Gränsen är kanske redan nådd i många idrotter

Om vi tar bort möjligheten för utveckling i utrustning och tävlingsmiljö är gränsen för människans prestationsförmåga troligen redan nådd i några idrotter. Nästan oavsett vilken idrott man undersöker ser man samma typ av kurva för utveckling i sporten. Under första halvan av 1900-talet ser man en tydlig trend i utveckling där rekorden förbättras ganska tätt och förbättringen är ganska stor. Under och efter andra världskriget står utvecklingen still för att sen sätta fart igen fram till slutet på 80-talet. Efter denna tid börjar rekorden plana av och när det gäller kvinnor inom friidrotten börjar prestationerna rent av att bli sämre. Orsaken till detta är troligen att man började med slumpmässiga dopingkontroller då (1).

Graferna här under visar utvecklingen i årsbästatider för världens 10 bästa 400 meters löpare och världens 10 bästa längdhoppare. Det man ser är en tydlig trend att prestationerna har börjat plana av för världseliten i dessa två grenar.

Prestationsutveckling i 400 m häck och längdhopp av de 10 bästa idrottarna i världen varje år

Detta innebär inte att ingen någonsin kommer slå de gällande världsrekorden. Det innebär dock att rekorden kommer att slås mer och mer sällan. Tittar vi tex på Mike Powells världsrekord i längdhopp, som är representerad av en ensam prick med Carl Lewis strax under mitt emellan 1980 och 2000, ser vi vilken otrolig prestation det faktiskt var. Det är faktiskt så att prestationen för de 10 bästa i världseliten inte har förbättrats någonting i längdhopp sen säsongen 2001 (1). Det är med andra ord väldigt osannolikt att det ska dyka upp en längdhoppare som är så långt utanför normen hos denna grupp, som troligen redan består av endast genetiska freaks, så världsrekordet kan slås. Möjligen om Bolt ger sig på längdhopp och lyckas lära sig bra teknik.

När det gäller 400 m fortgår fortfarande förbättringen hos top 10-eliten och sannolikheten att vi får se fler världsrekord på 400 m är klart större än för längdhopp.

Inom tyngdlyftning finns även samma trend. Här finns det dock flera avbrott från trendlinjen. Grafen här under visar världsrekorden för stöt i den tyngsta klassen för män. De två första förändringarna beror på att man förändrade viktklasserna medan den sista förändringen beror på både förändring i viktklass och att man i slutet på 80-talet och början på 90-talet började genomföra fler dopingkontroller (3).

Världsrekorden i stöt sen 1920

Trendkurvan gäller inte bara för friidrott och de mer klassiska grenarna. Trenden i vårt folkkära Vasalopp är den samma (2). Här kan man även se ett fall framåt i slutet på 70-talet som troligen beror på att populariteten för loppet ökade.

Utveckling av rekorden i vasaloppet

Grenar som är undantag för den normala utplaningen sen slutet på 80-talet och början på 90-talet är de grenar där materialet spelar stor roll. Den idrott som detta nog är mest tydligt i de senaste åren är simning. Jag har tidigare skrivit två inlägg kring detta här på bloggen, Massor av simningsrekord under OS! och Nya världsrekord i simning – forts…, där jag tagit upp den enligt mig, absurda utveckling som skett inom simningen. Det går inte ens kan jämföra olika simmare med varandra under en tävling och ännu mindre att jämföra olika simmare från olika tider i historien. Under OS i Kina stod en enda simdräkt för 96% av världsrekorden, 95% av guldmedaljerna och 90% av alla medaljer inom simning. Graferna här under visar vilken vilken effekt dräkterna har haft på utvecklingen av top-10 elitens bästa resultat varje år.

Prestationsutveckling av tio 10 i kvinnornas 100 m ryggsim och männens 1500 m fristil sen början på 1960-talet

Om vi bortser från eventuella förbättringar i material och utrustning som kan komma att ske verkar människan ha börjat nå den maximala gränsen för vad som är möjligt att prestera. I alla fall i de större idrotterna som lockar till sig de stora talangerna. I en matematisk analys från 2008 där man tittade på just detta kom författarna fram till att vi nu inom OS-grenarna är framme vid ett stadium där prestationen börjar plana ut i de flesta grenar. Enligt deras uppskattning kommer hälften av dagens världsrekord inte att förbättras med mer än 0,05 % under de närmsta 30 åren (3). En liknande matematisk studie från 2010 visade att prestationerna har stagnerat i 64 % av alla friidrottsgrenar och elitens prestation har inte förbättrats sen 1993 (1).

Teoretiska maxgränsen i ett marathon

Analyserna här ovanför är alla baserade på matematik och historia. Detta gör att de brister något i kvalité och det är inte säkert att de representerar den verkliga gränsen för mänsklig prestation. I själva verket representerar de ett samband mellan miljö och talang. Kurvorna representerar en mix av dessa två och i framtiden kan den mycket väl vara så att miljön förbättras för idrottarna. De får mer tid att lägga på sig idrott och bättre förutsättningar att få bra träning. Mer pengar gör att idrottare med stor talang även lockas till de för närvarande mindre populära grenarna. Denna trend har man redan kunnat se inom marathon som de senaste åren fått fler och fler elitlöpare som tidigare varit väldigt duktiga på de lite kortare distanserna som 5’000 och 10’000 meter.

Ett annat sätt att komma fram till en teoretisk gräns som fungerar för de lite enklare idrotterna som löpning är att man kombinerar de bästa uppmätta värdena för individuella idrottare och konstruerar en hypotetisk superatlet. Om vi gör antagandet att en persons prestationsförmåga i ett maraton kan räknas ut enligt formeln:

Prestation = VO2max * mjölksyratröskel (MLSS) * löpekonomi

Detta är en bra approximation som även har används i studier där man spekulerat kring samma sak som jag nu tänker ta upp (4). Den bästa löpekonomin som jag vet har blivit uppmätt är 150 ml/kg/kilometer och gäller för Zersenay Tadese (5). Det finns vad jag förstått lite problem i metodiken i den studien men då vi är intresserade av bästa möjliga prestation av en superatlet bryr vi oss inte om det här. För den som är intresserad kan jag säga att mer normala värden i löpekonomi för elitlöpare från östafrika ligger kring 180 ml/kg/kilometer och strax över det för andra löpare.

Den högsta syreupptagningsförmågan (VO2max) som har mätts upp är beroende på typ av idrottare. Löpare har inte lika hög syreupptagningsförmåga som skidåkare och roddare. Det sägs att tex Björn Dählie sägs ha haft en VO2max på 96 ml/kg/min inför en säsong. När det gäller löpare har jag på internet hittat värdet 92 ml/kg/min för en löpare vid namn Matt Carpenter. Vid löpning mäts VO2max alltid med hjälp av en liten lutning på löpbandet och vanligtvis ligger VO2max på plant underlag ungefär 10 % under det värdet. Vi använder oss därför av värdet 82,8 ml/kg/min i denna uträkning. Det tar hänsyn till lutningen vid uppmätning av värdet 92 ml/kg/min och lägger till lite då vi nu snackar vår superatlet.

Vilken procent av vårt VO2max vi kan springa på under ett marathon beror lite på vem man tror på. Det finns dock uppgifter som visar att elitlöpare kan spring kring 85 % av sin VO2max under ett helt maraton (4).

Vi tar nu dessa tre värden och räknar ut en hypotetisk tid för vår superatlet. 85 % av 82,8 ml/kg/min blir 70,4 ml/kg/min. Vår atlet behöver 150 ml/kg för att ta sig en kilometer. Ett maraton är 42 kilometer och vår superatlet behöver därför totalt 6300 ml/kg syre för att klara av rundan. 6300 delat med 70,4 blir 89,5 minuter.

Vår superatlet skulle alltså kunna springa ett maraton på tiden 1 timme, 29 minuter och 30 sekunder. I detta fall har vi inte alls tagit i beaktande vindmotstånd och annan yttre inverkan. I en studie där man gjorde i stort sett samma uträkning som jag gjort här ovanför kom man fram till att vid ideala vindförhållanden borde vinden påverka med en 15 minuter (4). En tid kring 1 timme och 45 minuter verkar därför rimlig som absolut översta gräns för mänsklig prestation i marathon. Det här är en helt absurd tid sett till dagens prestationer i maraton där världsrekordet ligger på 2 timmar, 3 minuter och 59 sekunder. Troligen dröjer det en 20-30 år innan vi ens kommer se en tid under 2 timmar och jag tror aldrig att någon kommer nå ner till vår superatlets tid.

Om vi väljer att bortse från det ifrågasatta värdet för Tadeses löpekonomi och väljer att använda 170 istället för 150 blir den slutliga tiden 1 timme, 56 minuter och 25 sekunder. En helt fantastisk tid det med men som bättre speglar den utplaning av prestationer i maraton som kan ses.

Summering

Man stöter på en paradox när man tänker på den ultimata prestationen. I alla fall jag tänker på det viset att det alltid finns något som kan förbättras. Även helt sinnessjuka rekord som Sergej Bubkas världsrekord i stavhopp och Florence Griffith-Joyners världsrekord i 100 m för damer borde kunna slås. Samtidigt måste det finnas ett tak någonstans där den maximala prestationen finns.

Det verkar som att idrottare kommer närmare och närmare människans maximala prestationförmåga. Fortfarande finns det nog rum för förbättring i de flesta idrotter men troligen kommer förbättringarna av världsrekorden att vara väldigt små och det är även möjligt att många rekord kommer att bero på slumpen. Med lite bättre underlag, lite bättre vind o.s.v. kan vara det som skiljer en grym prestation från att bli ett nytt världsrekord eller att endast bli ett top 10 resultat.

Det som i framtiden kommer skilja idrottare från olika länder åt kan mycket väl blir deras finansiella möjligheter mer än deras träningsvilja och genetiska förutsättningar. En känd studie från 2000 visade med väldig tydlighet hur stor roll pengar spelar i en nations framgånger under OS (6). Studien tittade på Australiens investeringar i sina idrottare mellan 1978-2000 och hur mycket medaljer de fick tillbaka. Det man ser är ett väldigt linjärt samband mellan mängden pengar man investerade och hur många medaljer man fick tillbaka. Studien publicerades precis innan OS i Sydney och författarna förutspådde då att man skulle vinna 14 Guld, 14 Silver och 35 Brons, totalt 58 medaljer. Det här var alltså en uträkning endast baserad på investerade pengar, man tog ingen hänsyn till idrottarna, motståndare, det faktum att de skulle ha hemmaplan under OS eller något annat. Resultatet vid OS blev 16 Guld, 25 Silver och 17 Brons, totalt 63 medaljer. En missräkning med endast 5 medaljer.

Mängden medaljer i förhållande till mängden pengar som gavs till den Australiensiska idrotten inför OS. Mer satsade pengar innebär fler medaljer till landet.

Relaterade inlägg:

1. Människans proteinsyntes, vad är det?
2. Kallbad – fördelaktigt för återhämtning och prestationsförmåga?
3. Hur man studerar något vetenskapligt

För närvarande går det bra för bloggen och det har vi er att tacka för! Jacobs serie om löpning gav oss nytt läsarrekord och vi får dagligen höra positiva ord bland kommentarerna, på forum samt även i vardagslivet. Den uppskattningen gör all möda värd. Bloggen har även gett ringar på vattnet och just nu är vi inne i ett hårt arbete med skrivandet av bok och vi har även fått chansen att skriva några artiklar för tidskriften BODY Magazine.

Vår bok

Vi korrigerar just nu kapitlen ett efter ett i samråd med vår förlagschef. Inom en kort tid skall vi även fotografera inför boken samt komma fram till hur den skall se ut med omslag, författarpresentationer med mera. Vi är stolta över vad vi åstadkommit hittills och boken förväntas komma någon gång under hösten. Titel och innehåll vill vi ännu hålla lite hemligt men vi hoppas såklart att det finns intresse för den. Gillar du vår blogg kommer du gilla boken, var så säker!

Jacob och Nicklas i BODY Magazine

I septembernumret av BODY Magazine, som nu finns ute i affärshyllorna, presenteras vi i numrets ledarartikel av chefredaktören Alex Danielsson som nya skribenter för tidningen. Detta som ett led i BODY’s utveckling efter deras webenkät där bland annat mer vetenskapliga texter efterfrågas. Jättekul att vi får chansen att fylla den funktionen för tidningen!

Redan i detta nummer finner du en artikel av Jacob som behandlar styrketräning med stabilt/instabilt underlag. Blir träningen mer effektiv för att du balanserar på bollar och annat trixande? På sista sidan i det numret kan du dessutom läsa att man flaggar för en artikel om måltidsfrekvens inför oktobernumret. Den texten blir Nicklas första artikel i BODY och där redogörs för det vetenskapliga underlaget för huruvida måltidsfrekvensen (antalet måltider per dag) påverkar fettförbränning, energiförbrukning, blodsocker och hälsan i allmänhet. Måste man äta var tredje timme och är mellanmål ett måste?

Vi jobbar på…

Bloggen fortsätter på samma spår och vi hoppas att våra läsare fortsätter följa oss samt att fler tillkommer. Vi har nu publicerat mer än 400 inlägg här på sidan. Ingen dålig bedrift då de flesta av våra inlägg ligger kring 2000-3000 ord För er som nyligen har hittat hit rekommenderar vi att man letar runt lite i arkiven, där finns mycket bra information. Vi har sen tidigare ett inlägg om hur man lättare hittar information här på sidan som ni hittar under en egen meny uppe till höger.

Mer information om boken kommer dyka upp under hösten och likaså eventuella artiklar på annat håll.

Tack igen!

/Nicklas och Jacob

Relaterade inlägg:

1. Kategorin artiklar i media

Barfota eller skor till vardags

Att gå barfota är skönt och bra för fötterna

Det finns klara bevis för att skor påverkar våra fötter och oftast är den påverkan negativ. Vardagsskor som är för små, trånga, konstiga i formen eller som begränsar rörligheten mycket i foten kommer att påverka våra fötter negativt och öka risken för framför allt framfotsproblem. I min värld är det därför självklart att man försöker gå en hel del barfota och i mindre begränsade skor. För barn har rekommendationerna varit de samma i 20 år. Det som gäller är så mycket barfota som möjligt och i övrigt flexibla skor som ger fötterna frihet att röra sig fritt både till vardags och i sport (1, 2, 3). Detta gäller i alla de översiktsstudier som jag lyckats finna på skor och barn.

Av någon orsak så svänger detta när det gäller rekommendationer för vuxna. Enligt mig finns det inga belägg till varför det ska vara så. Jag är säker på att det finns många personer som redan har någon typ av problem som blir hjälpta av vissa typer av skor. Dessa ska givetvis fortsätta att använda dessa. Det innebär dock inte att rekommendationerna för gemene man helt plötsligt ska vara ett par stadiga gångskor med hålfotsinlägg. Rent praktiskt så blir det dock så att vi måste använda skor flera timmar om dagen. Enligt mig så bör man då välja flexibla skor med lös passform som förstaval. Med lös passform menar jag inte flip flops eller dåligt sittande sandaler. Skon ska givetvis sitta kvar på sin plats men den ska inte klämma någonstans på fötterna.

Ett undantag här är gamla personer. Det finns många studier som visat att fallrisken ökar hos gamla som går barfota eller i strumpor. Tyvärr klumpar man ihop hala strumpor med barfota i statistiken men användandet av ett par gymnastikskor minskar ofta risken rejält. Så gör vad ni vill med den informationen. Jag vill dock inte få någon kommentar från någon gammal dam eller man som gått och trillat för att jag sagt att de bör gå barfota

Barfota eller skor vid löpning

Vi har onekligen förmågan att klara av att leva och springa utan skor. Detta är dock inte det samma som att säga att vi skulle prestera bättre eller råka ut för färre skador om vi sprang barfota. Det finns en klar brist när det gäller bevis för att joggingskor minskar antalet skador. Att gå över till att springa barfota är dock inget som jag ser som någon självklarhet bara för det.

Fötter som är tränade för att fungera barfota

För det första är det en sak om man har växt upp hela sitt liv utan skor och en helt annan att börja springa barfota som tonåring eller vuxen. Fötterna hos befolkningar som lever barfota kan ha hudförtjockningar på upp till en centimeter (1). Hos många i dagens samhälle så är huden lika tunn som på handflatorna. Rörligheten i fötter kommer även den att vara begränsad hos personer som gått mycket i skor och med stor sannolikhet är det inget som man kan träna upp till 100 % när man är vuxen.

Lieberman utförde en pilotstudie där han lät deltagarna börja springa barfota och sen fortsätta träna på det viset i 6 veckor (opublicerad data från Daoud’s exjobb). Det man såg var en ökad tendens till mellanfot och framfotslandning hos deltagarna vilket inte är någon överraskning. En annan sak som man såg var dock att deltagarna fick ta emot större krafter än när de sprang med skor både före och efter träningstiden. Detta antyder att det krävs träning längre än 6 veckor innan krafterna minskar på det sätt som Lieberman såg i hans publicerade studie (4). Det gäller därför att verkligen vara försiktig om man ger sig på barfotalöpning. Inte nog med att krafterna är större under en längre tid, man kommer dessutom att belasta muskler och senor som på ett sätt som de inte är vana vid.

En annan viktig orsak som ifrågasätter om det är värt för alla att gå över till att springa barfota är om det är positivt för prestationsförmågan. Som jag tog upp i inlägget kring barfotalöpning så finns det inga faktiska data som stödjer detta. Om förbättringen verkligen funnits där så hade vi nog troligen sett flera distanslöpare som springer barfota och presterar på elitnivå redan nu.

Dagens tävlingsskor är väldigt lätta och den lilla viktpåverkan som finns kanske vägs upp av andra faktorer som även de påverkar löpekonomin. Intressant att notera här är att många som förespråkar barfotalöpning gör det med argumentet att man stärker musklerna i fötterna. Om det skulle visa sig stämma så innebär det troligen fördelar för personen rent funktionsmässigt. När det gäller löpekonomi och prestationsförmåga är det emellertid så lite muskelarbete som möjligt som gäller. Att musklerna i fötterna får jobba extra för att stabilisera är ur prestationssynpunkt negativt.

Helt barfota på asfalt. Något som inte alla klarar av

Den sista frågan är om det minskar antalet skador. Som jag tagit upp tidigare finns det inga belägg för att barfotalöpning minskar antalet skador. Det som har skett de senaste 30-40 åren när joggingskorna blivit mer dämpade och fått högre häl är att antalet skador på fot och underben minskat samtidigt som antalet skador i och kring knäna har ökat.

Jag tror att en del barfotalöpning på mjukare underlag är bra att ha med i sin träning. En hel del som springer på motionsnivå har en tendens till att ta för långa steg och landa på hälen långt framför kroppen. En del barfotalöpning (och backträning) kan säkert hjälpa en hel del med att utveckla bättre löpteknik för dessa personer. För alla andra blir det säkert bra variation. Personligen tycker jag att det är en skön känsla att springa barfota och det är min erfarenhet att de flesta andra som testar det tycker det samma.  En del snabbare barfota intervaller på mjukare underlag är ett vanligt förekommande inslag i många friidrottares träning.

Att gå över till att utföra all sin löpning barfota är något som jag tror att få i Sverige klarar av. Som jag tagit upp innan fungerar inte ett par vanliga “svenssonfötter” på samma sätt som hos någon som levt barfota. Inte heller underlag, träningsvana, kroppsvikt, livsstil och gener är de samma. Enligt mig är det därför naivt att tro att alla skulle kunna springa lika bra eller bättre barfota som med skor. 1-2 mil i veckan går säkert bra för många. Men de sträckor i den fart som krävs för att bli bra inom löpning tror jag inte många klarar av.

Landa på hälen, mellanfoten eller framfoten

När det gäller löpning tror jag det finns viktigare saker att fokusera på än hur man sätter i foten mot underlaget. En bra hållning och att man inte tar för långa steg är nog de två viktigaste punkterna. Jag tror de flesta landar på det sätt som passar dem bäst i den fart som de springer och hårdheten mellan dem och underlaget (d.v.s. dämpning i skor + underlaget). Visst är det så att personer som levt barfota större delen av livet springer mer på framfoten. Dock fanns det även bland kenyanerna som Lieberman studera personer som landade på hälen när de sprang i en självvald hastighet trots att de aldrig använt skor. Detta visar klart och tydligt att framfotalöpning inte på något sätt är “default” för människan. Det som den klassiska joggingskon har gjort är att den flyttat fördelningen mellan de olika fotisättningarna genom att minska hårdheten mellan löparen och underlaget.

Jag tror att det största problemet när det gäller fotisättning är personerna som jag tog upp tidigare. De som tenderar att ta för långa löpsteg och landa för långt framför kroppen. Detta gäller i och för sig oavsett hur man landar med foten men oftast är det hällöpare som tenderar att ta för långa steg. Samma personer har ofta också tår som är klart vinklade uppåt och som jag skrev i mitt inlägg, Landa på framfoten, mellanfoten eller hälen?, så är det troligen dessa personer som även har en väldigt hög passiv peak. Tittar man på elitlöpare så hittar man i stort sett ingen som landar med tårna så klart pekandes uppåt. Mer eller mindre alla de som landar på hälen gör det med en liten vinkel på foten där mellanfoten slår i nästan samtidigt som hälen.

Antalet studier på hur en förändring i fotisättning påverkar ens prestations är det väldigt ont om. När det gäller Posetekniken så finns det ett par publicerade studier på hur träning av Posetekniken påverkar löpförmågan. Den ena studien visade på en försämrad löpekonomi efter 3 månaders träning hos triathleter (6) och den andra visade på en minskad excentrisk belastning kring knät med Pose running (7).

En illustration över Pose tekniken

Resultatet i den andra studien är givetvis en no-brainer vilket alla som läst alla mina inlägg säkert förstår. Belastningen hade istället flyttas till underbenen och fötterna vilket också visade sig hos deltagarna då de åkte på en hel del överbelastningsbesvär under träningen. Av någon underlig anledning så nämndes aldrig detta i studien (8). Att löpekonomin blev sämre hos triathleterna trots att de fick intensiv träning av Romanov själv (mannen som startade Pose running) är knappast något som talar för Pose det heller även om 12 veckor nog får ses som i underkant för att utveckla och träna upp muskler för en ny löpteknik. Av någon underlig anledning så kan man inte hitta någon information om denna studie på Pose hemsida trots att grundaren av Pose var med och utförde studien.

Det enda som finns på hela deras sida som berör studien är ett inlägg av Romanov själv där han gör ett ganska löjligt försök att nedtona löpekonomins betydelse inom löpning (10). Istället för forskningen så använder han sig av anekdoter och påståenden tagna ur luften för att backa upp Pose.

Slutligen påstår Romanov även att de flesta i interventionsgruppen efter det att studien var avslutat slog sitt personbästa. Inte heller uppstod det några skador i gruppen, varken före eller efter studiens genomförande. Detta är raka motsatsen mot de uppgifterna som man får från studiedeltagarna själva, konstigt (8)

Det finns alltså inga som helst vetenskapliga belägg till varför man skulle vilja förändra vilken del av ens fot som rör underlaget först. En motivering skulle dock kunna vara att man har upprepade skador på samma ställe och därför vill förändra belastningen något. I detta fall kan man sakta försöka lära sig att använda en ny fotisättning. Förändring kan med andra ord vara en bra idé när man har skadeproblem.

Val av skor

Val av skor är svårt att uttala sig om. Som jag gått igenom så finns det egentligen inga tydliga bevis för någonting mer än att skorna förändrar saker och ting och olika skor kommer att ha olika inverkan. Om den förändring som sker är bra eller dålig är det ingen som kan säga på förhand, i alla fall inte när det gäller personer som är friska från början. Så om du har en sko som du tycker fungerar bra just nu ser jag ingen orsak till att förändra på det. Det finns inga belägg för att någon annan sko skulle fungera bättre. Undantaget är om du nu har tunga skor då ett par lättare skor kan hjälpa dig att prestera bättre i en tävling.

Om man ska köpa sina första skor skulle jag rekommendera att man börjar med något enkelt. En tung sko med mycket dämpning, förhöjd häl och hålfotsstöd finns det ingen orsak att lägga pengar på om man inte vet att det har hjälpt en med tidigare löprelaterade skador. Skotillverkare skulle säkert påstå något annat här men i så fall tycker jag att det är dags att de leverar lite bevis. Det finns ingen brist på finanser hos många av tillverkarna i alla fall. En av studierna som jag tog upp i del 3 var faktiskt delvis sponsrad av Nike (11). Förhoppningsvis så kommer det fler studier av denna typ även om resultatet i den första inte visade några direkt fördelaktiga resultat för Nike.

Viktigt att komma ihåg med alla studierna som finns nu är att de även hänger på hur man bedömer personernas fötter för skorna. Studierna visar att den teknik som används i en majoritet av alla butiker idag när man gör en statisk bedömning av personen i stående eller vid gång inte fungerar. Det betyder ju inte att man inte kan utveckla någon teknik som faktiskt fungerar.

Jag har under tiden som jag skrev alla inlägg i denna artikelserie varit i mejlkontakt med ett par artikelförfattare och från en av dessa fick jag reda på att det är en randomiserad studie (RCT) på gång som tydligen ska visa att skor verkligen hjälper mot skador. Om detta är sant eller inte vet jag inte men om en sån studie dyker upp så lovar jag att det kommer ett långt inlägg kring den här på sidan. Tills vidare tar jag det dock påståendet med en stor nypa salt.

Jag tror att det viktigaste när man väljer skor är att skon sitter bra på foten. Att det känns bra både jogga och springa i dem. Kommer ni ihåg Nigg som jag tog upp i inlägget kring löparskor och skaderisk. I samma artikel som han visade på de klara bristerna i rådande teorier kring skador så la han fram en ny hypotes. Denna hypotes går ut på att hur mycket musklerna får arbeta speglar sig i hur bekväma ett par skor känns. Detta innebär att mer bekväma skor skulle innebära mindre muskelarbete och därmed en bättre löpekonomi. Nigg publicerade 2009 även en studie där han visade just detta resultat (5).

Bättre löpekonomi med bekväma skor.

Den studien visar också på att man inte ska dra alla skor över samma kam som många barfota och framfotalöpare lätt gör.

Jag tror inte alls på hälförhöjning i skorna. Det finns ingen bra motivering till varför de finns och jag tror att de bidrar till att många tar för långa löpsteg när de springer. En häl som är några mm högre i hälen än framtill får man nog leva med men om valet står mellan två skor i samma prisklass och båda känns väldigt bra så hade jag valt den med lägst häl 10 gånger av 10.

Vibram Five Fingers

Att gå över till någon typ av minimalistisk sko som Vibram FiveFingers tror jag inte är någon bra lösning för de flesta. Att använda ett par Vibram då och då när man kör sin “barfotaträning” kan vara ett alternativ om man inte har någon gräsmatta eller mjukare stig att springa på. Jag tror att de flesta med fördel skulle kunna lägga in en del barfotalöpning i sin träning och har man ingen bra yta att göra detta på är FiveFingers ett alternativ. FiveFingers kan med andra ord vara ett alternativ vid träning till barfotaträning. Att gå direkt från att springa med långa sträckor i löparskor till att endast springa med FiveFingers tror jag är ett för långt steg för de flesta.

Nike Free 3.0

Det finns andra alternativ till skor som kan vara värda att fundera kring. Nike har sina Free med väldigt flexibla sulor. Dessa skor har visat sig leda till att kinematiken, dvs vinklar i de olika lederna och därmed också fotisättning, blir i stort sett den samma som vid barfotalöpning (9). Precis som med FiveFingers så tror jag att dessa skor är något som man ska vara försiktig med i början. Jag springer själv oftast med två olika modeller av Free men min träningsmängd är liten och det blir maximalt 2-3 mil i veckan i löpspåret (med betydligt mer löpning på fotbollsplan).

Puma L.I.F.T

Ett par racing flats, d.v.s. lättare skor typ Puma L.I.F.T och liknande kan nog vara en bra medelväg för de som vill ha ett par lätta skor med lite dämpning. Dessa skor väger oftast runt 100-150 gram och har en ganska låg häl och mindre dämpning. Alla tillverkare har sina egna modeller och det är bara att välja något som passar.

Summering av min serie

Detta är utan tvekan den största artikelserie som jag har gjort här på sidan. Det blev mycket läsning och mycket skrivande innan jag blev något sådär nöjd med slutresultatet. Även om det finns för mycket luckor i forskningen för att man ska kunna få fram någon riktigt bra slutsats så hoppas jag att det varit intressant att följa inläggen. Kanske har de också hjälpt någon läsare att ta ett lite mer informerat beslut nästa gång det är dags för nya skor.

Relaterade inlägg:

1. Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 2 av 7) – Hur skor påverkar våra fötter
2. Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 5 av 7) – Barfotalöpning, förändringar i teknik och prestationsförmåga
3. Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 6 av 7) – Barfotalöpning och snedtolkning av studier

Relaterade inlägg:

1. Sidan är återigen anpassad för utskrift
2. Hur man hittar information på Traningslara.se
3. Big wave surfing

Samtidigt har man tittat på spelarnas ögonrörelser för att se hur mycket de fokuserat på olika saker när de ska så sina straffar.

Man utförde även testerna i två olika situationer. En helt utan press där deltagarna endast trodde att man testade utrustningen för att kontrollera ögonrörelser och en situation där deltagarna fick reda på att vinnaren skulle få 50 pund.

J Sports Sci. 2010;28(9):937-46.
A moving goalkeeper distracts penalty takers and impairs shooting accuracy.
Wood G, Wilson MR.

When facing penalty kicks in football (soccer), goalkeepers frequently incorporate strategies that are designed to distract the kicker. However, no direct empirical evidence exists to ascertain what effect such visual distractions have on the attentional control, and performance, of footballers. Eighteen experienced footballers took five penalty kicks under counterbalanced conditions of threat (low vs. high) and goalkeeper movement (stationary vs. waving arms) while wearing eye-tracking equipment. Results suggested that participants were more distracted by a moving goalkeeper than a stationary one and struggled to disengage from a moving goalkeeper under situations of high threat. Significantly, more penalties were saved on trials when the goalkeeper was moving and shots were also generally hit closer to the goalkeeper (centrally) on these trials. The results provide partial support for the predictions of attentional control theory and implications for kickers and goalkeepers are discussed.

Resultatet blev att spelarna fokuserade mer på målvakten och mindre på var de skulle slå in bollen när målvakten rörde sig på linjen. Precisionen i straffarna blev också något sämre.

The biggest memory I have is the 1984 European Cup final against Roma and my ‘spaghetti legs’ routine during the penalty shoot-out that won us the trophy. People said I was being disrespectful to their players, but I was just testing their concentration under pressure. I guess they failed that test.

Bruce Grobbelaar, Former Liverpool F.C.
Goalkeeper (in Jackson, 2005)

Relaterade inlägg:

1. Dina gener styr vilken diet som passar dig bäst!
2. Kreatin monohydrate vs kreatin etyl ester – vad fungerar bäst

Andra föreläsare på utbildningen är främst nutritionisten Anki Sundin som är väldigt duktig på allt som har med kost och träning att göra. Hon har bland annat skrivit den nyutgivna boken Idrottarens Kostbok för SISU. Ni kan hitta flera intressanta texter av Anki och mer information om henne på hennes hemsida och hennes blogg.

Även Malin Pegenius, vinnare av Luciapokalen i Bodybuilding klass -55 kg år 2009, är med och håller i några av de praktiska momenten och berättar om sin träning. Förutom detta blir det en del om coaching, kostregistrering med hjälp av hälsovakten och en del events i samband med fitness4fun där flera ur Sveriges fitnesselit tävlar. Förra kurstillfället fick vi även tid till att lägga in ett crossfitpass i slutet på en av dagarna som gav en skön träningsvärk nästkommande dag.

Fredrik "freddan" Eriksson som håller i fitness4fun är i ganska bra form trots att han mest är ute och tränar sin kondition hela tiden. Foto Linda Hult

Om utbildningen

NGruppen PT Academy B & F-utbildning är en 6 dagar lång fördjupningsutbildning för dig som har förkunskaper motsvarande kostrådgivare, PT eller liknande. Utbildningen är skräddarsydd för dig som vill inrikta dig på avancerad näringslära och styrketräning, muskelbyggande och muskelstyrka.

I kursmaterialet ingår förutom bilder på alla slides som används på föreläsningarna Ankis bok “Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare” samt ett häfte på en 40-50 sidor med träningsfysiologi som jag har skrivit.

Ur programmet:

• Kost- och näringslära för uppbyggnad och deff
• Kost- och näringsanalys
• Muskelfysiologi
• Konstruktion av träningsprogram för uppbyggnad och deff
• Programmering och olika metoder för att fortsätta öka i styrka/volym
• Fysiologin bakom olika träningstekniker så som Doggcrapp, Myoreps, HST mm
• Träning av bålen och instabila underlag
• Genomgång av kosttillskottsmarknaden med objektiv utvärdering

Omfattning:

6 heldagar uppdelat på 2 veckoslut (fre-sön). Avslutas med hemtentamen för licens.
Kursomgångar 2010:

1. Juli/aug: 30 juli-1 aug + 6-8 aug Lysekil. Sista anm.dag 15 juli. Sammanfaller med Fitness4Fun-tävlingen. Extra mycket aktiviteter utlovas!
2. Nov: 5-7 nov + 12-14 nov Stockholm. Sista anm.dag 22 okt.

Pris:

Malin Pegenius när hon vann Luciapokalen 2009

15 600 kr inkl moms (12 480 kr exkl moms) Möjlighet till avbetalning finns. Deltagarna står själva för mat och logi. (Vid återbud efter sista anmälningsdag debiteras 2500 kr inkl moms. Beloppet dras av från kursavgiften om du bestämmer dig för att gå utbildningen vid ett senare tillfälle.)

Om Anki Sundin och NGruppen:

Anki Sundin är nutritionist (näringsfysiolog / fil mag nutrition) och författare till ett flertal böcker inom området näringslära. I studiematerialet på B & F-utbildningen ingår hennes nya bok Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare. Hon har en övertygande idrottslig meritlista bakom sig med bland annat SM-guld i bänkpress och SMsilver i styrkelyft i medaljsamlingen.

Anki driver NGruppen, ett utbildningsföretag inom kost- och näringslära samt träning. I företaget ingår NGruppen PT Academy, som specialiserar sig på fortbildning för personliga tränare, kostrådgivare, instruktörer och andra med motsvarande bakgrund. Anki är själv en mycket uppskattad föreläsare i sammanhang där kost, näringslära och prestation står i fokus.

Anmälan

Anmälan sker via e-post till Anki Sundin anki.sundin@ngruppen.se. Ange namn, personnummer (6 siffror), adress och när du önskar gå. Om ni anmäler er härifrån så uppskattar jag också om ni anger mig som referens.

Välkommen att bli en av Sveriges bästa inom kost, näringslära och träning!

Relaterade inlägg:

1. B & F -utbildning: För dig inom styrketräning, bodybuilding och fitness
2. Nya utbildningstillfällen: Ngruppens PT Academy
3. Vårens utbildningar från Ngruppens PT Academy

Jag kommer att vara borta fram till midsommar. Ska hjälpa till på ett läger med Skånebolls unga fotbollstalanger och kommer troligen inte att ha tillgång till internet. Förvänta er därför inga svar på era kommentarer från mig den närmsta veckan. Trevlig helg alla…

Relaterade inlägg:

1. Kort semester
2. Bloggen har tagit en kort semester
3. Kort intervju med Jacob under Fitnessfestivalen

Relaterade inlägg:

1. Sidan uppdaterad (med info för er med problem)
2. Bloggen ligger nu på en snabbare webserver
3. Sidan är återigen anpassad för utskrift

Observera att filmen är reklam!

Om ni väljer att titta på den så stöttar ni oss med några ören. Notera att vi valt att använda samma inlägg hela tiden som vi endast uppdaterar och skriver om. Kommentarerna under behöver nödvändigtvis inte ha något med det aktuella filmklippet att göra. Vi har valt att göra såhär för att sidan inte ska innehålla en massa reklaminlägg när folk söker.

Här är originalinlägget:

Vår sida växer och växer vilket vi båda tycker är kul men samtidigt ställer det mer krav på både resurser och tid från oss. Sett till arbetstiden så tjänar vi mindre än en anställd på McDonalds Vi har som vi redan nämnt fått en ny sponsor i gymutrustning.com som ger oss lite pengar och vi har hjälp av dessa pengar tänkt uppgradera vårt webbhotell (det går lite långsamt nu) ganska snart.

Vi har nu ännu ett sätt att få in pengar som innebär att vi lägger upp en reklamfilm på sidan då och då. Varje gång någon tittar på den här filmen så får vi några ören i intäkter. Vår tanke är att vi lite då och då publicerar ett inlägg med en film liknande den här under. Produkten eller varumärket som visas upp behöver inte nödvändigtvis vara något vi stödjer, men vi tänker inte lägga upp totalt irrelevant eller tråkig reklam heller. Vi kommer vara tydliga med att det är reklam redan i titeln på inlägget, genom att skriva ”(reklam)”, så ni som inte är intresserade behöver inte ens trycka på länken.

Ett annat sätt skulle kunna ha varit att ”smyga in” filmerna i våra vanliga texter men det anser vi skulle kännas fel och efter att saken diskuteras oss sinsemellan har vi kommit fram till denna lösning som vi tycker känns bra och är ärlig mot er läsare. Ni som vill hjälpa oss och vårt arbete med sidan lite eller som faktiskt vill se den nya reklamen för produkt x kan alltså klicka på länken, se på filmen och samtidigt ge oss lite stöd i form av en liten slant. Ni som inte är intresserade av reklamfilmer eller inte tycker att det är värt att titta på reklam för att hjälpa oss kan istället helt ignorera inläggen.

Vad tycker ni om detta? Totalt värdelös idé som stör er genom att ni får ett extra mail / extra uppdatering på Facebook / i er RSS eller ett vettigt sätt för oss att få in några kronor som samtidigt det inte stör er?

Stort tack till alla våra läsare!

/Jacob och Nicklas

Relaterade inlägg:

1. Core – del III, Stegring av träningen
2. Arkiv efter kategori
3. Hur man mäter sin vätskeförlust efter träning

Jag påstår inte att det för den delen att det är bättre heller, men att man bör förhålla sig objektiv till forskningen och att man, i mina ögon, inte alls behöver byta bort fettkällor som exempelvis ost, grädde, smör, nötkött och kokoksfett i tron att det skulle vara “dåliga” val. Jag skrev även om kolesterol i den texten vilket var något jag diskuterar vidare i min text om ägg som jag anser vara ett fantastiskt nyttigt och bra livsmedel (“Ägg – ett fantastiskt livsmedel!“).

Angående vetenskapen gällande dessa saker är min åsikt att en del komplexa samband förenklats genom att skylla på det mättade fettet. T.ex. benämns ofta mat som hamburgare, pizza, korv med bröd och kebabrulle som “fet mat” vilket på sätt och vis, enligt mig, kan missleda läsaren att tolka fettet som det dåliga i sådan kost. Men där finns ju även stora mängder salt och massor av raffinerade kolhydrater. Ofta finns där såser och fritering med fettsammansättning av tveksam kvalité, socker samt en del tillsatsämnen som ibland kan tros vara skadliga. DÅ tänker jag framför allt på natriumnitrit (E250) som jag skrivit om tidigare (“E250, ett tillsatsämne att se upp med – Del 1” och “E250, ett tillsatsämne att se upp med – Del 2“).

Att äta mycket halvfabrikat och s.k. “skräpmat” innebär alltså en cocktail av massa tveksamma saker och jag vill hävda att det är denna cocktail som gör att människor blir sjuka av maten. Att den sedan dessutom innehåller en hög andel mättat fett i många fall tror inte jag är någon bov alls. Således tror jag att människor med ohälsosamma kostvanor (vilket i sig med stor sannolikhet innebär ohälsosam livsstil även ur fler perspektiv) helt spontant då även får en kost med hög andel mättat fett. De blir sjuka av kosten som råkar vara rik på mättat fett, men mättat fett i kosten är inte vad som gör dem sjuka. Hamburgaren med pommes frites och Coca Cola är ett bra exempel. Där finns en del nyttiga komponenter och flera sämre komponenter. Den som äter ett sådant mål mat flera gånger per vecka gör sannolikt ett dåligt val ur hälsosynpunkt men inte på grund av mättat fett.

Tre nya publikationer

För att diskutera detta vidare tänkte jag ta upp tre nyligen publicerade arbeten. Den ena är en stor svensk rapport av Statens beredning för medicinsk utvärdering vid namn “Mat för diabetes – en systematisk litteraturöversikt” som är en stor rapport som granskar den vetenskapliga litteraturen för studie om kost och diabetes som publicerats sedan 1980 till och med september 2009 (1). Den kan du läsa här.

Utöver den rapporten tänker jag nämna en vetenskaplig debattartikel av den kände kostforskaren Frank B Hu med titeln “Are refined carbohydrates worse than saturated fat?” som publicerades i juninumret av American Journal of Clinical Nutrition. Här diskuterar Hu frågan om huruvida fokus snarare kanske bör frångå det mättade fettet och att vi istället bör rikta mer fokus på raffinerade kolhydrater som den stora riskfaktorn för övervikt och metabola syndromet (2).

Slutligen tänkte jag nämna en tredje publikation, närmare bestämt en nyligen publicerad meta-analys i den vetenskapliga tidsskriften Circulation. Denna meta-analys är genomförd på Harvards universitet i Boston och har studerat det vetenskapliga underlaget för rött kött och processat kött ur diabetes- och hjärt- kärlsjukdomsperspektiv. I mina texter om E250 diskuterar jag detta en del ur cancersynpunkt men här har man alltså tittat på hjärt- kärlsjukdom och diabetes. Titeln till denna nypublicerade litteraturgenomgång och meta-analys är “Red and Processed Meat Consumption and Risk of Incident Coronary Heart Disease, Stroke, and Diabetes Mellitus. A Systematic Review and Meta-Analysis.” (3).

Varför dessa tre?

Gemensamt för de här tre publikationerna som jag tänkt nämna i korthet är att de är publicerade under senaste månaderna, de handlar om kosten och hälsa samt att de bidrar till en bredare syn på den komplexa frågan om fett, mättat fett och “dålig mat” i allmänhet.

Vad gäller den svenska rapporten från SBU så anser jag att den är ett steg mot en mycket mer objektiv syn på kosten för diabetiker. Det vetenskapliga stödet för vad som tidigare handlat om rekommendationer för högt kolhydratintag och försiktighet med mättat fett har nu tonats ner och experterna menar att det vetenskapliga underlaget är skralt. Huruvida en kost rik på fett eller rik på kolhydrater är bättre/sämre kan man inte uttala sig om utifrån de studier som granskats. Inget stöd finns för att lågfettkost alls har någon positiv effekt för dödlighet och vidare sjuklighet hos diabetiker. Att sänka glykemiskt index i kosten förefaller positivt för diabetes typ 2 och för kvinnor med den sjukdomen finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att rekommendera ökat intag av omega-3, fisk och nötter. I allmänhet rekommenderas måttlighet med kolhydratintaget för alla diabetiker oavsett kön enligt rapporten.

SBU’s litteraturgenomgång har diskuterats massor i media men tyvärr har den där fått helt fel fokus. Tidningar och nyheter har valt att nämna rapportens konklusioner gällande moderat alkoholintag och kaffedrickande. Att dessa anses vara positiva är såklart intressant men jag ser den allt mer nyanserade bilden av totalfett, mättat fett och kolhydrater som den viktiga punkten i rapporten. Min egen åsikt är att det är ett steg i rätt riktning och att jag tror framtiden kommer innebära ytterligare råd om lågt kolhydratintag för folk med nedsatt glukostolerans och insulinkänslighet. Att en kost som påverkar insulinusöndring och glukosnivåerna minimalt skulle vara annat än bra för individer med rubbningar för just dessa metabola effekter känns enbart logiskt känner jag. Det finns ingen anledning att kategoriskt säga “alla kolhydrater måste bort och alla skall äta LCHF från och med imorgon!” men att kostråd för både friska och sjuka tror jag kommer bli allt mer fettliberala och kolhydratsnåla i framtiden.

En måltid med både mer och mindre näringsrika ingredienser. Men vill man kategorisera det som "fet" mat blir det inte helt rättvisande. Och det som skulle kunna tänkas onyttigt är knappast det mättade fettet i osten och köttet. Snarare sockret i colan, transfettet (?) i stripsen och det vita mjölet.

Artikeln om mättat fett och raffinerade kolhydrater från American Journal of Clinical Nutrition lyfter fram det vetenskapliga underlaget idag och diskuterar diskuterar huruvida mättat fett verkligen är en så stor hälsobov och om det snarare är raffinerade kolhydrater man rekommendera folk att hålla nere på. Så som det vetenskapliga underlaget är idag verkar en stor del av forskavärlden mer och mer se raffinerade kolhydrater, hög glykemisk belastning och socker som ett stort problem. Detta i kombination med en fysiskt inaktiv livsstil och allmänt högt kaloriintag.

Slutsatsen i Hus artikel tycker jag känns rimlig. Det finns inget direkt vetenskapligt stöd för att öka intaget av mättat fett som om det hade ett egenvärde i sig. Däremot kan ett paradigmskifte kanske vara på plats där man slutar varna för det och snarare ser till de raffinerade kolhydraterna. Måhända är detta inget nytt för forskare men faktum kvarstår att man från mindre vetenskapligt håll än idag stöter på onynaserade varningar för mättat fett och än idag framhålls ett intag av mättat fett över 10E% (en tredjedel av totalt fettintag där rekommendationen är cirka 30E%) som något “negativt” enligt Livsmedelsverket. Något jag anser vara en överdriven slutsats och en rekommendation utan vetenskapligt stöd.

Ett utdrag ur artikeln:

Clearly, diets high in either saturated fats or refined carbohydrates are not suitable for IHD prevention. However, refined carbohydrates are likely to cause even greater metabolic damage than saturated fat in a predominantly sedentary and overweight population. Although intake of saturated fat should remain at a relatively low amount and partially hydrogenated fats should be eliminated, a singular focus on reduction of total and saturated fat can be counterproductive because dietary fat is typically replaced by refined carbohydrate, as has been seen over the past several decades. In this era of widespread obesity and insulin resistance, the time has come to shift the focus of the diet-heart paradigm away from restricted fat intake and toward reduced consumption of refined carbohydrates. (2)

Delvis härdat fett och raffinerade kolhydrater låter mer som allmän “skräpmat” än mat som är ohälsosam på grund av det mättade fettet i den.

Den tredje, och sista, publikationen i den här texten är som sagt en stor litteraturgenomgång där forskare gjort en meta-analys av studier gällande rött kött och processat kött i samband med risken för diabetes och hjärt- kärlsjukdom (3). Här har forskarna granskat 20 studier med ett totalt underlag av 1 218 380 individer. 23 889 individer hade drabbats av kranskärlssjukdom (CHD) 2 280 hade drabbats av stroke samt 10 797 fall av diabetes mellitus. Intaget av rött kött korrelerade inte med någon av sjukdomarna och ses inte som en riskfaktor här. Däremot ses en ökad risk med hela 42% per 50 gram processat kött. Samma siffra för diabetes var 19% och för stroke fanns inget samband för någon av köttsorterna.

Slutsatsen av denna stora meta-analys antyder att något i det processade köttet innebär en ökad diabetsrisk och ökad risk för hjärt- kärlsjukdom. Korv, salami och rökt skinka har samma fettsammansättning som fläskkotlett eller entrecote och därmed finns alltså inget här som tyder på att t.ex. korvens fettsammansättning skulle vara ohälsosam. Snarare tror jag att det är E250 som är en stor risk, men även mängden salt. Till detta får man heller inte glömma att, som jag tidigare påpekat, kan inbegripa fler ohälsosamma komponenter i en kost med mycket processat kött. Kanske äter de som konsumerar mycket korv även mer vitt bröd och mer pommes frites? Kanske är den typen av individer mer benägna att äta skräpmat i allmänhet än de som lägger ner mer tid på att tillaga en finare köttbit? Det är bara rena spekulationer från min sida men komplicerar i alla fall bilden för den som vill tala om korv och bacon som “onyttigt” ur fettsynpunkt. Visst kan man ha synpunkter på hur hälsosamma dessa livsmedel är men jag tycker inte att fettsammansättningen är ett argument för det.

Författarna till meta-analysen skriver följande:

Our findings demonstrate that consumption of processed meat in particular is associated with incidence of CHD and diabetes mellitus, highlighting the importance of separate consideration of health effects, underlying mechanisms, and policy implications of different types of processed versus unprocessed meats. Our findings also identify critical gaps in our understanding of how meat consumption influences cardiometabolic risk, including potential effects of red meat consumption on diabetes mellitus or CHD; of any meat consumption on stroke risk; and of specific ingredients that could be underlying these relationships. On the basis of our evaluation of average nutrient and preservative contents of red and processed meats, constituents in meats other than fats may be especially relevant to health effects. On the basis of this systematic review and meta-analysis of all available data, future research should carefully distinguish between different types of meats, and policy measures for improving cardiometabolic health should focus particularly on reducing processed meat consumption, including consideration of recommendations for specific quantitative limits. These findings are particularly timely for current efforts to update the US Dietary Guidelines for Americans, which are also often a reference for other countries around the world. (3)

Den höga saltmängden och andra konserveringsmedel (t.ex. E250) tros alltså ligga bakom den stora skillnaden som sagt. Inte fettsammansättningen utan något helt annat vilket forskarna menar borde innebära helt andra råd för processat kött och rent rött kött där de inte bör buntas ihop i en och samma rekommendation.

En personlig favorit för mig är isterband. Osannolikt gott! Här är en god isterbandsrätt från den mycket läsvärda bloggen Birgitta Höglunds mat, isterband med stekt ägg och en coleslaw. Receptet på just den här rätten hittar du i länken under referenslistan. Dock förefaller det som jag bör njuta med måtta av den underbara korven ur både cancersynpunkt och hjärt- kärlsjukdoms- och diabetessynpunkt.

Slutord

Jag tycker de här tre publikationerna som nyligen publicerats är intressanta och ger som sagt en bredare bild av något jag anser att man tittat för snävt på i många år. Jag tycker det är synd att så god mat som ost, grädde, smör och kött får en oförtjänt stämpel som “sämre val” endast baserat på fettmängd och fettsammansättning. Jag ser helt enkelt ingen anledning till rekommendera ett lägre intag av mättat fett i sig så länge vetenskapen inte har tydligare svar. Dessutom buntas källor till mättade fetter ihop med processat kött liksom rent kött, en jämförelse som ju enligt studien i Circulation alltså svårligen låter sig göras (Livsmedelsverket om mättat fett).

Det finns idag, enligt mig, ingen anledning att direkt rekommendera ett drastiskt ökat intag av mättat fett och samtidigt försöka nolla ens kolhydratintag men jag ser heller ingen som helst anledning till att rekommendera en begränsning för 10E% bara för sakens skull.

Jag är positiv inför framtiden dock och tror som sagt att vi framöver kommer skåda en utveckling i synen på kost där man mer och mer ser till råvarors kvalité och slutar stirra sig för blind på olika energifördelningar, slutar demonisera mättat fett och försöker satsa på allmänt minskat intag av “skräpmat” (oavsett vilken delkomponent i skräpmaten man själv tror är “värst”).

/Nicklas

1. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Mat för diabetes – en systematisk litteraturöversikt. SBU, Stockholm: 2010
2.Hu FB. Are refined carbohydrates worse than saturated fat? Am J Clin Nutr. 2010 Jun;91(6):1541-2. Epub 2010 Apr 21.
3.Micha R, Wallace SK, Mozaffarian D. Red and Processed Meat Consumption and Risk of Incident Coronary Heart Disease, Stroke, and Diabetes Mellitus. A Systematic Review and Meta-Analysis. Circulation. 2010 May 17. [Epub ahead of print]

Receptet på Birgitta Höglunds maträtt i bild hittar du här och hennes läsvärda blogg hittar du här.

Relaterade inlägg:

1. Kolhydrater, mättat fett och ”skräpmat” – fortsättning
2. Om mättat fett, kolesterol samt tips för att öka på fettet i kosten
3. Finns det en metabol fördel? del I kolhydrater vs fett

Jag skrev därför ihop ett eget plugin nu på förmiddagen. Det blev ingen vacker kod men funktionen finns där i alla fall och om jag får lust senare (eller om funktionen verkligen är efterfrågad?) så ska jag snygga till koden och göra det möjligt att bläddra bland kommentarer ända fram till kommentar nr1 här på sidan. Funderar även på om det skulle hjälpa om jag inkluderade datum och tid då kommentarerna skrevs?

Du hittar de 50 senaste kommentarerna på bloggen om du trycker på länken "fler kommentarer" som du hittar under de senaste kommentarerna på startsidan.

Fler förslag på hur sidan kan göras lite mer lättnavigerad och mer användarvänlig tas gärna emot. Man blir väldigt hemmablind när man arbetar med en sida hela tiden och efterhand så ser man inga brister tyvärr.

Relaterade inlägg:

1. Några kommentarer har försvunnit
2. 1000 kommentarer!! (lite historia och statistik)
3. Proteinbalans hos äldre påverkas av näringstajming

Texten kommer i vanlig ordning inte kunna inkludera varje aspekt. Jag kommer inte behandla några träningsrelaterade effekter, inga miljödiskussioner och jag kommer inte gå in på varenda hälsoaspekt som någonsin diskuterats gällande kaffekonsumtion. Möjligtvis i en senare del i så fall.

I den här texten ämnar jag att begränsa mig till kaffekonsumtionen i förhållande till de metabola sjukdomarna primärt samt kaffets effekt på energiförbrukning. Med andra ord en inriktning på kroppsvikt och dess relaterade sjukdomar. Vilken roll spelar kaffet?

Historia och bakgrundsinfo

Här gör jag det lätt för mig. Istället för att själv skriva en lång inledningstext om kaffe som dryck och dess historia så rekommenderar jag Svensk Kaffeinformations hemsida där du kan läsa mycket kring detta. Det fins mycket intressant kuriosa och historia om kaffet så gå gärna in där om du är intresserad av sådan info. Resten av texten kommer enbart rikta in sig på kaffets diskuterade inverkan på ovan nämnda fysiologiska aspekter.

Kaffekonsumtion och sjukdomsprevention

När man studerat sambandet mellan kaffekonsumtion och olika sjukdomar finner forskare ofta en skyddande effekt av att dricka kaffe. I en meta-analys från december 2009, publicerad i den högt ansedda vetenskapliga tidsskriften Archives of Internal Medicine, granskades studier på konsumtion av vanligt kaffe, koffeinfritt kaffe och té kopplat till typ-2 diabetes (1). I 18 av de inkluderade studierna var det kaffekonsumtion specifikt som studerades och forskarna fann här en minskad risk med 7% för insjuknande i diabetes typ 2 för varje extra kopp kaffe per dag. De inkluderade studierna var inga stora studier och resultatet diskuteras som något överdrivet positivt men ger ändå en god bild av en potentiellt skyddande effekt från kaffet. Dessutom har detta påvisats i fler litteraturgenomgångar och är alltså inga unika fynd (2, 3, 4). Att samma effekter ses även från koffeinfritt kaffe och té antyder att det är annat i de här dryckerna än koffein som är fördelaktigt.

Utöver den positiva inverkan som kaffe och liknande drycker förefaller ha på glukosmetabolismen (vilket tros ligg bakom den minskade diabetesrisken) visar studier även ett samband mellan bättre hjärt- kärlhälsa (3, 4) och mindre risk för flera cancerformer (3, 5), dock en observerat ökad risk för cancer i urinblåsan.

For hepatocellular and endometrial cancers, there appears to be a strong and consistent protective association; for colorectal cancer, the direction of association is borderline protective. There appears to be no association with breast, pancreatic, kidney, ovarian, prostate, or gastric cancer. Risk of bladder cancer appears to be associated with heavy coffee consumption in some populations and among men. The associations with childhood leukemia and mother’s consumption of coffee were ambiguous-with some suggestion of risk at high levels of daily consumption. (5)

Effekter som ger den övervägande positiva hälsobilden tillskrivs dess bioaktiva ämnen med antioxidativa egenskaper, återigen något du finner även i té och koffeinfritt kaffe. Även kakao är ju en böna med extrema mängder bioaktiva ämnen som förefaller nyttiga för människan vilket jag skrivit en lång text om tidigare (“Kakao – rena supermedicinen!“).

Filterkaffe och inte kokkaffe

Värt att nämna är att de hälsosamma effekterna som studerats i de här studierna gäller konsumtion av filtrerat kaffe och inte kokkaffe. Kokkaffe förefaller snarare ha en negativ effekt, åtminstone om man anser högre LDL-kolesterol vara negativt (vilket det ju inte behöver vara). Men medveten bör man i alla fall vara om att kokkaffe inte påverkar kroppen på samma sätt som det filterkokade kaffet.

Kaffe för ökad ämnesomsättning

Koffein har effekten att öka ämnesomsättningen och stimulera till ökad fettförbränning. Detta är vida känt sedan länge och samma sak gäller för t.ex. capsicin i chili (mer om chilipeppar och ämnesomsättningen kan du läsa i min text “Mer om naturliga fettförbrännare – Chili“) och ämnen i té (6). Detta gäller dessutom även i form av kaffe. Koffeinets prestationshöjande egenskaper är något man bara kunnat påvisa i studier på just tillskott men vad gäller den energiförbrukande och lipolytiska (fettförbrännande) effekten kan den alltså uppmätas även då kaffe dricks.

I en studie från 1981 lät man deltagare sitta i en kammare mellan 9:00 till 13:00 under en dag för att klockan 10:30 dricka kaffe med 6 mg koffein eller kaffe med 100 mg koffein (7). Studien var dubbelblind så ingen av varken deltagarna eller forskarna visste vilket kaffe vem drack. Efter intag av det koffeinrika kaffet uppmättes en signifikant ökad energiförbrukning, 21.5 % under första timmen och 10 % under andra timmen. Totalt sett gav kaffet med 100 mg koffein en ökad energiförbrukning med 16 % jämfört med det andra kaffet. I termer om energi är det bara fråga om enstaka kcal dock.

I en annan studie med liknande upplägg delades 12 friska män in i två grupper som båda bjöds på 150 ml koffeinfritt kaffe (8). Den ena gruppen fick dessutom 200 mg koffein tillsatt i sitt kaffe, vilken av dem som fick vad var dock inget som deltagarna kände till. Efter att de båda grupperna druckit klart mättes kroppstemperatur och RMR (energiförbrukning i vila) under följande tre timmar. Här såg man att koffeingruppen hade en högre RMR på ca 0.2 kJ/minut under dessa 3 timmar vilket innebar en total genomsnittlig höjning av RMR på 7 +/- 4 %. Resultaten var statistiskt signifikanta och dessutom kan ju mycket väl RMR ha varit ökad längre tid än så, mätperioden var dock begränsad till just tre timmar här.

Ytterligare en annan studie från 1994 undersökte kaffeintag motsvarande 4 mg koffein/kg kroppsvikt hos 12 deltagare, 5 män och 7 kvinnor (9). Även här kunde man observera en ökning i både energiförbrukning och ökad kroppstemperatur där det fanns en stark positiv korrelation mellan hudens temperatur och individuell termogenes.

Kaffe ger ju sällan samma mängd koffein som i högdoserad supplementering (om man nu inte dricker jättemängder förstås) men faktum är att koffein i den ringa mängd som kan motsvara normal kaffekonsumtion ändå ger en ökad energiförbrukning som nog kan anses relevant ur viktsynpunkt (10). En enskild dosering 100 mg koffein i tvåtimmarsintervall under 12 timmar gav en total genomsnittlig ökning av 150 kcal hos de 9 normalviktiga deltagarna (6 kvinnor och 3 män) och 79 kcal hos de 9 överviktiga deltagarna (samma könsfördelning). Nu är det kanske ovanligt att man dricker kaffe med två timmars mellanrum enda från klockan 9 på morgon till klockan 19 på kvällen vilket var intagsfrekvensen av koffeinpillren i studien (totalt sex tillfällen) men det är fortfarande siffror som jag tycker är relevanta om man ser till fördelen med att dricka kaffe som ju smakar gott och dessutom kanske stillar aptiten en aning.

Sist men inte minst har det även visat sig att kaffe efter måltid kan öka den termogena effekten av maten. Det observerades i en studie från 1980 där åtta deltagare fick dricka koffeinfritt eller vanligt kaffe i kombination med en frukost (11).

Slutord

Jag har nu skrivit en rad av texter om vanlig god mat som kan ha en viss fördel för viktreglering/viktnedgång (mjölkprodukter, chili, nötter, och omega-3 t.ex.) och nu ytterligare en text, om kaffe alltså. Att jag valde kaffet och inte den energiförbrukande effekten av koffein var just för att hålla mig inom vad som är gott och ingår i ens vardag helt enkelt. Att supplementera med koffein för att öka ämnesomsättningen är knappast någon nyhet och det är dessutom ett av de tillskott med stark vetenskaplig evidens för prestationsökning vilket jag skrivit om tidigare (“Koffein – ett tillskott som fungerar“).

Kaffet är som sagt världens mest konsumerade dryck och att det har så många hälsomässiga fördelar gör ju inte saken sämre. Dessutom finns de positiva hälsofördelarna kvar även om du dricker koffeinfritt kaffe så för den som av någon anledning vill slippa koffein men ändå få kaffets fördelar ur hälsosynpunkt så är det lika bra med koffeinfritt enligt studierna.

Det finns dessutom fler diskuterade sjukdomar än de jag nämnt där man tror att kaffekonsumtion är fördelaktigt. Däribland Alzheimer’s (12) och Parkinson’s (13, 14) men allt kan jag inte få med. Kanske blir det fler delar om det fantastiska kaffet? Hursomhelst hoppas jag att du gillade denna.

/Nicklas

1. Huxley R et al. Coffee, decaffeinated coffee, and tea consumption in relation to incident type 2 diabetes mellitus: A systematic review with meta-analysis. Arch Intern Med. 2009 Dec 14;169(22):2053-63.
2. van Dam RM, Hu FB. Coffee consumption and risk of type 2 diabetes: a systematic review. JAMA. 2005 Jul 6;294(1):97-104.
3. van Dam RM. Coffee consumption and risk of type 2 diabetes, cardiovascular diseases, and cancer. Appl Physiol Nutr Metab. 2008 Dec;33(6):1269-83.
4. Ranheim T, Halvorsen B. Coffee consumption and human health–beneficial or detrimental?–Mechanisms for effects of coffee consumption on different risk factors for cardiovascular disease and type 2 diabetes mellitus. Mol Nutr Food Res. 2005 Mar;49(3):274-84.
5. Arab L.  Epidemiologic evidence on coffee and cancer. Nutr Cancer. 2010 Apr;62(3):271-83.
6. Hursel R and Westerterp-Plantenga MS. Thermogenic ingredients and body weight regulation. Int J Obes (Lond). 2010 Feb 9. [Epub ahead of print]
7. Hollands MA et al. A simple apparatus for comparative measurements of energy expenditure in human subjects: the thermic effect of caffeine. Am J Clin Nutr. 1981 Oct;34(10):2291-4.
8. Koot P, Deurenberg P. Comparison of changes in energy expenditure and body temperatures after caffeine consumption. Ann Nutr Metab. 1995;39(3):135-42.
9. Tagliabue A et al. Coffee induced thermogenesis and skin temperature. Int J Obes Relat Metab Disord. 1994 Aug;18(8):537-41.
10. Dulloo AG et al. Normal caffeine consumption: influence on thermogenesis and daily energy expenditure in lean and postobese human volunteers. Am J Clin Nutr. 1989 Jan;49(1):44-50.
11. Zahorska-Markiewicz B. The thermic effect of caffeinated and decaffeinated coffee ingested with breakfast. Acta Physiol Pol. 1980 Jan-Feb;31(1):17-20.
12. Barranco Quintana JL et al. Alzheimer’s disease and coffee: a quantitative review. Neurol Res. 2007 Jan;29(1):91-5.
13. Higdon JV and Frei B. Coffee and health: a review of recent human research.Crit Rev Food Sci Nutr. 2006;46(2):101-23.
14. Facheris MF et al. Coffee, caffeine-related genes, and Parkinson’s disease: a case-control study. Mov Disord. 2008 Oct 30;23(14):2033-40.

No related posts.

Om artikeln

Artikeln med titeln ”Skatt på läsk och godis behövs för barnens skull” kan du läsa här . När den publicerades tolkade jag, och säkerligen många fler med mig, nyheten som ett aprilskämt men när sedan samma nyhet uppmärksammades på flera håll i massmedia så insåg jag att så ej var fallet. T.ex. publicerade Aftonbladet nyheten (Hälsoexperter vill ha godisskatt), Expressen likaså ( Hälsoexperter vill ha godisskatt), på SVT’s nyhetssida ( Hälsoexperter vill ha godisskatt ) och Svenska Dagbladet (Hälsoexperter vill ha godisskatt ), i Dagens Medicin (Läkare vill bekämpa fetma genom straffskatt på socker) där den multinationella livsmedelskoncernen Kraft Foods dessutom svarat med en artikel mot förslaget (Godisföretag sågar sockerskattförslag ). Att man väljer en dag som 1:a april för en sådan här publicering känns ju lite konstigt eftersom det mer eller mindre bäddar för missförstånd om aprilskämt till en början kan tyckas.

Enligt författarna av debattartikeln i DN är högre skatt på socker och godis ett steg i rätt riktning för folkhälsans skull och man menar framför allt att detta är för barnens bästa. Grunden i det hela baseras på den nyligen uppmärksammade undersökningen som visat att vi i Sverige konsumerar mest godis i världen, över 17 kg per person varje år. Att en stor del av detta dessutom konsumeras av barn tror författarna är starkt bidragande till att barnfetma och livsstillsjukdomar redan i tidig ålder ökat så under senare år. Märk väl att vi i Sverige sett en stagnation av denna ökning (vilket är unikt bland världens I-länder) men det hindrar inte det faktum att det är ett problem. Jag tänker inte gå in djupare på artikeln i sig eftersom den kan läsas i länkarna men kontentan är åtminstone ett förslag att beskatta socker och godis högre samt lägre skatt på livsmedel som samma författare hävdar är nyttigt, t.ex. grönsaker och frukt.

Vad säger godissiffran i undersökningen?

Ja för det första skulle jag personligen vilja “försvara” svenskar en aning då jag TROR att siffran blir något missvisande i förhållandet till andra länder. Att konsumtionen är så hög som den visar betvivlar jag inte, och det i sig är ju givetvis negativt. Men att just svenskens godiskonsumtion är så unik tror jag kan tillskrivas an väldigt kvantifierbar konsumtion. Att vi köper så mycket lösgodis och påsar med t.ex. Gott & Blandat, Ahlgrens bilar, chokladkakor etc. gör det väldigt enkelt att påvisa mängder i statistiken.

Jag tror definitivt att man i många andra länder äter rejält med sötsaker men kanske mer i form av bakelser och kakor samt att andra befolkningar kanske bakar sina sötsaker oftare. Jag anser t.ex. inte att det är sämre med en hälsosam frukost och lite godis på kvällen jämfört med att inleda morgonen med en rostad macka med marmelad och sockrat té. Men total mängd socker under den dagen kanske blir lika både för den ena jämfört med den andra. När jag varit utomlands i andra europeiska länder ser jag ofta att det säljs mängder av toksöta bakverk överallt (Spanien och Frankrike t.ex.) men sällan ser jag lösgodis. Så statistiken som sådan bör man (som alltid) förhålla sig kritisk mot.

En annan, och eventuellt mer negativ, sida av dessa siffror är ju dessutom det faktum att många äter väldigt lite/inget godis. Att då totalsiffran blir så hög innebär att det finns en stor grupp som konsumerar extremt mycket läsk och godis. 17 kg per person varje år är rejält mycket och börjar man sedan gräva djupare i hur många som är lågkonsumenter lär man se en hel del exempel på grupper där konsumtionen är ÄNNU högre än “bara” 17 kg. Att den typen av mat som är extremt energirik och näringsfattig (typ godis, läsk och snacks) dessutom skulle kunna tänkas vara direkt beroendeframkallande är ju dessutom en teori som nyligen varit på tapeten. Detta utifrån en uppmärksammad råttstudie publicerad i Nature (1) som du kan läsa här .

Teorin bakom detta är att den här typen av mat påverkar Dopamin D2 receptorer i hjärnan på samma sätt som t.ex. droger och alkohol (2). Mindre mängd D2-receptorer har kunnat observeras hos överviktiga jämfört med normalviktiga individer i studier så teorin att godis och annan “skräpmat” skulle kunna inverka starkare fysiologiskt hos människa än vad som bara kan tillskrivas den goda smaken (och där individen beskylls för enbart dålig karaktär) känns alltså inte helt orimligt. Den här studien i Nature fick som sagt en del uppmärksamhet i massmedia, bland annat Aftonbladet (Skräpmat lika beroendeframkallande som heroin ) och på SVT:s hemsida (Skräpmat lika beroendeframkallande som knark och Skräpmat – som en drog)

Min kommentar om artikeln

Jag måste medge att jag förvånades väldigt av att Rössner och Marcus valt att gå så hårt på socker och godis. Faktum är att min första reaktion igår var “Om det hade gällt mättat fett skulle jag lita på det men nu måste det vara ett aprilskämt” men där hade jag uppenbarligen fel. Både Rössner och Marcus är ju annars två professorer som oftare beskyller fet mat som den största boven och som dessutom bestämt hävad det mättade fettets farlighet. En teori som jag själv inte delar, vilket jag skrivit om i texten “Om mättat fett, kolesterol samt tips för att öka på fettet i kosten“.

Just det här med beskattningen är svårt. Dels är det tveksamt vad det ger i faktiska skatteinkomster och dessutom är jag tveksam till om konsumtionen påverkas direkt. Och vilka grupper kommer i så fall minska? Om vi betänker att 17 kg per år inte är för varje individ i praktiken så kan man ju undra om det är gruppen med redan riskabelt hög konsumtion som kommer köpa mindre eller om de som redan enkelt skippar godiset nu helt enkelt skipar det ytterligare. Vad har man då vunnit ur folkhälsosynpunkt om förändringen bara sker hos “fel” målgrupp?

Ett annat problem är ju den eviga debatten om vad som är “nyttigt”. Kommer socker beskattas hävdar genast vissa att det snarare är det mättade fettet som borde beskattas. Kanske kommer sötsaker utan socker men med sötningsmedel öka istället? Detta är ju ytterligare något som många är kritiska till och hävdar vara värre än socker även om man inte blir fet och får karies av det (jag tänker nu på debatten om framför allt aspartam). Och vart går gränsen för halt av tillsatt socker med tanke på det enorma utbud av marmelader, frukt- och bärdrycker, syltsorter, krämer etc. som innehåller olika mängder tillsatt socker?

Ja frågan är inte lätt men att det tas upp i diskussion ser jag i alla fall som positivt. För egen del tror jag inte att det kommer slå igenom men kanske öppnar debattartikeln, i kombination med faktiska siffror på hur mycket godis som ändå konsumeras, en och annan tanke hos både industrin och privatpersoner? Slutligen vill jag rekommendera en ytterligare bloggtext i ämnet. Anki Sundin från Ngruppens blogg har skrivit en utförlig och bra text om samma debattartikel (“Sockerskatt en del av lösningen” från Ngruppens blogg http://ngruppen.blogspot.com/), läs gärna den!

Vad anser du om artikeln och dess budskap?

/Nicklas

1. Paul M Johnson & Paul J Kenny. Dopamine D2 receptors in addiction-like reward dysfunction and compulsive eating in obese rats. Nature Neuroscience. Received 29 December 2009; accepted 16 February 2010; published online 28 March 2010; doi:10.1038/nn.2519
2. Noble EP. Addiction and its reward process through polymorphisms of the D2 dopamine receptor gene: a review. Eur Psychiatry. 2000 Mar;15(2):79-89.
3  Wang GJ et al. The role of dopamine in motivation for food in humans: implications for obesity. Expert Opin Ther Targets. 2002 Oct;6(5):601-9.

No related posts.

1. Om ni gillar ett inlägg på sidan så kan ni trycka på dela knappen i början eller i slutet på inlägget och på så sätt publicera det som en länk i er egen profil. Bra om ni vill sprida en viss information till era vänner som har fått för sig något underligt via Aftonbladet eller liknande Ni hjälper även oss att växa och få fler läsare
   

   Dela med dig av våra inlägg på facebook

2. Man kan registrera sig på sidan och sen kommentera med hjälp utav sitt facebook-konto. Det är ganska många läsare som har valt att registrera sig här på sidan trots att vi för närvarande inte tillhandahåller några extra funktioner (kommer kanske i framtiden) för registrerade användare. Fördelarna med att registrera sig med sitt facebook-konto är att man slipper skriva in användaruppgifter vid registreringen.
3. Den tredje funktionen är att vi nu har en applikation/fan-sida på facebook. Om man är medlem där så får man reda på när vi har skrivit ett nytt inlägg i sin logg och man har också möjlighet att kommentera inlägg och skriva kommentarer till varje inlägg eller hemsidan i stor.
   

   Vår fansida på facebook

   Vi hade uppskattat om vi hade fått så många läsare som möjligt som blir fans så att sidan sprids ännu mer. Vi uppdaterar endast sidan 2 gånger i veckan normalt så det blir inget som kommer störa i er på facebook och det finns ju alltid möjlighet att även ta bort uppdateringarna från er feed. Det blir även ett bra sätt för er som endast läser inläggen och inte kommentarerna att hålla sig uppdaterade.

Det som har tagit upp den mesta av min tid de senaste veckorna är nu över och jag har mer tid över till att skriva inlägg igen. Först ska jag dock på semester en vecka över påske, men efter det bör det rulla på med inlägg som vanligt igen!

Relaterade inlägg:

1. Hur man hittar information på Traningslara.se
2. Traningslara.se är nu anpassad för mobil surfing..

B & F-utbildning: B & F (byggning och fitness) är utbildningen för dig som själv tränar styrketräning hårt eller jobbar med kunder som har höga mål med sin kost och träning. Du behöver själv inte vara byggare eller fitnessidrottare för att gå denna utbildning. Däremot har du ett par års erfarenhet av styrketräning och redan grundläggande teoretisk kunskap inom kost, näringslära och träning, motsvarande instruktör, PT och/eller kostrådgivare.

Du behöver alltså inte ha gått en grundläggande utbildning för att kvalificera dig till denna, men behöver ha motsvarande goda kunskaper inom grundläggande kost-, närings- och träningslära för att tillgodogöra dig innehållet på bästa sätt.

Ansvarig för NGruppen PT Academys B & F-utbildning är nutritionist Anki Sundin, vd för NGruppen. Anki är en väldigt känd föreläsare kring kost och träning och har även skrivit flertalet böcker, senast boken Idrottarens Kostbok för SISU. Hon har en övertygande idrottslig meritlista bakom sig med bland annat SM-guld i bänkpress och SM-silver i styrkelyft i medaljsamlingen.

Personligen håller jag i en del träningsfysiologi och lite om hur man hittar bra vetenskaplig information (totalt ~10 tim).

Omfattning på kursen är 6 heldagar uppdelat på 2 veckoslut (fre-sön) samt B & F-prov. Provet är i form av hemtenta med fallbeskrivning, där din uppgift blir att konstruera ett optimalt kost- och träningsprogram för en given person. I studiematerialet på B & F-utbildningen ingår hennes nya bok Näringslära för kroppsbyggare och andra kraftidrottare och ett kompendium som jag har skrivit ihop kring träning och träningsplanering.

Kursomgångarna som är planerade under 2010 är följande:

• 30 apr-2 maj och 7-9 maj i Säffle. Sista anmälningsdagen är 15 apr.
• 30 juli-1 aug och 6-8 aug Lysekil. Sista anmälningsdagen är 15 juli.
• 5-7 nov och 12-14 nov Stockholm. Sista anmälningsdagen är 22 okt.

Utbildningen i april-maj hålls i Säffle och sammanfaller med Wellness Weekend – många många spännande och utmanande aktiviteter under denna kursomgång! Utbildningen i juli-aug i Lysekil sammanfaller med Fitness4Fun-tävlingen – särskilt mycket action och utmaningar att vänta!

För den som är intresserad så finns mer information i följande pdf fil:
Presentation B &F-utbildning.

Relaterade inlägg:

1. Vårens utbildningar från Ngruppens PT Academy
2. NGruppen PT Academy B & F-utbildning i Lysekil
3. B & F -utbildning: För dig inom styrketräning, bodybuilding och fitness