I del 1 gick jag igenom en övning som jag tyckte var onödig ur sett till skaderisk. Den här delen kommer handla om en övning som inte har någon skaderisk men som jag tycker är helt onödig pga av andra faktorer. Innan jag går in på övning nummer två vill jag förklara vad jag menar med kraft-längdförhållande då detta är viktigt att förstå för att kunna analysera övningar.

Kraft-längdförhållandet:

Hur mycket kraft en muskel kan producera beror dels på momentarmen och dels på vilket kraft-längdförhållande muskeln befinner sig i. Detta medför att den aktiva kraft som en muskel kan producera beror på muskellängden. Den kraft som musklen producerar är maximal ungefär vid den längd som muskeln kommer inta om den inte påverkas av några yttre faktorer.

Pedagogisk förklaring:

• Föreställ er att ni ligger och flyter i vatten
• Notera hur tex armarna hamnar när dessa nästan är tyngdlösa
• Förenklat kan man säga att detta är positionen där armarna är som starkast

Vid exempelvis korta muskellängder kommer en del korsbryggor ha “fel” dragriktning och motverka kraftutvecklingen. Man kan enkelt säga att muskeln är svag i ytterläget – starkare i mellersta läget – för att bli svagare igen i inre läget (kallat aktiv insufficiens). En muskel är därmed som “starkast” i en viss del av rörelsebanan och detta utnyttjar kroppen ständigt genom att när det blir riktigt tungt optimera kraft-längdförhållandet för muskeln. Detta kan lätt illustreras med att man provar att träna biceps med en tung skivstång. När det börjar bli riktigt tungt kommer man automatiskt börja svinga med överkroppen. Detta gör man för att man vill optimera kraft-längdförhållandet och genom att svinga kommer man förbi det yttre läget där man är svag och inte får upp stången. Med sving hamnar man i mellersta rörelsebanan och kan därmed utväxla mer kraft med armarna och curla upp stången.

Övning 2: Sittande vadpress:

Sittande vadpress är en övning för att utveckla vadmuskulaturen. Övningen utförs genom att man sätter sig i en maskin där vikten placeras över lårbenen och gör tåhävningar med fötterna placerade på en platta. Övningen kan även utföras i smithmaskin och jag har även sett folk använda sig av fri stång.

Varför är det en onödig övning?

Den huvudsakliga muskulaturen på baksidan av vaden heter på latinTriceps surae och består av tre muskelbukar som har olika ursprung men samma fäste. Man delar in triceps surae i Gastrocnemicus och Soleus.

Gastrocnemicus urspringer från basen av femur (lårbenet) precis ovanför knäet, Soleus urspringer från övre bakre delen av tibia (vadbenet). Då gastrocnemicus fäster ovanför knäleden kommer muskeln även verka över knäleden. I en sittande vadpress har man “kopplat” ur Gastrocnemicus då man förkortat muskeln genom att böja knäleden och därmed försämrat kraft-längdförhållandet för muskeln. Därmed kommer man endast träna Soleus i en sittande vadpress. Soleus sitter djupt, har liten tvärsnittsarea och består dessutom av väldigt mycket långsamma muskelfibrer som generellt svarar dåligt på styrketräning.

I ett tidigare inlägg här på bloggen ifrågasatte jag om det överhuvudtaget var nödvändigt att styrketräna vaderna. Vaderna verkar helt enkelt svara dåligt på styrketräning. Dessutom är det så att en sittande vadpress gör kraft-längdförhållandet för gastroocnemicus blir ofördelaktigt vilket gör övningen ännu sämre. Därmed är sittande vadpress en övning man kan skippa helt!

/Joel

Lämna en kommentar