- 13 Kommentarer
-
Google+
-
Gilla
- Tweeta
- Dela via E-post
Del 5 av The Skinny on Obesity kom ut för nästan precis en vecka sen men jag har inte hunnit titta på den förrän nu. Denna del handlar om hur vikten hos mamman påverkar vikten hos barnen negativ. Detta är helt klart den bästa delen i serien och det finns egentligen inte mycket att påpeka utan jag tänker istället fylla på med mer information i samma ämne. Men först kan ni se videon här under, den är endast 6 minuter lång och får ses som ett bra intro.
Av någon anledning är detta ett ämne som fascinerat mig en lång tid och det här med övervikt hos mamman som ger försämrade förutsättningar till barnet är något jag varit inne på ett par gånger i inläggen, En orsak till den ökade fetman – tidig påverkan hos foster och Bidragande faktorer till den ökade övervikten.
Det här är ytterligare en sådan där sak som gör mig lite rädd inför framtiden. I djurstudier har man nämligen sett att den här effekten finns kvar hos barnen även om de får den diet som normalt håller djuren normalviktiga. Råttor till föräldrar som varit överviktiga är fetare än andra råttor oavsett vilken diet som serveras (1). Den här effekten har också visat sig ligga kvar i flera generationer. Så om din mormor var överviktig när hon födde din mamma så har du sämre förutsättningar att hålla vikten än de runt omkring dig som haft en smal mamma och en smal mormor.
Viktuppgång under graviditet är lika viktigt
Konsekvensen på vikten hos barnen av att en moder ätit dålig mat under sitt liv eller endast under graviditeten. Cont = kontrollgrupp, MFH = mödrar som fick dålig mat hela tiden, PLHF = Mödrar som endast fick dålig mat under graviditeten. Chow = standardmat, HF = Skitmat
Det viktigaste verkar inte heller vara att kvinnan skött kosten hela sitt liv innan hon blir gravid. Det är kosten medan man är gravid som är viktigast. I djurstudier har man sett att råttor som föds upp på mat som håller dem smala men som får ”skitmat” när de blir gravida föder barn som också är i större risk för övervikt senare i livet. Denna risk finns där oavsett vilken kost barnet sen får (1).
Graferna här till höger visar resultatet av en sån här studie (1). I den översta grafen visas vikten hos barnen till mödrar som antingen ätit en dålig kost redan innan de blev gravida (MHF) eller barn till mödrar som fått standardmat (Cont). Grupperna har sen delats på mitten och fått antingen standardmat (Chow) eller skitmat (HF). Effekten på vikt kan du se i grafen. De som vars mödrar åt skitmat väger mer än den andra gruppen som får samma mat.
I den undre grafen visas vikten hos barnen till mödrar som antingen ätit en dålig kost endast under graviditeten (MHF) eller barn till mödrar som fått standardmat (Cont). Grupperna har sen delats på mitten och fått antingen standardmat (Chow) eller skitmat (HF). Effekten blev precis den samma som hos mödrarna som åt skitmat hela tiden.
Om någon undrar varför skitmat förkortas med HF är det för att man kallar dieten för high fat i studien. Det är dock skitmat och kolhydraterna i diet D12451 som den kallas består av majsstärkelse, maltodextrin och socker (5).Och som Nicklas skrivit tidigare i Mer om “skitmat” och makronutrientfördelning så är en högfettkost mer skadlig för råttor än för människor så att ge råttor en fettrik diet, särskilt rik på mättat fett, är alltså utan tvekan dåligt för dem.
Tillbaka till ämnet. Det verkar med andra ord som att hur kvinnor sköter sin graviditet är väldigt viktigt för vilka förutsättningar som förs över till barnet. När det gäller dagens rekommendationer för viktuppgång vid graviditet (6) är det väldigt många som inte följer dessa. Här under kan du se de rekommendationer som gäller för närvarande när det gäller viktuppgång. Rekommendationerna varierar beroende på kvinnans BMI innan graviditeten och de som väger mycket redan innan behöver inte gå upp lika mycket i vikt.
Rekommenderad viktuppgång hos mödrar baserad på deras BMI innan graviditeten
Jag har letat efter data hur det ser ut med viktuppgången hos gravida idag och det jag hittat är från slutet av 90-talet i USA och då var det över 30 % som gick upp mer än de borde under graviditeten (2). Den här trenden var också ökande under de år som undersökningen inkluderade. I den här studien har man också använt 18 kg som gräns för överdriven viktuppgång vilket är för högt förutom för de som är underviktiga från början. Den här gränsen valde man då man inte visste BMI hos kvinnorna vid graviditeten. Man har därför valt det högsta gränsvärdet.
En studie från Portugal där mödrarna själv fick återge hur mycket de gått upp under graviditeten från år 2005 visade att runt 25 % gick upp mer än de gällande rekommendationerna under sin graviditet (3). Även i den här studien använde man gränsen 18 kg.
När det gäller svenska data så hittade jag lite information i en rapport på Livsmedelsverkets hemsida (4). Den datan kan du se i tabellen här under. Det som är intressant för oss just nu är de ljusblåa staplarna som representerar de som går upp mer än 18 kg i vikt. Den här datan är återigen inte perfekt då vi som sagt inte vet BMI vid graviditeten. Men oavsett så kan man se att det är många som går upp mer än 18 kg och av de som inte gått upp 18 kilo finns det säkert många som ändå gått upp mer än de borde med tanke på deras ursprungliga vikt vid graviditeten.
Viktuppgång hos svenska mödrar fördelat efter vilken BMI kategori de tillhörde efter graviditeten.
En översiktsartikel från i år i det här ämnet drog slutsatsen att mindre än en tredjedel av alla kvinnor följer de råd som finns när det gäller viktuppgång under graviditet och majoriteten av de som inte följer rådet går upp för mycket i vikt (9).
En för stor viktuppgång under graviditet är alltså väldigt vanligt och detta ökar risken för övervikt hos barnet (7). Denna ökade risk för övervikt försvinner inte heller när barnet blir vuxet utan ligger kvar hela livet (8, 10, 11).
Summering
Den här typen av vetenskap är intressant och också skrämmande då den visar att det inte bara handlar om ens egna val som individ hur man mår. Rent anekdotiskt så har jag hört tjejer i min omgivning som sagt att när de väl blir gravida ska de ”svulla” ordentligt och äta precis vad de vill. Nu har detta sagts lite med glimten i ögat och jag vet inte hur mycket som varit allvarligt i det hela men det finns någon knappast någon tidpunkt i ens liv då det är ett sämre tillfälle att strunta i vad man äter och låta ens minsta sug styra ens matval.
Övervikt i sig är också ett problem och överviktiga mamma ökar risken för att barnet ska bli överviktigt oavsett om viktuppgången är helt enligt rekommendationerna. En lösning här är ju mycket svårare om man nu inte planerar graviditeten långt i förväg och ser till att gå ner i vikt inför graviditeten.
Slutligen vill jag säga att de övriga delarna av serien The Skinny on Obesity lämnar en del att önska. Jag har mer kort kommenterat vissa av de tidigare delarna på min egen blogg för den som är intresserad av det (del 1, del 3, del 4).
Hej, undrar lite över formuleringar: undersökningarna är enbart gjorda på råttor? Ändå talar du om mödrar och barn i större delen av texten. Varför? Jag förstår att tanken är att det finns likheter, men ändå har vi ju inga bevis för att det gäller människor. Trovärdigheten skulle öka enormt om du höll dig till det som undersökningarna faktiskt visat. Sen kan man ju separat diskutera eventuella konsekvenser för andra arter, eller låta läsaren göra översättningen själv.
Hallå Mik!
I flera av referenserna som jag anger är det människor man tittat på (ref 7-11). Men av självklara skäl så gör man inte interventionsstudier på människor i den här frågan, det går inte rent etiskt.
Så det man har är interventionsstudier på djur och sen epidemiologiska studier på människor. Dessa visar alla på samma sak. Att övervikt hos modern eller en för stor viktuppgång under graviditeten ökar risken för övervikt hos barnet.
När det gäller bevis på människor så finns det massor där med, men någon interventionsstudie där man säger till kvinnor att gå upp för mycket i vikt kommer aldrig komma som sagt. För en översiktsartikel på det hela rekommenderar jag referens 9, Optimizing weight gain in pregnancy to prevent obesity in women and children
Det är inte så lätt som det låter att bara gå upp de rekommenderade kilon vid graviditet. Jag hade siktet inställt på de 12-15 rekommenderade kilona, men gick redan de första veckorna upp ca 1,5 kg i veckan utan att jag ändrade på vare sig kostintag eller träningsmängd. Jag är dessutom friskisledare och fortsatte träna hela graviditeten (sista passet gick jag på i v 40 endast en vecka före nedkomst) både de pass jag ledde och tränade själv. Före graviditeten var jag vältränad och tränade 4-5 pass i veckan alltfrån jympa, skivstångintervall till IW. Jag tycker självklart inte att man ska svulla under sin graviditet eller annars för den delen och jag tycker att det är alldeles för många mammor som ger upp sin träning pga tidsbrist eller inkontinensproblem. Här måste partnern underlätta genom att se till att mammorna får tid till sin träning inte bara för träningens skull. Att kroppen kanske inte blir vad den var och att man får kämpa hårdare än någonsin gör det lätt att ge upp. Kvinnor gör en stor kroppslig uppoffring genom både graviditet och efter. Därmed inte sagt att det inte går att göra något det är bara svårare.
Hallå Ebba!
Det är ingen som säger att det är lätt. Men om man är man medveten om riskerna jobbar man kanske lite hårdare emot det genom att tex försöka undvika infallen med att äta en massa glass/godis etc som många upplever. Och då blir ju utfallet lite bättre. Det är ju även en stor skillnad mellan ät äta sig fet på skitmat och göra det med bättre mat och där är det ju i aktiva val som gäller.
Sen är det många som läser här som är allmänt intresserade av hur det kommer sig att övervikt är ett sånt stort problem. Och det här är säkerligen en faktor som spelar in.
Skulle vara intressant att jämföra viktuppgången hos gravida i industrialiserade länder med stammar eller hur den har sett ut historiskt. Har hört rapporter från kvinnor som på LCHF gått upp mycket mindre under sin andra graviditet jämfört med sin första(på västerlänsk HC-kost).
Något jag också skulle vilja veta mer om är varför tjejer i genomsnitt får mens 6år tidigare jämfört med för 150år sedan och varför så få pratar om det.
Absolut, men jag misstänker att det har lika mycket med matvanorna i stor att göra. Det är inte så vanligt med överviktiga barn som har normalviktiga föräldrar.
Jag ville bara lyfta att även om man inte äter en massa skit så kan man gå upp mer än 15 kg och det går inte riktigt att styra över det.
Det är intressant, detta med graviditet och viktuppgång. Det enskilda fallet är ju inte så intressant här, men under min graviditet åt jag hur mycket som helst, och gick ändå bara upp 11 kilo, antagligen pga en något uppskruvad ämnesomsättning (tsh <0,02). Jag undrar lite över den kopplingen, känns som att det påverkar mycket även inom normalintervallet!
Problemet förr i tiden var för lite viktuppgång och undernärda bebisar. Så detta är utan tvekan något som är ett nutida problem då det finns gott om skitmat att tillgå i hur stora mängder som helst.
Har du någon fakta på det där? Jag har läst att puberteten kommer tidigare hos överviktiga tjejer men 6 år???
Givetvis är det så, och det visar ju också studien på råttor som jag tar upp här. De som föddes av normalviktiga mödrar med standardmat och sen fick HF-dieten var ju fetare än de som föddes under dåliga förhållanden men sen fick standardmaten.
Allting handlar om risker. Det är inget som bestämmer utfallet utan det är bara risken som minskar eller ökar.
Det där med viktuppgång under graviditet måste vara klurigt ur en statistisk synvinkel. Kvinnokroppar verkar fungera väldigt olika och många lägger på sig vatten på slutet, vissa frossar i godis och andra spyr upp allt i flera månader, så spridningen är på många 100 procent. Själv gick jag båda gångerna upp ca 10 kg men tappade 8 kg inom en vecka efter förlossningen – endast 2 kg var således troligen pålagrat fett. Ändå hade jag upplevt en enorm hunger och ätit mer än min man i månadsvis. En graviditet sägs förbruka ca motsvarande ca 7 kg fett. Nu rasar vikten utan hunger – en trevlig hormonell effekt av amning, kanske, att kroppen släpper det pålagrade sedan. Jodå, detta kan de nog forska om i hundra år till
Funderar också på det här med vatten. Tror jag drog åt mig runt 7 kg vatten utöver den ”vanliga” viktökningen sista månaden. Varför tror jag det var vatten? Det satt i fötterna, vaderna, handlederna (flyttade kvickt till ändan när jag låg still 7 timmar) och det mesta försvann på 1 månad.
Måste vara jättesvårt att göra statistik på. Håller med övriga om att det verkar helt olika lite oberoende av kost o motion.
Studierna handlar om total viktuppgång, oavsett om det är vätska eller inte. Det är möjligt att mängden viktuppgång i fett är det som är viktigt egentligen men det finns ingen som försökt att separera det vad jag vet.
Pressen att du ska unna dig skitmat när du är gravid är helt absurd. ALLA tjatar om att man ska unna sig…”för det påverkar inte under graviditeten”. ”Och det påverkar inte barnet”. Det är den allmänna inställningen. Klart som fan man inte orkar föda barn sen. Sen att barnet trugas i mat när den är större vare sig den är hungrig eller inte leder ju också till att barnet blir fetare (och får en konstig relation till mat). BLW och fri amning ger normalviktiga barn.
Jag gick från 68 kg, kräktes ner till 60, sen upp till 81 vilket jag gick ner efter 2 veckor. Man kan gå upp hur mkt som helst i vätska! Har man en normal graviditet så tappar du kg snabbt efter förlossningen. Det är kanske mer intressant att kolla på? Hur snabbt man går ner efteråt, går det trögt så är det ju inte graviditetskg utan ”jagvarjättelatochunnademigförjagvargravid-kilon”.