Detta argument kan enkelt krossas på flera olika sätt. Här tar jag upp ett: Det finns bara en sak som bidrar till energi in i energibalansen: MAT.

Ju mer mat, desto mer energi. Insulin påverkar inte energimängden i maten. Menar Taubes att insulin gör en mer hungrig? Även det är fel då vi vet att insulin har en akut mättande effekt. Sjunkande blodsocker kan göra en hungrig, men det har förstås med kolhydrater att göra, speciellt GI och mängden kolhydrater. Insulin är inte den direkta orsaken i det här sammanhanget. Vi får inte heller glömma att insulin är viktigt för proteinmetabolismen. Mer protein –> mer insulin. Men protein kommer garanterat inte att göra dig fet!

Taubes kan inte ens förklara och processa faktumet att ‘obese people eat more food energy than do lean people’ i hans brev. Menar Taubes att insulin sänker energi ut? Skulle det sänka basic metablic rate + övriga energiutgifter på något magiskt sätt? Vad är mekanismen?

Det stämmer att övervikt kan sänka aktiviteten men högre vikt följer också BMR eftersom vävnad kostnar. Det kostar också energi att gå omkring med den extra massan. Taubes förklarar inte på ett tillfredställande sätt varför det skulle vara insulin och inte övervikten som ger det lägre aktiviteten.

Taubes är duktig på att få till snygga argument och han är uppbarligen en skicklig skribent. Men vi som kan se igenom hans argument förstår vad det egentligen handlar om: karl är en skojare och en clown.

Jag är inte kolhydrat skrämd jag åt ett par skedar ris till lunch för att komma åt kokosmjölken utan sked;-)

Jag är inne på på samma linje; att testa mig fram. En lekmanna-invändning mot train low – compete high som jag känner är att kroppen kan bli duktigt förvirrad när man efter lång tid laddar den med kollisar – den kanske då struntar i kollisarna och så ligger de där och krånglar till saker. men som sagt bra idé – ska testa.

Det är inte för bättre resultat jag testar lchf utan tycker det är mkt som talar för att det bidrar till en bättre hälsa.

tack igen!

Kul att du hittat en kost som passar dig. Jag håller, som du säkert vet, inte med dig om att vi inte skulle vara anpassade för kolhydrater i stort. De raffinerade bör dock de flesta försöka minska på så mycket som möjligt.

För en motionär som inte måste producera toppresultat så ser jag inga nackdelar med att köra LCHF när man tränar. Jag tror inte resultaten blir lika bra under tex en intensiv intervallperiod. Men om du redan har bra VO2max och mer jobbar på uthålligheten så kan jag inte se hur det skulle kunna inverka negativt. Det finns, vad jag vet, ganska lite forskning på det dock så nått säkert svar kan jag inte ge dig.

Det finns ett koncept som heter train low, compete high. Det går i princip ut på att man tränar utan kolhydrater för att maximera kroppens förmåga att använda fett som bränsle för att sen precis innan tävling höja kolhydratsdepåerna maximalt. På så sätt så har man, teoretiskt, maximal fettförbränning samtidigt som man har tillgång till kolhydrater när man höjer farten.

Om du inte är för nitiskt med att aldrig mer få i dig större mängder kolhydrater så är det något jag tycker du kan prova på inför en tävling. Testa det dock någon gång innan, det är aldrig en bra idé att använda en tävling som ett test

Jag är fn övertygad om att lchf har generella positiva hälsoeffekter – dvs borttaget av kolhydrater i synnerhet raffinerade – för kroppen baserat på att vi inte är byggda för kolhydrater.

Jag har nu “gått på” en strikt lchf i 4-5 veckor. Jag tränar relativt intensivt med kanske 4-5 mil i veckan (springer milen på 45 min) plus lite styrketräning. I början var det inte överraskande motigt men går nu bättre. Men det är lite berg- och dalbana. Ibland är uthåligheten och “motorn” ruggig medan andra pass är tunga. Samtidigt ökar jag nu mängden vilket i sig kan förklara motigheten.

Guddi; vad är nackdelarna med lchf och någorlunda seriös hobby träning?

Frank; varför är fettdriften lika bra eller överlägsen sockerdriften?

Baserat på mindre än ung 30 kolhydrater per dag.

tack på förhand

Givetvis är hade det varit bättre om man haft mätningar gjorda efter det att personerna i fråga helt anpassat sig till en lågkolhydratskost men det finns vad jag vet inga sådana mätningar. Det är dock allmänt kännt att någon som ätit lågkolhydratskost eller gått på en lågkaloridiet och som börjar äta kolhydrater igen snabbt går upp nått eller några kilo som inte har något med fettvikt att göra. Så även om det du skriver troligen stämmer till viss del tror jag inte att anpassning till fettförbrukning har någon större inverkan på glykogenlagren. Äter man lite kolhydrater och sen börjar äta mer så kommer man gå upp i vätske och glykogenvikt av det.

Att glykogenlagren inte behöver vara lika stora är inget man bara kan säga utan det får varje person själv avgöra beroende på deras situation. Om man tex ska springa ett maraton så vill man garanterat ha så fyllda glykogendepåer som möjligt.

Vid övergången är personen fortfarande sockerdriven och gör naturligtvis då av med glykogenlagren. Efterhand som han/hon blir mer anpassad till fettdrift kommer glykogenlagren att återbildas. Dock blir de inte, och behöver heller inte vara, lika stora som hos den som är sockerdriven. I stället lagrar den fettdrivne mer inramuskulära fettsyror för omedelbar användning i fettdriften.
Detta verkar glykogenbesparande.

Hos den fettdrivne öppnas ochså lagren av kroppsfett för användning, medan de högre insulinnivåerna hs den sockerdrivne låser in dem. Kroppen är nämligen hormonstyrd!

Precis som du påpekar så finns det tydliga brister i studien och rapporteringen av matintaget är troligen det största. Enligt statistiken fick lågkolhydraten hela 40 % av sitt energiintag från kolhydrater men samtidigt så skulle de hålla sig under 120g kolhydrater vilket givetvis inte går ihop.

Angående mättnad så är det väldigt blandat när man ser till faktiska studier. Det man vet är att protein mättar något mer än kolhydrater och fett och Atkins innebär oftast att man får i sig mer protein än vad man vanligen får. Det har också visat sig i studier att raffinerad mat, oavsett om det är fett eller kolhydrater mättar sämre än andra matvaror även om dess kaloriinnehåll är detsamma. Det finns dock inga bevis för att fett skulle ge en större mättnad än kolhydrater.

Jag skulle rekommendera dig att söka lite på satiety index vilket är ett vetenskapligt mått på mättnad där försökspersoner får äta en viss mängd kalorier i form av en matvara. Personerna får sen ge en subjektiv bedömning på deras mättnadskänslor de närmsta timmarna och sen får de lov att äta fritt. Man gör då en mätning på hur mycket kalorier de stoppar i sig vid den andra måltiden. Man summerar sen ihop den subjektiva mättnadskänslan med hur många kalorier försökspersonerna åt vid den andra måltiden och får då ett index på hur mättande en matvara är. Refrensvärdet är vitt bröd och man har funnit att biff har en mättnadsindex på ungefär 170 % medan potatis har över 300 % vilket motsäger argumentet att kolhydrater skulle leda till “sockerdippar” eller ökad hunger. Det motsäger också att man skulle bli mer mätt av fett än kolhydrater. Vissa studier har till och med visat på en negativ korrelation mellan fett och mättnadsindex.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7498104

Även när det gäller mer kompletta måltider så har man sett en sämre mättnad med högre fettintag. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10435117

Troligen är det med andra ord den högre proteinmängden som spelar störst roll. Det tillsammans med att det finns väldigt få raffinerade fettprodukter som inte innehåller kolhydrater och därmed stoppar man inte i sig dåligt mättande produkter när man äter lågkolhydrat. Men det finns inget som säger att en välbalanserad kost med runt 50 % kolhydrater skulle fungera sämre än en lågkolhydratskost på mättnad.

Det som är intressant är dock att lågkolhydratdieter fungerar för många i praktiken, det fungerar till och med för många även om man säger till dem att de får äta hur mycket som helst. En annan väldigt intressant sak är som du skriver de förbättrade insulin och kolesterolvärdena som man ser i flera lågkolhydratsstudier.

Så tycker man att en lågkolhydratdiet passar ens livstil och man kan leva utan de många goda maträtterna som innehåller kolhydrater så ser jag inget fel i att äta enligt tex Atkins. Men det finns ingen magi kring det hela…

Det är ett erkänt faktum att 1-2 kilo av en viktnedgång under en lågkolhydratsdiet består utav vatten. Även vid de flesta andra dieter så sjunker nivån glykogen och en del av viktnedgången kommer då även i detta fall att bestå av vatten. Så man skulle kunna säga att skillnaden mellan LK och MD nog snarare ligger kring 0,5-1 kg än 2 kg i det här fallet, men då glömmer man bort att grupperna var stabila i sin vikt det sista året.

En liten sammanfattande text ifrån följande artikel, Low-carbohydrate diets: nutritional and physiological aspect, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16436102

Some of the initial weight loss may also be explained by a reduction of glycogen stores from liver (5% of liver weight) and muscle (1% of muscle weight). Each gram of glycogen is stored with approximately 3 g of water (25). Therefore a weight loss of 1–2 kg can theoretically be achieved within the first week of the diet because of substantial glycogen reductions in liver and muscle and excretion of the liberated water in urine. Depending on the rate of glycogen depletion this process may last up to 7–14 d, after which weight loss slows (26). It should be noticed in this respect that loss of glycogen and water is not a true measure of weight loss, as their stores will be replenished once the diet is stopped.

Alla håller dock inte med om att 120g kolhydrater per dag skulle leda till mindre lagrat glykogen, http://www.kostdoktorn.se/?p=2368#comment-81579. Jag fick dock aldrig ett riktigt svar på varför han inte höll med mig mer än att det inte mättes.

Intressant, är det verkligen så att vi som äter sparsamt med kolhydrater (under 120 gram/dag) inte har några – eller mycket små – glykogenförråd?

Risken ökar för att bli fet om man äter en massa saker som påverkar ens hormonbalans/miljö negativt absolut. Men det kommer inte att göra dig fet så länge som du inte äter för mycket kalorier. Men om du väl äter för mycket kalorier så kommer en större andel av det överskottet att lagras som fett. Men förutsättningen är fortfarande ett överskott.

Angående det sista citatet du tar upp så är en diet allting som innebär en minskning av ens kaloriintag. Makronutrienterna är inte del av alla dieter även om de flesta dieter lägger stor vikt vid dem. Det som menas med citatet är med andra ord att det som är absolut viktigast om man vill gå ner i vikt är att man väljer en diet där man äter mindre kalorier än vad man gör av med och sen följer den dieten (är man sjuk ska man följa sin dietist råd). Hur dieten sen ser ut spelar en väldigt liten roll i sammanhanget, speciellt när man ser till mängden fett och kolhydrater. Protein har en lite större roll i det hela då man behöver få i sig tillräckliga mängder för att spara på muskelprotein. Du kan läsa lite mer i denna artikeln, http://www.ajcn.org/cgi/reprint/67/3/551S, läs första stycket under EFFECTS OF DIET ON ENERGY BALANCE

Ps: lägg ner de dåliga jämförelserna med naturfolk och diabetes etc. Det finns en mängd variabler som påverkar så som motion, gener, övervikt mm och man kan inte dra några slutsatser från det.

Det här bekräftar alltså vad jag påpekade om att det finns andra faktorer än (den missförstådda) kalorihypotesen med mat in minus aktivitet. Hypotyreospatienter går ner i vikt utan att ändra sin kosthållning när de får medicinering. Under puberteten ställs kroppen om till att växa.

Borde det inte betyda, någonstans, att det framförallt är vad kroppen gör av energin som spelar roll, inte primärt hur mycket det är? Därmed inte sagt att studien du länkar till har fel. Sätter man kroppens system ur spel genom att äta höga mängder raffinerade sockerarter, gärna ihop med fett, ökar risken för att bli fet av den påföljande insulinresistansen och bukfettinlagring. Men med en kosthållning som ligger nära den människan är gjord för att äta fungerar kroppens reglering av förbränning utmärkt. Hur står det till med övervikt och typ 2-diabetes hos naturfolk vars föda primärt består av animalisk föda?

“Weight loss is related to adherence to the diet, not to its macronutrient composition.”

Vad är då en diet om inte dess beståndsdelar? Eller menas att man minskar kroppsfett lika bra på kött som gelehallon?

Nu var inte inläggets syfte att diskutera energiunderskott men jag tar upp en del kring det så får jag ju svara på det.

Angående ditt första stycke så är det klart att olika personer har olika stor basalförbrukning och hur man svarar på ett överskott eller underskott är också beroende från person till person. Det är självklart tycker jag, sånt är livet. Jag har skrivet en del om det i detta inlägg, http://traningslara.se/det-finns-inga-hemligheter/ även om jag där hårddrar och förenklar väldigt mycket. Hur som helst, jag säger inte emot dig här men jag vet inte riktigt varför du tar upp det? Menar du att den lilla skillnaden mellan grupperna skulle kunna förklaras av hormonpåverkan?

Taube är en fanatiker. Han har promotat sin syn så hårt att han nu troligen känner att han lagt ner allt för mycket kraft i det för att ändra synpunkt nu. Om du vill ha nyanserad information så gör du nog bäst i att lyssna på någon som ligger lite mer i mitten när det gäller kostrekommendationer.

Jag har inte hans bok och tänker inte heller köpa den, men om du vill ge referensen till studien du nämner (vilket du borde gjort från början då det är studien som är intressant, inte Taubes tolkning av den) så ska jag titta på den istället.

Om du vill läsa kritik av Taubes bok så har du en bra början i följande artikel.
http://www3.interscience.wiley.com/journal/119421174/abstract

Du kan även läsa Taubes “svar” i följande artikel, http://www3.interscience.wiley.com/journal/120835510/abstract, där han lyckas med konststycket att inte ta upp en endaste studie från 1976 och framåt för att svara på kritiken från Bray.

På din sista fråga vet jag inte vilken av slutsatserna det är du syftar på men jag antar att det är punk 5 (och möjligen punkt 4). Att folk är extremt dåliga på att redovisa för sitt intag är väl känt och är troligen den allra största orsaken till en viktnedgång som inte stämmer med ett “uträknat” värde och en sänkning av metabolismen har mindre roll, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17284728

Kroppen kompenserar över- och underskott genom att höja resp. sänka ämnesomsättning via sköldkörteln. Idag ses fetma som ett psykologiskt och inte fysiologiskt problem. Genom insulinresistens och sköldkörtelproblem kan en person bli fet där en annan person blir smal, givet samma energiintag och motion.

Långvariga studier (se Good Calories, Bad Calories för referenslista) visar på att en energibegränsning på ca 15% (360 kcal) över lång tid förvisso gav 1 kg viktminskning, men samtidigt 2 cm i ökat midjemått. Det tolkar jag som att det ryms inom variation i ämnesomsättning. Med gängse uppfattning borde de istället tappat 18 kg.

Hur passar din slutsats med den observationen?