Etikettarkiv: Dämpning

Fotisättning vid barfotalöpning och impact transient

Ännu ett inlägg om barfotalöpning. :) Men visst är det ett intressant ämne? Att det börjar intressera fler och fler har ju också visat sig en en hel del artiklar om barfotalöpning i olika magasin och tidskrifter. Även radio och TV har hakat på trenden om barfotalöpning med inslag i ”Kropp och Själ”, SVT och TV4. Flera tidningar har även skrivit artiklar de senaste veckorna kring barfotalöpning som till exempel Göteborgs Posten, Expressen och det kom även en väldigt bra debattartikel av Janne Holmer, EM guldmedaljör i maraton 2002, i SvD. Jag har själv fått medverka i några artiklar i olika magasin så som Fysioterapi, Friskispressen, Fokus, Hälsa och Varvet. Exponeringen är ju kul men det som inte är lika kul är att jag i alla mina medverkanden fått spela rollen som den som är negativ till barfotalöpning. Lite kul då jag inte ägt några ”klassiska” löparskor sen 2005 ungefär. Det har även varit andra tidningar och medier som hört av sig till mig och sen valt att inte ha någon intervju när de insett att jag inte ville säga det som de ville ha med i artikeln/programmet.

Hur som helst. Dags att sluta klanka ner på dagens media, det är nog få som ändå inte redan vet att objektivitet och evidens är något som de flesta journalister helt slutat bry sig om. Det jag tänker ta upp i det här inlägget är faktiskt en studie från 2009 som jag ända sen mina första inlägg kring barfotalöpning har försökt att få tag på och först nu lyckades jag. Studien har precis som den väldigt kända studien av Lieberman, som man kan se nämnas i mer eller mindre varenda barfotaartikel som finns, tittat på skillnaden i löpteknik mellan personer som är vana att springa barfota med personer som springer med skor. Studien jag tänker ta upp här publicerades alltså året innan Liebermans studie men har i princip inte fått någon publicitet alls. Då den studerar i princip samma sak som Liebermans studie kommer jag att göra många jämförelser mellan de två studierna i detta inlägg.

Studiens upplägg och studiedeltagarna

Vibram FiveFinger kan användas till det mesta ;)

Vibram FiveFinger kan användas till det mesta ;) Jag rekommenderar det dock inte till fotboll!

Titeln på studien i fråga är ”Biomechanical and physiological comparison of barefoot and two shod conditions in experienced barefoot runners” och den publicerades i mars 2009, tio månader innan Liebermans studie. Hädanefter kommer jag att hänvisa till den här studien genom att skriva Squadrones studie, efter förstaförfattaren.

Studiens upplägg var väldigt simpelt. Målet var att jämföra kinematiken, belastningen under fötterna och löpekonomin mellan att springa barfota och med skor. Med kinematik menas hur vinklarna i olika leder förändras, i detta fall under löpning med utan skor. Det andra målet med denna studie, vilket säkert gör den ännu mer intressant för många av våra läsare är att den även tittade på Vibram FiveFingers för att jämföra om löpning i dessa skor på ett bra sätt kunde efterlikna verklig barfotalöpning.

Den som har läst mina tidigare inlägg kring barfotalöpning vet att jag inte är särskilt förtjust i Liebermans studie, ärligt talat så tycker jag att den är kass. En av de större bristerna i studien är i den jämförelse man gjorde med impaktkrafterna mellan löpning barfota och med skor. Här valde man först och främst att utesluta alla de kenyanska barfotalöparna, alltså de som utan tvekan var mest vana vid barfotalöpning. Istället jämförde man löpare från USA som antingen sprang barfota eller som sprang med skor. Eller i själva verket så var kriterierna endast att 2/3 av löpningen var barfota eller i FiveFingers i barfotagruppen. Kraven på löpning var dessutom väldigt snälla. Totalt skulle deltagarna jogga endast >20 km i veckan och för barfotagruppen så skulle denna träning ha pågått i minst 6 månader. Vi får inte veta någonting om deltagarnas prestationsförmåga.

Som om inte detta var nog så var barfotagruppen dubbelt så gammal (38 år) som gruppen som sprang med skor (19 år). Åldersskillnaden är viktig då man sett skillnader i både sprintteknik och gångmönster mellan äldre och yngre individer med kortare steglängd som en genomgående faktor (1, 2). När dessa skillnader mer exakt börjar visa sig har jag inte hittat någon tillförlitlig information på men en 38 åring är oftast också stelare i både fotled och höftled jämfört med en tonåring vilket gör att man troligen kommer se skillnader i löpteknik. Sen är det sunt förnuft att om man använder sig av så lika grupper som möjligt. Man tar inte en grupp med 19 åringar och en grupp med 38 åringar om man inte verkligen kan motivera att där inte finns någon skillnad.

Det slutar dock inte här, innan jämförelsen mellan barfotalöpning och löpning med skor så uteslöt dessutom Lieberman 2 deltagare från både grupperna. Orsaken, de landade inte på hälen med skor respektive framfoten barfota. Så egentligen jämförde inte Lieberman löpning barfota med löpning med skor, han jämförde framfotlöpning barfota med hälisättning med skor. Trots detta talar han sen hela tiden om det som barfotalöpning och löpning med skor. Som om det inte är möjligt att landa med framfoten i skor och på hälen när man springer barfota.

I Squadrones studie får vi tyvärr inte heller veta tillräckligt mycket om deltagarna i studien. Det vi får veta att alla 8 deltagarna har lång träningserfarenhet av barfotalöpning och att 3 av deltagarna till och med har genomfört maraton barfota. Vad Squadrone menar med lång träningserfarenhet vet vi inte och vi vet inte heller hur stor del av träningen som dessa genomförde barfota. Då Lieberman kallar 6 månader med 13 km i veckan barfota för ”habitual barefoot” så blir man ju lite misstänksam även här vad som menas med ”experienced”. Medeltiden på 10 km för löparna får vi dock veta är 40,3 minuter och det vittnar ju om inget annat på att de i alla fall är ganska vältränade personer som deltar i studien.

Deltagarna fick hur som helst springa barfota, med FiveFingers och med ett par neutrala löparskor på ett löpband i 6 minuter. Under tiden gjorde man då en hel del mätningar och tittade på saker så som steglängd, syreförbrukning, fotisättning, stegtid, vinklar i knä och fötter och impaktkrafterna vid fotisättning. Själva tekniken för att titta på vinklar i knä och fötter var ganska dålig men då författarna för samtidigt en ganska övertygande diskussion kring att tekniken ändå var fullgod för de ändamål som de hade.

Tio dagar inför dessa tester hade deltagarna också fått ett par FiveFingers och ett par av de neutrala löparskorna för att få tid på sig att testa och träna i skorna.

Resultatet – en fortsatt första krafttopp vid barfotalöpning

En illustration från Liebermans studie som sägs illustrera skillnaden i kraftkurvornas utseende mellan löpning barfota och löpning med skor

En illustration från Liebermans studie som sägs illustrera skillnaden i kraftkurvornas utseende mellan löpning barfota och löpning med skor för samma person.

Huvudfyndet i Liebermans studie var att den första krattoppen, även vanligen kallad för ”impact transient” eller ”passiv impact”, inte är närvarande vid barfotalöpning. I illustrationen här till höger kan ni se hur det är representerat i Liebermans studie. Resultaten är inte i sig kontroversiella, det var känt redan tidigare att kurvorna kan förändras så här beroende på hur man landar med foten och hur långa steg man tar. Frågan är ju dock om det verkligen är så kurvorna förändras när någon springer barfota ”naturligt”?

Som jag tog upp i mitt tidigare inlägg kring Liebermans studie så gjorde han inga undersökningar på kraftkurvorna på de barfota kenyanerna trots att vinklarna vid deras fotisättning skiljde sig från den hos de barfota amerikanerna. De barfota kenyanerna landade med en vinkel på endast 1 grad mot underlaget, alltså i princip med hela foten mot marken medan amerikanerna landade med en vinkel på 8 grader, alltså med tårna pekandes lite nedåt (som på bilden till höger).

För övrigt kan det påpekas att illustrationen till höger tydligen ska vara samma person som först springer med skor och sen barfota men för mig är i alla fall figurerna väldigt misstänksamma. Vem landar först med vad som ser ut att vara en väldig hälisättning med skor för att sen landa helt på framfoten vid löpning barfota? Om jag fått gissa så skulle jag säga att illustrationen här till höger är överdriven. Siffrorna från Liebermans egna studie stödjer mig här då den visade att de ”barfota amerikanerna” landade men en vinkel på endast -2 grader när de sprang med skor, alltså i princip med platt fot där med, inte ungefär -20 grader som det är i illustrationen.

Killarna på The science of sport har i ett nyligen publicerat inlägg berättat om ett föredrag av Lieberman där han tydligen har lagt stor vikt vid att den första krafttoppen inte syns vid barfotalöpning. Storleken på den här krafttoppen har kopplats samman med en del skador och Liebermans argument verkar baserat mycket på att det är den första krafttoppen som skapar skadebesvär och blir man även av med den minskar även skadorna. Han säger till exempel att hårdheten på underlaget inte spelar någon roll vid barfotalöpning eftersom krafttoppen är frånvarande oavsett.

Här ignorerar ju Lieberman den ganska nya studien som jag tagit upp i ett tidigare inlägg som visar att även om det inte går att se en första krafttopp så innebär inte det att krafttoppen försvinner. Du kan läsa mer om denna studie här, Mer dämpning ger mindre kraft på hälen vid fotisättning….

Hur var då resultatet i Squadrones studie? Som du kan se i grafen här under fanns den första kraftkurvan fortfarande kvar hos deltagarna när de sprang barfota. Tittar vi på vinkeln som foten hade 15 millisekunder innan den slog i marken så var den -3 respektive -4 grader för barfota respektive FiveFingers. Detta innebär att deltagarna faktiskt hade foten lite vinklat uppåt vid fotnedsättningen trots att de alltså var vana barfotalöpare. Dessa vinklar skiljer sig alltså med 12 grader från de som Lieberman redovisar i sin studie. Vad kan förklara den här skillnaden?

Skillnad i kraftkurvor mellan barfotalöpning och löpning med skor

Skillnad i kraftkurvor mellan barfotalöpning, löpning med Vibram FiveFingers och löpning med skor. Den första krafttoppen är lägre med FiveFingers och vid barfotalöpning men inte frånvarande

Som jag har tagit upp i mina tidigare inlägg kring skor, barfotalöpning och fotisättning så påverkas löpsteget av hur fort man springer. Snabbare hastighet innebär att man landar mer och mer mot framfoten. Kanske kan detta förklara skillnaden i vinklar mellan de två studierna?

I Liebermans studie fick deltagarna själva välja den hastighet som den ansåg var mest bekväm. För deltagarna från USA blev detta en hastighet motsvarande 4 m/s, eller för att göra det lättare att relatera till, en hastighet som gör att det tar 4 minuter och 10 sekunder för dig att springa en kilometer. I Squadrones studie fick alla deltagarna springa på en hastighet motsvarande 12 km/h. Denna hastighet motsvarar 5 minuter för att springa en kilometer. Här finns alltså en klar skillnad i löphastighet mellan deltagarna i de två studierna och några av de 12 gradernas skillnad kan nog förklaras av detta. Men verkligen inte allt…

Sen återstår ju det faktum att de kenyanska ungdomarna, som alltid levt barfota, landade med en vinkel på 1 grad. Deras självvalda hastighet var dessutom hela 5,5 m/s, 3 minuter på en kilometer. Så vad hade hänt om de sänkt hastigheten till 5 minuter för en kilometer? Min gissning är att de hade hamnat någonstans kring de värden som Squadrone kom fram till i sin studie, alltså -3 grader.

En fiktiv bild som sägs föreställa skillnaden mellan löpning med skor och barfota

En väldigt överdriven bild och, enligt mig, en mycket möjligt delförklaring till varför barfotalöparna från USA i Liebermans studie landade så mycket på framfoten. Det är helt enkelt så de lärt sig själva att springa pga reklam de sett och artiklar de läst med överdrivna slutsatser på internet.

Här finns skillnader i underlag, val av mätteknik och lite annat som också spelar in så jämförelsen rakt av mellan dessa studier kan man inte göra. Men jag kan helt ärligt inte komma på någon som helst förklaring till varför de barfota löparna från USA i Liebermans studie landar med en så stor vinkel nedåt vid deras fotisättning. Den enda möjliga förklaring jag kan tänka mig är den jag tagit upp i tidigare inlägg redan. Att de barfotalöparna från USA läst på internet att man ska landa på framfoten och därför medvetet tränat in denna löpstil. Alltså en ”onaturlig” löpning som de vill tro är ”naturlig” bara för att de är barfota. Sen kan man ju alltid blanda in lite jäv i det hela då Lieberman utan tvekan har investerat en hel del i att promota framfotalöpning.

Övriga resultat från Squadrones studie visar dock på precis samma trender som annan forskning med barfotalöpning. När deltagarna fick på sig skor landade de mer mot hälen (-12 grader), deras steglängd blev längre, stegfrekvensen lägre och lägre kraft i den första krafttoppen. När det gäller krafttoppen är det dock viktigt att komma ihåg att den kraft som visas sig på en kraftplatta på marken inte är den samma som den kraft som faktiskt absorberas av hälen. Mer om det i mitt inlägg, Mer dämpning ger mindre kraft på hälen vid fotisättning….

När det gäller jämförelsen mellan att verkligen springa barfota och springa med FiveFingers så är resultaten lite blandade. Då detta inlägg är långt nog kommer jag att gå igenom dessa skillnader i ett separat inlägg lite senare.

Summering

Liebermans studie har enligt mig flera brister och där finns också flera frågetecken kring både metodiken och själva resultatet. Studien från Squadrone visar på resultat som inte stämmer särskilt väl överrens med de som Lieberman redogör för och tills vidare väljer jag själv att mer förlita mig på resultaten från forskarna som valt en bättre metodik och som inte är sponsrade av Vibram, inte håller föreläsningar med den minst sagt subjektiva McDougal och som inte har en hel del investerat i en evolutionsteori. De senare menar ju att långdistanslöpning barfota varit en viktig och drivande del av vår evolution och drar därifrån slutsatsen att vi än idag absolut ska springa utan skor. Alltså tror jag mer att de resultat som Squadrone redovisar är mer troliga resultat för hur någon som verkligen springer barfota regelbundet kommer att springa.

Jag tror alltså att den första kraftkurvan inte försvinner helt och som en följd av det tror jag att valet av underlag även spelar roll och att gå ut och springa på hård asfalt om man vill börja lära sig att springa barfota är nog ingen bra idé.

Förhoppningsvis kommer det fler studier på barfotalöpning inom kort och jag har redan nu stött på några abstrakt från olika konferenser där forskare redogjort för sina preliminära resultat kring olika frågor som har med barfotalöpning och barfotaträning generellt att göra. När de publiceras i fulltext kommer jag säkert att ta upp några av dem här.

Mer dämpning ger mindre kraft på hälen vid fotisättning…

För nästan precis ett halvår sen skrev jag mina inlägg om ”Skor, barfotalöpning, fotisättning”. I dessa inlägg tog jag upp den del kring det som kallas för passiv impact. Med passiv impact menas den första krafttopp som kommer när man sätter i foten med hälen först. I grafen här undet och till höger kan man se detta tydligt. Grafen visar kraftkurvan för olika fotisättningar, hälen först (RFS), mellanfoten först (MFS) och framfoten först (FFS). I fortsättningen av denna text kommer jag kalla passiv impact för första krafttoppen.

Kraftkurvan vid tre olika fotisättningar

Skillnaden i kraften som tas upp vid olika fotisättningar

För er som har hängt med någorlunda i debatten kring barfotalöpning det senaste året är nog inte den här bilden något nytt. I en mycket uppmärksammad studie från Harvad utförd av en forskare vid namn Lieberman illustrerade denna skillnad på ett tydligt sätt (1). Många barfotalöpare och förespråkare av en löpteknik där man landar på framfoten eller mellanfoten har använt denna Liebermans studie som ett stöd för att framfotalöpning innebär en lägre ”impact shock” och därför en lägre skaderisk.

Som jag tog upp i del 3 i min serie finns det inga belägg för att den första krafttoppen eller krafter under foten överlag är sammankopplat med skador. I del 5 tog jag dessutom upp att den första krafttoppen inte nödvändigtvis försvinner när man landar på mellanfoten eller framfoten. Då skrev jag följande:

Frågan är dock om den verkligen försvinner eller om den bara gömmer sig. Om man tittar på kurvorna till höger så verkar det som att den försvinner. Det finns dock flertalet som tror att den inte försvinner utan att den istället “äts upp” av den aktiva impakten (den andra toppen) som normalt sker tidigare vid mellan- eller framfotalöpning. Det finns tekniker som troligen kan separera de två (6) men jag har aldrig hittat någon som faktiskt har försökt separerat den aktiva och passiva fasen hos personer som landar på mellan- eller framfoten. Det får alltså än så länge ses som spekulationer.

Studien som jag länkade till där var endast publicerad som ett abstrakt och mängden information var därför begränsad. Då frågor kring skor och barfotalöpning har fått mer och mer uppmärksamhet har också antalet studier i fråga ökat och denna veckan publicerades ett helt nummer av tidskriften Footwear Science där man fokuserat på dämpning i löpskor. En av artiklarna i det numret tar upp just frågan kring hur mycket av kraften i passiv impact toppen som verkligen tas upp av hälen.

Titeln på studien är ”The ‘heel impact’ force peak during running is neither ‘heel’ nor ‘impact’ and does not quantify shoe cushioning effects” vilket avslöjar en hel del om studiens resultat. I denna text kommer jag nästan uteslutande att fokusera på själva resultatet. Den som är intresserad av själva metoden och undersökningstekniken får leta upp studien själv. Orsaken är helt enkelt för att det är väldigt komplicerade saker och jag fick själv plocka fram mina gamla läroböcker i signalbehandling för att försöka förstå vissa delar av studien. Resultatet är dock tydligt och det är väldigt betydelsefullt för den som är intresserad av löparskor eller barfotalöpning.

Bakgrund till studien

Som jag nämnt i mina tidigare inlägg finns det inom forskningen ett lite motsägande resultat som brukar visa att kraftkurvan vid fotisättning inte skiljer sig något mellan olika dämpade skor (1). Detta förvånande resultat har man försökt förklara med flera olika modeller och hypoteser. Jag nämnde ett par av dem i tidigare inlägg där förändring i löpteknik är den som har mest stöd. Ju mindre dämpning och ju hårdare underlag desto längre fram på foten landar människor. I samband med detta kommer de också att landa med mer böjt knä och vanligen också ta kortare löpsteg. Dessa förändringar leder till en minskning i vad man kallar för ”leg stiffness” vilket i princip innebär att löpsteget blir mer sviktande eller ”mjukare”. Detta är inte nödvändigtvis bra då en sviktande löpstil också kan vara en energislösande löpstil.

Det finns många fler motsägelser som inte går att förklara med förändring i löpsteg. Om man istället för att använda kraftplattor som försökspersonerna får springa över lägger in kraftmätare mellan hälen och skon så blir resultaten mer i likhet med de man förväntar sig. En mjukare sula med mer dämpning visar oftast att hälen får ta emot en mindre kraft. På samma sätt uppger människor, när de subjektivt får bedöma dämpningen, att mer dämpade skor leder till mindre obehag och kraftupptag av hälen. Mer dämpade skor har även visat sig flytta den första krafttoppen längre fram tidsmässigt. En av egenskaperna hos ett dämpande material är just att det drar ut på kraftabsorptionen och minskar på krafttoppen. Det faktum att krafttoppen flyttas framåt i tiden visar på att dämpningen verkar men av någon orsak påverkar den alltså ändå inte höjden på krafttoppen.

Det man gjorde i den här studien var att man försökte separera den kraft som tas upp av just hälen och den kraft som absorberas av övriga foten. För när den första krafttoppen sker har redan stora delar av foten nått underlaget. Detta tog jag upp även i del 4 i min tidigare serie.

Det man gjorde var att man tog fyra olika skor med olika stor dämpning. En kontrollsko som egentligen bara var en tunn sula utan någon dämpning alls, Nike ACG Aqua Sock Classic och sen fyra skor med dämpning som kan likställas med de minst dämpade vanliga löparskorna, en sko i mellanläget och en sko som motsvarar de mest dämpade modellerna.

Resultatet av studien

Belastning under foten med olika dämpade skor

Belastning under foten med olika dämpade skor. Den minst dämpade skon är S0 och den mest dämpade är S3

Det forskarna fann i studien var precis det man kunde förvänta sig från både teori och andra typer av mätningar men som man inte kunnat påvisa med hjälp av kraftplattor. Nämligen att belastningen på hälen minskade ju mer dämpade skorna blev. Grafen här till höger visar hur belastningen fördelades mellan de fyra olika skorna med den minst dämpade skon till vänster och den mest dämpade skon till höger.

I studien tittade man på krafterna på två olika sätt. Dels tittade man på dem i tidsrymden (spatial) vilket innebär att man undersökte vilka delar av foten som tog och en viss del av kraften vid en viss tidpunkt. Som jag skrev tidigare sker den första krafttoppen efter det att även framfoten nått underlaget och krafttoppen är därför en summa av den kraft som tas upp av hälen och den kraften som tas upp av framfoten.

Det andra sättet för hur man undersökte kraftabsorptionen var att man delade upp kraften i olika frekvenser. Högfrekvent är det som vi förknippar med impakt, det vill säga en kraftig absorption av kraft under kort tid. Lågfrekvent däremot är mer av en utdragen absorption där en stor kraft kan absorberas men detta sker över en längre tid. Jämför med om du skulle slå din hand i bordet och sen skulle slå din hand igen fast denna gång med en kudde liggandes på bordet. I båda fallen stannar handen helt men utan kudden stannas handen upp snabbt (hög frekvens) och i det andra fallet mer långsamt (låg frekvens).

Resultatet av dessa två uppdelningar kan ni se i graferna här under. Det man kan se är att den krafttopp som sker vid hälisättning är kraft som absorberas av hälen men denna kraft är till stora delar av låg frekvens. När det gäller absorption av krafter med hög frekvens av hälen så minskade dessa med ungefär 35 % när deltagarna sprang med de tre dämpade skorna.

Kraftabsorption under ett löpsteg

Kraftabsorption under ett löpsteg. Grafen till vänster visar den normala kraftkurvan som man får när man använder kraftplattor. Grafen i mitten visar uppdelningen av kraften mellan hälen (HL) och resten av foten (DF). Grafen till höger visar uppdelningen i krafter med hög frekvens (impakt) och låg frekvens.

Det man också kan se i grafen till höger är att kraften med hög frekvens för sig själv inte är någon krafttopp. Detta innebär att man inte på egen hand kan använda endast en kraftplatta för att uppskatta vilka krafter som tas upp av olika delar av foten.

Summering

Resultatet från den här studien innebär att du inte kan säga att hälen eller någon annan del av foten inte får absorbera någon kraft med hög frekvens bara för att det inte finns någon krafttopp. Det är precis detta som Lieberman gjorde i sin studie på barfotalöpning (mer om Liebermans studie) och i appendixet till studien skriver forskarna själa:

The high frequency (impact) force component does not necessarily cause a transient peak in Fz. Impact peaks that are highly attenuated or otherwise delayed relative to the low frequency force component may fall into the range of conditions under which the Fz peak does not exist. The absence of an Fz1 transient peak in the ground reaction forces of forefoot runners, for example, has been cited as evidence that they do not experience impact loads (Lieberman et al. 2010). However, our analysis suggests that the presence or absence of an Fz1 transient is not sufficient evidence for this conclusion.

Med andra ord har denna studie visat att många äldre studier som endast använt kraftplattor måste omtolkas och flera slutsatser som är dragna från dessa studier måste omvärderas. När det gäller framfotalöpning är det med stor sannolikhet inte så att den kraften med hög frekvens är lika stor i hälen. Det hade varit väldigt förvånande om det skulle visa sig vara så. Något som däremot skulle kunna vara möjligt är att denna kraft med hög frekvens istället absorberas av någon annan del av foten. Förespråkare för framfotalöpning och/eller barfotalöpning har antagit att detta inte sker.

Uppdelning av kraftabsorptionen i hög frekvent och lågfrekvent samt hälen och resten av foten

Uppdelning av kraftabsorptionen mellan hälen och resten av foten samt mellan kraft med hög frekvens och kraft med låg frekvens. HL= hälen, DF=resten av foten, HI=hög frekvens, LO=låg frekvens.

Jag skulle gissa på att personer som landar på framfoten eller mellanfoten fortfarande absorberar kraft med hög frekvens men kraften är mindre än vid hälisättning. Detta känns spontant som en positiv sak men det kan vara värt att komma ihåg att det ännu inte finns någon forskning som visat en ökad kraftabsorption faktiskt leder till fler skador. Om det varit så att en ökad absorption av krafter med hög frekvens leder till fler skador borde ju även dämpade skor minska skaderisken hos de som faktiskt springer med hälisättning. Som jag tagit upp tidigare finns det ju också personer som springer med hälisättning trots att de levt hela sitt liv barfota. Fast det finns ju inga belägg för att mer dämpade skor minskar skaderisken heller, så även där kan man ifrågasätta hur viktig kraftabsorptionen av hälen verkligen är när det gäller skador vid löpning.

Tyvärr har man, som ni säkert redan förstått, endast tittat på hällöpning i den här studien och enligt vad jag kan utläsa har man dessutom låtit försökspersonerna springa på samma vis vid alla tester. Den förändring i löpteknik som därför sker när man springer på olika hårda underlag eller med olika mängder dämpning i skorna har därför inte inverkat på resultatet. Detta är bra när man vill isolera en variabel men det gör samtidigt resultatet lite mer skiljt från verkligheten. Personligen hade jag velat att man tittat på båda situationerna :)

Det här är den typen av studie som egentligen lämnar en med fler frågor än svar. Ju mer jag läser desto mindre tror jag att storleken på kraften spelar någon större roll. Om jag skulle få gissa skulle jag säga att det troligen är mycket viktigare hur olika strukturer belastas än om det skiljer lite i belastningen. En liten kraft som verkar på en svag struktur kommer att ge mer problem än en lite större kraft som verkar på en stark struktur. När man endast tittar på kraftkurvor missar man hela den aspekten…

Det man kan se är den krafttopp som sker vid hälisättning är kraft som absorberas av hälen men denna kraft är till stora delar av låg frekvens. När det gäller absorption av krafter med hög frekvens av hälen så minskade dessa med ungefär 35 % när deltagarna sprang med de tre dämpade skorna.