Den enda gången jag hittills skrivit en text om ett specifikt näringsämne där det föreligger risk för eventuellt bristintag hos stor del av vår svenska befolkning så gällde detta vitamin D (”D-vitaminbrist och behovet av tillskott”).
Just D-vitaminets roll i flera olika sjukdomstillstånd diskuteras mer och mer och i min tidigare text om detta kan du läsa om både det faktum att vi svenskar generellt konsumerar för lite D-vitamin i förhållande till RDI, att solens strålar i de nordligare breddgraderna är otillräckliga under vinterhalvåret för att bilda D-vitamin samt att det officiella RDI vi idag har troligtvis är alldeles för lågt. Med andra ord ett RDI som är lägre än vad vi egentligen behöver och ÄNDÅ inte når upp till.
Den här texten kommer ha samma tema men gälla ett annat omdiskuterat näringsämne där det även finns fog för att misstänka bristfälliga intag hos oss svenskar, nämligen selen. Mycket tyder på att vi kan tänka få i oss för lite selen på befolkningsnivå här i Sverige (1), likväl som andra nationer (utifrån vilkas befolkning jag tagit mina referenser). Jag nämnde även detta näringsämne som en stor riskfaktor för vegetarianer i mina två texter om vegetarisk kost (”Vegetarisk kost del 1 – Vad riskerar man att få för lite av?” och ”Vegetarisk kost del 2 – Att få i sig de näringsämnen man riskerar att lida brist på”) och det är helt klart så att selenintaget är svårare att tillfredsställa ju mindre animalier man äter men även ”blandkostare” kan alltså ha svårigheter vilket jag kommer visa i detta inlägg.

Kort om selen

Selen är en mineral bland gruppen av spårelement, d.v.s. de mineralämnen som vi behöver i väldigt små mängder. Dessa är åtta till antalet (järn, zink, koppar, mangan, selen, jod, molybden och kobolt) och den andra gruppen mineralämnen kategoriseras inom gruppen makroelement där vårt behov innebär större kvantiteter. Makroelementen är sju till antalet (kalcium, fosfor, kalium, natrium, magnesium, klorid och svavel).
Selen är dessutom ett mineralämne som fungerar som en antioxidant i vår kropp, det fungerar nämligen på det viset att selenenzymerna katalyserar redoxreaktioner (d.v.s. motverkar oxidativ stress i våra celler) i kroppen och således motverkas fria radikaler. I kroppen finns selen lagrat i muskler, lever, blod, njurar samt till stor del i trombocyter (röda blodkroppar) och i sköldkörteln. Selen har alltså funktioner i både muskelvävnad, för hjärt- kärlhälsan, för ämnesomsättningen (sköldkörteln) och man kopplar selenbrist till störda effekter inom dessa områden samt flera sorters cancer. RDI för selen ligger på 50µg för män och 40µg för kvinnor. Vid överdrivet intag är dock selen toxiskt (giftigt) och den övre gränsen för vad som anses vara ett säkert intag är satt vid 300µg per dag (2).

selenrikt
Exempel på bra selenkällor i kosten.

Du finner framför allt selen i fisk och skaldjur, det finns en hel del i ägg och även kött av olika slag är bra källor (2). Det gäller alltså mestadels i animalier och det är av den anledningen jag tog upp just selen som ett stort bekymmer för en vegetarian. Nötter, frön, baljväxter, spannmål och grövre grönsaker är källor även det, dock är dessa mängder inte i närheten av så bra som de animaliska och halten av selen i vår kost är till stor del beroende av jormånens selenhalter. Och här i Sverige är jordmånen generellt sett selenfattigt vilket är ett problem och något jag kommer in på mer senare.
Men redan nu bör nämnas att man i koststudier alltså ser ett för lågt selenintag i befolkningen samtidigt som man kan ifrågasätta om näringsinnehållet i den konsumerade maten i praktiken innehåller den mängden selen som man vid utvärdering av studierna utgår ifrån.

Är selenbrist vanligare än man tror?

Det är ingen orimlig teori, snarare en teori som har en hel del vetenskapligt stöd och vetenskapliga artiklar har publicerats i ämnet. Artiklar om selenets värde för vår hälsa ur många aspekter och fördelen med att öka intaget och motverka selenbristen på global nivå (3, 4, 5). Detta mestadels p.g.a. den redan nämnda jordmånen som är alldeles för fattig på ämnet.
Om jordarna är fattiga på selen blir grödorna fattiga på selen och är grödorna selenfattiga blir även de animaliska produkterna från betande djur selenfattigare. Om man då antar att intaget på befolkningsnivå av de bästa källorna, fisk och skaljdur, inte är så hög som vore önskvärt så inser man att ett otillräckligt intag är troligt hos många.

Selen GPx
Staplarna visar genomsnittliga selennivåer i serum hos olika europeiska befolkningar och ställs i förhållande till den nivå man anser krävs för att uppnå bäst GPx-aktivitet, d.v.s. en antioxidativ effekt som tros skydda mot bl.a. cancer (5).

Bl.a. finns detta väl undersökt i studier från Finland, Storbritannien och Nordamerika. Just Finland är ett föregångsland när det gäller svårigheterna kring befolkningens selenintag och interventiner för att stävja detta. Redan 1984 började man selenberikat gödslet vilket medfört selenrikare grödor och selenrikare kött. Något som har lett till att man även kunnat uppmäta större mängder hos människorna i landet  (6, 7). Där fanns alltså tidigt ett identifierat problem vilket man snabbt tog tag i och som gav mätbara resultat omgående.

Since fall 1984 all agricultural multinutrient fertilizers in Finland have been supplemented with sodium selenate in an attempt to improve the nutritional quality of local foodstuffs known to be exceptionally low in selenium. The intervention has been effective from the growing season 1985 and it has affected practically all domestic agricultural products. From 1984 to 1986 the mean Se concentration of different foods increased. The mean Se intake of the population, calculated on the basis of food consumption statistics and from the data of urinary Se excretion, as well as the average serum Se concentration of both urban and rural people increased also during the same period. Enrichment of fertilizers with sodium selenate seems an efficient and predictable way of increasing the Se concentration of foods and the Se intake of people in low-Se areas. (6)

Den här interventionen har ”smittat av sig” och fler nordeuropeiska länder har identifierat samma problem , bl.a. Storbritannien (8) och i en artikel från 2006, publicerad i den vetenskapliga tidsskriften Proceedings of the Nutrition Society, skriver man följande:

It is of great concern that the health implications of the decline in Se status in the UK over the past two decades have not been systematically investigated. It is well recognised that dietary selenium is important for a healthy immune response. There is also evidence that Se has a protective effect against some forms of cancer; that it may enhance male fertility; decrease cardiovascular disease mortality, and regulate the inflammatory mediators in asthma. The potential influence of Se on these chronic diseases within the European population are important considerations when assessing Se requirement. (8)

Man påpekar alltså den allmänt utbredda risken för selenbrist hos européer och pekar på risker såsom nedsatt immunförsvar, ökad cancerrisk, ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar, fertilitet hos män och inflammationer vid astma (8). Finländarna är alltså föregångare här som sagt men betydligt fler länder för samma diskussion om frågan.
I samma tidsskrift där britternas selenstatus diskuterats publicerade man ytterligare en omfattande artikel om selen 2003 och diskuterade om och i så fall varför selenberikning är av värde för befolkningen i nordliga länder såsom Nordamerika och Storbritannien (9). Länder med stor del samma förhållanden som i Sverige även de, liksom Finland, borde kunna jämföras med varandra. I den nämnda artikeln kom man fram till följande:

Although the reference nutrient intakes for adult females and males in the UK are 60 and 75 microg Se/d respectively, dietary Se intakes in the UK have declined from >60 microg Se/d in the 1970s to 35 microg Se/d in the 1990s, with a concomitant decline in human Se status. This decline in Se intake and status has been attributed primarily to the replacement of milling wheat having high levels of grain Se and grown on high-Se soils in North America with UK-sourced wheat having low levels of grain Se and grown on low-Se soils. An immediate solution to low dietary Se intake and status is to enrich UK-grown food crops using Se fertilisers (agronomic biofortification). Such a strategy has been adopted with success in Finland. It may also be possible to enrich food crops in the longer term by selecting or breeding crop varieties with enhanced Se-accumulation characteristics (genetic biofortification).(9)

En annan nordeuropeisk befolkning som undersökts med avseende på selennivåer är våra grannar i öst, nämligen estländarna. I en studie som man publicerade 2008 i European Journal of Clinical Nutrition undersökte man selennivåer i serum hos människor och såg här att siffrorna för befolkningens selennivåer var motsvarande de nivåer finländarna legat på innan berikningen inleddes i mitten av 80-talet och att man i Estland borde överväga samma lösning (10).
Att göra den här typen av fysiologiska undersökningar på selennivå är dessutom ett mer säkert mått än kostundersökningar just p.g.a. den stora felkällan som finns i jordarnas selenhalter. Av den anledningen bör alltså kostundersökningar alltid kombineras med fysiologiska underssökningar för att ge en klar bild. Risken finns annars att en individs kost kan tros vara mer selenrik än vad den i själva verket är eftersom man då bara räknar ut mängden konsumerat livsmedel utifrån ett standardinnehåll från någon livsmedelsdatabas. Ytterligare en stor reviewartikel som publicerades av en svensk forskargrupp från Lunds universitet gällde kopplingen mellan selennivåer och cancer och hittade flera kopplingar till olika cancerformer samt sambandet mellan interventioner i olika befolkningar och positiva resultat (11)

Finländsmka markörer
De konstiga förkortningarna säger troligtvis väldigt lite men staplarna är i alla fall från två olika finska studier och visar sambandet mellan supplementering av extra selen och positiva effekter på cancerrelaterade markörer. Dock stor skillnad från ena studine jämfört med andra där den ena gav tydligt positiva resultat och denandra något mildare (11).

Slutord

Sammantaget från den vetenskapliga evidens som finns tyder alltså en hel del på att vi i de nordligare länderna kan tänkas få i oss för lite av selen, ett mineralämne man kopplar till en rad hälsomarkörer och där bristsymptomen förefaller väldigt breda.
Det är ofta lätt att förenkla med ”bara du äter en balanserad kost så får du i dig allt du behöver” och här håller jag med i de allra flesta fallen men tycker samtidigt inte man skall ta för givet att man idag är ”immun” mot kostrelaterade brister. Det behöver inte handla om bristsjukdomar men ändå ett otillräckligt intag och en hälsa som blir aningen lidande av detta.
Finland är som sagt det klaraste exemplet där selenbristen faktiskt togs på stort allvar och där en stor landsomfattande intervention genomförts. All uppföljning sedan dess har även visat att just den interventionen gett goda resultat även om man tyvärr sett en viss nedåtgående trend i takt med att konsumtionen av landets egna produkter minskat och konsumtion av importerade livsmedel har ökat (12).
Länderna som mina referenser hänvisar till anser jag vara överförbara på svenska förhållanden och jag ser det inte som en omöjlighet att samma problem föreligger här. Jag har själv suttit på en föreläsning med en forskare vid namn Lisa Valsta (PhD) som är aktiv vid National Institute of Health and Welfare i Helsingfors. Hon berättade om flera finländska folkhälsoinsatser och dels om selenberikningen. Att vi i Sverige inte genomfört samma sak kunde hon inte förstå men ansåg vara lämpligt.
Att tills dess (om det nu skulle ske även här) ta ett dagligt tillskott av selen ser jag inget fel i. Är man vegetarian tycker jag det borde vara en självklarhet men att även supplemmentera sin kost med RDI av selen dagligen innebär ingen risk för toxiska nivåer men en större chans att få i sig allt man behöver. Givetvis som komplement till en nyttig kost, gärna rik på fisk, ägg, skaldjur och kött.
/Nicklas
1. Becker Wulf och Pearson M. Riksmaten 1997-98. Kostvanor och näringsintag i Sverige. Metod- och resultatanalys. Uppsala: Livsmedelsverket; 2002
2. Becker Wulf, Håglin Lena och Aschan Åberg Karin. Mineralämnen. I: Abrahamsson Lillemor, Andersson Agneta, Becker Wulf och Nilsson Gerd. Näringslära för högskolan, femte upplagan. Stockholm: Liber; 2006
3. Rayman MP, Rayman MP. The argument for increasing selenium intake. Proc Nutr Soc. 2002 May;61(2):203-215.
4. Brown KM, Arthur JR. Selenium, selenoproteins and human health: a review. Public Health Nutr. 2001 Apr;4(2B):593-599.
5. Rayman MP. The importance of selenium to human health. Lancet. 2000 Jul 15;356(9225):233-241
6. Varo P et al. Selenium intake and serum selenium in Finland: effects of soil fertilization with selenium. Am J Clin Nutr. 1988 Aug;48(2):324-329.
7. Aro A et al. Effects of supplementation of fertilizers on human selenium status in Finland. Analyst. 1995 Mar;120(3):841-3.
8. Broadley MR. Biofortification of UK food crops with selenium.Proc Nutr Soc. 2006 May;65(2):169-181.
9. Arthur JR. Selenium supplementation: does soil supplementation help and why? Proc Nutr Soc. 2003 May;62(2):393-397.
10. Rauhamaa P et al. Selenium levels of Estonians. Eur J Clin Nutr. 2008 Sep;62(9):1075-1078.
11. Gromadzi?ska J et al. Selenium and cancer: biomarkers of selenium status and molecular action of selenium supplements.Eur J Nutr. 2008 May;47 Suppl 2:29-50.
12. MäkelÄ AL et al. The effect of nationwide selenium enrichment of fertilizers on selenium status of healthy Finnish medical students living in south western Finland. Biol Trace Elem Res. 1993 Feb;36(2):151-157.

11 svar på “Selen – får vi i oss för lite?”
  1. Robert Rönngren:

    Jag kör med ”ät massiva mängder ägg-metoden”, så jag skippar selentillskotten.

    Haha, ja det är en optimal metod. Kul att vi är fler som kör den. 😀
    12 ägg blev det igår bl.a. 😀

  2. Bra inlägg! Jag hoppas på en selenberikning av jordarna men tills dess klarar jag mig på råris och paranötter.

  3. Malfunction:

    Bra inlägg! Jag hoppas på en selenberikning av jordarna men tills dess klarar jag mig på råris och paranötter.

    Tack Malfunction!
    Tyvärr tror jag inte det kommer ske här, det diskuteras ju inte ens. Skulle det bli ett allmännt EU-beslut eller så kanske man skulle göra det. men aldrig på eget initiativ.
    Så det blir mer råris och paranötter för dig, hoppas du slipper aflatoxinerna. 😀

  4. Robert Rönngren: Paranötter är ju väldigt gott, men jag tycker att det alltid är mögel i påsarna. Det syns inte men känns på smaken.

    Att du skulle ha ätit mögliga paranötter känns osannolikt Robert. Dels är kontrollen väldigt hård för paranötter och OM det skulle komma igenom ett parti mögliga nötter så är gifterna så starka att en nöt räcker för att åstadkomma leverskador.
    Så du lär ha fått värre symptom om du råkat få i dig aflatoxiner från paranöt.

  5. Eftersom svenska kor får foder som innehåller selen, bidrar även mjölkprodukter till selenintaget. Enligt siffror från Mjölkfrämjandet bidrar mjölkprodukter med ca 17 % av dagsintaget av selen för vuxna och ca 30 % för barn. Givetvis är dessa siffror baserade på genomsnittliga intag. Är man en storkunsument av mjölkprodukter, kan det vara en betydande selenkälla.

  6. Zandra:

    Eftersom svenska kor får foder som innehåller selen, bidrar även mjölkprodukter till selenintaget. Enligt siffror från Mjölkfrämjandet bidrar mjölkprodukter med ca 17 % av dagsintaget av selen för vuxna och ca 30 % för barn. Givetvis är dessa siffror baserade på genomsnittliga intag. Är man en storkunsument av mjölkprodukter, kan det vara en betydande selenkälla.

    Att ett livsmedel utgör en stor andel i en befolknings kost säger inte lika mycket om hur god källan är i sig. Med det resonemanget är t.ex. potatis en bättre källa till C-vitamin än havtorn. Eftersom potatisen på befolkningsnivå är en stor del av landets C-vitaminintag.
    Jag har nämnt mjölk som källor i mina texter om vegetarisk kost och visst är det en källa. Men det förändrar inte det faktum att många länder har befolkningar med för låga selennivåer. Och jag ser inte varför Sverige skulle vara ett undantag som sagt.

  7. Var skrev jag att Sverige är ett undantag? Jag ville bara poängtera att även mjölkprodukter bidrar med selen för blandkostare. Därmed inte sagt att många inte behöver extra tillskott ändå. Men är man t.ex. en storkonsument av mjölk, ägg och fisk, kanske det inte är nödvändigt.

  8. Det verkar finnas belägg för att tro att man har brister av flera olika ämnen. Går det inte att sammanställa någon form av lista av de mest typiska, så kan man får leta efter om det finns någon bara tablett som innehåller bara de mest troliga? Det känns som att man betalar till största del för själva tabletten snarare än innehållet, multivitaminer har ungefär samma pris som de med t ex bara selen eller vitamin D.

  9. Jens:
    Det verkar finnas belägg för att tro att man har brister av flera olika ämnen. Går det inte att sammanställa någon form av lista av de mest typiska, så kan man får leta efter om det finns någon bara tablett som innehåller bara de mest troliga? Det känns som att man betalar till största del för själva tabletten snarare än innehållet, multivitaminer har ungefär samma pris som de med t ex bara selen eller vitamin D.

    Registerar dig på något kostverktyg där du även får veta ditt intag av vitaminer och mineraler. Sen registerar du din kost under en vecka. Efter det vet du om dina kostvanor tenderar att leda till ett för litet intag av något vitamin eller någon mineral.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *