Pekfinger vs ringfinger, en myt?

•  7 Kommentarer
• Twittra
• Dela via E-post

Efter en rad längre ganska djupgående inlägg från min sida så tänkte jag att det var dags för ett lite mer avslappnat ämne som kan läsas både med lite humor och lite förundran.

För några dagar sedan så publicerade aftonbladet en artikel som de kallade för en bra hand?. Här är ett citat som i stort sett återger artikelns innehåll

En belgisk forskargrupp har kommit fram till att män som har stor skillnad i längd mellan pek- och ringfingrarna är något av alfahannar, mer aggressiva och tävlingsinriktade än män med lika långa fingrar

Artikeln har än så länge fått 5 kommentarer som alla är mer eller mindre hånfulla. Studien som tas upp i artikeln är dock inte den enda som är gjord på förhållandet mellan pekfinger och ringfinger (förkortat D2:D4) och jag kommer i detta inlägg att gå igenom lite av forskningen kring detta. Först dock en genomgång i hur man mäter förhållandet och vilken faktor man tror påverkar förhållandet.

Förhållandet 2D:4D

Förhållandet mellan ringfinger och pekfinger mäter man genom att mäta avståndet mellan linjerna som man har längst ner på händerna upp till toppen på fingret (inte naglar). Denna mätning gör man på både pekfinger och ringfinger och sen dividerar man längden på längden på pekfingret med längden på ringfingret och får ett värde kring 1.

Hur man mäter förhållandet mellan pekfinger och ringfinger (D2:D4)

Det har varit känt väldigt länge att kvinnor, i medel, har ett högre värde än vad män har. Bilden nedan illustrerar normalfördelningen och förhållandet mellan kvinnor och män enligt TJ Manning (den klart största på området).

Normalfördelningen mellan förhållandet D2:D4 hos män och kvinnor.

Man vet inte med säkerhet vad som orsakar en skillnad i förhållandet mellan pekfinger och ringfinger, men man har ganska starka indikationer på att det har att göra med testosteronnivåerna under fosterstadiet.

Exempel på samband man har märkt

2001 publicerades en studie där man bland annat tittade på elitfotbollspelare i England. Resultatet blev följande, de som hade spelat på internationell nivå hade ett lägre medelvärde än dom som endast spelat i högstaligan. Spelare i högstaligan hade lägre medelvärden än spelare i lägre divisioner.

Man såg även att spelarna i förstalaget hade lägre medelvärde än spelarna i andralaget (vem som var i förstalaget respektive andralaget avgjordes av tränarna i respektive lag).

Förhållandet D2:D4 hos fotbollspelare på olika nivå

När det gäller uthållighetsidrotter så har man hittat ett liknande samband hos konditionsidrottare som tränade löpning i snitt 5,75 gånger i veckan (män) och 3,72 gånger i veckan (kvinnor). Även här hittade man alltså ett negativt samband, dvs ju lägre värde på D2:D4 ration, desto större sannolikhet att man presterade bättre på ett löptest. I samma studie tittade man även på en grupp med 40 st kvinnliga löpare som tränade i snitt  3,98 dagar i veckan. Resultatet var det samma i denna undersökning, ju lägre medelvärde desto större sannolikhet att man sprang på en bra tid.

Förhållandet D2:D4 och prestationsförmågan vid ett löptest

En undersökning på 288 pojkar, medelålder på 12,75 år och en spridning på 10-17 år, visade även den på ett samband mellan låg ratio och en bättre prestationsförmåga på 50 m sprint. Sambandet var dock inte lika starkt som det sambandet som man hittat i uthållighetsidrotter.

Andra studier har sett en samma trend, en låg ratio mellan pekfinger och ringfinger predisponerar till bra idrottsprestationer, tex

1. Prestationsnivån hos längdskideåkare
2. Kvinnor på elitnivå vs kvinnor på lägre nivå
3. Allmän fysisk nivå hos både män och kvinnor
4. Högsta uppnådda idrottnivå hos kvinnor
5. Greppstyrkan hos män från olika kulturer
6. Hur bra män är på att fäktas

Andra saker (helt irrelevanta för denna blogg)

Det finns flera saker som har visat sig korrelera med ration mellan pekfinger och ringfinger. Jag tar upp dem här därför att detta inlägg redan nu saknar all praktisk relevans, men samtidigt så kan det vara en rolig sak att ta upp med polarna och då är följande punkter precis lika intressant enligt mig.

1. En låg ratio korrelerar med bra resultat i skolan både på universitet och grundskolenivå hos män respektive pojkar.
2. Framgång på börsen
3. Homosexuella personer har i olika studier en ratio som skiljer dem ifrån heterosexuella men i vissa studier har de högre ratio och i andra har de lägre.
4. Män med låg ratio har fler sexpartners
5. Låg ratio är associerat med en bättre förmåga att kunna rotera ett föremål mentalt (tänk IQ-test alt mönstringstest)
6. Män med låg ratio är i snitt äldre när/om de får hjärtinfarkt
7. Barn med autism har oftare lägre ratio

Kan allt detta stämma?

När man tittar på studierna som jag har refererat till märker man fort att ett namn dyker upp väldigt ofta, Manning JT. Samma man skrev en bok om ämnet 2002 och detta verkar vara mer eller mindre det enda han forskar på. Resultaten är ganska imponerande i många av studierna men vissa av studierna ger minst sagt blygsamma resultat och när man läser några av studierna känns det som att Manning arbetar väldigt hårt för att försöka få ihop något sammanhängande av det hela. Detta är särskilt sant när det gäller homosexualitet där Manning verkligen verkar anstränga sig för att hitta ett samband. Även de mest grundläggande sakerna så som att förhållandet mellan D2:D4 i medel är högre hos kvinnor har blivit ifrågasatt av andra forskare, men här tycker jag att Manning försvarar sig bra.

Värdena vid idrottsprestationer, särskilt när det kommer till uthållighet är däremot ganska övertygande, men jag vill helst se lite fler studier från andra forskare innan jag känner mig säker på den frågan med.  Av studierna som jag refererade till ovan är det bara tre stycken (2 kring idrott) som är utförda av forskare som inte samarbetat med Manning (i någon publicerad studie) vilket jag tycker säger en hel del om hela ämnet.

Om Författaren:

Jacob Gudiol är leg. sjukgymnast och civilingenjör utbildad i Lund (- en omtenta). Han håller regelbundet förläsningar om träningsfysiologi för olika grupper, föreningar och utbildningar, bland annat på sjukgymnastutbildningen i Lund. Han sitter med i styrelsen för idrottsmedicin syd och han skriver även artiklar till olika träningsmagasin, främst BODY Magazine. Jacob har även en personlig blogg på tranastyrka.se där du kan få veta mer om hans egna syn på träning,kost och hälsa. Mer om Jacob..

7 Kommentarer till “Pekfinger vs ringfinger, en myt?”