Med andra ord skulle man i så fall komma på något sätt att från kroppsvikten dra av massan hos skelett, fett, organ, etc. Men jag gissar att denna massan skulle kunna approximeras ganska bra med hjälp av kroppslängden.

Att jämföra prestationen rakt av mellan två personer av samma vikt blir fel om de skiljer sig mycket i längd ja. Då får den längre personen en fördel då det egentligen är en större bedrift av den korta personen att vara lika stark som den långa. Så det är ingen exakt formel i alla situationer. Men det fungerar väldigt bra i de flesta sammanhang. Wilks formula fungerar ju på exakt samma vis, den tar inte heller hänsyn till längden. Att inte ta hänsyn till något och endast jämföra lyfta kilon blir ju ännu mer orättvist

Här har du mer intressant läsning kring formeln där man även tagit fram tabeller så uträkningen ska bli lättare att utföra rent praktiskt.
http://rodrigoborges.com/pdf/avaliacao_13.pdf

Användandet av korrelationskoffecient är (var) helt fel Det är åtgärdat nu. Tack för påpekandet.

Eftersom dina antagende bygger på propertionerlig skalning, och data kommer från idrottsmän som är längre när de är tyngre, så blir väl sättet som du använder din teori fel när du använder den för enskilda individer. Om jag ökar vikten med träning så ökar min muskelarea, men jag blir inte längre! Denna invändning stämmer nog väl med vad de festa som tränar har upplevt, en ganska liten ökning av vikten ger rejäl ökning av maximal kraft. Jag tror att den vedertagna hypotesen att muskelstyrkan för en muskel är proportionell mot muskelarean stämmer på individnivå, vilket innebär att en individs maximala styrka är proportionell mot muskelvikten.
/Christer

(PS: En liten kommentar: begreppet korrelationskoffecient är nog något helt annat än vad du menar.)

Det ju lättare för en lång person att lägga på sig mycket massa överlag. Det finns en orsak till att det inte är 1,50 killar som dominerar i supertungviktklasserna. Det är endast så längden inverkar. Den sätter ett stopp för ens maximala absoluta muskelmassamängd. På elitnivå är alla uppe nära denna gräns och därför är idrottarna också oftast ganska jämnlånga där de korta är i lätta viktklasser och de långa i tunga viktklasser.

Så längen är tyngdlyftarens längd ja. Och den påverkar inte slutresultatet som du kan se i den slutliga formeln där endast kroppsvikt är med.

olle: Ett mycket etablerat sätt att jämföra styrka mellan personer av olika vikt och även kön är Wilks formula.

http://en.wikipedia.org/wiki/Wilks_Coefficient

Googlar man lite på nätet efter den hittar man ganska snabbt tabeller som är lätta att skriva ut och kanske sätt upp på väggen i gymmet.

Hallå Olle!
Wilks formula används väldigt flitigt inom styrkekretsar ja, men det är en endast formel uträknad baserad på de resultat som finns. Det har alltså ingen teoretisk eller fysiologisk bakgrund likt den formel jag tar upp här. Att skriva om Wilks formula hade helt enkelt blivit ett väldigt tråkigt inlägg och hade inte gett någon kunskap alls om varför styrkan mellan olika tunga personer skiljer sig som den gör.

Dessutom blir Wilks formula i princip det samma som jag tar upp här även om marklyft verkar bero mer på teknik och hävarmar än vad bänkpress och knäböj gör: http://journals.lww.com/acsm-msse/Abstract/1999/12000/Validation_of_the_Wilks_powerlifting_formula.27.aspx

Men ditt tips är väldigt bra och tabeller finns bland annat här, http://www.usapowerlifting.com/lifterscorner/wilks-kilo-men.shtml

Jag har för mig att jag också sett mobilapplikationer som gör uträkningen till en

http://en.wikipedia.org/wiki/Wilks_Coefficient

Googlar man lite på nätet efter den hittar man ganska snabbt tabeller som är lätta att skriva ut och kanske sätt upp på väggen i gymmet.

Hoppas det blev klarare med den förklaringen.

Tycker den omskrivningen ser fel ut, ta tredje roten ur HL så måste a oxå inkluderas, dvs det borde se ut så här:
K = a x L^3 => K^(1/3) = (a x L^3)^(1/3) => k^(1/3) = a^(1/3) x L. Isåfall blir ju hela uträkningen fel, och därmed ge fel svar. Såvida man inte på något sätt kommit fram till att a inte påverkas av den omskrivningen?

Guddi: Kul att gilla texten Daniel!
Man sitter i en maskin (ofta benpress eller benspark) och får sen ta i så mycket man kan igenom en hel rörelse. Maskinen anpassar motståndet efter hur mycket kraft man skapar och rörelsen kommer att ske med samma hastighet oavsett hurmycket kraft man skapar. Exempel på bensparkmodellen, http://www.youtube.com/watch?v=3oo_yoZux-E

Okej. Det är väl samma princip som styrketestet när man mönstrar?