Idag tänkte jag kort skriva om ett ämne som garanterat varit hett för många föräldrar i väldigt många år: Frågan om huruvida socker gör barn hyperaktiva eller inte. Som de allra flesta vet är det ingen tvekan om att barn tenderar att vara väldigt livliga när de bjuds på godis, glass eller liknande och det är därför inte särskilt konstigt att många drar slutsatsen att socker verkligen gör barn hyperaktiva.
Innan jag skriver vidare vill jag bara påpeka att användandet av ordet hyperaktiv egentligen kan bli lite fel. Hyperaktiv är egentligen en del av diagnosen ADHD och ett mer korrekt ord att använda hade nog därför varit uppspelt, livlig eller kanske uppjagad. Men då den här artikel är riktad till gemene man och gemene man vanligen säger hyperaktiv så använder jag också det ordet.Korrelation innebär inte nödvändigtvis orsakssamband
Det finns ju dock ett problem med den enkla slutsatsen ”barnet har ätit socker, nu är hen hyperaktiv” och det är att du endast ser en korrelation mellan att barnet ätit socker och att barnet sen är hyperaktivt. Det är så här vi människor fungerar och vi verkligen älskar att hitta den här typen av samband och dra slutsatsen att det ena orsakar det andra. Men bara för att barn blir hyperaktiva och livliga i princip varje gång det bjuds på sötsaker så är det inte bevis för att socker är orsaken.
Om du tänker efter finns så det många andra saker som också kan spela in likt att det allt som oftast är fest när det bjuds på socker. Barnet kanske hade blivit precis lika aktivt om du bjudit på något helt fritt från socker men ändå gjort det till en fest. Det är ju inte direkt så att det är brist på situationer där barn är hyperaktiva.
Förväntanseffekten är också väldigt stor
En annan väldigt viktig effekt i det här fallet är den så kallade förväntanseffekten. Med förväntanseffekten menas att du i princip kommer att hitta det du letar efter. Om du från början tror att ett barn kommer bli hyperaktivt när hen får en massa socker så kommer du vara mer benägen att se just det. Den här typen av bekräftelse kallas för konfirmationsbias, eller confirmation bias på engelska.
Att förväntanseffekten spelar en stor roll när det gäller socker och hyperaktivitet är visat i många studier (1). Bara du berättar för föräldrar att deras barn ätit socker så kommer föräldrarna att tycka att deras barn är mer aktivt än normalt.
Det behövs dubbelblindade studier
För att eliminera eventuella effekter av allt annat runt omkring barnet och för att ta bort förväntanseffekten behövs en så kallad dubbelblindad studie. Med dubbelblindad innebär att både barnen och de som utvärderar barnens beteende inte vet om det enskilda barnet ätit socker eller inte.
Den här typen av studier finns det gott om men de får sällan någon plats i media tyvärr. Det har publicerats studier i flera årtionden nu men en av de bättre publicerades 1994 (2). I den här studien inkluderades 23 barn mellan 6-10 år som av deras föräldrar beskrevs som känsliga för socker och 25 barn i åldern 3-5 år där föräldrarna inte blev utfrågade om de upplevde deras barn som känsliga eller inte. Föräldrarna var alltså av åsikten att deras barn blev extra aktiva efter att de ätit socker.
De här totalt 48 barnen delades sen in i tre olika grupper. Varje grupp fick sedan under tre veckor äta en av följande tre dieter.
- En diet med mycket socker, omkring 20-22 procent av alla energin
- En diet utan socker men som innehöll aspartam
- En diet utan socker men som innehöll minimalt med sackarin
För att verkligen öka följsamheten hos familjerna tömde man deras hus på mat och sedan fick hela familjen sin mat levererad av forskarna. Efter tre veckor på en av dieterna fick hela familjen sen äta av en annan diet under tre veckor. Så alla barnen åt alla tre dieterna fast vid olika tillfällen. För att förvirra föräldrarna ytterligare sa man till dem att maten skulle förändras varje vecka. Det här gjorde man givetvis inte bara för att jävlas utan för att ytterligare förbättra blindningen i studien.
Förutom skillnaden i socker mellan dieterna såg man även till att all mat var i princip helt fri från tillsatser, färgämnen och konserveringsmedel. Det här är ju också saker som ofta pekas ut som skyldiga till att göra barn hyperaktiva så man eliminerade dem för att man skulle vara 100 procent säker på att man verkligen studerade effekten av socker.
För att försäkra sig om att familjerna inte fuskade med sina dieter gjorde man en väldigt smart sak. Man adderade olika vattenlösliga vitaminer eller antioxidanter till de olika dieterna. När deltagarna fick dieten med socker hade man adderat riboflavin (dvs vitamin B2) och när de fick dieten med aspartam adderade man askorbinsyra (dvs C-vitamin). Varje vecka tog man sen urinprov på deltagarna och genom att mäta mängden riboflavin eller askorbinsyra i urinen kunde man räkna ut ungefär hur mycket av maten som deltagarna ätit.
En mängd tester av barnens prestation och beteende
Före studiens början och varje vecka därefter testade man sedan en rad olika saker hos barnen. De fick genomgå strukturerade intervjuer varje vecka där föräldrarna var med. De fick genomföra kunskapstest och koncentrationstest. De fick göra skriv- och rittest. De fick också bära aktivitetsmätare för att se om de var mer fysiskt aktiva när de fick en viss diet. Barnen fick också skatta själva på en visuell-analog skala hur bra de tyckte att de mådde och slutligen fick också föräldrarna skatta sitt barns beteende. Kort och gott så testade man för väldigt mycket i studie.
Den här studien är som du säkert redan förstått väldigt väl genomförd. Totalt skiljde sig sockerintaget med
Resultatet – ingen skillnad i något test
Resultatet i den här studien är att man inte såg någon skillnad i någonting egentligen. Hos barnen vars föräldrar ansåg att de var känsliga för socker såg man ingen förändring i något av de totalt 39 test som genomfördes. På de andra barnen genomförde man 31 olika test och även där var inga tester signifikanta förutom två stycken som visade på skillnader. När barnen fick kosten med socker bedömde deras föräldrar att de fungerade bättre kognitivt och när de inte fick socker var de bättre på öga-hand koordination med sin dominanta hand (men inte med andra handen). Vill du se alla de faktiska resultaten kan du trycka på den här länken.
Det enda resultatet som var intressant i den här studien är något som du säkert redan känner till om du läser här regelbundet. Alla barnen fick äta efter hunger i den här studien och resultatet på den biten blev, som vanligt, att barnen åt fler kalorier när de fick en kost med socker jämfört med när de fick en kost sötad med aspartam. Skillnaden var ungefär 250 kcal varje dag.
Vad händer direkt efter ett barn ätit socker?
Studien här ovanför är utan tvekan intressant. Den tittar dock inte på en specifik sak och det är om barn blir hyperaktiva direkt efter att de ätit socker. Det finns givetvis studier som har undersökt det här också och resultatet från dessa studier är också tydligt: om du blindar både barnet och föräldern så ingen vet om barnet ätit socker eller inte så ser du ingen effekt på deras beteende. Om föräldrarna däremot vet eller tror att deras barn ätit socker så kommer de att säga att deras barn är hyperaktivt (3, 4, 5).
Bilden här under som jag modifierat från den här artikeln summerar det hela väldigt bra.
Det här är ett exempel på den så kallade noceboeffekten. De flesta känner till placebo vilket innebär att du upplever en positiv effekt av något som egentligen inte har någon effekt. Nocebo är precis det samma fast istället för att du upplever en positiv effekt så upplever du något negativt på grund av att du förväntar dig något negativt. Nocebo glöms väldigt ofta bort när folk diskuterar placebo och säger saker i stil med ”vad är skadan med att placebobehandla” och liknande men nocebo är lika verklig som placebo och människor kan uppleva stora besvär och smärtor på grund av den.
Friskriver det här socker från allt?
Det är lätt att läsa texten här ovanför och dra slutsatsen att alla föräldrar som är helt säkra på att deras barn blir hyperaktivt varje gång de druckit en läsk bara inbillar sig saker. Och i många situationer har du troligen helt rätt om du tänker så. Men det är samtidigt viktigt att tänka på begränsningarna i studierna.
Den första studien jag tog upp där barnen fick äta en diet med mycket socker över tre veckor visar klart och tydligt att det inte finns någon negativ effekt från socker på ett barns förmåga att tänka och koncentrera sig över ett helt dygn om de skulle äta mycket socker över en viss tid. På väldigt lång sikt vet vi ju fortfarande inte vad som händer och det finns hypoteser om att mycket socker över lång tid kan ge problem med koncentrationen (6).
Överlag är det givetvis ändå så att inga barn bör äta stora mängder tillsatt socker så oavsett om det har någon inverkan på hyperaktivitet eller inte så ska de ändå inte äta socker i stora mängder. Men studien visar i alla fall att ett ganska ordentligt intag inte kommer ha någon akut effekt på barnets tankeförmåga.
När det gäller de kortsiktiga studierna finns det lite mer begränsningar. Mängden socker som man har gett barnen har i de studierna jag kollat upp varit under 100 gram. 100 gram socker för ett litet barn är givetvis en stor mängd för ett tillfälle men samtidigt är det nog inte omöjligt att de kan få i sig mer än så under ett kalas. Det räcker trots allt med en liter läsk eller saft för att nå upp till den nivån. Så kanske finns det en effekt på barns beteende om de stoppar i sig mer än 100 gram vid ett tillfälle?
Summering
Det finns idag ingen evidens alls för att socker har en negativ effekt på barns beteende, varken direkt efter en måltid eller över en hel dag eller några veckor. På längre sikt än så är det ännu oklart men med tanke på de negativa effekterna som ett stort sockerintag har på hälsan överlag är det ändå något som givetvis ska undvikas. Men någon dag eller kanske till och med några dagar med högre än normalt sockerintag kommer inte att förstöra varken barns humör eller tankeförmåga. De kommer inte heller att bli speedade av att du ger dem lite lördagsgodis under förutsättningen att du inte förväntar dig det eller ännu värre, berättar för dem att du förväntar dig det.
Tack för intressant inlägg! Har blivit så trött på att läsa alla hysteriska artiklar och krönikor om socker så det var en befrielse att få lite vetenskapliga fakta i målet. Dessutom stämmer det bra överens med mina egna erfarenheter (och det är ju aldrig fel 😉
Det här var intressant!
Bland de små barnen var två resultat signifikanta, men bara ett var till sockrets fördel. På pegboarden blev socker-barnen signifikant långsammare. Alltså var inte båda signifikanta resultaten till sockrets fördel som Du skrev ovan.
Sista meningen tycker jag förtjänar en kommentar om jävighet. ”We are indebted to …Coca-Cola, PepsiCo…for supplying products for the study”. Jag kan tycka det vore bättre med helt oberoende forskning, och därför är det bra med initiativ som NuSi och senast svenska Kostfonden. Så att forskarna kan köpa Coca-Cola själva istället för att få det som gåva.
Även statistical power funderar jag på. På bara 22 barn per kosthållning krävs det rejäla skillnader för att få signifikans. Bland de äldre barnen finns vissa skillnader (t.ex. attention deficit, health och cognition) som visserligen spretar åt olika håll men som kanske hade kunnat bli signifikanta med fler barn i studien? Att både föräldrar och barnen själva skattar hälsan (icke-signifikant) bättre utan socker samt att sockerbarnen upplever (icke-signifikant) sämre (mer?) hunger trots att de uppenbarligen äter signifikant mer energi tycker jag är tydliga uppslag för mer forskning. Kanske letar jag bara tecken till stöd för min egen subjektiva uppfattning att 20 gram socker per dag är betydligt bättre än 100 gram.
Efter att nyligen ha läst Din eminenta utläggning om energibalansekvationen på tyngre.se undrar jag förstås vad Du anser om vart de extra 200-300 kalorierna tog vägen bland sockerbarnen? Lagrad energi? Ökad BMR? Ökad SPA??
Jag har själv en fyraåring hemma som brukar få 10 godisbitar som lördagsgodis. Dessa brukar han inta stillasittande framför sin tablet. Ingen hyperaktivitet i sikte där alltså.
Du har rätt Walter, jag fixar det. De hade delat in barnen i de två grupperna med känsliga-enligt-föräldrar och andra när de redovisade resultatet i texten.
Jo, helt gratis hade varit bäst så klart. Sen är det samtidigt så att i princip alla studierna jag skrivt om som handlat om hur dåligt läsk är också har fått läsken av olika läsktillverkare.
De stora företagen är helt enkelt så stora så de inte har råd att säga nej och sen få dålig PR för det. Som du kan läsa är det många företag utöver Coca-Cola som tillhandahållt produkter. För studierna kommer ju genomföras oavsett vanligen. Kostnaden att köpa in läsk är väldigt liten i förhållande till kostnaden för logistik, tester och personal/forskare.
Så stora skillnader krävs det inte. Titta på resultaten som faktiskt blev signifikanta. Inte stora skillnader där.
Sen när man lägger upp de här studierna behöver man också fundera kring hur stor en effekt behöver vara för att man verkligen ska bry sig? Om du har väldigt många försökspersoner kommer du få signifikanta resultat men hur praktisk relevant är det om någon förflyttar sig med 0,1 enheter på en skala från 1-10?
Helt omöjligt att säga 🙂 Men med tanke på studierna kring läsk som finns så brukar mycket av det kompenseras på olika sätt. Men omkring kanske 10-20 procent av de ”extra” kalorierna blir till fettmassa. Så barnen har med största sannolikhet lagt på sig lite fettmassa i studien.
Det känns som att jag alltid vetat att det legat till på det här sättet eller att i alla fall reaktionerna varit överdrivna. På samma sätt som att vuxna påstår sig känna av sitt låga blodsocker.
Guddi har rätt socker kan inte ge någon psykisk sjukdom, allt är bara påhittat och iakttagelser är felaktigt tolkat.
Forskningen pekar nu på att en del störningar på barn har att göra med tarmfloran ren seriös forskning som står i dom finaste vetenskapliga tidskrifter.
Då kan möjligen socker påverka dom som har dåliga bakterier i magen och på dom kan bakterierna sända ut ämnen som påverkar ( se bakterietoxiner) vårt immunförsvar och inflammation ger psykiska symtom.
Noll studier stöder sockerknark och diverse flum som sprid i LCHF kretsar.
Mer och mer studier kommer nu om tarmfloran och där kan svaret finnas.
Hadza folkets barn är friska när dom äter honung kan det bero på att dom saknar dåliga magbakterier, socker saknar dom inte.
Om socker var farligt så skulle Hadza folket ha sjuka barn.
Läs om Hadza här
https://traningslara.se/sag-socker-och-alla-gar-bananas/
Nu tror jag inte att ketoner förgiftar hjärnan men det är inte långsökt för ketondriva fantiserar frisk om socker knark.
Intressant artikel! Håller med föregående talare om att de extra kalorierna – och dessutom tomma kalorier – dock är ett problem.
För att byta ämne lite: Nu när du själv fått barn vore det intressant att höra dina tankar kring lördagsgodis.
Vi låter våra ganska små barn få det. Likt Walter låter vi dem själva välja ett litet antal lösgodisbitar – eller en bulle eller liknande. Vi tänker nämligen att det är viktigare att lära dem Delayed Gratification och ”All in moderation” än att minska sockerintaget till noll. Förbud kanske bara ger en backlash.
Jag brukar säga att man blir glad av lite godis men ledsen och sjuk av mycket – och säga samma sak om öl och dataspel haha!
För de som inte känner till begreppet: i senaste numret av Modern Psykologi finns en artikel om Marshmallow Experiment (http://modernpsykologi.se/2014/11/05/trana-upp-din-sjalvkontroll-med-modern-psykologi-92014/) som även du skrivit om tidigare, och om hur viktigt det är att lära sig på alla områden i livet.
Fran personlig erfarenhet av tva barn. Beloningsfaktor e hog pga valdigt stark forvantan. Barnen e lika upptrissade precis innan de far godis som efter. Sa I ngn mening har sockerkritiker en poang . Vad tror du om det?
Ska tillaggas att en stund efter de fatt det lugnar sig det uppspelta och de ater mkt dedikerat upp allt. Man tycker nastan synd om dem att det skapar en sadan stark beloning. Likt nar de far favoritgosedjuret och kanner sig tillfreds
[…] Träningslära.se: Socker och hyperaktiva barn – ser vi vad vi vill se? […]
[…] för att vara lite seriös, lite vettig läsning om sockerdebatten här, här och […]
[…] på att socker har någon unik effekt på barns humör. Detta har jag skrivit ingående om här, Socker och hyperaktiva barn – ser vi vad vi vill se?. Personligen tycker jag inte att den forskningen är det sista ordet utan som så många gånger […]