Amerikanska dietistförbundet och intressekonflikter

Industrin har stort inflytande på amerikanska dietistförbundet
Framsidan på rapporten And Now a Word from Our Sponsors: Are America’s nutrition professionals in the pocket of Big Food?
Det här är framsidan på rapporten som tittat på hur industrin påverkar det amerikanska dietistförbundet

Den här rapporten publicerades för några dagar sedan av organisationen Eat Drink Politics. I den har man gjort en djupdykning i det amerikanska dietistförbundets (AND) och hur de beblandar sig med industrin.

Hela titeln på rapporten är, And Now a Word from Our Sponsors: Are America’s nutrition professionals in the pocket of Big Food? och precis som titeln hintar så är det ingen trevlig rapport för dietisterna i USA.

Hela rapporten finns tillgänglig för alla att läsa så jag kommer inte att gå igenom den så värst djupgående här. Det är hela 51 sidor och då detta gäller det amerikanska dietistförbundet så berör det egentligen inte oss svenskar mer än möjligen indirekt då många ”goda råd” från USA lätt verkar spilla över till ”goda råd” i Sverige.

Det huvudsakliga fynden i den här rapporten var följande:

  • Förbundet tar årligen emot 1,85 miljoner dollar från sponsorer men då är inte konventinkomster inräknade. Detta är dock en ganska liten del av deras totala inkomst på 34 miljoner dollar.
  • Antalet sponsorer har dock ökat från 10 till 38 de senaste 10 åren
  • Företag så som Coca-Cola, Kraft, Nestlé, och PepsiCo får via sitt sponsorskap hålla kurser och utveckla utbildningsmaterial som får en ”stämpel” från dietistförbundet, alltså gemensamma utbildningsmaterial som kan delas ut till föräldrar, ungdomar, studenter osv.
  • Bland Coca Colas utbildningsmaterial kan man läsa saker som att socker inte är dåligt för barn och att den nutritionsstandard som Institute of Medicine har på skolmatens är alldeles för restriktiv
  • Vid den senaste träffen som amerikanska dietistförbundet hade 2012 togs 25 procent av utställningsplatsen upp av 18 utställare av de totalt ~360 utställarna. Endast två av dessa sålde produkter som inte var processade
  • På hela utställningen var det endast 12 utställare som sålde frukt och grönsaker. Till dessa 12 procent hade amerikanska dietistförbundet räknat in kokboksföretag, Walmart, matsemesterföretag och utbildningsföretag.
  • Ungefär 23 procent av talarna på denna konvent var på något sätt knutna till matindustrin men få av dem hade uppgett detta innan föreläsningen
  • När dietisterna i föreningen fick svara på ett frågeformulär uppgav 80 procent av dessa att när ett företag sponsrade förbundet så innebar det att förbundet gav stöd till företagets produkter.

Vid konventen 2012 var det också flera utställare som hade utställningar och föreläsningar i speciella salar under konventen. Där kunde man bland annat få information om ”Fructose, Sucrose, and High Fructose Corn Syrup: Danger or Distraction?” och ”High Fructose Corn Syrup: Myths vs. Science” av tillverkarna av High Fructose Corn Syrup. Säkerligen helt objektiv och utbildande information för alla besökande dietister.

Den här rapporten är säkerligen ingen trevlig läsning för de 74 000 dietister som är medlemmar i det amerikanska dietistförbundet, AND. Personen som har skrivit den här rapporten heter Michele Simon och är advokat. Yoni Freedhoff har på sin blogg Weighty Matters fört en personliga konversation med henne angående rapporten och där berättar Michele Simon att där finns tveksamheter i ANDs bokföring och troligen är inte alla pengar som kommer från industrin redovisade på ett tydligt sätt i bokföringen. Du kan läsa mer om det på Yoni Freedhoffs blogg.

Företag som sponsrar amerikanska dietistförbundet
Sponsorer, partners och konventsponsorer för det amerikanska dietistförbundet AND

För mig personligen är den här typen av rapporter bara ett bevis på att industrin inte ska ha någonting med forskning och de som fattar beslut att göra. Ska man ta fram kostråd och policys för allmänheten ska målet vara det som är bäst för människorna i det landet och även resten av omvärlden. Detta beslut ska givetvis baseras på vetenskap.

Beslutet ska inte vara någon form av kompromiss där det på ena sidan står vetenskap och på andra sidan en industri som inte tycker om det som vetenskapen säger. För då blir inte slutsumman ”något som alla kan stå bakom” utan det blir istället felaktiga råd.

26 thoughts on “Amerikanska dietistförbundet och intressekonflikter

  1. Jag håller med om att tex olika yrkesförbund inte skall vara beroende av olika komersiella intressen. Det är självklart att evidensbaserad vård skall baseras just på vetenskaplig evidens och om något annat sker är det mycket olyckligt.
    För övrigt är det i stort sett omöjligt att få tag på kompetenta forskare som aldrig fått forskningspengar eller annnan ersättning (tex för arbete) från en komersiell verksamhet vid något tillfälle.

    Däremot håller jag inte med om att tex SNF är ett väldigt bra exemple på detta.
    Titta på programmet för mat och gener tex och säg hur dessa programpunkter och talare verkar ha varit påverkade av komersiella intressen.
    Läs även SNFs riktlinjer för verksamheten.
    http://snf.ideon.se/verksamhetom-snf/riktlinjer/

  2. Ola Wallengren: Däremot håller jag inte med om att tex SNF är ett väldigt bra exemple på detta.
    Titta på programmet för mat och gener tex och säg hur dessa programpunkter och talare verkar ha varit påverkade av komersiella intressen.
    Läs även SNFs riktlinjer för verksamheten.

    Hur kan du se ur programpunkterna att forskarna inte har kommersiella intressen i grund? En stor del av föredragshållarna är anställda på universitet vars studier ofta är utvalda och betalda av industrin. Pågen betalar exempelvis många studier som Lunds universitet gör och ibland kan man se att de ligger bakom studien när den exempelvis handlar om att jämföra fiberbröd med ljust bröd. En studie som jämför bröd med utan bröd kommer du inte att se från Lund. Självfallet är inte alla studier dåliga, korrupta eller har ekonomiska intressen bakom sig. Det är mer att industrin och forskare och andra är starkt sammankopplade så bristen ligger mer i ett underliggande systemfel. SNF kan exempelvis jämföras med ILSI. Alltså den starkt ifrågasatta organisationen som betalar studier (likt SNF) och ger råd (likt SNF) till EU-kommissionen som sedan Livsmedelsverket måste följa. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-later-lobbyister-forbereda-kostrad_1267239.svd

    Både Livsmedelsverket och dietister hänvisar ofta till Västerbottenstudien som dock är helt värdelös. Men hur kan de som skall kunna saker hänvisa till detta? http://blogg.ralfsundberg.se/#post11
    ”Umeåprofessorerna Ingegerd Johansson och Göran Hallmans har ju kända band till livsmedelsindustrin och dess lobbyinggrupper som Swedish Nutrition Foundation (SNF) och har också tillhört Livsmedelsverkets expertgrupper.”

  3. Ursäkta stavfelen ovan. Jag glömde också att tillägga att ILSI till stor del består av livsmedelsindustrin och läkemedelsbolag. Detta till trots har jag läst protokoll från Livsmedelsverket där de hänvisar till ILSI. Självfallet kan det vara så att ILSI faktiskt ligger bakom bra studier ofta men jag är starkt skeptisk till denna symbios till våra beslutsfattare.

  4. Jättebra att dietisterna belyses.

    Skulle också vara intressant med en genomlysning av patientföreningarna.
    Har alltid undrat varför Diabetesförbundet, http://www.diabetes.se är tysta som möss om att lågt kolhydratintag är bra för diabetespatienter.

    Just nu har diabets.se en test för att fastställa sin diabetesrisk.
    Konstigt nog gäller ingen av frågorna om man äter mycket kolhydratrik mat.
    Frågorna gäller dessa områden:
    1. Ålder
    2. BMI
    3. Midjeomfånget
    4. Motionerar du
    5. Hur ofta äter du grönsaker, frukt eller bär?
    6. Har du någon gång använt blodtrycksmediciner regelbundet?
    7. Har du haft förhöjt blodsocker i test
    8. Har någon familjemedlem eller släkting till dig fått diagnosen diabetes

  5. Jon Jonsson: Skulle också vara intressant med en genomlysning av patientföreningarna

    Jag har dålig koll på patientföreningarna här i Sverige. I Amerika finns dock American Heart Association som minst sagt missköter sin verksamhet om målet är bättre hälsa och mindre hjärt & kärlsjukdom.

    Jon Jonsson: Konstigt nog gäller ingen av frågorna om man äter mycket kolhydratrik mat.

    Orsaken till det skulle jag säga är för att det inte finns något som säger att kolhydratrik mat skulle vara en riskfaktor för diabetes. Så att inte frågan finns med känns ju ganska sunt. Hade den funnits med hade jag blivit orolig för att de har gått på en massa LCHF-propaganda

  6. @ KNJ

    Att forskning till olika delar finansieras av företag och andra med kommersiella intressen är en realitet och något man tyvärr får förhålla sig till. Min tolkning är att din starka skepsis delvis beror på att du har väldigt lågt förtroende för den vetenskapliga processen och hur man tar fram evidens-baserad kunskap. Jag har inget intresse av att få dig ändra ståndpunkt.

    Förresten så tycker jag det är så märkligt att just kostråden har fått sådan fokus och väcker så upprörda känslor, folk äter ju precis hur dom vill ändå (eller i alla fall av helt andra anledningar).

  7. Jacob Gudiol: Orsaken till det skulle jag säga är för att det inte finns något som säger att kolhydratrik mat skulle vara en riskfaktor för diabetes. Så att inte frågan finns med känns ju ganska sunt. Hade den funnits med hade jag blivit orolig för att de har gått på en massa LCHF-propaganda

    Men däremot finns det något som säger att kolhydratrik mat är en riskfaktor vid diabetes. Och då undrar man ju förstås om det ändå inte förr eller senare kommer att dyka upp någon bra studie som kommer att påvisa ett osunt samband mellan kolhydratrik mat och diabetesrisk. Vi får se.

  8. us: Men däremot finns det något som säger att kolhydratrik mat är en riskfaktor vid diabetes

    Bara i epidemiologiska studier. Och när man klumpar ihop alla kolhydrater i samma kategori. Separerar du ut socker för sig och raffinerade kolhydrater för sig är det andra kolhydraterna associerade med motsatsen. Alltså minskad risk.

    us: Och då undrar man ju förstås om det ändå inte förr eller senare kommer att dyka upp någon bra studie som kommer att påvisa ett osunt samband mellan kolhydratrik mat och diabetesrisk

    Så din logik nu är att man på diabetes.se ska lista något som en riskfaktor för att du tror att man kanske i framtiden kan komma att visa att den är det?

  9. @ Ola Wallengren

    Jag tror det är mer så att man normalt snällt betalar sin skatt och förlitar sig på de som menar att de just vet vad de pratar om. När man sedan börjar sätta sig in i vetenskap så börjar man känna sig rejält blåst (och sur).

    Ett annat roligt exempel om att vi styrs av de ekonomiska krafterna är ju Jacobs genomgång av äggstudier. Denna gång blir resultatet faktiskt positivt. Alltså att det är en äggproducent som betalat den nya studien om ägg som visade på positiva effekter. Resultatet var bra men det sjuka är förstås att det krävdes ett industriintresse för att detta överhuvudtaget skulle komma fram. Skulle det inte finnas några intressen som tjänar pengar på ägg skulle man sannolikt leva vidare i tron om att ägg är farligt för hälsan enligt Livsmedelsverkets rekommendationer (vilka fortfarande menar att över ett ägg per dag ger risker för blodfetterna).

  10. Jag har satt mig in i vetenskapen och till skillnad från dig tycker jag inte att de allmänna/generaliserade kostråden är speciellt dåliga eller att de egentligen har försämrat hälsa hos svensken i allmänhet. Det ligger också i vetenskapens natur att kunskapen förändras och råden över tid ändras också, men det är en ganska långsam process.
    Jag har ganska liten förståelse för de som känner sig sura och lurade av dessa kostråd, speciellt med underlag av vad och varför man äter på det sätt man gör.

    Ditt äggexempel är lite intressant eftersom livsmedelsverket vad jag kan se och komma ihåg inte ger några specifika råd vad gäller ägg och har inte gjort på minst 15 år eller så.
    Sedan tycker jag mig skymta en viss dubbelmoral eftersom det verkar som du tycker att det är Ok med kommersiellt sponsrade studier så länge de stödjer din egna uppfattning.

  11. Så här skriver Livsmedelsverket om ägg:
    http://www.slv.se/sv/Fragor–svar/Fragor-och-svar/Fagel-och-agg/Ar-det-farligt-att-ata-agg-pa-grund-av-det-hoga-kolesterolinnehallet/
    ”I allmänhet kan de flesta äta ett ägg om dagen utan att kolesterolvärdena påverkas negativt.” … ”Om man äter många ägg per dag under längre tid kan kolesterolnivåerna i blodet påverkas i viss mån.”
    De är inte tydliga med hur farligt det är men helt klart får man bilden av att man skall hålla sig till max ett ägg.

    Ola Wallengren: Jag har satt mig in i vetenskapen och till skillnad från dig tycker jag inte att de allmänna/generaliserade kostråden är speciellt dåliga eller att de egentligen har försämrat hälsa hos svensken i allmänhet.

    Och när i diskussionen sa jag något sådant? Nej, jag har aldrig sagt att tallriksmodellen i sin helhet är dåligt. Det är knappt ingen som äter efter den modellen men skulle man göra det så skulle det vara positivt med tanke på vad folk brukar äta. Men det betyder inte att Livsmedelsverket har rätt i allt de säger. Angående råden för barnallergi exempelvis byggde på rent strunt som de fick mycket skäll för. Det tog mååånga år innan de tog åt sig av kritiken men gjorde det till slut. I dag är råden hyfsat bra i den delen. Ett stort problem är när de ha bestämt ett råd på osäker vetenskap och sedan hålla fast vid det väldigt länge på grund av försiktighetsprincipen som man tycker att de borde ha följt redan i deras första råd. Att ge råd med beaktande av Västerbottenprojektet är exempelvis rent vansinne med beaktande av vad man vet idag jämfört med vad man visste när projektet började för ca 20 år sedan.

    Nej, jag i sak inte emot att industrin betalar studier i de fall där de faktiskt är vettiga. Eftersom staten inte har en större ekonomi för forskning är det tyvärr enda utvägen ibland. Men problem kan uppstå då industrin undviker att publicera sådant som de inte vill, använda en bristfällig metod och att överdriva sina små promilleresultat i epidemilogiska studier som sanningar. Men man måste vara försiktig när man tolkar vetenskapliga resultat. Jacob är bra på det och det är därför jag läser denna blogg. Men jag har läst på alltför många dietistbloggar (och LCHF-bloggar) där de tar Aftonbladets tolkning rakt av och i bästa fall tittat på abstrakten i studien som dock ofta är svår att läsa och vars resultat ofta upphöjs till mer än vad det är.

  12. Ett bra exempel jag glömde var när en dietist nämnde en ny äggstudie som visade att flera ägg var nyttigt och i samma inlägg användes Västerbottenprojektet mot mättat fett. Vad ligger problemet i detta? Jo, i äggstudien var ägg nyttigt då HDL höjdes, i Västerbottenprojektet var mättat fett farligt då totalkolesterolet höjdes. Men hur kan man säga att en höjning är bra och den andra inte? I det ena fallet vet vi att exempelvis HDL höjdes och att triglyceriderna gick ner. I Västerbottenprojektet tittade de varken på triglycerider eller HDL eller LDL utan endast totalkolesterolet. Ur Västerbottenprojektet kan man alltså bara gissa saker vilket både dietister och Livsmedelsverket verkar göra åt det hållet som stödjer det de tycker.

  13. Jacob Gudiol: Bara i epidemiologiska studier. Och när man klumpar ihop alla kolhydrater i samma kategori. Separerar du ut socker för sig och raffinerade kolhydrater för sig är det andra kolhydraterna associerade med motsatsen. Alltså minskad risk.

    Så din logik nu är att man på diabetes.se ska lista något som en riskfaktor för att du tror att man kanske i framtiden kan komma att visa att den är det?

    Nix. Jag gav bara uttryck för en enkel undran – försökte inte tillämpa logik alls. Men nog är det väl ändå så att väldigt få skulle säga emot antagandet att en höjning av blodsockret är riskfyllt för en diabetiker? Och det är väl skit samma vilken sorts kolhydrater man snackar om – de höjer väl alla blodsockret? Allt detta förutsatt att man inte medicinerar eller injicerar insulin mot förhöjt blodsocker – och det gissar jag att man vill slippa om man kan. Ber om ursäkt för att det hamnade lite utanför ämnet för tråden.

  14. us: Men nog är det väl ändå så att väldigt få skulle säga emot antagandet att en höjning av blodsockret är riskfyllt för en diabetiker?

    Nej, LCHF-are skulle påstå det. Och säkert många andra som inte är direkt insatt inom området. Men frågar du någon som studerat kost hade svaret varit nej.

    Väldigt stora höjningar hade nog många sagt varit en riskfaktor. Men det får inte en frisk person även av ganska extrema kolhydratintag, http://tranastyrka.se/mitt-fasteblodsocker-vs-kitavabornas/ Den kurvan togs efter en lång helg med två fester och mycket mat+alkohol 🙂

    us: Och det är väl skit samma vilken sorts kolhydrater man snackar om – de höjer väl alla blodsockret?

    Jo, i varierande mängd givetivis.

    us: Allt detta förutsatt att man inte medicinerar eller injicerar insulin mot förhöjt blodsocker

    Menar du att man på något sätt skulle kunna förhindra att blodsockret höjs alls efter en måltid? För det kan man inte göra på något praktiskt sett även med mediciner. Du får en höjning av blodsockret när du äter kolhydrater. Men det är inte farligt.

    Det som är farligt är långvarig tid av förhöjt blodsocker och högt fasteinsulin. När det gäller dessa två faktorerna så spelar typen eller mängden av kolhydrater i en enstaka måltid ingen större roll. Det är långsiktiga effekten av allt vi äter som är viktig då. Inte bara kolhydraterna.

  15. Jacob Gudiol: Nej, LCHF-are skulle påstå det. Och säkert många andra som inte är direkt insatt inom området. Men frågar du någon som studerat kost hade svaret varit nej.

    Väldigt stora höjningar hade nog många sagt varit en riskfaktor. Men det får inte en frisk person även av ganska extrema kolhydratintag, http://tranastyrka.se/mitt-fasteblodsocker-vs-kitavabornas/ Den kurvan togs efter en lång helg med två fester och mycket mat+alkohol

    Jo, i varierande mängd givetivis.

    Menar du att man på något sätt skulle kunna förhindra att blodsockret höjs alls efter en måltid? För det kan man inte göra på något praktiskt sett även med mediciner. Du får en höjning av blodsockret när du äter kolhydrater. Men det är inte farligt.

    Det som är farligt är långvarig tid av förhöjt blodsocker och högt fasteinsulin. När det gäller dessa två faktorerna så spelar typen eller mängden av kolhydrater i en enstaka måltid ingen större roll. Det är långsiktiga effekten av allt vi äter som är viktig då. Inte bara kolhydraterna.

    Jag skulle ha varit tydligare. Med förhöjt blodsocker menade jag naturligtvis en höjning över den gräns som anses skadlig (för alla, friska som diabetiker). Var den gränsen går kanske inte är så lätt att definiera. Svaret på det verkar ju variera beroende på vilken s.k. sakkunnig man frågar. Själv försöker jag hålla mig under 7,5 mmol/L, men det är inte alltid så lätt ens utan kolhydrater när man har diabetes.

    Om den där kurvan du mätte upp är frisk så blir jag ju lättat förstås 🙂

  16. us: Med förhöjt blodsocker menade jag naturligtvis en höjning över den gräns som anses skadlig (för alla, friska som diabetiker)

    En sådan gräns finns inte egentligen. Det handlar helt enkelt om att gå runt för lång tid med för höga nivåer på längre sikt. Detta gör metabolt sjuka personer. Är du frisk gör du inte det, oavsett vad du äter egentligen.

    Frågan är då vad som gör att folk blir metabolt sjuka. Och där finns det ingen evidens för att det skulle vara kolhydrater eller ett högt kolhydratintag i sig. Om man då påstår att man ska ha med ett högt kolhydratintag i sig som en riskfaktor för diabetes har man fel, eller i alla fall ingen evidens för det man säger och en massa evidens emot det man säger.

    Det man vet från djurstudier som kan orsaka metabola problem är först och främst tillsatt fett och tillsatt socker. Troligen även raffinerad stärkelse även om det inte är särskilt välstuderat. Även brist på vissa vitamin eller mineraler kan ge en hel del metabola problem. Så dessa punkterna skulle man kunna ha med som riskfaktor för diabetes. Men verkligen inte bara högt kolhydratintag i sig.

  17. KNJ: Men jag har läst på alltför många dietistbloggar (och LCHF-bloggar) där de tar Aftonbladets tolkning rakt av och i bästa fall tittat på abstrakten i studien som dock ofta är svår att läsa och vars resultat ofta upphöjs till mer än vad det är.

    Jag tänkte bara tillägga att det är här SNF kommer in. Trots att dietisterna i sin utbildning lär sig att kritiskt granska studier så har jag sett många exempel på att den delen i utbildningen har man glömt eller att man helt enkelt inte har tid/ork/kunskap att sätta sig in i studierna. Då är det bra att få bekräftelse för sin tolkning. Så det som industrin redan ha fått ut i media kan sedan stadsfästas på föreläsningar hos SNF. Och, vips, så har industrin fått en konsensus bland ”experterna” för vad som gäller. Sedan kan alltså Livsmedelsverket (som de ofta gör) hänvisa till konsensus. Konsensus är enligt mig inte bekräftelse på något alls. Kan väl maximalt ha samma vetenskapsvärde som anekdoter kan jag tänka mig.

  18. På tal om patientföreningar, och allmänt om information till allmänheten, vet du någonting om CSPI – Center for Science in the Public Interest, och vilka som ligger bakom? De har hög kvalitét på sitt material, och budskapet känns väl avvägt och balanserat. Och seriöst. Jag har dock inte lyckats hitta någonting om deras bakgrund eller finansiering…

  19. KNJ: Sedan kan alltså Livsmedelsverket (som de ofta gör) hänvisa till konsensus. Konsensus är enligt mig inte bekräftelse på något alls. Kan väl maximalt ha samma vetenskapsvärde som anekdoter kan jag tänka mig.

    Konsensus när SLV pratar om det är inte var folk säger vid fikabordet eller vad de flesta tror stämmer. Det är vad de flesta forskarna inom ett område skriver i sina publicerade studier/översiktsartiklar i peer-reviewed tidskrifter. Sen kan det givetvis bli fel då med. Finns flera exempel på det. Men det finns en otrolig massa exempel på där det inte varit fel eller där de slutsatser som dragits senare bara blivit förfinade och själva grunden i budskapet fortsatt vara den samma.

    Så konsensus inom vetenskapen ska verkligen inte jämföras med anekdoter. Anekdoter är värdelöst och du hittar alltid en väldig massa folk som säger olika saker. Konsensus är allt som oftast rätt eller i rätt riktning och du hittar i princip aldrig en väldig massa andra konsensus inom samma sak.

  20. Mattias: På tal om patientföreningar, och allmänt om information till allmänheten, vet du någonting om CSPI – Center for Science in the Public Interest, och vilka som ligger bakom? De har hög kvalitét på sitt material, och budskapet känns väl avvägt och balanserat. Och seriöst. Jag har dock inte lyckats hitta någonting om deras bakgrund eller finansiering…

    CSPI har släppt en hel del bra saker tycker jag. De är ju väldigt industrikritiska och ibland är de lite överdrivna i sitt budskap kan jag tycka men de är en motvikt till propaganda från industrin.

    Vilka som exakt ligger bakom vet jag inte. Men det är inte några storföretag i alla fall.

  21. Jacob Gudiol: Så konsensus inom vetenskapen ska verkligen inte jämföras med anekdoter. Anekdoter är värdelöst och du hittar alltid en väldig massa folk som säger olika saker. Konsensus är allt som oftast rätt eller i rätt riktning och du hittar i princip aldrig en väldig massa andra konsensus inom samma sak.

    Hmmm, ja, sannolikt har du rätt. Problemet är nog mer att man vill ha ett svar svart på vitt.
    Fråga: Vilka studier säger det ni påstår? Svar: Konsensus säger så.
    Svaret med konsensus är allt annat än tillfredställande. För vem ingår i konsensus? Vem ingår inte i konsensus? Hur kom man fram till konsensus, baserat på vad? Konsensus är sannolikt bättre än anekdoter då det förhoppningsvis är någon vetenskap bakom än några privatpersonerns idéer ute på gatan. Men konsensus är fortfarande ett lika intetsägande svar och ger mig inte mer information än vad just en pensionerad professor vid fikabordet skulle kunna ge. Upp till bevis säger jag…

  22. KNJ: Men konsensus är fortfarande ett lika intetsägande svar och ger mig inte mer information än vad just en pensionerad professor vid fikabordet skulle kunna ge. Upp till bevis säger jag…

    Jo, SLV är totalt värdelösa på att bemöta kritik. Jag förstår faktiskt inte hur de kan vara så dåliga som de är. Men det är inte ordet konsensus fel och det innebär inte heller att ordet är meningslöst. Bara att SLV inte fattar när det är ett lämpligt svar och när man behöver ge lite mer information.

  23. Nu har jag äntligen haft tid att läsa igenom hela rapporten, och det var precis som ditt inlägg skrämmande läsning. Jag har själv en dietistutbildning, och det är såklart trist att behöva få den här stämpeln att arbeta igenom. Dock tycker jag nog inte att man per automatik ska se det som felaktigt/dåligt att industrin är utställare på ett konvent för dietister, det är ändå deras produkter de har att ”arbeta med” och det är väl bra att få deras syn på/information om sina egna produkter, sedan är det givetvis upp till dietisterna att tänka kritiskt angående tex high fructose corn syrup utifrån vad företaget sagt och vad tidigare vetenskap visat.

    Förövrigt helt förkastligt att dietisterna säger/känner att de måste ”stödja” ett visst företag bara för att det företaget sponsrat AND. Nej! Man måste ingenting sånt! För det första så borde hela konceptet förändras, företagen ska inte vara sponsorer, det ger helt fel klang till en legitimerad yrkeskår. Om nu ett tobaksföretag fick för sig att sponsra ett läkarförbund skulle de ju hur som helst aldrig kunna ”stödja” rökning!? Vill ett livsmedelsföretag skänka pengar till forskning, så ska de pengarna kunna användas till vad som helst som man just då anser är viktigt att forska kring, man ska inte veta vart pengarna kommer ifrån, och den som skänker dem ska inte har inflytande över vad de används till.

    Förmodligen en utopi. Men det vore väl det bästa, för är det något forskningen behöver så är det mer pengar och mindre bias.

  24. Jonna: Dock tycker jag nog inte att man per automatik ska se det som felaktigt/dåligt att industrin är utställare på ett konvent för dietister, det är ändå deras produkter de har att ”arbeta med” och det är väl bra att få deras syn på/information om sina egna produkter

    Hej Jonna!
    Jag håller med dig när det gäller utställare. Där tycker jag alla ska få vara med givetvis och de stora företagen producerar ju faktiskt även bra produkter. Men dietister och andra välutbildade människor blir även de påverkade av reklam och marknadsföring. Det blir vi alla. Så när väldigt stora företag tillåts ta väldigt stor plats och samtidigt sprida en massa subjektiv och rent av felaktig information kommer det att ha en effekt. Särskilt när det är i samband med en konvent vars syfta säkerligen de allra flesta ser som något till för att vidarutbilda besökarna.

    Här har du ett gäng bilder från ett av dessa konvent år 2010. Som du kan se är det en väldig massa information som ges ut som fakta som är minst sagt tvivelaktigt. Då detta ges ut i samband med
    http://www.eatdrinkpolitics.com/more-annual-meeting-images/
    http://www.eatdrinkpolitics.com/food-company-booths-at-annual-meeting-expo/

    Går du in på ANDs hemsida ser du väldigt tydligt att de här årliga konventen marknadsförs just som utbildningstillfällen. Då ska man givetvis verkligen utbilda sina medlemmar. Inte ha en massa företag som får stå och säga mer eller mindre vad som helst oemotsagda bara för att de betalat pengar för en monter. http://www.eatright.org/fnce/

    Låter man de stora företagen bli en viktig inkomstkälla öppnar man också upp för ett beroende där de företagen mer eller mindre kan hota med att dra sig ur om ”fel” föreläsare får chansen att tala på konventet. Det här kan låta lite väl konspiratoriskt men detta är något som faktiskt stora företag sagt rakt ut i pressen. På Nya Zeeland snackade man om att förbjuda reklam för skitmat på offentliga platser. Då kunde man läsa följande i pressen:

    New Zealand food companies such as Sanitarium fund triathlons and other children’s events. Other companies support children’s rugby, soccer, and netball. Nestle’s earlier this year launched a physical education program for New Zealand schools. All these sorts of sponsorships would cease

    http://www.foodnavigator-asia.com/Policy/Auckland-plans-fat-attack/

    Jonna: Vill ett livsmedelsföretag skänka pengar till forskning, så ska de pengarna kunna användas till vad som helst som man just då anser är viktigt att forska kring, man ska inte veta vart pengarna kommer ifrån, och den som skänker dem ska inte har inflytande över vad de används till.

    Jag har för mig att jag skrivit något liknande någon gång och jag håller med till 100 procent. Hade ett företag gjort så här hade de visat att de verkligen varit intresserad av att förbättra kunskapen och hälsan hos befolkningen.

    Ett annat alternativ som jag också tror kan fungera även om det inte alls är lika bra är http://www.alltrials.net/. Det hade ju inte gett samma positiva effektiv som föregående där forskare själv kan bestämma vad som är viktigt att studera men det hade i alla fall gett en garanti om att företag inte kan mörka negativa eller neutrala studier.

  25. Tack för svar! Nu förstår jag mer hur du menar på de punkter där jag trodde att vi tänkte olika. Med lite egen vidareläsning och dina länkar så här det gått upp för mig ytterligare hur pass illa det är, det känns så självklart för mig att man skiljer företagsinfo/reklam från utbildning, att jag inte ens föreställde mig hur pass illa det är. Jäkligt tråkigt! Men sjukt bra att det uppmärksammas.

    Bra sammanfattat och belyst av dig också, keep it up 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *