E621 Mononatriumglutamat och kinarestaurangsyndromet

  • Mejla till en vän

Tillsatser i maten diskuteras livligt och kommer nog näst efter debatten om lågkolhydratkost idag. Precis som att det finns en trend i att gå ner i vikt och bli friskare på en kost med mindre kolhydrater och mer fett så finns en lika stor trend att hylla naturlig mat och matlagning från grunden. Jag är själv en stark förespråkare av att folk ska lära sig laga mat och lära känna råvarorna mer än som någon färglös del i en färdig måltid (jag överdriver kanske lite men ni förstår andemeningen ;)).

Men bara för att jag välkomnar ett större intresse av matlagning från grunden och oprocessade råvaror så godtar jag inte vilka hemmasnickrade argument som helst och jag kan tycka att det ibland blir rena moraliserandet över att man minsann är en sån där hemsk människa som köper ett halvfabrikat till sitt barn.

Jag upplever att den svenska hälsodiskursen idag säger att ”Naturligt är nyttigt, punkt slut” och lite grann att ”Vet man bara att det är ekologiskt och fritt från tillsatser så är det bra”. Konsekvensen av den inställningen kanske kan bli att man ”tvingas” lära sig ordentlig matlagning och att matvanorna blir bättre som en följd av att mycket hel- och halvfabrikat utesluts.

Kanske blir den konsekvensen en följd av felaktiga premisser – tron att alla tillsatser är dåliga och att allt ”naturligt” är bra – men jag vill ändå ägna det här inlägget åt att nyansera bilden om en specifik livsmedelstillsatts som fått mycket kritik: Glutamat. Eller närmare bestämt mononatriumglutamat som du också känner igen som E621 eller som MSG vilket är en förkortning på det engelska ordet monosodiumglutamate. Jag kommer för enkelhets skulle hädanefter skriva glutamat trots att jag egentligen syftar på mononatriumglutamat.

Vad är E621 mononatriumglutamat?

Jo det är ett tillsatsämne som syftar till att ge smak, en smak som i sin naturliga form kallas för umami. Umami anses av många vara människans femte grundsmak men därom tvistas det en smula. Emellertid är umami en smak som ofta är framträdande i mat med mycket glutaminsyra. Du hittar det i parmesanost, upphettade tomater, sardiner, champinjoner och framför allt i sojasås (mer om det sistnämnda längre fram). Glutaminsyran är bunden till en natriumjon och därav mononatrium.

Det är alltså ett salt som används som smakförstärkare. Umamismaken är väldigt god och därmed vill man från producenters sida naturligtvis höja smaken på sina produkter genom att tillsätta glutamat som smakförstärkare. Frågan om huruvida detta är ”fusk” eller om konsumenten luras att köpa mat på billigare råvaror kan diskuteras men den diskussionen lämnar vi därhän.

Frågan är om det finns anledning att tro att glutamat även är farligt? Det finns något som kallas kinarestaurangsyndromet som förknippas med glutamat och det är det jag har tänkt begränsa mig till i texten. Andra diskuterade effekter av ämnet ryms inte i den här artikeln.

”Kinarestaurangsyndomet”

Parmesanost är ett livsmedel med tydlig smak av umami. Samma smak som man allts får i ett livsmedel eller en maträtt genom att tillsätta mononatriumglutamat (E621).

Parmesanost är ett livsmedel med tydlig smak av umami. Samma smak som man alltså får i ett livsmedel eller en maträtt genom att tillsätta mononatriumglutamat (E621).

Idén om att glutamat skulle kunna vara skadligt för oss vaknade till liv i USA när invandrare från Asien öppnade upp matställen som serverade mat som är mycket rik på umamismak. Amerikaner som ätit kinsesisk mat rapporterade i att de efter restaurangbesöken upplevt svaghet i muskler och lemmar, huvudvärk, domningar i nacken, att tårar börjat rinna, häftiga svettningar, muskelryckningar och muskelsmärtor med mera. En ganska varierande symptombild men i alla fall ett tydligt samband av väldiga obehag efter att ha ätit asiatiskt.

Forskning om glutamat och symptom av kinarestaurangsyndromet

En dubbelblindad och placebokontrollerad studie från 1993 testade olika doser av glutamat på 71 friska deltagare (1). Doserna var 1.5 gram, 3.0 gram  och 3.15 gram och detta intogs under fem dagar tillsammans med frukost. Den vanligaste responsen var huvudvärk och den inträdde 13 gånger för glutamat i de två högsta doserna, nio gånger i den lägre och nio gånger för placebo. Överhuvudtaget var det dock väldigt låga resultat för alla effekter.

Det var alltså en majoritet som inte reagerade på något alls. Och studiedeltagarna var heller inte personer som tidigare påstått sig vara känsliga. Vidare studerades noggrant smakupplevelser och eftersmak men inte heller där såg man tydliga skillnader så man kan anta att dryckerna inte var helt lätta att särskilja vilket ju är en stor fördel. För att inte säga en förutsättning. Frågan är då om kinarestaurangsyndromet existerar alls – och i så fall för vem?

Samma artikel innehåll inte bara en studie utan även en review av forskningen fram tills dess. Där inkluderades 19 artiklar som kritiserades utifrån 6 kategorier:

  1. Frånvaron av mat. Vissa studier hade enbart testat höga doser av glutamat utan något mer. När det intogs ihop med exempelvis socker eller majsstärkelse var symptomen ofta obefintliga eller små. Vid intag av enbart glutamat och vatten skjuter glutamatkoncentration i höjden snabbt men det saktas ner i kombination med annat, och framför allt som en del i måltid. Deaminering av aminosyrorna får även konkurrens av annan matspjälkning vilket kan påverka. Kontentan är att glutamat i sig självt eller kanske till och med injicerat kan ge symptom men tillsammans med mat är det mer tveksamt.
  2. Inadekvat eller ingen placebo. Fem studier hade ingen placebokontroll alls och sex andra använde sig av drycker vars smak och/eller konsistens inte var densamma. Smaken och konsistensen ska vara så nära identisk som det går eftersom man vet vad man dricker annars.
  3. Tveksam blindning. Det här hänger ihop med punkt 2 till stor del. Man påstår att studierna är dubbelblindade eller blindade men det är tveksamt om smaken varierar väldigt. I vissa fall hade man inte kolla upp smakuppfattningen och i vissa fall var den testningen dåligt beskriven.
  4. Statistisk analys. Dels har det ofta varit få deltagare som gjort signifikansen omöjlig att etablera. Men man har även använt metoder för att bearbeta statistik som kanske inte lämpar sig för subjektiva responser. Där föredras rangordningstester men det hade alltså inte studierna alltid gjort. Statistikbearbetning och metodval för analys var alltså både felaktigt och otillräckligt i de flesta studierna fram tills  dess.
  5. Symptomförslag. När deltagare rekryterats har studien nämnt att glutamat ingår, att man har observerat kinarestaurangsyndromet, vilka symptom man kan få o.s.v. Risken finns att ”förslag på symptom” helt enkelt får individer att känna efter och reagera på ren förväntanseffekt. Det finns alltså överhängande risk för bias.
  6. Övriga svårigheter. Olika doser och olika metodupplägg som riskerar att göra deltagarna ”tränade” till att hitta en effekt. Förslagsvis ska dosen vara efter kroppsvikt men ges ofta i form av antal gram. Lustigt nog gjorde de ju sedan samma sak i sin egen studie.

I en studie från 2000 testades 5 gram glutamat på 130 personer, jämfört med placebo (2). Alla deltagare var här enligt egen utsago känsliga mot glutamat – till skillnad från den senaste nämnda studien – och efter intaget fick man ange upplevda symptom från en lista av tio frekvent rapporterade symptom; Generell svaghet, dålig rörlighet i musklerna (muscle tightness), muskelryckningar, rodnad, svettning, brännande känsla i hud, huvudvärk/migrän, bröstsmärta, hjärtklappningar och känslan av domningar/kittlingar i huden.

Studien var dubbelblindad och randomiserad, det var även en cross-over så att alla fick genomföra experimentet som både kontrollgrupp och experimentgrupp. Dessutom var den uppdelad på fyra protokoll, A, B, C och D. Reaktion på glutamat var definierat som två rapporterade symptom av de tio på listan.

I protokoll A fick man antingen 5 gram glutamat i en dryck eller en placebodryck med samma smak och detta genomfördes alltså två gånger. I protokoll B fick alla de som angav en reaktion på någon av testen genomföra ytterligare ett experiment med en placebodryck eller tre olika drycker med olika mängder glutamat; 1.25 gram, 2.5 gram eller 5 gram.

I protokoll C fick alla deltagare som reagerat på 5 gram glutamat återigen testa den dosen jämfört med placebo i form av 5 gram socker vid två tillfällen, C1 och C2. Protokoll D inkluderade alla som reagerat på 5 gram glutamat, men inte placebo, i C1 och C2 och här testades antingen placebo eller glutamat tillsammans med mat. Man testade 6 gånger, tre gånger med glutamat och tre gånger med placebo samtidigt som man åt en standardiserad frukost.

Resultaten från studien visade att hälften reagerade på glutamat men inte placebo i protokoll A. 14.6 procent (19 stycken) reagerade på både glutamat och placebo och 13.1 procent (17 stycken) reagerade på placebo men inte glutamat. Vid glutamat-intag reagerade man dessutom på fler av de tio symptomen. Inga skillnader i hjärtfrekvens eller blodtryck. Det fanns även en trend mot att de som reagerade på placebo oftare gjorde det då man var i placebogrupp först och inte som nummer 2.

69 personer av 86 inkluderade valde sedan att delta i B. 19 personer av de som i A reagerat på glutamat, men inte placebo, reagerade även här. Med andra ord var det hälften av deltagarna som tidigare angett en reaktion som plötsligt inte gjorde det. Två av de som reagerade gjorde det vid 1.25 gram men inte på de högre doserna.

Av dessa 19 deltog sedan 12 i C och resultatet här visade att endast två deltagare reagerade på glutamat i både C1 och C2. Däremot angav de inte samma symptom den här gången, det var nya i C än i A. De två återstående deltagarna fick sedan genomföra D. Reaktioner angavs enbart vid en av de tre glutamat-experimenten för båda deltagarna, tre stycken vid test 3 hos den ena och två stycken vis test 1 hos den andra. Däremot var det inte samma symptom den här gången som vid de tidigare tre.

En liknande studie med bättre metodik

Så här kan alltså MSG se ut i sin rena form. Och det används flitigt i vissa östasiatiska kök bland annat.

Så här kan alltså glutamat se ut i sin rena form. Och det används flitigt i vissa östasiatiska kök bland annat.

En nästan identisk metodik användes i en tidigare studie från Kanada (3). Här deltog 61 personer som som rapporterat att de reagerad på glutamat. Först fick 5 gram glutamat eller placebo med samma smak i en randomiserad ordning vid olika dagar och reaktionen här definierades även den som att ange två symptom. Skillnaden här var att symptomen inte var kända för dem utan att de själva fick berätta hur de kände sig 15 och 30 minuter efter.

Alltså en bättre metod enligt punkt 5 som jag skrev om tidigare. Om symptomen dock stämde överens med de forskarna letade efter så ingick man sedan i en andra fas av studien. De som inte fick respons alls, eller angav det i båda fallen, fick inte vara med mer. Fas 2 bestod av tester med placebo 1.25 gram ,2.5 gram och 5 gram glutamat. Upplevda symptom fick också graderas som 1) milda och märkbara men utan att påverka negativt, 2) moderata problem som helt klart upplevs negativt men utan att vara handikappande samt 3) allvarliga med kraftig påverkan på individen.

Resultaten visade ingen påverkan på blodtryck, puls eller kroppstemperatur och det var heller inga grava symptom så som illamående, kräkningar eller diarréer. 18 deltagare reagerade inte överhuvudtaget i fas 1, sex stycken till båda, 15 till enbart placebo men inte glutamat samt 22 personer till glutamat men inte placebo. Mest upplevda symptom var huvudvärk, till och med lite fler i placebo. Desorientering och avdomningar/kittlingar var också vanligt och lite mer bland glutamat. Det enda symptomet av de tio (samma som ovan nämnda studie) som angavs mer hos glutamat med statistisk signifikans var rodnad. Precis som den tidigare studien var det dock så att fler angav reaktioner på placebo när det gavs förs men mindre när det var som nummer två.

36 personer deltog sedan i fas 2 och här såg man en klar trend mot ökning av både graden av obehag och symptomfrekvens vid stigande glutamat-dos men även här reagerade dock åtta på placebo. Man kunde i den statistiska analysen emellertid inte se statistiskt signifikant skillnad mellan placebo och 1.25 gram men dock mellan placebo och de två högre doserna. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan 2.5 gram och 5 gram heller. Men precis som i den tidigare nämnda studien verkar reaktionerna finnas där vid höga intag men de är små och inte helt konsekventa.

Hur är reaktionen hos mer vana konsumenter av glutamat?

Hur är det då när man testar på folk som skulle kunna tänkas vara mer vana vid glutamatrik mat? En studie i Indonesien rekryterade 52 friska deltagare som inte var känsliga för glutamat och inget i kontaktannonsen inkluderade ens ord som Kinarestaurangsyndrom” eller glutamat” – alltså bra enligt punkt 5 ovan (4). Studien pågick i tre dagar och glutamat gavs i kapslar vilket är ytterligare en styrka med tanke på smaken. Deltagarna fick tre olika sorters kapslar; 1) 1 gram laktos, 2) 0.5 gram laktos och 0.5 gram glutamat samt 3) 1 gram glutamat.

Enligt ett randomiserat och dubbelblindat upplägg fick sedan deltagarna ta antingen placebo, 1.5 gram glutamat eller 3 gram glutamat efter tio timmars fasta precis före en standardiserad frukost. Efter den frukosten kollades blodtryck, puls och andningsfrekvens (respiratory rate) samt att deltagarna frågades om de upplevde något särskilt. Detta kollades 30 minuter, en timme, två timmar och tre timmar efter frukosten.

Ingen deltagare fick vid något testtillfälle högre puls, blodtryck eller andningsfrekvens och ingen kände någon eftersmak. Illamående var statistiskt signifikant högre vid 1.5 gram glutamat än placebo men samtidigt lägre vid 5 gram glutamat än 1.5 gram. Överlag var det även höga siffror för alla grupper på värden för svaghet och svindelkänsla.

Spontant känns det som att det helt enkelt skulle kunna vara för att de fastat så länge. Jag kan förstås ha fel men något borde det bero på att just de två symptomen var så frekvent angivna för alla tre. Hursomhelst var det här en för liten studie för att ge riktigt starka statistiska resultat men det är ändå intressant eftersom den är mycket väl genomförd tycker jag. De fick inte veta något om vad man kan ”förvänta sig” från glutamatreaktioner, de fick glutamat i kapslar och de fick mat efteråt. Extra intressant är att när smaken döljs helt nämns inte huvudvärk på samma sätt vilket ju tyder på att huvudvärken kan vara mer smakrelaterad än en direkt fysiologisk konsekvens av glutamat.

Glutamatdosering i förhållande till kroppsvikt

I en ganska ny dansk studie (från 2010) testade man glutamat i förhållande till kroppsvikt och hur det påverkade blodtryck, puls och obehagskänslor men även smärttolerans och upplevd muskelsmärta i perikraniell muskulatur jämfört med placebo (5). 14 friska män deltog och genomförde tre protokoll med minst sju dagars mellanrum (sju dagar wash-out). Man blandade 400 ml Sprite Zero med antingen 0.75 mg glutamat per kg kroppsvikt, 1.5 mg glutamat per kg eller 24 mg NaCl – alltså helt vanligt bordssalt – per kg kroppsvikt. Att vanligt bordssalt var i placebogruppen var för att smaken inte skulle bli för tydligt avvikande helt enkelt.

Vid 15, 30, 45, 60, 90 och 120 minuter mättes smärttröskel vid tryck, spontan smärtupplevelse, blodtryck och puls. Även smärttolerans vid tryck mättes men enbart vid 30 och 60 minuter. Detta för att man skulle undvika att de vänjer sig och därför ökar toleransen som en konsekvens av det. Även glutamatnivåer mättes.

Efter 30 minuter ökade glutamatnivåerna med 556 procent med hög dos glutamat och 395 med lägre dos samt 97 procent i placebo. Fyra deltagare angav huvudvärk vid den lägre dosen glutamat men bara en av de fyra gjorde detsamma vid den högre dosen. En viss smärtupplevelse vid tryck angavs i temporalis (tinningen) efter glutamatdoserna och de ökade med tiden efter intag. Ingen skillnad i massetermusklerna (i käken). Här såg man också ett ökat systoliskt blodtryck för hög glutamatdos. Detsamma gällde för vissa obehagskänslor, huvudvärk var dessutom högre i den låga dosen än den höga.

Skillnaderna på muskelsmärtor och känslighet i den perikraniella muskulaturen var små och överlag ger inte studien jättemycket alls. Däremot är den unik jämfört med de andra på så sätt att man överhuvudtaget mäter detta. Den publicerades 2010 och det framgår tydligt att det mer är som ett test av metoden i sig än ett faktiskt test på glutamat primärt. Med andra ord kanske vi kan hoppas på större studier där även de här parametrarna räknas in framöver. Förutsatt att det nu är lämpliga metoder att använda.

Sammanfattning

Överlag känns de här resultaten väldigt spretiga och svårtolkade. Vad som är ganska tydligt är att alla som upplever sig känsliga mot glutamat inte alltid upplever symptom vid kontrollerade test och de som ändå upplever det verkar inte alls uppleva konsekventa reaktioner vid ytterligare test. Detsamma gäller för de som inte är känsliga och de som knappt ens vet vad som testas. Inte heller symptomen är konsekventa utan olika rapporteras vid olika tillfällen och vid olika doser där en lägre dos ibland får högre värden än en högre dos.

Reaktionerna verkar alltså finnas, det verkar inte peka på fullkomlig inbillning. Men det är ändå inte så att reaktionerna på något vis förefaller allvarliga och de är som sagt inte konsekventa heller. Känsligheten kanske kan finnas där men vetskapen om att man intar glutamat kanske ger en riktig effekt plus en placeboeffekt? Det vill säga att det finns en känslighet där som då och då yttrar sig i vissa symptom men att effekten av riktig effekt och placeboeffekt blir additiv?

Saker som puls och blodtryck är bra exempel på värden som kan gå upp av ren oro, man kanske får en liten obehagskänsla och blir jätteorolig och därför går blodtryck och puls upp. Även illamående kan komma av oro och samma sak med många andra symptom. Därför är det viktigt att kolla även fysiologiska markörer och testa såna här saker kontrollerat. Känsliga grupper kanske finns men kontentan av studierna är – som jag ser det – att det i alla fall inte handlar om stora reaktioner av glutamat specifikt. Vidare är det sällan som vi idag hör rapporter om de här väldiga reaktionerna på östasiatisk mat. Kanske har restaurangerna anpassat sig, kanske har västerländska konsumenter anpassat sig, kanske var rapporterna en konsekvens av något annat eller kanske en mixa av både den ena och den andra faktorn? Kort sagt så återstår kinarestaurangsyndromet att helt bevisa men avsaknaden av tydliga bevis innebär inte att överkänsliga människor inte finns.

Slutord

Jag har begränsat mig till kinarestaurangsyndromet och jag är medveten om att det finns andra hypoteser om glutamat, exempelvis astmaproblem. Det har jag inte tagit upp av praktiska skäl. Påverkan på hjärnan har också diskuterats och även det har jag lämnat därhän.

Den som upplever sig känslig mot glutamat kan ju undvika det, vad har man att förlora på det liksom? Men att man skulle reagera kraftigt på det verkar som sagt kunna vara minst placeboeffekt PLUS potentiell riktig effekt. Och dessutom är det högst tveksamt om den naturligt glutamatrika maten är annorlunda än tillsatt glutamat. Det får man absolut inte glömma att ta i beaktning.

En tillsats är inte per automatik dålig för den är en tillsats. Ett ”E” betyder att det är godkänt av EU och inget annat, det finns alltså absolut ingenting gruppen ”E-nummer” har gemensamt mer än att de är godkända av samma organ så den ogrundade allmänna kritiken bygger på feltolkningar. Kritisk ska man vara men det ska gärna vara befogat. Man skall alltid ha ett öppet sinne men inte så öppet så att hjärnan trillar ut. :D Vad vi kommer veta mer i framtiden återstår att se.

/Nicklas

1. Tarasoff L, Kelly MF. Food Chem Toxicol. Monosodium L-glutamate: a double-blind study and review. 1993 Dec;31(12):1019-35.
2. Geha RS et al Multicenter, double-blind, placebo-controlled, multiple-challengeevaluation of reportedreactions to monosodiumglutamate. J Allergy Clin Immunol. 2000 Nov;106(5):973-80.
3. Yang WH et al. The monosodium glutamate symptom complex: assessment in a double-blind, placebo-controlled, randomized study. J Allergy Clin Immunol. 1997 Jun;99(6 Pt 1):757-62.
4. Prawirohardjono W et al. The administration to Indonesians of monosodium L-glutamate in Indonesian foods: an assessment of adverse reactions in a randomized double-blind, crossover, placebo-controlled study. J Nutr. 2000 Apr;130(4S Suppl):1074S-6S.
5. Baad-Hansen L et al. Effect of systemic monosodium glutamate (MSG) on headache and pericranial muscle sensitivity. Cephalalgia. 2010 Jan;30(1):68-76.

 

Nicklas Neuman
Om Författaren:
Nicklas Neuman har en masterexamen i kostvetenskap från Uppsala Universitet sedan våren 2012 och tog sin kandidatexamen 2010. Han är moderator på Sveriges största träningsforum Kolozzeum och BODY Magazines forum samt skribent för tidningen. Tillsammans med Jacob Gudiol driver han inte bara den här bloggen utan har även skrivit boken "Forma kroppen och maximera din prestation - Om kost och träning på vetenskaplig grund" för Ngruppens förlag. Mer om Nicklas..
Copyright © traningslara.se (Jacob Gudiol och Nicklas Neuman)
Materialet får skrivas ut och användas för personligt bruk och i skolundervisning i grundskola och gymnasiet. Användning i andra syfte är ej tillåten utan tillstånd från författaren

26 kommentarer till “E621 Mononatriumglutamat och kinarestaurangsyndromet

  1. 3
    kalle skrev:   Citera och svara

    Känsligheten kan avta med en längre tids exponering.
    Gå in i ett rum där det luktar, efter en tid så känner du inte lukten, gå sen in i ett till rum där det luktar lika dant och då känner du inte att det luktar i det sista rummet.
    Tog studierna hänsyn till det?

  2. 4
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    Mikael:
    Grymt intressant som alltid. Fortsätt leverera texter av denna kvalitet Nicklas!

    fluffy_ferret:
    Bra, har saknats.

    Tackar!

    kalle:
    Känsligheten kan avta med en längre tids exponering.
    Gå in i ett rum där det luktar, efter en tid så känner du inte lukten, gå sen in i ett till rum där det luktar lika dant och då känner du inte att det luktar i det sista rummet.
    Tog studierna hänsyn till det?

    Är det fakta eller din spekulation? Att det avtar menar jag? Jämförelsen med lukten håller inte, bara för att man kan vänja sig vid en lukt betyder det inte på långa vägar att samma sak gäller för symptom på något som man är extremt känslig för.

    Vad menar du med om de tog hänsyn till det? Alltså på vilket sätt menar du rent metodologiskt?

  3. 5
    kalle skrev:   Citera och svara

    Jag vet inte alt jag ser bara att studierna är felgjorda om det finns tillvänjning. studien tyder på att det är så.

    Du får titta på hur det omsänts i kroppen.

    Kroppen ökar nedbrytningen av ämnen efter en tids exponering, varför skulle det inte kunna vara så i detta fallet.

  4. 6
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    kalle:
    Jag vet inte alt jag ser bara att studierna är felgjorda om det finns tillvänjning.studien tyder på att det är så.

    Du får titta på hur det omsänts i kroppen.

    Kroppen ökar nedbrytningen av ämnen efter en tids exponering, varför skulle det inte kunna vara så i detta fallet.

    Det är ju du som kommer med påståendet så kolla upp det du.

    Varför är de felgjorda? Vad är det rent metodologiskt man borde göra menar du? Man har placebotestat och genomfört testerna med olika tids mellanrum. Så var ligger felet?

  5. 7
    kalle skrev:   Citera och svara

    Jag tar tillbaka felgjorda studier jag har inte läst mer än det du skrev så det var kanske rätt men det kan också vara fel.
    ”Det är ju du som kommer med påståendet så kolla upp det du.”
    Nej forskarna ska ha undersökt det annars är deras studie inte fullständig.

    Tillvänjning existerar det är inget nytt, läkemedel får ofta ökas med tiden. då kan det mycket väl vara så för glutamat.

    ”blodtryck, puls eller kroppstemperatur” Varför kollar dom inte om dom dör, då maskeras en lindrig påverkan, om blodtryck och puls påverkas så är påverkan mycket stor och då borde det nog inte tillåtas.

    Jag äter mat som innehåller ämnet ibland och jag märker inte något direkt, effekten borde vara liten och svår att se i en studie.
    överkänslighet kan vara kopplat till individer som har svårt att reglera sin kroppsegna glutaminsyra.

    Kroppsegna saker är inte alltid ofarliga att tillföra lite kortison varje dag påverkar den kroppsegna tillverkningen.
    Att det finns naturligt i viss mat betyder inte att det är ofarligt.

    ”Påverkan på hjärnan har också diskuterats och även det har jag lämnat därhän.” Då är det du skriver inget bevis för att det är ofarligt, alt som är känt måste vara med.

    Finns det fler studier där man ser signifikans?

    Men det du skrev var intressant.

  6. 8
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    kalle:
    Jag tar tillbaka felgjorda studier jag har inte läst mer än det du skrev så det var kanske rätt men det kan också vara fel.
    “Det är ju du som kommer med påståendet så kolla upp det du.”Nej forskarna ska ha undersökt det annars är deras studie inte fullständig.

    Tillvänjning existerar det är inget nytt, läkemedel får ofta ökas med tiden. då kan det mycket väl vara så för glutamat.

    “blodtryck, puls eller kroppstemperatur” Varför kollar dom inte om dom dör, då maskeras en lindrig påverkan, om blodtryck och puls påverkas så är påverkan mycket stor och då borde det nog inte tillåtas.

    Jag äter mat som innehåller ämnet ibland och jag märker inte något direkt, effekten borde vara liten och svår att se i en studie.
    överkänslighet kan vara kopplat till individer som har svårt att reglera sin kroppsegna glutaminsyra.

    Kroppsegna saker är inte alltid ofarliga att tillföra lite kortison varje dag påverkar den kroppsegna tillverkningen.
    Att det finns naturligt i vissmat betyder inte att det är ofarligt.

    “Påverkan på hjärnan har också diskuterats och även det har jag lämnat därhän.” Då är det du skriver inget bevis för att det är ofarligt, alt som är känt måste vara med.

    Finns det fler studier där man ser signifikans?

    Men det du skrev var intressant.

    Jag påstår inte att det inte kan bli en tolerans men ditt luktexempel var som sagt en jämförelse som inte var relevant. Känsligheten har jag redan tagit upp och den tas upp i litteraturen också. Den kan finnas men än har man inte kunnat påvisa den. Och din kritik mot blodtryck och puls fattar jag inte ens. Det är ju symptom som rapporterats och då måste det ju testas. Och skulle det ge kraftiga utslag skulle förmodligen inte ämnet tillåtas.

    Wash-outperioden är olika lång i studierna men faktum kvarstår att det är tid mellan försöken och att det dessutom är blandat med placebo. Placebo som i flera fall ger symptom även det. Det känns som du argumenterar på rent emotionell bas här. Vad är de konkreta metodologiska bristerna? Om 50 % ryker redan vid första testet kan det väl inte vara en konsekvens av tillvänjning?

    Påverkan på hjärnan har jag inte kollat upp, jag var som sagt enbart intresserad av kinarestaurangsyndromet här.

  7. 9
    kalle skrev:   Citera och svara

    ”Och din kritik mot blodtryck och puls fattar jag inte ens. Det är ju symptom som rapporterats och då måste det ju testas.”
    om det fans så stora biverkningar så skulle det förbjudas, inte fel att ha med men man måste främst leta efter svagare påverkan.

    Vad händer om man ger personer större doser av glutamat?
    En kinesrestaurang kan ha gett större doser och därför fick några symtom.

    Det du har skrivit tror jag stämmer symtomen är överdriven, personligen märker jag inget men undviker glutamat om jag kan.
    personligen anser jag att det skulle förbjudas för det gör bara maten sämre för konsumenten, om det skulle göra maten godare så gör det oss bara fetare.

  8. 11
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    kalle:
    “Och din kritik mot blodtryck och puls fattar jag inte ens. Det är ju symptom som rapporterats och då måste det ju testas.”
    om det fans så stora biverkningar så skulle det förbjudas, inte fel att ha med men man måste främst leta efter svagare påverkan.

    Vad händer om man ger personer större doser av glutamat?
    En kinesrestaurang kan ha gett större doser och därför fick några symtom.

    Det du har skrivit tror jag stämmer symtomen är överdriven, personligen märker jag inget men undviker glutamat om jag kan.
    personligen anser jag att det skulle förbjudas för det gör bara maten sämre för konsumenten, om det skulle göra maten godare så gör det oss bara fetare.

    Men man HAR ju främst letat efter svagare påverkan! Det är ju det alla symptombeskrivningar syftar till att undersöka.

    5 gram ÄR en hög dos, normalkonsumtion är under 1 gram per dag. Att en enskild kock skulle häva i tokmängder är väl knappast ett argument för att förbjuda något? Det skulle förmodligen bara smaka väldigt illa.

    Det sistnämnda är en annan diskussion helt klart. Den kan man diskutera fram och tillbaka. Men din kritik mot forskningen tycker jag som sagt känns ganska substanslös och mest grundad på att du ogillar tillsatsämnet som sådant och därför riktar negativ kritik mot forskningen bara på ren känslostyrning. Men jag kan feltolka dig förstås.

  9. 12
    kalle skrev:   Citera och svara

    Jag anser att glutamat ska tas bort som tillsats, meningslös tillsats.

    Men Kinasymtomen måste utvärderas vetenskapligt, har du sett fler studier vad pekar dom på?
    (Min kritik var bara att tillvänjning kan maskera en symtom)

    Det kan mycket väl vara så att symtomen är överdriven, det du skrev kan stämma.

    Finns det studier där dom ser symtom signifikant?

    Om det inte orsakar symtom så får det inte finnas några studier där man ser signifikans, Skulle det finnas en studie så måste det gå att förklara varför den i så fall visade fel.

    Det behövs bara en studie för att påvisa en sak, tusen studier som inte ser något bevisar inte att det inte existerar.

  10. 13
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    kalle:
    Jag anser att glutamat ska tas bort som tillsats, meningslös tillsats.

    Men Kinasymtomen måste utvärderas vetenskapligt, har du sett fler studier vad pekar dom på?
    (Min kritik var bara att tillvänjning kan maskera en symtom)

    Det kan mycket väl vara så att symtomen är överdriven, det du skrev kan stämma.

    Finns det studier där dom ser symtom signifikant?

    Om det inte orsakar symtom så får det inte finnas några studier där man ser signifikans, Skulle det finnas en studie så måste det gå att förklara varför den i så fall visade fel.

    Det behövs bara en studie för att påvisa en sak, tusen studier som inte ser något bevisar inte att det inte existerar.

    Har du ens läst artikeln? Det står ju klart och tydligt att resultaten här och där är signifikanta.

    Men du bör nog läsa på om statistik för du verkar förväxla statistisk signifikans med klinisk relevans och det ha ingenting med varandra att göra per automatik. Faktum kvarstår att det finns signifikanta resultat för olika symptom vid olika tillfällen och även signifikanta resultat för placebo.

    Jag tycker du ska läsa artikeln jag skrivit för det har du uppenbarligen inte gjort.

    Och den Popperska retoriken om att en enda studie slår allt annat i sank håller inte för fem öre när en sån här sak studeras. Det är inte matematik eller partikelfysik.

  11. 14
    kalle skrev:   Citera och svara

    Jag har bara läst vad du skrev, läste inte studierna.

    Sammanfattning och slutord där nämner du inte signifikansen varför?
    Jag kan tänka mig att reaktionerna inte är större än vad din studie visar.
    Finns det studier som tyder på större påverkan eller visar alla studier noll eller en mycket liten påverkan?
    Finns det inte några studier som påvisar större reaktioner så är det intressant.

    Jag har inte sökt efter studier men du sökte.

  12. 15
    kalle skrev:   Citera och svara

    Att smakupplevelsen påverkas är inget negativt, men om det finns personer som får symtom som är obehagliga, så är frågan varför glutamat är tillåtet.

    Små reaktioner kan folk få lida av i onödan för det är svårt för en konsument att koppla en liten symtom till en tillsats.

    Får glutamatet oss att äta mer så borde det förbjudas med tanke på vår fetma.

  13. 16
    Guddi skrev:   Citera och svara

    kalle: Får glutamatet oss att äta mer så borde det förbjudas med tanke på vår fetma.

    Tänker du innan du skriver?

    Jag äter mer popcorn om de är saltade. Salt kan också höja mitt blodtryck. Ska vi förbjuda salt?

    Jag tycker att bröd med smält ost och kycklingfilé är gott. För sig själv är dessa saker ingen höjdare. Ska vi förbjuda bröd, ost eller kycklingfiléer? För någonting måste det ju vara som får mig att äta mycket.

    När jag gör omelett tycker jag det blir godare med lite vitpeppar i. Ska vi förbjuda vitpeppar? Eller ska vi förbjuda alla kryddor som får maten att smaka bra och får folk att äta mer?

    I princip allting kan få något annat att smaka bättre. Och i princip allting kan vara negativt för hälsan i för stor mängd. Vi kan inte förbjuda allting. Att förbjuda något baserat på att det får vår mat att smaka bättre är hur korkat som helst. Personligen gillar jag när maten smakar bra. Men det kanske bara är jag…

    Glutamat skulle man kunna förbjuda om det verkligen visat sig ge negativa effekter på hälsan i de doser som normalt används i maten. Men vet du vad. Det har man inte kunnat visa.

  14. 17
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    kalle:
    Jag har bara läst vad du skrev, läste inte studierna.

    Sammanfattning och slutord där nämner du inte signifikansen varför?
    Jag kan tänka mig att reaktionerna inte är större än vad din studie visar.
    Finns det studier som tyder på större påverkan eller visar alla studier noll eller en mycket liten påverkan?
    Finns det inte några studier som påvisar större reaktioner så är det intressant.

    Jag har inte sökt efter studier men du sökte.

    Jag nämner det specifikt två gånger:

    Det enda symptomet av de tio (samma som ovan nämnda studie) som angavs mer hos glutamat med statistisk signifikans var rodnad. Precis som den tidigare studien var det dock så att fler angav reaktioner på placebo när det gavs förs men mindre när det var som nummer två.

    Man kunde i den statistiska analysen emellertid inte se statistiskt signifikant skillnad mellan placebo och 1.25 gram men dock mellan placebo och de två högre doserna. Ingen statistiskt signifikant skillnad mellan 2.5 gram och 5 gram heller.

    Du har alltså inte läst. Och dessutom uttalar jag mig om bara i form av skillnader OM det är statistiskt signifikant. Det gör man inte annars, den är ren praxis att man inte uttalar sig om skillnader om de inte är signifikanta. Då preciserar man att det är icke-signifikanta resultat och ligger de nära signifikansnivån pratar man exempelvis om trender.

    Varför hänger du upp dig just på signifikansen så väldigt? Jag tror som sagt inte riktigt du begriper vad ordet egentligen innebär.

    Allt det sammantagna hittills visar just det jag kommit fram till. Här har du två ganska nya översiktsartiklar:

    Despite concerns raised by early reports, decades of research have failed to demonstrate a clear and consistent relationship between MSG ingestion and the development of these conditions.

    http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2222.2009.03221.x/abstract

    http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1745-7599.2006.00160.x/abstract;jsessionid=A15FC495CDDA2D694434FC8CB730064D.d02t02

    Conclusions: MSG has a widespread reputation for eliciting a variety of symptoms, ranging from headache to dry mouth to flushing. Since the first report of the so-called Chinese restaurant syndrome 40 years ago, clinical trials have failed to identify a consistent relationship between the consumption of MSG and the constellation of symptoms that comprise the syndrome. Furthermore, MSG has been described as a trigger for asthma and migraine headache exacerbations, but there are no consistent data to support this relationship. Although there have been reports of an MSG-sensitive subset of the population, this has not been demonstrated in placebo-controlled trials.

    Implications for practice: Despite a widespread belief that MSG can elicit a headache, among other symptoms, there are no consistent clinical data to support this claim. Findings from the literature indicate that there is no consistent evidence to suggest that individuals may be uniquely sensitive to MSG. Nurse practitioners should therefore concentrate their efforts on advising patients of the nutritional pitfalls of some Chinese restaurant meals and to seek more consistently documented etiologies for symptoms such as headache, xerostomia, or flushing.

  15. 18
    Ola Wallengren skrev:   Citera och svara

    Körde lite google translate på valda delar av en artikel i Appetite som jag tyckte kunde passa här.

    http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195666310003089

    Glutamat är en av de vanligaste aminosyrorna som finns i naturen och finns i många proteiner och peptider och de flesta vävnader. Glutamat produceras också i kroppen och binds ihop med andra aminosyror för att bilda ett strukturellt protein (Filer & Stegink, 1994). När glutamat binds vid en proteinmolekyl är det smaklöst och ger inte umami smak. Proteinhydrolys vid fermentering, lagring, mognande och värme frisätter fritt glutamat (Yoshida, 1998). Glutamat är en viktig del av smaken av ost, skaldjur, buljonger kött och andra livsmedel (Ninomiya, 1998). Ninomiya (1998) har rapporterat de uppmätta halter fri glutaminsyra som finns naturligt i olika livsmedel, såsom kött, fågel, skaldjur och grönsaker. Speciellt tång, ost, fisksås, soja, fermenterade bönor (johannesbröd och sojabönor) och tomat visade höga nivåer av fria glutaminsyra.
    Endast den fria formen av glutamat, i dess L-konfiguration innebär smakförbättrande egenskaper. Glutamatkoncentrationen i färdiglagad mat uppgår till ca 0,1-0,8% av vikten, vilken är ungefär lika mycket fritt naturligt glutamat som finns i tomater eller parmesan (Beyreuther et al., 2007). Tillsats av glutamat vid denna mängd kan minska mängden tillsatt natriumklorid. Det ger de bästa naturliga smakerna i maten, fungerar bra i natrium och fett reducerade rätter och kan minska halten totalt natrium med 30-40% utan att påverka smaken (Yamaguchi & Takahashi, 1984).

  16. 19
    KNJ skrev:   Citera och svara

    Bra artikel Nicklas! :-)

    Jag vet att det inte ryms inom denna artikel men jag tänkte bara göra en kommentar trots allt. Vissa e-ämnen är sannolikt helt ofarliga, andra bara dåliga för överkänsliga, andra helt förkastliga för alla. Problemet är att vi inte vet, det finns inga långsiktiga studier på människor. Studierna som ligger till grund på e-ämnenas ofarlighet är ofta korta musstudier. Vi har alltså ingen aning om hur de exempelvis påverkar ett barn som får en blandad kompott e-ämnen redan från starten av livet och om det sedan gjorde någon skillnad efter att ha ätit mängder av det i kombinationer hela livet ut.

    Vissa känner minskad pollenallergi genom att ta bort E330 exempelvis, och detta e-ämne finns i majoriteten av all färdigmat. Så risken finns att alla e-ämnen inte är så harmlösa som Livsmedelsverket vill påvisa. Det är dock svårt att veta.

    Ett spännande ämne är det iallafall…

  17. 20
    B-A skrev:   Citera och svara

    Det finns gott om långtidsstudier, även med höga doser, utförda på människor vad det gäller flera av de mer diskuterade tillsatserna. En majoritet av tillsatserna finns naturligt i det vi äter och därmed finns inte samma behov av sådan forskning på dessa.

    E330 är citronsyra om jag inte kommer ihåg fel… Hur det skulle verka som allergen skulle jag gärna få veta.

  18. 21
    Fredrik skrev:   Citera och svara

    B-A:

    E330 är citronsyra om jag inte kommer ihåg fel… Hur det skulle verka som allergen skulle jag gärna få veta.

    Det är troligen inte citronsyran som folk reagerar på.. no shit.. utan det eventuella mögelrester som kan finnas kvar från tillvekningen.

    Reagera på mögel är ju inte otänkbart..

    Man ska aldrig glömma att allt ska tillverkas så billigt som möjligt, stor avans och konkurrenskraftighet. Och vem pröjsar nogranna kontroller av tillverkning?

  19. 22
    Björn skrev:   Citera och svara

    Det värsta, enligt mig, med natriumglutamat är att det förändrar på det man tycker är gott. Det är ju en (onaturlig) smaksförstärkare och det är just på det sättet det inte är bra. Med mig sker det att jag upplever att saker utan natriumglutamat inte smakar lika gott. Det kan t ex vara grönsaker, frukt och liknande. Det blir som att det måste vara natriumglutamat i maten för att jag ska tycka det är gott.

    När jag kom på detta, med god hjälp från frugan, så slutade jag helt med natriumglutamat. Allt smakar så mycket bättre nu! =)

  20. 23
    Nicklas skrev: Inläggsförfattare  Citera och svara

    Björn:
    Det värsta, enligt mig, med natriumglutamat är att det förändrar på det man tycker är gott. Det är ju en (onaturlig) smaksförstärkare och det är just på det sättet det inte är bra. Med mig sker det att jag upplever att saker utan natriumglutamat inte smakar lika gott. Det kan t ex vara grönsaker, frukt och liknande. Det blir som att det måste vara natriumglutamat i maten för att jag ska tycka det är gott.

    När jag kom på detta, med god hjälp från frugan, så slutade jag helt med natriumglutamat. Allt smakar så mycket bättre nu! =)

    Ja jag tar ju upp att syftet är att det ska bli gott, och kanske mer gott än vad råvarorna själva kan ge. ;) Om man inte är väldigt händig i köket vill säga. Så ja, på populationsnivå tror jag, liksom du, att det är som så mycket annat i matväg, ”den goda smakens problematik” helt enkelt. Det är ju samma sak med sött och salt, toleransen förskjuts och allt annat smakar inte mycket nog.

  21. 24
    M skrev:   Citera och svara

    Glutamatreceptorer finns på nästan alla organ i kroppen. Om du ökar blodnivån av glutamat med 50 gånger normal nivå av att äta mycket fri glutaminsyra så känns det inte så konstigt att en del personer skulle kunna få symptom av det. Andra saker som ökar glutamatnivån är psykisk stress, hjärnskada, alzheimers osv. Det finns redan idag flera mediciner, bland annat mediciner för alzheimers och depression som verkar just på glutamat, de stänger kalciumkanalerna som glutamat öppnar (för mycket kalcium i cellen leder till apoptos). Om man har många obeskrivna sjukdomsymptom kan det vara en bra idé att försöka utesluta glutamat ur kosten under en period för att se om det hjälper. Det är svårare sagt än gjort då 95% av allt dom säljer i affären innehåller artificiellt höga nivåer av fri glutaminsyra. Det är väldigt många tillsatser som innehåller fri glutaminsyra, t.ex. citronsyra (e330) som diskuteras ovan gör det om det är producerat från majs (vilket det vanligtvis är). Här finns en lista: http://www.truthinlabeling.org/hiddensources.html
    Om man har blivit känslig mot fri glutaminsyra så kan man också reagera på det i mer ”naturlig” mat, som processad tomat och ostar.

  22. 25
    Inga Ingensson skrev:   Citera och svara

    Jag lider av en mycket svår Restless Legs, en neurologisk sjukdom som man tror kan relateras till dopaminhalterna i hjärnans djupare delar (basala ganglierna). Man har ryckningar, smärtor och stora obehagskänslor i ben och armar vid vila.
    Alldeles nyss kom det en rapport om att man misstänker att även förhöjda glutamatnivårer påverkar våra svåra muskelproblem.
    Ytterst intressant!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *