Etikettarkiv: Fötter

Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 2 av 7) – Hur skor påverkar våra fötter

Utseendet av en fot som lindats i flera år

Utseendet av en fot som lindats i flera år

Valet av skor kan ha stor inverkan på våra fötter. Yttre påverkan från skor kan forma och ha negativt inverka på våra fötters funktion. Det mest extrema exemplet på yttre påverkan är när man förr i tiden lindade fötterna på unga tjejer i Kina. Lindandet började vid 4-8 års ålder och pågick sen under resten av kvinnornas liv. Vissa fick så korta fötter som 8-10 cm även om det var mer vanligt med något längre. Resultatet rent utseendemässigt kan ni se här till höger.

Hur mycket kvinnorna i Kina själva var inblandade i valet att linda sina fötter vet jag inte men kvinnor har genom historien haft en tendens att misshandla sina fötter mer än män för utseendets skull. Även i moderna tider så är antalet skador på fötterna, som är relaterade till skor, långt högre hos kvinnor än hos män. I en artikel som jag läste stod det att risken för kvinnor att få skador på framfoten är 9 gånger högre än för män (12). Orsaken till det är nästan uteslutande valet av skor (12). I en studie från 1993 där man tittade på 356 friska kvinnor mellan 20-60 års ålder så uppgav 80 % att de fick ont när de använde skor (6). 76 % av kvinnorna i samma grupp hade någon typ av deformitet på framfoten där hallux valgus (en stortå som pekar inåt) var mest förekommande.

En kvinnofot brevid en damsko i "rätt" storlek

En kvinnofot brevid en damsko i "rätt" storlek. Det är inte svårt att inse att skon kommer att trycka på flera strukturer i foten och i längden påverka dess utseende.

När man tittade på vad det är i skovalen som troligen har störst inverkan såg man i samma studie att 88 % av kvinnorna använde skor som var smalare än deras fötter (se bild till vänster). I snitt skiljde det 1,2 cm mellan fotens bredd utan skor och vidden på skorna hos kvinnorna med fotsmärta. När man tittade på de 20 % av deltagarna som inte hade någon smärta var skorna ”bara” 0,56 cm för smala.

Fotsmärta är som sagt vanligare hos kvinnor och det associeras ofta med att de oftare använder skor som är för smala för deras fötter,  spetsiga framtill och högklackade (7, 8). När skomodet förändrades i Japan så ökade prevalensen av hallux valgus väldigt mycket på kort tid (10). Det finns studier där man tittat på ben vid utgrävningar från tidigare folkslag och de har visat att förekomsten av hallux valgus var mycket mindre förr och att skillnaden mellan män och kvinnor ibland varit det motsatta beroende på den tidens skor (11).

Hos barn är trenden den samma. Barn som går i för små skor har oftast en större vinkel inåt av stortån vilket ökar riskerna för att de ska få problem med hallux valgus senare i livet (9).

Mindre påverkan från skor

I alla exempel jag gav ovan så handlar det om användande av skor eller lindor som förhoppningsvis ingen trodde var bra. Skorna har klämt antingen på mellanfoten, framtårna eller båda två. Många gånger har det till och med handlat om högklackat där dessa två faktorer kombineras med en förkortad hälsena som ger en ökad belastning runt häl och tår.

En person som lever barfota överst och en som går i skor under

Exempel på hur fötterna ser ut hos en som levt livet barfota överst och en som levt livet i skor under. Båda bilderna är från artikeln från 1905

Exemplen ovan handlar också om utvecklande av skador som ofta kräver någon typ av behandling eller smärtlindring. En annan sak som inte är så uppenbar med ändå intressant att titta på är om det finns någon skillnad i fötternas funktion och utseende mellan de som går mycket barfota och de som i stort sett alltid går med skor. Med skor menas nu alla typer av skor och inte bara högklackat och spetsskor som verkar vara de största bovarna.

Den överlägset äldsta artikeln jag hittade på området när jag läste på för dessa inlägg var från 1905 (12) och slutsatserna i den artikeln är väldigt lika de som man drar i artiklar publicerade över 100 år senare (13). Den största skillnaden mellan personer som mest går barfota och de som går i skor är att de som går barfota har en bredare framfot och stortån pekar mer framåt än inåt.

Artikeln från 1905 är fri att ladda ner och läsa för alla och den innehåller en hel del intressanta bilder. Här till höger är två exempel.

Flera andra möjliga skillnader kan finnas mellan personer som normalt går barfota och de som trycker ner fötterna i illa formade skor varje dag. I den mest ingående studien jag hittat på ämnet har man jämfört fötterna hos olika delar av den indiska befolkningen (13). Indierna är ganska unika ur det perspektivet att det finns en blandning av personer som i stort sett aldrig använder skor och de som alltid använder skor. Gener och arv är dock ganska likt i övrigt vilket inte blir fallet om man skulle studera svenskar och jämföra med någon afrikansk stam.

Det man såg förutom skillnaden i form som jag redan nämnt är att personer som levt barfota har en jämnare tryckfördelning under sina fötter vid gång och de har ett lägre fotvalv. Variation i höjden på fotvalvet var mindre jämfört med skoanvändare där antalet personer med plattfothet och höga fotvalv var högre.

tryckmätning hos en person som brukar gå barfota jämfört med en som är van vid skor

tryckmätning hos en person som brukar gå barfota (till vänster) jämfört med en som är van vid skor (till höger). Mängden tryck representeras av färgerna blå-> grön-> gul-> röd där blå är lägst tryck och rött är högst.

Påverkan från skor på våra fötter verkar vara som störst hos barn under 6 års ålder och framför allt plattfothet verkar vara mer förekommande hos de som börjat använda skor tidigare än så (14, 15). Särskilt skor som trycker ihop tårna verkar öka risken även här och det belyser det faktum att det är viktigt att man ser till att barnen ha skor som passar.

Värt att nämnas är det som jag tog upp redan i det första inlägget i denna serie, nämligen att det inte finns något klart samband mellan plattfothet och sämre funktion eller skador. Så man kan ju diskutera vilka konsekvenser användandet av skor verkligen har på funktionen om det endast är plattfothet man diskuterar. Konsekvenserna är dock troligen större än så om man tänker på de skillnader som finns hos vuxna. En större understödsyta med en jämnare fördelad kraft borde till exempel leda till bättre balans och mindre risk för överbelastningsproblem.

Summering

Personer som levt barfota under större delen av sitt liv har en annan fotform än personer som är uppväxta i skor. Skor kan ställa till med en hel del om de inte är anpassade så våra fötter får röra sig fritt. Många av våra nutida fotproblem som hallux valgus och plattfothet skulle troligen kunna minskas rejält om folk använde sig av bättre skor under större delen av sin vardag.

Tidigare inlägg i serien: << Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 1 av 7) – Våra fötters utveckling
Nästa inlägg i serien: Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 3 av 7) – Skaderisk vid löpning och valet av skor >>

Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 1 av 7) – Våra fötters utveckling

För mer än ett år sen skrev jag två korta inlägg om hur skor med för mjuk och tjock sula kan försämra ens proprioception/balans och hur val av skor efter om man pronerar eller supinerar inte verkar påverka skaderisken. I samband med detta blev jag intresserad av barfotalöpning, joggingskor, framfotalöpning med mera. För ungefär ett halvår sen började jag läsa på lite mer för att skriva något inlägg om det här på bloggen och arbetat är nu äntligen klart. Allt eftersom tiden gick och jag lärde min mer och mer så blev det jag ville skriva och förmedla mycket mer omfattande än vad jag hade tänkt mig. Det jag från börjande hade tänkt skulle bli 2 inlägg blev istället 7 inlägg.

I detta och efterföljande inlägg så kommer jag att gå igenom nedanstående ämnen enligt följande ordning:

  1. Våra fötters utveckling
  2. Hur våra fötter påverkas av de skor vi använder i vår vardag
  3. Evidensen för joggingskor – minskar skaderisken?
  4. Är det bäst att landa på framfoten/mellanfoten?
  5. Vad som händer när man springer Barfota
  6. Barfotaforskning – hur mycket finns det och är den bra?
  7. Min syn på det hela

Det finns mycket tyckande och lite forskning om bra löparskor, löpteknik o.s.v. och det finns sunda argument både för och emot hur man löptränar effektivt och vad man bör/inte bör ha på fötterna. I detta inlägg tänker jag gå igenom en del kring hur våra fötter och vår gång utvecklas från det att vi föds tills det att fötterna i stort sett efterliknar de hos vuxna. Genomgången kommer inte på något sätt att bli fullständig utan jag har valt ut bitar som jag anser är viktiga för att jag ska kunna argumentera och förmedla fakta på ett bättre sätt senare. Jag har även tagit med vissa saker som jag helt enkelt tycker är intressant kuriosa :)

En annan orsak till detta första inlägg är för att jag ska slippa se kommentarer som jag är säker på att jag annars skulle få se. Nu tror jag (baserat på tidigare erfarenhet) att det inte kommer att hjälpa få bort alla ”irrationella/dumma” kommentarer från läsare som hittat ett av mina efterföljande inlägg via Google, sett rubriken, skummat igenom inlägget för att sen kommentera kring något som jag aldrig skrivit. Men om inget annat så kan jag länka till detta inlägg istället för att behöva svara på dessa kommentarer.

Våra fötters utveckling och plattfothet

Våra fötter förändras en hel del under vår uppväxt och jag kommer här snabbt att gå igenom de sakerna som jag bedömer som viktigast att veta.

0-2 år gammal

Fötterna hos ett nyfött barn

Fötterna hos ett nyfött barn, supinerade och i framfotsadduktion. Stortån är även något skiljd från övriga tår.

Fötterna hos en nyfödd skiljer sig väldigt från hur fötterna ser ut under resten av livet. Fötterna är vinklade inåt (supinerade / fotsulorna mot varandra) och rörligheten är väldigt stor i dorsalflektion (tårna upp mot underbenet) medan de har en väldigt begränsad förmåga att röra fötterna i plantarflektion (sträcka på vristen). Nästa gång du leker med en nyfödd bebis så kan ni tänka på hur tydlig detta är och att det av någon anledning ändå ses som naturligt när man står vid fötterna på en barnvagn och tar tag i barnets fötter. Det är mer regel än undantag att man kan få överdelen av foten att röra vid smalbenet.

En annan sak som utmärker fötterna hos nyfödda är att deras framfötter är adducerade, d.v.s. framdelen av deras fötter är vinklade inåt.

Efter bara några veckor så börjar det bildas en fettansamling i hålfoten som får fötterna att verka nästan platta trots att de fortfarande är supinerade om man ser till formen på de hårdare strukturerna. Den supinerade ställningen försvinner dock ganska snabbt och fötterna blir, med hjälp av fettansamlingen ofta helt platta. Så här ser nu fötterna ut i ungefär 2 år vartefter en hålfot kan börja synas (1).

Stortån är många gånger också lite skiljd från övriga tår vilket är ett spår från när fötterna användes till att greppa trädgrenar och liknande innan människosläktet kom till. Personer som har växt upp utan skor har kvar en stortå som är lite skiljd från de andra tårna även som vuxen. Jag återkommer till detta i del 2.

En annan ”rolig” sak med barns fötter som egentligen är helt irrelevant sett till detta inlägg men som ändå säkert är kul och intressant för de som är intresserade av fysiologi är att barns stortår extenderar (drar sig uppåt) när man flekterar (böjer) de andra tårna.

2-7 år gammal

En 2 åring är oftast plattfotad (kallat pes planus). Detta är inte samma typ av plattfothet som äldre kan få i 40-50 års åldern där foten är stel utan det är i dessa fall oftast raka motsatsen, ökad rörlighet. Ett standardtest som används för att undersöka om plattfotenheten är av den stela eller flexibla sorten är att man går upp på tå. Om hålfoten då kommer fram så är plattfoten av den flexibla sorten. Hos många barn börjar plattfoten försvinna efter 2 års ålder men det kan ligga kvar i flera år och inte förrän efter 6 års åldern anses det vara något onormalt. Det finns egentligen inga kända risker med plattfothet och det är endast när man tror att de orsakar några smärt- eller funktionssymptom som man börjar fundera på någon typ av åtgärd.

Barn är i denna ålder gående och de flesta förändringar som sker är beroende av förändringar som sker i höfter och knän. Barn är hjulbenta (i varus) när de börjar gå och den ökade belastningen på insidan av knät leder till att benet växer snabbare på insidan och barnet går ofta från att vara hjulbent till att istället bli lite kobent (i valgus). Kobentheten kvarstår normalt tills det att barnet är ungefär 6-7 år även om variationen kan vara ganska stor även här (1, 2). Hos viss barn, framför allt överviktiga, kan kobentheten sitta kvar längre och ibland försvinner det aldrig helt.

Normal sittställning för barn

En normalsittställning för ett barn som kräver en väldigt stor inåtrotation i höften som inte är möjlig för en äldre person med andra vinklar i höften

Flera vinklar i höftleden och lårbenshalsen (främst det man kallar för anteversion)  skiljer sig mellan barn och vuxna vilket gör att barn oftare har tår som pekar inåt. Samma vinklar i höften leder också till att barn ofta sitter på golvet i en ställning liknande ett W där knäna är böjda och fötterna ligger bredvid rumpan på var sida. Som vuxen kan man normalt inte sitta i denna ställning då vinklarna i höften har ändrats och man klarar inte av att inåtrotera så mycket som det krävs i höften. Det finns emellertid undantag och framför allt kvinnor kan behålla en stor inåtrotation även som vuxna. En ökad anteversion hos barn är den största anledningen till att barn går med tårna pekandes inåt upp till 12 års ålder (3, 4).

Anteversionsvinkeln påverkar ofta vinkeln i knäna hos barn som har en onormal vinkel. Då många barn anpassar sin gång så att fötterna pekar rakt trots att höftens vinkel egentligen ”säger” att de ska peka lite utåt eller inåt så innebär det att smalbenet till sist får en så kallad torsionsvinkel, d.v.s. smalbenet blir roterat (14). Detta uppstår p.g.a. av de upprepade rotationskrafterna när barnen försöker få fötterna att peka framåt samtidigt som lårbenet drar åt motsatt håll. Resultatet kan ibland bli väldigt extrema som i bilden här under. Titta på knäskålarnas riktning (visar hur lårbenet är vinklat) jämfört med fötternas vinkling.

 

Anteversion med efterföljande torsion av smalbenet

En 9 årig flicka med ökad anteversion och en torsion i smalbenet. Den ökade anteversionen leder till att knäna pekar inåt när flickan står med höfterna i sitt neutralläge. Detta leder till att tårna pekar inåt i början men flickan har kompenserat detta genom att utåtrotera sina fötter. I längden har detta lett till att flickan nu har en torsion (vridning) på underbenen som leder till att fötterna nu pekar rakt fram när knäna pekar inåt (vänsterbilden). Om flickan roterar i höften för att få knäna att peka framåt så kommer istället fötterna att peka utåt (bild till höger)

Gången hos yngre barn i denna ålder kan variera. De flest går med en gång där foten är mer plantarflekterad och de slår i med i stort sett hela foten samtidigt i marken. En del trippar till och med runt på tårna vilket brukar lösa sig själv vid 2-4 års åldern vartefter barnet oftast börjar gå en mer normal gång där hälen slår i först (1). Det finns sjukdomar som kan orsaka tågång och om barnet fortfarande går på tårna vid 2 års ålder bör man kolla upp det, likaså om barnet först har en mer normal gång och sen börjar utveckla en tågång.

När barn är 3-4 år ser deras gång ut att vara väldigt lik den hos en vuxen. Där finns dock fortfarande skillnader som inte försvinner förrän när barnet närmar sig tonåren (6).

Ålder 7+

Förändringarna som sker efter 7 års ålder är inte så stora utan det är mer en fortsättning på det som redan har påbörjats i tidigare ålder. Anteversionsvinkeln som jag nämnde tidigare är oftast normal hos de flesta vid 7 års ålder men hos några är den fortfarande lite för stor och flera av dessa fortsätter att få en bättre vinkel upp till ungefär 12-13 års ålder. Hos pojkar är det även ganska vanligt att vinkeln till och med gå förbi ”neutralläget” vilket innebär att de får en gång där tårna pekar utåt. Detta kan även hända flickor men det är inte lika vanligt.

När det gäller löpning så skiljer sig tekniken åt. Barn har en energiförbrukning som är högre än vuxna även när man korrigerar för kroppsvikt och de uppvisar även en högre kokontraktion i lårmusklerna när de springer. Med kokontraktion menas samtidig aktivering av baksida och framsida lår. Den ökade kokontraktionen leder till att mindre kraft används för att förflytta kroppen och kan i alla fall delvis förklara skillnaden i energiförbrukning mellan vuxna och barn (13).

Lite om plattfothet

En plattfot

Vanliga förändringar i fotens leder hos en person med plattfot

Med plattfot menas att man har ett ordentligt sänkt fotvalv. Plattfothet leder till att man ofta får en snedställning i fötter och knä. Den främre delen av foten blir oftast utåtvinklad, mediala malleolen (knölen på insidan av foten) drar sig inåt och foten hamnar i vad man brukar kalla för valgus. Ett exempel på hur det kan se ut kan ni se här i bilden till höger. Många hade kallat foten för pronerad och det är i princip korrekt (även om det inte beskriver allt) men termen pronation har olika betydelse i olika texter och man gör nog bäst i att försöka beskriva vinklar mer specifikt.

Trots att ställningen till höger inte ser så värst ergonomisk ut, samt att det finns en rad logiska argument till varför den ställningen bör öka risken för skador, så är resultaten väldigt blandade när man tittar på studier och de flesta antyder att det inte finns någon skillnad i vare sig skaderisk (7, 10, 11) eller prestationsförmåga hos unga personer (8). Hos kadetter i den amerikanska armen har man dock kunnat se en ökad skaderisk hos personer med plattfot under deras 4 månaders träning (9). Andra studier har visat en ökad risk för för vissa skador och minskad risk för andra jämfört med personer med höga fotvalv (12)

Summering

Det här var ett långt inlägg som jag skrivit endast för att driva fram en enda viktigt poäng.

Barn är inte små vuxna!

När man förstår att alla dessa skillnader finns i anatomi mellan barn i olika åldrar och vuxna så förstår man hur dumt argumentet ”titta hur barn springer, det är så vi är gjorde för att springa” verkligen är. En vuxen person har inte samma anatomi som ett barn, varken i fötter, knä eller höft. Det finns med andra ord inget som säger att en vuxen ska springa på samma sätt som ett barn. De finns inte heller något som säger att ett barn som är 5 år ska springa på samma sätt som ett barn som är 10 år.

Argumentet att vi ska springa på samma sätt som barn och att det är det som är ”naturligt” har jag oftast hört från förespråkare av mellanfots eller framfotslandning. För att sätta ännu mera griller i huvudet på dessa som brukar påstå att barn naturligt landar på framfot/mellanfot så finns det faktiskt en studie där man har tittat på detta (5). Nu är studien delvis sponsrad av Nike så jag antar att den är lätt att förskasta. Tittar man emellertid på resultatet visade det att en stor del av alla barn, över 80 %, landar med hälen först när de springer barfota på ett mjukt underlag i en hastighet som de själva får bestämma . Att vi ofta uppfattar det som att barn springer mer på framfoten/ mellanfoten kan mycket väl bero på att vi tittar när de springer snabbt eller att de springer på ett hårt underlag. Jag kommer i senare inlägg att gå mycket djupare in på just detta.

Unga barn har en dessutom en dåligt utvecklad fettkudde under hälen och de får därför inte samma dämpande effekt som en vuxen när de landar med hälen först. Detta innebär att de därför är extra känsliga för hårda underlag och borde springa mer på framfoten än vuxna.

Children sport shoes—A systematic review of current literature

Tidigare inlägg i serien:
Nästa inlägg i serien: Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 2 av 7) – Hur skor påverkar våra fötter >>

Pronerade eller supinerade fötter – ska man välja skor efter det?

Pronation är en komplex rörelse som innefattar flera leder

Pronation är en komplex rörelse som innefattar flera leder

Pronation och supination kan utföras både i handen och i fotleden. Användandet av termerna när det gäller foten är väldigt förvirrande och varierar från text till text (1). Personligen tycker jag mig oftast stöta på definitionen av pronation som en rörelse i flera leder som illustreras i bilden här till vänster (supination är motsatsen). Som man kan se är det många rörelser inblandade och det är ännu fler leder vilket gör det hela till en väldigt komplex rörelse där ett rörelsemönster som inte följer normen kan bero på flera olika faktorer.

När man däremot pratar om supination och pronation i vardagligt tal kring löpning så handlar det oftast om två saker. Högt fotvalv innebär att man har supinerade fötter och lågt fotvalt innebär att man har pronerade fötter. Detta är som ni kanske förstår en grov förenkling och hur grovt den dras varierar från olika situationer.

Hur stort ens fotvalv är vid en viss tidpunkt beror givetvis på vilken belastning man utsätter foten för just då. Fotvalvet fungerar lite som fjäder och svikta när man belastar foten. Därför kommer ens fotvalv att pronera naturligt när man löper. Vissa personer pronerar väldigt mycket vid löpning medan andra personer, som har extra höga fotvalv, pronerar väldigt lite.

Vilka skor påstås passa vilka fötter, och stämmer det?

För alla som sysslat med löpning så brukar frågan i rubriken vara en nobrainer. Skoföretagen pumpar oss fulla med information om hur skon ska vara uppbyggd för att passa ens egna pronationsmönster.

Olika typer av fotvalv leder ofta till olika typer av belastning vid stående och baserat på detta så rekommenderar man olika typer av skor

Olika typer av fotvalv leder ofta till olika typer av belastning vid stående och baserat på detta så rekommenderar man olika typer av skor

En vanlig bild i detta sammanhang kan ses här till höger. Tanken är alltså att personer med ett ”neutralt” fotvalv ska använda sig utav en vanlig stabil sko. Personer med hög fotvalv får en mindre svikt i fotleden och därför ska dessa använda sig utav en mera dämpad skor som hjälper personen att ta upp krafterna som uppstår vid löpning. Slutligen så ska personer med ett lågt fotvalv använda sig utav en så kallad motion-control sko som är tänkt att styra foten lite mera så att man inte överpronerar så mycket.

Många sportbutiker har numera en spegellåda där man får gå upp och ställa sig. Personalen kan då se hur man belastar sina fötter och få en bild utav ens fotvalv och utefter detta så väljer man sen skor. Fattigmansalternativet till denna metod är att man blöter ner sina fötter och går över ett underlag där man kan se sina fotspår. Flera sportbutiker som jag varit inne i har någon typ av maskin där man får gå över en tryckkänslig matta som sen ger en information om ens understödsyta och belastning.

Metoderna ovan har klara begränsningar i att man inte särskiljer på rörelserna i de olika lederna och man undersöker inte vid löpning när foten utsätts för de krafter som den kommer att få utstå senare. Trots det klara bristerna så används metoderna av butiker och man kan läsa om dem i löpartidningar titt som tätt.

En spegellåda som visar ett par väldigt låga fotvalv/pronerade fötter.

En spegellåda som visar ett par väldigt låga fotvalv/pronerade fötter.

För bara några dagar sen så publicerades en ny studie med namnet Injury reduction effectiveness of selecting running shoes based on plantar shape där man just undersökte hur bra denna metod verkligen fungerar. Totalt inkluderades över 3000 försökspersoner där drygt 900 var kvinnor i studien. Deltagarna skulle genomgå ”basic compat training” under 9 veckor vilket innebär träning 1-1,5 timme, 4-6 gånger i veckan. Träningen altererade mellan styrkedagar och konditionsdagar. Konditionsdagarna bestod utav löpning, 800-5000 meter, eller sprinter. När träningen började så delades deltagarna upp i 4 grupper baserat på deras resultat vid intiala tester.

Deltagarna delades in i en kontrollgrupp och en interventionsgrupp. Interventionsgruppen fick därefter skor utvalda efter sina fotvalv. Bedömningen av deras fotvalv gjordes utav 2 olika personer. Om personerna inte var överrens så fick de diskutera tills de kom fram till ett bra skoval för personen i fråga. Kontrollgruppen fick genomgå samma undersökning men oavsett hur deras fotvalv såg ut så fick de en stabil sko tillskriven.

Resultatet i studien blev att man inte såg någon skillnad mellan kontrollgruppen och interventionsgruppen. Det var till och med så att om man tog bort personerna med neutrala fötter så ökade skaderisken något i interventionsgruppen.

Detta är resultat som klart och tydligt visar att det inte finns några belägg för att man ska köpa skor efter en enkel undersökning av ens fotvalv.

Flera leder och många möjliga rörelsemönster

Studien ovan visar som sagt att en enkel analys av hur man belastar sina fötter vid stående och hur stort fotvalv man har inte duger för att välja ett par skor som passar ens egna fötters biomekanik. Den säger däremot inget om hur väl en mer genomgående löpanalys fungerar. Mer seriösa skobutiker har ofta ett löpband där man kan få springa medan någon ur personalen tittar på en ens löpsteg. Det finns inga studier som utvärderar om denna typ av utprovning kan påverka skaderisken.

Det finns gott om studier som visat att man förändrar biomekaniken beroende på vilka skor och inlägg man använder och att olika skor därför troligen kan påverka ens skademönster känns inte direkt främmande, snarare logiskt (1).

Hur högt ens fotvalv är beror på ett väldigt komplext sammarbete mellan ben, ligament och muskler

Hur högt ens fotvalv är under framförallt rörelse beror på ett väldigt komplext sammarbete mellan ben, ligament och muskler

Olika skor/inlägg/löptekniker förflyttar de krafter som påverkar kroppen och om man väl har råkat ut för en överbelastningsskada och inte hittar svaret i sitt träningsprogram (där det oftast finns) så tycker jag att man kan prova en annan typ sko. Frågan är alltså inte om man kan påverka skador genom att välja rätt skor utan frågan är snarare hur bra metoder det finns för att avgöra vilken typ av sko som passa vilken typ av fot/person i förväg.

Det finns många olika modeller och tillvägagångsätt för att välja skor där vissa är mer komplicerade än andra. Vad jag vet så finns det ingen metod som har någon stark forskning bakom sig när det gäller förebyggande av skador. Man kan också, om vi rent hypotetiskt säger att det finns en metod som fungera, fråga sig hur väl utbildade personalen i skobutik verkligen är för att göra en bra bedömning? Foten är väldigt komplex med en mängd ben och leder och en fot som ser ut att vara pronerad kan se ut att vara det beroende på flera orsaker.

Det finns även många butiker som säljer olika typer av inlägg som formas efter kundens fötter och även inlägg i standardformat som alla påstås minska skaderisken. I senare inlägg kommer jag att gå igenom hur mycket forskning det finns kring dem.