30 % av de med normalt BMI är egentligen feta

För drygt fyra år sen skrev jag en artikel på Träningslära om att många kvinnor som är normal sett till BMI i själva verket är överviktiga om du tittar på deras fettprocent, 50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI.

BMI är helt enkelt inte ett särskilt precist mått och som det är idag är problemet med BMI inte det som många fitnessmänniskor klagar på, att du blir klassad som fet trots att du egentligen är normalviktig. Det stora problemet med BMI är i själva verket att det är alldeles för snällt, det är många som klassas som normalviktiga enligt BMI men som i själva verket är överviktiga eller feta. Jag har skrivit mer kring detta flera gånger, senast i inlägget Nej, fetmaepidemin är ingen myt.

MR bilder på nio olika personer med samma BMI
MR bilder på nio olika personer med 24 i BMI. Det man kan se är att mängden fettmassa och mängden bukfetma (visceralt fett) skiljer sig väldigt mycket mellan de olika personerna.

Orsaken till att jag tar upp det här ämnet ännu en gång är för att jag igår stötte på en studie från 2012 som jag tyckte gav lite ytterligare information än den jag tidigare tagit upp. Här är abstraktet:

Int J Obes (Lond). 2012 Feb;36(2):286-94.
Body mass index classification misses subjects with increased cardiometabolic risk factors related to elevated adiposity.
Gómez-Ambrosi J et al.

CONTEXT: Body mass index (BMI) is widely used as a measure of overweight and obesity, but underestimates the prevalence of both conditions, defined as an excess of body fat. OBJECTIVE: We assessed the degree of misclassification on the diagnosis of obesity using BMI as compared with direct body fat percentage (BF%) determination and compared the cardiovascular and metabolic risk of non-obese and obese BMI-classified subjects with similar BF%. DESIGN: We performed a cross-sectional study. SUBJECTS: A total of 6123 (924 lean, 1637 overweight and 3562 obese classified according to BMI) Caucasian subjects (69% females), aged 18-80 years. METHODS: BMI, BF% determined by air displacement plethysmography and well-established blood markers of insulin sensitivity, lipid profile and cardiovascular risk were measured. RESULTS: We found that 29% of subjects classified as lean and 80% of individuals classified as overweight according to BMI had a BF% within the obesity range. Importantly, the levels of cardiometabolic risk factors, such as C-reactive protein, were higher in lean and overweight BMI-classified subjects with BF% within the obesity range (men 4.3 ± 9.2, women 4.9 ± 19.5 mg l(-1)) as well as in obese BMI-classified individuals (men 4.2 ± 5.5, women 5.1 ± 13.2 mg l(-1)) compared with lean volunteers with normal body fat amounts (men 0.9 ± 0.5, women 2.1 ± 2.6 mg l(-1); P<0.001 for both genders). CONCLUSION: Given the elevated concentrations of cardiometabolic risk factors reported herein in non-obese individuals according to BMI but obese based on body fat, the inclusion of body composition measurements together with morbidity evaluation in the routine medical practice both for the diagnosis and the decision-making for instauration of the most appropriate treatment of obesity is desirable.

Det man har undersökt i den här studien är hur många personer med normalt BMI som egentligen borde klassas som feta om du verkligen mäter deras kroppsfett. Fetma i det här sammanhanget är alltså två kategorier över normalvikt vilket du kan se i tabellen här under.

Normalvikt, övervikt och fetma enligt kroppsfettprocent för män och kvinnor
Normalvikt, övervikt och fetma enligt kroppsfettprocent för män och kvinnor

Som du kan se är det olika gränsvärden som gäller för män och kvinnor vilket det inte är när du använder BMI. Motsvarande värden för BMI är för övrigt normalvikt 18-25, övervikt 25-30 och fetma >30. Ofta adderar man också fler kategorier efter det där BMI över 35 klassas som fetma grad 2, BMI över 40 blir fetma grad 3 och så vidare.

Det som är intressant här är för att man i den här studien har tittat på hur många människor med ett BMI mellan 18-25 som klassas som feta enligt deras kroppsfettprocent. Svaret blev att det var hela 29 procent. Dessa 29 procenten har alltså inte bara hoppat från kategorin normalvikt till övervikt utan de är alltså feta.

Där var också en intressant graf i den här studien som är värda att visa som du kan se här under. Den visar alla personerna i studien och hur de klassades med hjälp av BMI i förhållande till kroppsfett. Jag har adderat en röd ruta som visar personer som är normalviktiga enligt BMI men som egentligen inte är det om du ser till kroppsfettprocent och en grön ruta för personer som blir klassificerade som överviktiga eller feta enligt BMI men som egentligen inte är det.

BMI i förhållande till mängden kroppsfett hos ett par tusen vuxna personer
BMI i förhållande till mängden kroppsfett hos ett par tusen vuxna personer. De dragna linjerna visar på gränserna för övervikt och fetma med de två olika metoderna. Som du kan se är det klart fler som klassas som normalviktiga med BMI men som egentligen inte är det (inom de röda rutorna) än vad det är personer som klassas som överviktiga eller feta enligt BMI men som egentligen inte är det sett till kroppsfett procent (inom de gröna rutorna).

Som du kan se av graferna här ovanför och som jag också påpekat i tidigare inlägg är det främst kvinnor som blir felklassificerade med BMI. Det är ingen tvekan om att det också gäller män men det är vanligare när det gäller kvinnor.

I just den här studien som tyvärr inte använde sig av ett helt slumpmässigt underlag för studien fann man att endast 0,2 respektive 1 procent av deltagarna blev felaktiga klassificerade som feta med BMI. Så sannolikheten att en person skulle ha normala kroppsfettnivåer om hen har ett BMI över 30 är väldigt liten men sannolikheten att en person med ett BMI under 25 har en kroppsfettnivå som klassificeras som fetma är alltså omkring 30 procent. Så återigen är det alltså så att BMI inte är perfekt men det är dåligt åt ”fel håll” mot vad som ofta påstås.

Fettprocent korrelerar bättre med ohälsa

En sista sak som också är viktig att ta upp från den här studien är hur kroppsfettprocenten påverkar personernas hälsovärden. Om du har läst det jag skriver ett tag så vet du att jag fokuserar mycket på just kroppsfett och även (tyvärr) en hel del på kroppsvikt när studierna inte har mätt fettmängden hos försökspersonerna. Orsaken till att jag gör detta är inte för att jag är fixerad vid det och struntar i hälsan utan orsaken är för att kroppsfettprocent är väldigt tight korrelerat med hälsa.

Idag skrivs det ganska frekvent om att man kan vara överviktig men frisk och att det inte är sån stor fara med lite övervikt så länge som man äter bra och tränar regelbundet. Det ligger en del i det och särskilt träning har stora hälsoeffekter för sig själv. Det går också att verkligen argumentera kring vilket budskap som är bäst att ge ut till gemene man om hur deras vikt påverkar deras hälsa. Men rent evidensmässigt går det inte att komma ifrån att för mycket kroppsfett påverkar hälsan klart negativt.

Här under kan du se olika hälsovärden för försökspersonerna inom tre olika kategorier i den här studien. Personer som var normalviktiga både enligt BMI och kroppsfettprocent (lean), personer som var normalviktiga enligt BMI men feta enligt deras kroppsfettprocent (NOOB) och personer som var feta både enligt BMI och kroppsfettprocent (OBOB).

Hälsovärden i förhållande till kroppsfett hos männen i studien
Hälsovärden i förhållande till kroppsfett hos männen i studien. Alla värden var betydligt bättre hos försökspersonerna med en kroppsfettprocent klassad som normalviktig
Hälsovärden i förhållande till kroppsfett hos kvinnorna i studien
Hälsovärden i förhållande till kroppsfett hos kvinnorna i studien. Alla värden var betydligt bättre hos försökspersonerna med en kroppsfettprocent klassad som normalviktig

Som du kan utläsa ur tabellerna var det inte ett ända hälsovärde som inte var bättre hos personerna med lägre kroppsfettprocent. I den här jämförelsen har man ju tittat på normalviktiga vs de med fetma och inte inkluderat de överviktiga vilket gör att resultatet blir extra tydligt. Normalt är det givetvis en flytande övergång från bra värden till dåliga värden.

Men om du verkligen håller dig normalviktig sett till kroppsfettprocent och samtidigt är fysiskt aktiv så kommer du att vara i väldigt låg risk att råka ut för någon av de ”västerländska” metabola sjukdomarna. Jag tror inte att det är allt som betyder något, men det har en stor roll i det hela.

6 thoughts on “30 % av de med normalt BMI är egentligen feta

  1. Det här är intressant och det är bra att ha flera olika mätmetoder. En mycket stor fördel med BMI är ju att vem som helst med en våg och en miniräknare kan räkna ut det. Vart vänder man sig för pålitliga kroppsfettsmätningar?

  2. I dagsläget är DXA-mätning (DEXA scan) den mest tillförlitliga mätmetoden. Då får du vara beredd att betala minst 1000kr. I den ovannämnda studien använde de sig av BodPod (air displacement plethysmography, ADP) vilket kostar ungefär 500 kronor och finns möjlighet att genomföra i de flesta större städerna. Sök efter exempelvis ”Bod Pod Stockholm”.

    Bioimpedansmätningar är populära men även de mest avancerade vågarna för professionellt bruk är extremt otillförlitliga oavsett vad diverse kvacksalvare påstår.

    Många PersonligaTränare erbjuder kalipermätning men än hur rutinerade de är på att mäta med kaliper så ger det inte tillförlitliga värden. Om de mäter på så när identiskt vis vid två olika mättillfällen så kan det dock ge en bra fingervisning på ungefär hur mycket fett du lagt på dig eller tappat mellan mättillfällena. Om du däremot vill veta din exakta kroppsfettprocent är i förstahand DXA och i andra hand BodPod bästa alternativ.

    Slutligen så är det stående skämtet (och sanningen) att det enda säkra sättet att mäta kroppsfett på – är genom obduktion.

  3. ”I den här jämförelsen har man ju tittat på normalviktiga vs de med fetma och inte inkluderat de överviktiga vilket gör att resultatet blir extra tydligt. Normalt är det givetvis en flytande övergång från bra värden till dåliga värden.”

    Som jag förstår det är de som klassificerats som ”lean” de med BMI <25, medan NOOB är non-obese, dvs BMI <30. Från artikeln: "According to these matching criteria, although men from the OBOB group exhibited a BMI within the obesity range and those of the NOOB group were classified either as lean or overweight by BMI criteria they both had similar BF% (BF% ~31%; P=0.269), which were well within the obesity range (Table 1). "
    Lite synd att de inte tittat på bara normalviktiga, men ffa för männen tror jag inte de hade tillräckligt med normalviktigBMI+obesityBF individer.

    Tyckte dessutom det var intressant att skillnaderna mellan NOOB & OBOB försvann när de inkluderade midjemått i analysen. Eftersom BF% trots allt är ganska svårt att mäta kan det ju vara ett bra "inte perfekt men bättre"-mått.

  4. Anna L: Som jag förstår det är de som klassificerats som ”lean” de med BMI <25, medan NOOB är non-obese, dvs BMI <30

    Jo, med BMI-klassificeringen endast. Men grupperna var de som var antingen feta enligt kroppsfett (NOOB) eller feta enligt BMI (oBOB). De har inte med personerna som inte var feta enligt BMI eller kroppsfett men samtidigt inte normalviktiga enligt de två.

  5. Henrik:
    Det här är intressant och det är bra att ha flera olika mätmetoder. En mycket stor fördel med BMI är ju att vem som helst med en våg och en miniräknare kan räkna ut det. Vart vänder man sig för pålitliga kroppsfettsmätningar?

    Det går att göra bodpodmätningar och annat, vilket oftast är dyrt. Dock kan man köpa en kroppsfettskaliper för mellan 500 och 2000 kronor, vilket är den tredje bästa metoden att mäta själv. Den är vanligast bland viktklassatleter som boxare och bodybuilders. Det ger ett okej utgångsläge, men varierar utifrån hur bra personen är på att använda verktyget korrekt, och verktygets kvalité exakthet. För hemmabruk är det bland det bästa. Kroppsfettsvåg från hälsobutik är jättedåligt i jämförelse och har gett resultat så högt som 60% för lågt när jag jämfört mot kaliper. Då är en lika dyr kaliper, många gånger bättre. Kalipermätning på gym kan ibland kosta 3-500 kronor, med en kaliper i ungefär den prisklassen. Betala inte det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *