kropp samt att risken verkar lägre om man är starkare oavsett konditionsnivå. Den största bristen här är en bedrövlig kontroll av kosten och träning. Man får i princip ingen koll alls på vad de här deltagarna ätit samt om, och i så fall vad, de tränat under årens lopp! Och givetvis är det inget kontroversiellt uttalande att de som är starkare och mer vältränade eventuellt kan ha ätit nyttigare och tränat. Vidare diskuterar forskarna själva att det var förvånansvärt få deltagare som redovisade en familjär historia av cancer. Just död i cancer var ju en av de end points som studerades här och vi vet att cancersjukdomar är mycket vanliga samt att de starkt påverkas av hereditet. Att det i en så stor kohort som 8 762 personer skulle finnas så få personer med cancer i släkten känns orimligt rent statistiskt. Här kan alltså en felkälla ligga i att fler deltagare än vi kan se har haft cancer i släkten och kanske dött av cancer mer som följd av just hereditet än styrka/träningsstatus.

Vidare diskussion – mer kg på stången = extra år till livet?

En sak som jag tycker att forskarna missar i sin egen diskussion är den, i mina ögon, mycket viktiga aspekten av VAD som de facto är fysisk aktivitet. Kom ihåg att den här studiens datainsamling började redan 1980. Låt säga att du är 50 år 1980. Då är du alltså född 1930 och uppväxt i en helt annan historisk kontext än 2008 när studien sedan publicerats. Många i den här studien har med stor sannolikhet växt upp i en historisk kontext där ”träning” inte haft samma betydelse men där man jobbat aktivt med kroppen.

Jag kommer själv från en bruksort, Degerfors, och vill påstå att min egna ovetenskapliga observation är att här har det funnits gubbar som blivit starka som oxar trots att de aldrig ens tittat på en skivstång. Vad jag försöker säga är alltså att de starka kropparna kan vara en följd av ett fysiskt aktivt liv med många års kroppsarbete. Och är det då styrkan i sig som har den skyddande effekten eller det livet som resulterat i styrkan? Och är det alls överförbart till en person med fysiskt inaktiv vardagssysselsättning men som byggt upp en grym styrka genom styrketräning? Det är lätt att förväxla studieresultat av det här slaget utifrån den kontext i vilken den publicerats, alltså 2008. Men genom att tänka ett steg längre och fundera över hur man levde under 20-30- och 40-talet blir bilden annorlunda och många deltagare har ju faktiskt växt upp under dessa decennier. Och de yngsta i gruppen är födda på 60-talet. Samtliga var vita välutbildade och från medelklassen/övre medelklassen vilket även bör begränsa oss i diskussionen om överförbarhet till andra grupper.

I en kommentar till studien skrev John C. Umhau och Julie Usala ett inlägg i samma tidskrift där de resonerar om D-vitamin som en confounder. Deltagarna var från Texas och, precis som jag, diskuterar de deltagarnas arbete. De kan ha arbetat ute i solen med kroppen och således blivit både starkare och mer vältränade genom fysiskt arbete i solskenet. Höga nivåer av D-vitamin förefaller ju även kunna skydda mot viss typ av cancer enligt Umhau och Usala (2). Du kan läsa hela deras reply här.

Sammanfattningsvis säger alltså det här väldigt lite om huruvida styrka förlänger livet och ännu mindre om just styrkan från massa styrketräning förlänger livet om man samtidigt är inaktiv. Jag tror för egen del att styrketräning är oerhört värdefullt för hälsan och jag tror definitivt att en stark kropp i sig är en oberoende faktor för hälsa eftersom en stark kropp på något vis de facto behandlats väl om man ser till en större population. Men det är som sagt inget som just DEN HÄR studien en gång för alla konstaterar. Kom även ihåg att vi pratar relativ styrka här så bara för att man är grövst på gymmet är man inte per automatik friskare än de som är svagare. De kanske har en relativ styrka bättre än grövsta killen, spetan kan också vara stark och frisk. 😉

Slutord

En intressant association och dessutom intressant att forskarna angriper frågan från ett nytt håll, det vill säga viljan att undersöka muskelstyrkans fördelar/nackdelar separat. Kanske förefaller jag överdrivet kritisk till studiens resultat men det har inte varit min mening. Jag tror som sagt att man är något på spåren men det behövs, som alltid, mer forskning för att förtydliga sambanden och mer forskning som utesluter felkällor. Kosten, eventuell träning, fysiskt arbete etc. framgår inte tillfredsställande här.

Att göra en liknande stor studie på individer från en och samma arbetsplats vore intressant. Till exempel alla som jobbar på kontor i en och samma byggnad för att sedan se vilka av kontorsarbetarna som varit starkast, haft bäst kondis, vad det tränat samt hur detta yttrar sig i hälsa och död. Dessutom vill jag givetvis att kvinnor skall inkluderas. Kvinnor lever ju statistiskt sett längre än män men är ju samtidigt statistiskt sett svagare. Hur skulle associationen vara där?

1. Ruiz J et al. Association between muscular strength and mortality in men: prospective cohort study. BMJ. 2008 July 12; 337(7661): 92–95.

2. Umhau J and Usala J. Vitamin D could explain the association between muscular strength and mortality. BMJ. August 22 2008.

3 thoughts on “Bli starkare och lev längre?

  1. Otroligt intressant som vanligt Nicklas! Tack för att du tog dig tid att analysera studien djupare, spännande att d-vitamin åter igen dyker upp som en eventuell bidragande faktor till hälsa.

  2. Väldigt spännande artikel och en bra analys tycker jag.
    Samtidigt som man inte bör dra för stora växlar av en studie av denna typ tycker jag fyndet i sig, trots brister i studien, är logiskt.
    Även om man inte är aktiv finns det ju studier som klart och tydligt visar att det man gör som barn och ungdom följer med en resten av livet. Bl.a. i form av ökad styrka, uthållighet, koordination och rörlighet.
    Det är ju förstås en hypotes men precis som du är inne på gällande bakgrund så är det väldig troligt att de med bättre relativ styrka, antingen är aktiva eller har varit aktiva på något sätt tidigare i livet vilket automatiskt ger dem fördelar i ex. styrketest gentemot inaktiva människor. Troligt är att den kategorin människor som haft ett mer aktivt liv, åtminstone periodvis, har bättre fysisk förmåga och således klarar sjukdom och skada bättre – och detta är enklare att mäta med styrketest då kondition påverkas av ex. fetma mer än vad styrka gör…

  3. Denna fråga kanske inte riktigt hör hemma under detta ämne men iaf… =)

    Jag ska skaffa mig en träningsdagbok (på Internet) för att kunna få en översikt och, förhoppningsvis, även förbättra min träning.
    Har kollat på olika alternativ, bla Shapelink och Funbeat, men utan att kunna bestämma mig.

    Vilken anser ni är ”nätets bästa” träningsdagbok?

    Mina träningsformer är främst fotboll, styrketräning(typ gym/skivstångspass) samt lite löpning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *