För mycket fett leder till ohälsa

För lite drygt ett halvår sen publicerade jag en artikel här på sidan med titeln Nej, fetmaepidemin är ingen myt där jag bemötte en artikel som då florerade runt ganska friskt på sociala medier där en bloggare med väldigt många följare påstod just att fetmaepidemin är en myt.

Nu idag fick jag se ett annat blogginlägg från samma författare på facebook som jag till min förvåning (och skräck) såg hade fått en stor mängd delningar och påhejande kommentarer så jag tänkte att jag skulle ge mig på att bemöta det med.

Den här nya artikeln handlar om att övervikt inte är ohälsosamt och till skillnad från den förra artikeln så innehåller den här lite mer faktapåståenden där en del av det som sägs faktiskt stämmer men det sätts helt ur sitt kontext vilket gör det väldigt missvisande.

Jag går igenom dem punkt för punkt enligt hur de staplas upp i artikeln. Om du undrar vilken artikel jag syftar på så tror jag inte du har några problem med att googla fram den, jag tänker nämligen inte länka.

1. Tjocka människor lever längre…

Det här är ett påstående som på sätt och vis faktiskt stämmer. Det finns idag gott om evidens för att om du bara tittar på äldre människors BMI och sen följer dem några år framåt i tiden så kommer du med största sannolikhet att finna att överviktiga personer lever något längre är normalviktiga personer.
Jag har skrivit om det här fenomenet ett antal gånger om och tänker mest länka till tidigare inlägg för ”all” information. Men först och främst ska det påpekas att det här gäller ENDAST övervikt, alltså personer med BMI mellan 25-30. Alla personer över 30 i BMI har lever kortare liv. Det står tjocka i texten som delas vilket givetvis förvirrar och säkerligen får många att tro att det hon tar upp gäller all övervikt, oavsett mängden.

Här under kan du se hur förhållandet brukar se ut i praktiken (1). Som du kan se är risken lägst för personer med en BMI omkring 25 för kvinnor och 26 för män.

Förhållandet mellan BMI och mortalitet
Förhållandet mellan BMI och mortalitet

Det som däremot sker när man klumpar ihop människor i grupper om normalviktiga (BMI 18,5-25) och överviktiga (BMI 25-30) är att du delar gruppen med lägst risk nästan rakt av samtidigt som du för in personer med klart högre risk (BMI kring 18-20) bland de normalviktiga så medelvärdet blir lägre för de överviktiga.

Kurvan ser ut så här för äldre personer och personer som redan har råkat för någon form av sjukdom. Det som missas när du endast inkluderar de här två grupperna är att det är få personer som är 50+ som har en BMI mellan 18-22 av fritt val, de flesta som tillhör den kategorin är istället folk som tappat vikt på grund av sjukdom.

När man istället utför studier där man tittar på yngre människor eller att man frågar människorna om vad de har vägt som mest istället för vad de väger för stunden så visar resultaten på att även de som endast är/var överviktiga är i knappt 20 procent högre risk än de som hela tiden haft en stabil vikt inom normalspannet (2, 3).

Ytterligare problem med allt det här är indelning med hjälp av BMI istället för bättre mått så som mängden kroppsfett eller, ännu bättre, mängden fett lagrat kring buken. När du använder de här måtten på normalbefolkningen idag så finner du att nästan hälften av alla människor med normalt BMI i själva verket är feta de med. Så när du gör indelningen enligt BMI så kommer du att inkluderar många människor med ohälsosamma mängder fettmassa bland de normalviktiga vilket ”förstör” resultaten om du verkligen vill undersöka hälsan hos personer med en mer fysiologiskt-normal kroppsfettnivå med de som har mer fett på kroppen.

Det finns även en hel del epidemiologer och statistiker som menar att alla de här studierna som visar att överviktiga lever längre efter sjukdom beror på en form av selektionsbias (4, 5, 6, 7). Jag kommer inte att försöka förklara exakt hur den skulle gå till eftersom det hade krävt en artikel i sig själv men det är bara att följa länkarna för den som är intresserad.

Slutligen ska jag också kommentera studien som visar på lägre mortalitet hos överviktiga med diabetes typ 2. För det första är ju diabetes typ 2 långt mycket vanligare hos överviktiga och feta än normalviktiga personer vilket gör att jämförelsen blir lite missvisande.

Om du som normalviktig lyckas få diabetes typ 2 så har du gjort någonting annat väldigt fel. Kanske har du väldigt lite muskler och bär runt på en stor mängd fettmassa trots ditt lägre BMI? Kanske har du helt enkelt usla gener som gör att du lättare får diabetes och är i hög risk att få ett kort liv? Eller så kanske du har haft oturen att råka ut för någon form av gift i din omgivning som skadat din metabolism? Oavsett så är du verkligen inte representativ för befolkningen med typ 2 diabetes (8). För personer med diabetes typ 2 är till ungefär 95 procent nästan uteslutande överviktiga eller feta och risken att utveckla diabetes typ ökar markant med ökad vikt (9).

Risken för typ 2 diabetes i förhållande till BMI
Risken för typ 2 diabetes i förhållande till BMI

Slutligen finns det större studier publicerade på det här än den som det refereras till och så här ser resultatet ut i den studien (10).

Mortalitet hos personer med typ 2 diabetes indelat efter BMI
Mortalitet hos personer med typ 2 diabetes indelat efter BMI

Som du kan se är det här ett resultat som återspeglar det andra för allmän mortalitet som jag tagit upp där personer vid övre normalvikt eller lägre övervikt verkar leva längst. Återigen finns det dock risken för alla problem med den här datan som jag påpekat tidigare med allmän mortalitet. Den här studien är dock bra mycket bättre än den anges som referens i den andra artikeln.

2. Andra faktorer orsakar hälsoproblem, oavsett vikt

Den här punkten är lite av en no-brainer. Givetvis finns det mycket annat som orsakar problem oavsett vad du väger och de exempel som tas upp är överlag ganska bra exempel. Även folk med normalvikt kan äta dålig kost och röra på sig för lite vilket kan ge hälsoproblem. Men övervikt, för sig själv, är av allt att döma ett hälsoproblem.

Jag skriver av allt att döma eftersom du i princip inte kan separera övervikt från just dålig kost. Om du vill göra djur överviktiga behöver du ge dem skitmat (eller läkemedel/operation som skadar deras hormonsystem), annars går de inte upp i vikt. I studier på människor ger man dem någon form av skitmat för att de ska gå upp i vikt, för annars äter inte heller vi normalt för mycket mat över en längre tid.

Även om kost och vikt är svårt att separera helt så är det väl visat att våra fettceller fungerar som endokrina organ i kroppen, de skickar alltså ut hormoner. Vi vet också att när vi får för många eller för stora fettceller i kroppen så blir det en obalans i den hormonfrisättningen vilket ger inflammation i kroppen (11, 12).

Det stämmer att en överviktig person av allt att döma kan vara i bättre hälsa än en normalviktig person. Det finns som sagt mycket mer än bara fettmassa som inverkar på hälsan.

Men jämför du 1000 överviktiga och 1000 normalviktiga personer som vid ett läkartest verkar ha precis samma hälsovärden så kommer fler av de överviktiga personerna att bli sjuka på sikt. En nyligen publicerad översiktsartikel med meta-analys på just det här området drog till exempel följande slutsats (13).

Compared with metabolically healthy normal-weight individuals, obese persons are at increased risk for adverse long-term outcomes even in the absence of metabolic abnormalities, suggesting that there is no healthy pattern of increased weight

I den hittills längsta studien på området där man följ personer i 20 år fann man att feta personer med bra testvärden över tid har en åtta gånger så hög risk att utveckla någon form av metabol sjukdom jämfört med normalviktiga personer med bra testvärden (14).

Under den här punkten verkar författaren också blanda ihop så kallad ”fat-shaming” med frågan om övervikt är ett hälsoproblem. Fat-shaming är diskriminering eller nedvärderande av överviktiga endast baserat på deras vikt och är vanligt förekommande i samhället. Detta är utan tvekan ett problem och något som hela samhället behöver arbeta med, men det förändrar ju inte fakta kring att övervikt är ohälsosamt.

3. Ingen forskning har kunnat bevisa att feta människor generellt äter sämre eller rör på sig mindre än smala

För det första så har den här punkten ingenting med inläggets budskap att göra. Vad spelar det för roll om du vill visa att övervikt inte är ohälsosamt? Än en gång så förväxlas alltså hälsofrågor kring övervikt med fat-shaming.
I övrigt finns det en orsak till att det inte ges några referenser i den här punkten. Orsaken är för att hon är helt ute och cyklar. Det finns massor av forskning som visar på just det hon påstår.

Det här är dock två saker som är svårare än man tror att studera och påvisa då folk helt enkelt inte ger tillförlitlig information vilket jag tagit upp i Du kan inte lita på folk – på fullt allvar. Vi vet dock att överviktiga personer dricker mer läsk, får i sig mer socker och äter överlag mer energität mat (15, 16, 17).

I övrigt så äter hela samhället i stort sämre idag än för några årtionden sen vilket du kan se väldigt tydligt i min artikel Varför det finns fler överviktiga än normalviktiga!. Personligen tror jag faktiskt att skillnaderna vad de flesta överviktiga och normalviktiga äter är väldigt liten och att de flesta som är normalviktiga helt enkelt haft lite mer tur med generna.

När det gäller fysisk aktivitet eller rörelse så går det lättare att mäta det objektivt med till exempel accelerometrar, stegräknare eller pulsmätare och resultaten från studier som har tittat på korrelationen mellan fysisk aktivitet och övervikt är tydlig, överviktiga rör på sig mindre än normalviktiga (18, 19). Det här är dock endast ett samband. När du följer människor över tid så verkar det mer vara så att de blir inaktiva av att de går upp i vikt än att de går upp i vikt av att de är inaktiva (20, 21). Men det förändrar ju inte att påståendet att överviktiga inte rör på sig mindre är fel.

4. Forskningen betalas av läkemedelsföretag

Den här punkten är bara löjlig, särskilt utan konkreta exempel, men att blanda in konspirationsteorier är å andra sidan ett bra kort om du vill att dina alster ska spridas på sociala medier.

5. Medias rapportering

Här finns en poäng i att du inte bör lyssna särskilt mycket på media när det gäller ”ny forskning” inom området kost då de tenderar att redovisa de sämre studierna istället för de mer väl genomförda fast med mindre rubrikvänliga resultat, Allt som är fel med dagens journalistik kring vetenskap.

Den här poängen är dock inte relevant överhuvudtaget när det gäller artikeln i fråga.

Summering

Återigen ett dåligt försök att försöka ”revolutionera” folks syn på övervikt. Det finns ingen stor konspiration där läkemedelsföretagen försöker inbilla alla människor att de är feta och sen efter det försöker intala dem om att de blir sjuka av att vara feta.

14 svar på “Är övervikt inte ohälsosamt?”
  1. Tack för en välskriven artikel, den väntade jag på.
    Jag undrar hur länge det tar innan LD angriper dig för att du är a) normalviktig, till och med vältränad och/eller b) man – för några faktabaserade argument kan hon knappast ha kvar.

  2. Lady Dahmer är en aggressiv radikalfeminist som har en hatisk följarsvans. Räkna med trubbel.

  3. Spännande på hennes twitter nu.
    ”Kroppen är ej en maskin. Kaloriteorin; energi in – ut är ett förlegat system som ej tar hänsyn till kroppens o hjärnans funktioner.”
    ”De flesta kan inte gå ner i vikt alls o jag skiter i om du, din morsa eller grannen på andra sidan gatan lyckades med LCHF eller 5:2-metoden”

  4. Jag tycker att det generellt sett fokuseras för mycket på livslängd. Det går att hålla liv i människor länge med hjälp av läkemedel och hur länge man lever säger inte mycket om hur man mår.
    Till att börja med kan man istället titta på hur stor andel av feta människor som har högt blodtryck. Jag säger feta istället för överviktiga eftersom det är mängden kroppsfett i förhållande till muskelmassan som har betydelse snarare än BMI.
    Dessutom har fysisk kondition betydelse och inte bara mängden kroppsfett men det är fler feta människor som har hälsotrassel än normalviktiga som har det.
    Depressioner är vanligare bland feta och vem vill vara det även om man lyckas leva länge?
    Mycket annat är också vanligare. Här finns en lista som tar upp en liten del av alla hälsoproblem som är vanligare bland feta.
    http://fetma.se/sjukdomar-av-fetma/
    Sjukvården är dock inte speciellt bra på att hjälpa människor att gå ner i vikt och inte heller på att informera människor om varför dom går upp så här finns ett problem. Utan kunskap kan det vara svårt att få ordning på sina viktproblem och många har verkligen försökt men till slut gett upp.
    Affärer och snabbmatsrestauranger är också fulla av skitmat som inte gör det lättare precis.

  5. LD är och förblir en person helt utan verklighetsförankring. Delar är givetvis en persona, men budskapet bör kritiseras då det är illa underbyggt. Personer som låter ideologin gå framför allt är direkt skadliga för samhällsdebatten.

  6. Hej!
    Grymt inlägg i vanlig ordning!
    En fråga:
    ”Personligen tror jag faktiskt att skillnaderna vad de flesta överviktiga och normalviktiga äter är väldigt liten och att de flesta som är normalviktiga helt enkelt haft lite mer tur med generna.”
    Exakt vad är det du syftar på här? Aptit? Får större belöning vid dålig mat?

  7. Jag har lite svårt att få ihop delen du skriver om ”När du använder de här måtten på normalbefolkningen idag så finner du att nästan hälften av alla människor med normalt BMI i själva verket är feta de med”
    Visst blir det som du skriver att många normalviktigas statistik ”förstörs” av att de är överviktiga sett till kroppsfett.
    Men det borde också innebära att merparten av de som är ”friskast” – alltså har ett BMI runt gränsen för övervikt (25) faktiskt är överviktiga då de flesta antagligen är överviktiga sett till kroppsfett och ändå är det dom som har lägst risk enligt diagrammet.

  8. David: Exakt vad är det du syftar på här? Aptit? Får större belöning vid dålig mat?

    Hallå David!
    Exakt vet jag inte, då hade jag inte trott utan vetat 🙂 Men just hur personer reagerar på lockelser i omgivningen verkar vara betydande. Hur en persons hjärna aktiveras kan förutspå deras viktuppgång på sikt, http://now.dartmouth.edu/2012/04/dartmouth-research-shows-brain-scans-can-predict-weight-gain-and-sexual-activity
    Sen finns det ju även studier som har visat att folk kan reagera väldigt annorlunda när de överäter. Vissa blir spontant mer fysiskt aktiva och går upp mindre i vikt medan andra knappt reagerar alls och går upp i vikt. Du ser precis samma trend hos djur där man standardiserar allting, vissa djur går upp mer i vikt än andra trots att de lever i exakt samma miljö.

  9. Max mustermann:
    Jag har lite svårt att få ihop delen du skriver om ”När du använder de här måtten på normalbefolkningen idag så finner du att nästan hälften av alla människor med normalt BMI i själva verket är feta de med”
    Visst blir det som du skriver att många normalviktigas statistik ”förstörs” av att de är överviktiga sett till kroppsfett.
    Men det borde också innebära att merparten av de som är ”friskast” – alltså har ett BMI runt gränsen för övervikt (25) faktiskt är överviktiga då de flesta antagligen är överviktiga sett till kroppsfett och ändå är det dom som har lägst risk enligt diagrammet.

    Hallå Max!
    Det är en intressant observation och du har rätt. Det går inte helt ihop utan mer information. Rent statistiskt är det onekligen så att äldre person som väl blivit sjuka i mer västerländska länder kommer att i snitt leva lite längre än de som är riktigt smala.
    Det mesta beror nog på just selektionsbiasen som jag tar upp i texten. Det är i princip som exemplet med typ 2 diabetes som jag tar upp. Om du ”lyckas” bli sjuk trots lägre BMI så har du troligen en eller flera andra saker i din omgivning som påverkar din hälsa negativt. Om dessa andra faktorer är viktigare faktorer än övervikt i sig så kommer din mortalitet att vara högre än någon som blev sjuk mestadels på grund av sin övervikt. Och då blir resultaten missvisande.
    Tittar man på hälsomarkörer är det ingen tvekan om att saker och ting börjar bli sämre när fettprocenten går över 25 för män och 30 för kvinnor.
    Leptin och insulin i förhållande till kroppsfett
    Leptin och insulin i förhållande till kroppsfett
    Det samma gäller andra riskmarkörer så som CPR och låggradig inflammation, framför allt när fettet ligger kring buken.

  10. Om man följt LD ett tag, för humorns skull, så vet man vad det handlar om.
    LD började förlora i offerstatus mot folk som inte bara var kvinnor utan också sexuellt avvikande eller liknande, hon försökte då lansera att hon var ”rasifierad” eftersom hon har en grekisk pappa, men det gick inte hem för inte många höll med om att greker var icke-vita eller att man var rasifierad om man var tvungen att påpeka det innan man kunde bli förtryckt.
    LD kom då på det lysande offernarativet att hon var tjock och blev förtryckt av alla smala.

  11. Jag brukar fokusera på sakfrågorna och diskussionen och inte på dom som diskuterar. Faktum kvarstår att LD´s inlägg fick många följare och att kunskapen om hur hälsan påverkas av mat och motion behöver ökas.

  12. […] Tro det eller ej så håller jag med fettaktivisterna här i säkert nio fall av tio. Jag tycker också faktiskt att det oftast är ett bra motargument i de diskussioner som förs. För allt för ofta handlar diskussionerna om en enskild individ, en situation där någon ska berätta för någon annan hur ohälsosam hen är. Å andra sidan är det faktiskt också så att i många diskussioner där fetma tas upp som en riskfaktor för ohälsa så upplever jag att det är mer regel än undantag att någon försöker att förminska det som sägs. Till exempel har en framstående person med ett tiotusentals följare skrivit en artikel där det påstås att fetmaepidemin är en myt och en där det påstås att fetma inte är ohälsosamt. […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *