Gluteus är nog en av de allra mest populära musklerna just nu inom träning och troligen även rehabilitering. Lite som Abdominis Transversus i början på 00-talet. Nästan oavsett vilka problem man pratar om så kan jag garantera dig att du hittar en mängd artiklar på internet om hur just M. Gluteus Maximus eller M. Gluteus Medius är en av huvudorsakerna bakom problemen.
Jag tänker inte gå in på all forskning som finns och den ännu viktigare delen, forskning som saknas, utan nöjer mig mest med att konstatera att det som vanligen framförs som vetenskap är långt dragna slutsatser på lite forskning. Det är intressant. Det är inte pseudovetenskap eller hokus pokus, i alla fall inte alltid. Men det är inte heller etablerad vetenskap.
För att belysa detta så tänkte jag kort återge en så kallad reviewartikel på området som publicerades i September förra året och var med i denna månads nummer av British Journal of Sports Medicine. En reviewartikel är i princip en översiktsartikel av ett område som skrivs av en eller flera forskare inom det området. De görs främst för att ge andra en snabb inblick i ett helt område men även för att belysa vilken information som finns och var det behövs mer forskning. De är dock också ganska subjektiva i sitt utförande. I alla fall subjektiva ur vetenskapliga mått. På internet hade de nog ansetts vara väldigt neutrala och torra 🙂
Br J Sports Med. 2013;47:207-214
Gluteal muscle activity and patellofemoral pain syndrome: a systematic review.
Barton CJ, Lack S, Malliaras P, Morrissey D.
OBJECTIVE: There is growing evidence to support the association of gluteal muscle strength deficits in individuals with patellofemoral pain syndrome (PFPS) and the effectiveness of gluteal strengthening when treating PFPS. In additiona, an impressive body of work evaluating gluteal electromyography (EMG) has recently emerged, further supporting the importance of gluteal muscle function in PFPS. This systematic review synthesises these EMG findings in order to better understand the role of gluteal muscle activity in the aetiology, presentation and management of PFPS. METHODS: MEDLINE, EMBASE, CINAHL, Web of Knowledge and Google Scholar databases were searched in September 2011 for prospective and case-control studies evaluating the association of gluteal EMG with PFPS. Two independent reviewers assessed each paper for inclusion and quality. Means and SDs were extracted from each included study to allow effect size calculations and comparison of results. RESULTS: Ten case-control, but no prospective studies were identified. Moderate-to-strong evidence indicates gluteus medius (GMed) activity is delayed and of shorter duration during stair negotiation in PFPS sufferers. In addition, limited evidence indicates GMed activity is delayed and of shorter duration during running, and gluteus maximus (GMax) activity is increased during stair descent. CONCLUSIONS: Delayed and shorter duration of GMed EMG may indicate impaired ability to control frontal and transverse plane hip motion. Further research evaluating the value of gluteal muscle activity screening in identifying individuals most likely to develop PFPS, and the effectiveness of interventions targeting changes to gluteal muscle activation patterns is needed.
Det man har studerat i den här studien är de studier som har tittat på muskelaktivering i samband patellofemoral smärta, alltså smärta i senan som fäster i knäskålen. Ett väldigt vanligt typ av problem hos både idrottare, motionärer och även ganska inaktiva människor.
Det man fann var att aktiveringen hos de som har detta problem skiljer sig framförallt vid trappgång mot de som inte har denna typ av problem. Endast en studie har tittat på aktiveringen under löpning och den studien fann en liten skillnad i aktivering av gluteus medius mellan de som hade ont och de som inte hade det. De som hade ont hade en aktivering som började lite senare. En studie med lite sämre kvalité tittade på aktiveringen i gluteus maxiums vid löpning och fann ingen skillnad hos de med smärta. Ingen studie fann någon skillnad i styrkan av aktivering vid löpning.
Och det var allt….
Det finns inga studier där man tittat på aktivering och sen undersökt om någon typ av aktivering öka risken för skada. Det finns ingen studie där man sett en annorlunda aktivering och sen tränat och sett om det hjälpt mot smärtan eller förändrat aktiveringen mer mot ”normalt” igen. Det finns helt enkelt inte mycket mer än just de här studierna som tittat på muskelaktivering och resultaten är ju klart blandade.
Om du är intresserad av träning, rehabilitering eller prehab som skadeförebyggande träning ofta kallas och brukar läsa på internet är detta garanterat förvånande resultat. Det betyder ju givetvis inte att allt snack om träning av gluteus och ”glute firing” är fel. Men det är hypoteser som baseras på ganska snål vetenskap. Den här artikeln har ju tittat specifikt på smärta i knäsenan men mig veterligen är inte vetenskapen mycket bättre på andra områden när det gäller gluteus.
Personligen tycker jag att artiklar kring gluteus och dessa aktivering många gånger kan vara intressanta att läsa men det gäller inte att glömma att det mest är spekulationer och när det väl har blivit en trend är det ju en väldig massa som skriver om det som i alla fall jag är tveksam till ens har testat det på tillräckligt med personer för att ens kunna ana om det fungerar eller inte. Kontentan är väl helt enkelt att man aldrig ska glömma vad som verkligen är kunskap och vad som är spekulationer. För glömmer man det så är det nog lätt att man helt plötsligt märker att man är ute på väldigt tunn is.
Den här artikeln finns fritt tillgänglig för alla så vill du ha ännu mer information än jag ger här så kan du läsa hela själv här. En varning dock för att det är ganska dryg läsning 😉
jag springer trappor stort sett dagligen som brevbärare/student. Och började få ökande känningar i vänster knä. Kom över Kelly Starrets youtube kanal där han förespråkade bättre position. vertikala smalben dvs inte låta knät passera tårna utan ut åt sidan. , fötter placerade under lungorna med så gott. vertikal ryggrad.
Jag springer numera fortare Och jag har mindre o mindre känningar.
Jag är inte sjukgymnast eller annan terapeut men jag har noterat ett ökat intresse för gluteusmuskelaturen i träningssammanhang. Kan det inte röra sig om en genussvängning där Transversus abdominem attraherade manliga tränande som främst ville åt ett sexpack medan kvinnor är mer intresserade av en välformad bakdel och att träningsindustrin vill komma åt denna målgrupp, på gott och ont? Hur går tongångarna bland terapeuter och kliniker?
Hej Nathalie!
Transversus hade inget med manliga tränade att göra. Om något var/är det mer populärt hos kvinnor då det tränar ”funktionellet” och muskeluthållighet istället för faktiskt styrka och större muskler. Transversus är inte heller någon muskel som syns och påverkar inte en persons sexpack.
När det gäller träningen av rumpan finns det två parallella trender. Den ena är att påståendet att i princip alla människor har dålig aktivering i gluteus och detta gör dem svaga och ökad risk för problem med knä, rygg, höft, hållning etc. etc. Du kan nog hitta ett antal artiklar där träning av rumpan påstås kunna hjälpa mot vilket problem som helst eller förbättra prestationen för vem som helst oavsett situation.
Samtidigt har det börjat dyka upp en trend kring just träning av rumpan för kvinnor där målet är att forma rumpan. Alltså inte funktion eller minskad skaderisk utan rent utseendemässigt men totalt överdrivna och löjliga memes i sociala media likt den här, http://www.motivationblog.org/wp-content/uploads/2012/07/squats-no-squats.jpg
Hos terapeuter är gluteus också väldigt populärt just nu. Och rent funktionsmässigt går det att motivera tycker jag. Det är utan tvekan en viktig muskel i många funktioner och rörelser. Men som det är nu så är det många som tror att allting som sägs är bevisat och det blir ett enligt mig överdrivet fokus på just rumpmusklerna vid de flesta tillstånd.