Gener för övervikt och fetmaDet här är jag när jag var ungefär två år. Jag var lite rund fram till ungefär 3 års ålder men efter det har jag varit relativt smal.

En fördel med att ha två stora bloggar/hemsidor kring träning, kost och hälsa är att jag ganska regelbundet får erbjudanden om att prova på saker gratis. Jag tackar allt som oftast nej men då och då är det ganska intressanta saker som erbjuds och då tackar jag och tar emot under kriteriet att jag inte behöver skriva något om det i fall jag inte vill och om jag skriver så får jag skriva vad jag vill. För några veckor sen fick jag ett av de mer intressanta erbjudande jag fått i min mejlbox från en PR-person för yesnotest.se. Det här företaget säljer en rad tester som man på egen hand kan genomföra i hemmet för att sen posta in och få svar på via nätet.

De test jag fick prova på var två olika gentest, ett för att se om jag har anlag för fetma och ett test som ska berätta mina muskelegenskaper. Det jag hade tänkt skriva om idag är testet för om jag har anlag för övervikt.

Själva förförandet – hur du testar dig själv

Gentest för att se om man har anlag för övervikt
Gentest för att se om man har anlag för övervikt

Att genomföra ett gentest är väldigt lätt för själva försökspersonen, i det här fallet jag. Jag fick hem en låda som såg ut precis som den här till höger. Själva boxen hade en ganska smart design där du rev av ett lager och där fanns själva beskrivningen hur du går tillväga. Samtidigt som du rev av den här delen så kom också returadressen för boxen fram.

Efter det öppnade jag boxen. Där i fanns en liten tops i en påse som jag skrubbade på insidan av min kind och sen la jag ner topsen i sin påse igen. Efter det klistrade jag på ett klistermärke på påsen, la ner påsen i boxen som jag förslöt och sen la på brevlådan. Returportot var betalt det också. Eller rättare sagt så är det givetvis inbakat i priset som du får betala för själva boxen från början 🙂

I lådan fanns det också en liten lapp med en kod som var samma kod som jag klistrade på påsen med topsen som innehöll min DNA. Den här koden skulle jag sen använda för att via yesnotest hemsida få reda på mina resultat. Inom 5 arbetsdagar skulle resultaten finnas tillgängliga. Jag tittade först efter när det hade gått 4 dagar och då fanns resultaten redan där.

Det som ingår i förpackningen till ett självtest
Det som ingår i förpackningen till ett självtest.

Mina resultat – dubbla varianter av fel genvariant

Visst låter det dramatiskt. Jag hade dubbla anlag för fel variant av den så kallade FTO-genen. Fram tills nu är det den starkaste enskilda genen som förklarar övervikt hos både människor och djur. Om du har dubbla anlag för fel variant av genen, som jag då har, så har du markant ökad risk för övervikt. Exakt hur stor ökad risk det är verkar skilja sig från källa till källa men någonstans omkring 40-70 procent högre risk verkar vara det som gäller.

Med det här dubbla anlaget är jag ganska unik då jag delar dessa ofördelaktiga anlag med ”bara” ungefär 16 procent av den europeiska befolkningen (1). En hel del människor har bara ärvt fel variant av genen från en av sina föräldrar och knappt hälften av dagens befolkning bär på en kopia av genen (1). Dessa personer är också i ökad risk för övervikt men risken är mycket lägre än för de som har två kopior.
Varför den här genen bidrar till övervikt vet man inte riktigt, men det är ett resultat som man har reproducerat många gånger om i olika studier. I en nyligen publicerad studie från Sverige fann man att personer som hade ”fel” variant av denna gen hade signifikant lägre nivåer av leptin och ghrelin jämfört med personer som inte hade det så kanske är det en delförklaring (2)?

Även andra forskargrupper har sett liknande resultat kring Ghrelin och samtidigt även visat att personer med dubbla kopior av fel variant av FTO-genen blir hungrigare snabbare och de fortsätter även att vara mer sugna på skitmat trots att det precis ätit jämfört med personer som inte har någon kopia av genen (3). En situation som nog väldigt många människor känner igen men det kanske är ännu lite svårare att stå emot för mig?

Andra gener associerade med övervikt

FTO var inte den enda genen som man testade för i det här testet utan jag fick också reda på tre andra gener som på något sätt inverkar på övervikt. Namnet på dessa gener är PPARG, APOA5 och FABP2.

PPARG och enkelomättat fett

PPARG är en gen som enligt yesnotest visar om man har anlag för att kunna hålla en lägre vikt ifall man äter mer enkelomättat fett. Ärligt talat är detta en gen som jag i princip aldrig hade hört talas om tidigare, men efter att ha sökt igenom lite databaser så verkar det som att en viss form av den här genen innebär en lägre risk för övervikt om du äter en större andel enkelomättat fett (4). Sambandet verkar dock inte alls vara lika tydligt som det är för FTO ovan.

Det här testet är alltså för en genotyp av PPARG som är positiv att ha och tyvärr så saknade jag den. Ännu fler negativa besked alltså.

APOA5 och ökad risk för övervikt om du inte äter fettsnålt

Genversionen T/T har innebär en ökad risk för övervikt med ökat fettintag
Genversionen T/T har innebär en ökad risk för övervikt med ökat fettintag

En viss uttryck av den här genen har man visat är kopplat till en ökad risk för övervikt hos personer som äter en kost med mer än 30 procent av energin som fett. Detta har man visat främst i den så kallade Framingham studien där du kan se resultatet här till höger (5). Resultatet är även upprepat i en studie till vad jag kunnat finna (6).

Jag hade gentypen T/T av APOA5 här vilket innebär att jag är i ökad risk för övervikt ju mer fett jag äter. Som du kan se till höger så är det en ganska tydlig effekt man har sett i Framinghamstudien.

Den varianten på APOA5 som jag har verkar vara vanlig och i Framinghamstudien var det hela 86 procent av deltagarna. Så i den här situationen skulle jag nog snarare säga att de som inte har T/T har tur medan jag har samma anlag som de flesta andra.

FABP-2 och sämre blodfetter

Slutligen fick jag också veta hur mina anlag ser ut när det gäller genen FABP-2. Har man otur med att få fel version av den genen så har man ökad risk för höga blodfetter enligt informationen från yesnotest. Jag hade inte anlag för detta och mer än så har jag inte kollat upp den biten. Men jag antar att jag är glad för att mina resultat var negativa istället för positiva här 🙂

De här resultaten i förhållande till min verklighet

Det här var faktiskt resultat som överraskade mig lite. Jag trodde helt ärligt att jag skulle ha väldigt bra gener i den här frågan och istället så hade jag i princip så dåliga resultat som jag kunde få.
Jag har givetvis en del övervikt i min familj precis som jag antar att de allra flesta andra har numera, men både jag och min bror är smala. Min mamma är smal ”för sin ålder”, som man numera verkar kunna säga, vilket innebär att hon inte på något sätt är stor men hon är inte lika smal som hon var vid 20-30 års åldern heller. Mina morföräldrar är inte överviktiga någon av dem och har aldrig varit det heller.

Gener för övervikt och fetma
Det här är jag när jag var ungefär två år. Jag var lite rund fram till ungefär 3 års ålder men efter det har jag varit relativt smal.

Min pappa var smal hela sitt liv men där fanns lite andra omständigheter. Hans bror, alltså min farbror, har en ordentlig kulmage och väger utan tvekan +100 kg. Mina farföräldrar var båda smala så länge de levde.

Själv har jag aldrig haft det särskilt svårt för att vara smal. När jag var riktigt liten så var jag lite rundare än de flesta vilket du kan se på bilden här till höger men efter ungefär 3-4 års ålder tycker jag inte att jag ser stor ut på något kort. När jag var 15-20 år och väldigt aktiv som spelare i Helsingborgs IF så var jag givetvis smal, men jag var ändå lite rundare än de flesta andra i laget.

Men när jag skriver rundare i dessa sammanhang så handlar det om kanske 2 kg extra fett. De flesta låg kanske på ensiffriga kroppsfettnivåer medan jag kanske låg på omkring 10-12 procent kroppsfett. Det mest frekventa inslaget i min diet på den tiden var oboy till frukost, ett Snickers King Size på minst en av rasterna i skolan och sen vanligtvis pizza 3-4 gånger i veckan och minst 1 kg lösgodis lika ofta. Så att jag inte var lika deffad som de andra i laget har jag inte direkt tillskrivit mina gener 🙂

Min kostregistering under några dagar då jag var förkyld
Min kostregistering under några dagar då jag var förkyld i vintras. Då jag rörde på mig lite åt jag inte mycket mer än min vanliga frukost och en måltid till. Då min frukost oftast är väldigt fettrik så blev nog resultatet här ovanför lite överdrivet mot fetthållet men jag äter definitivt inte bara 30 E% fett.

Numera tränar jag mycket mindre men äter desto bättre och vikten har varit den samma under 6-7 år ungefär. Ser man till vad jag äter så är det inte fettsnålt vilket då mina gener säger att jag borde hålla vikten med bäst.

Här till höger kan du se resultatet från en kostregistrering jag gjorde i vintras. Tyvärr var jag lite förkyld den vecka som jag gjorde den här vilket innebar att jag åt mindre mat än jag normalt gör. Istället för 3-4 måltider blev det oftast bara 2 med kanske något litet extra senare på kvällen. Då min frukost normalt innehåller en hel del fett och jag i princip alltid äter frukost så tror jag därför att resultatet blev lite förvridet mot högt fettintag.

Men det är säkerligen så att jag väldigt sällan äter mindre än 30 energiprocent fett som då enligt APOA5-testet skulle minska risken för att jag ska gå upp i vikt. Jag gillar nötter, turkisk yoghurt, avokado och brieost lite för mycket antar jag 🙂

Det finns många fler gener som ökar risken

Resultatet från det här gentestet återspeglar som du säkert förstår inte alls min verklighet. Det är inte på något sätt så att jag ifrågasätter testet och den data som finns som underlag för framför allt FTO och dess inverkan på risken för övervikt. Det är robust forskning. Som jag ser det så är mina resultat främst ett exempel på att gener inte är allt. Gener är inte ens huvudförklaringen i 99 fall av 100. Det är kanske så att jag med mina gener inte kan springa runt med väldigt låga kroppsfettnivåer året runt utan väldigt hög disciplin men jag har kunnat se mina rutor på magen i 10 år nu utan några större uppoffringar.
En annan viktig aspekt att tänka på här är att det här testet egentligen bara har tittat på tre enskilda gener som man vet ökar risken för övervikt. FTO är den starkaste enskilda genen man känner till men totalt finns det idag minst 28 gener som på något sätt visat sig öka risken för övervikt (7, 9). Här under är en ganska snygg representation som jag hittade i en studie från i januari i år (8).

Kända gener som påverkar risken för olika markörer för övervikt
Kända gener som påverkar risken för olika markörer för övervikt


Det är alltså fullt möjligt att jag har en väldigt gynnsam genuppsättning när det gäller de andra generna som kan påverka men som det inte testades för i det testet som jag nu gjort. Fast det är inte särskilt troligt att det skulle vara så. Jag har sannolikt inte de sämsta generna man kan ha men jag tror inte längre att de är särskilt bra ur övervikssynpunkt.

Men det gör inte så mycket. Alla de här generna som man känner till kan faktiskt inte förklara särskilt mycket. Det vanligaste är att varje gen för sig själv bara kan ”förklara” några enstaka extra kilo i en hel befolkning. Personer med dåliga gener väger alltså i snitt bara några få kilo mer än de med bra gener. En studie publicerad 2013 summerade ihop alla kända gener för övervikt och sen skapade man en formel för att räkna ut en persons risk för övervikt kallad ”risk score for obesity”. Här under kan du se hur bra den formeln förklarade övervikt hos drygt 10 000 personer (9). Det som ligger åt höger i respektive graf har sämst gener när det gäller risk för övervikt och de som ligger till vänster har bäst gener.

Så här mycket kan de kända generna för övervikt förklara övervikt hos människor
Så här mycket kan de kända generna via ”genetic risk score” för övervikt förklara övervikt hos människor. Om testet varit bra på att förklara övervikt så hade alla punkterna legat nära linjen. Istället ligger de väldigt utspridda vilket innebär en väldigt låg korrelation.

Om du inte är bekant med den här typen av grafer med korrelationskoffecient så har jag skrivit mer om det i inlägget Sambandet maximal fettoxidation och prestationsförmåga. Om du inte bryr dig eller litar på mig så kan jag säga att det här är väldigt dåliga värden om du vill kunna förutsäga någonting. Att ta ett gentest på en person och försöka förutsäga risken för övervikt är med andra ord tämligen meningslöst, i alla fall med dagens kunskap.

Summering

Det har var ett roligt inlägg att skriva och dessutom lite mer privat än de vanliga inläggen jag skriver. Även om jag inte tycker att gentestet gav mig någon praktiskt användbar information så var det ändå kul både att genomföra själva testet och att sen få resultaten. Det fanns även en liten spänning inför resultatet och då jag inte hade tillgång till min kod de första tre dagarna efter jag hade lämnat in testet så kunde jag inte gå in och se efter om resultatet hade kommit vilket var frustrerande 🙂

Förhoppningsvis gav det här inlägget också lite ytterligare information kring övervikt och gener överlag. Sen hoppas jag att jag var tydlig med att det utan tvekan finns gener som ökar risken för övervikt, men dessa är inte i närheten av starka nog i sin inverkan för att förklara varför en person skulle väga 20 kg för mycket medan en annan person är normalviktig. Generna förklarar snarare varför det skiljer 2-5 kg mellan två personer. Och dessa två personer kan båda vara överviktiga, normalviktiga eller smala.

11 svar på “Jag har tjockisgener”
  1. Jag fick också förmånen att göra detta testet från YesNo och jag blev inte direkt förvånad över att jag har anlag för fetma, men, jag är förvånad över att jag t.ex har anlag för att ha högre nivåer av blodfetter, eftersom jag själv anser att jag numera äter bra fetter. Min kosthållning är drastiskt förändrad sedan ca 7 år tillbaka…Men det är klart, anlagen finns ju med mig från början så att säga 😉
    Är lite kluven till testet, dels för att jag inte riktigt vet hur jag ska använda mig av informationen från testet. Finns det verkligen en marknad för gemene man att göra de här testerna? Jag är riktigt sugen på att göra ”muskeltestet” också, men är rädd för att jag kommer att vara lika frågande som jag är över överviktstestet. Kul att du delar med dig av ditt testresultat i alla fall! 🙂

  2. Intressant artikel, men du skriver inget om själva tillförlitligheten i testet? Hade du fått samma resultat om du gått till en riktig läkarmottagning? Vad tror du?
    Jag tycker det luktar lite ”hårmineralanalys ” över det hela, och du vet säkert vad det innebär och vart jag vill komma?

  3. Under förutsättningen att de verkligen testat mina gener och inte helt hittat på resultatet så är det nog hög tillförlitligheten. Försäljarna själva uppger 99,5 procent i sin marknadsföring. Det är ju enstaka gener man testar och ju färre gener som testas desto mindre borde risken bli för fel.

  4. Sen är ju frågan vad man kan dra för växlar på ett sånt här test. Hur stark är ”genpåverkan”?

  5. Hej Jakob!
    Hur gick testet som skulle berätta om dina muskelegenskaper? Tänkte att ett kort inlägg kanske var att vänta. Men Inte dykt upp något än och jag är fortfarande lite nyfiken på resultat, och vilka slutsatser som går att dra från ett sådant test idag. Vore kul om du ville delge även det ifall du har tid och lust. 🙂

  6. Iite sent men kan kanske vara av intresse! FTO-genen är sammankopplad med minskad termogenes i vit fettvävnad. Vad jag förstår det som ökar en variant i FTO-genen konverteringen av beige fettvävnad till vit –> lättare att lagra fett. FTO-genen är förmodligen sammankopplad med fler metabola vägar men detta kan vara en förklaring till varför folk har lite lättare att lägga på sig fettmassa…
    http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1502214

  7. Eller ja kanske snarare differentieringen från förstadium till antingen beige eller vit fettvävnad:)

  8. Kul att läsa denna tråd även om den har några år på nacken. Det sker en del inom detta området och det skulle vara intressant att få återkoppling på våra tester som ger insikt om anlag vad gäller kost och träning. Just nu arbetar vi främst med MyDiet och Sport Genetics. Vi kommer snart även med tester för läkemedel, mediciner ger olika effekt och bieffekter beroende på vem man är (genetiska anlag för att bryta ner medicinen.
    Vi finns på http://www.overgenes.se

  9. Hallå Peter
    Det finns inga gentester som har visat sig vara användbara när det gäller träning och kost idag. Förutom att man då kan testa för saker likt Fenylketonuri men det gör man ju redan på alla barn som föds via ett enkelt blodprov. Generellt sett är det bäst att bara titta på ens biologiska föräldrar och sedan jämföra sig med vänner och bekanta kring hur bra man är på olika saker, vad man lär sig fort osv…
    När det gäller mediciner så är det dock något som kan bli intressant framöver. Jag skulle dock säga att vården garanterat tar upp en sådan sak själv om den skulle visa sig ha en större praktisk betydelse.

  10. Kul att du tar dig tid att Svara Jacob. Vi jobbar med att få människor att bry sig om hur det lever och äter. Jag förstår dock ditt vetenskapliga svar och det är därför jag följer din blogg, den är toppen!
    Vi får se hur testerna för läkemedel kan utveckla sig. Idag använder sig sjukvården av dna-tester i vissa situationer men det är beroende av vilken sjukdom och om man har ett klart syfte med testet (ingen ide att testa om man inte har någon lösning/plan för hur man skall hantera svaret).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *